onsdag 19 maj 2010

om nångång - så nu

"Om nångång - så nu" är en av mina mest motiverande filosofier för tillfället. Kalla det en 20-årskris eller vad du vill kalla det, men jag anser att det finns en hel del saker som man med fördel inte ska tänka: äh, vi gör det imorgon istället.
Man kan alltid hitta en ursäkt för att lämna saker till en annan dag, då omständigheterna är mer "fördelaktiga", dvs. man har mer energi/tid/pengar/hälsa/mod/osv. Men om man riktigt tänker efter är det bara denna stund man kan vara säker man har och det man har i denna stund. Å när jag tänker på saken ur den synvinkeln hittar jag alltid en orsak att göra saker jag vill göra nångång. Jag har trots allt livet på min sida. Jag vill inte se tillbaka och önskat att jag gjort något då (nu) som jag inte längre kan göra idag (i framtiden).
Det sagt önskar jag att det aldrig blir för sent för något. Tyvärr finns det ändå tillfällen jag känner att jag missat, personer jag aldrig lärde känna, once-in-a-lifetime saker jag aldrig hade mod till. Jag vill leva fullt ut, om det är möjligt.
För när man är tjugo har man en kropp som ännu orkar, ett psyke som klarar av att utvecklas, en öppenhet för världen som orädd, en spontanitet som är beundransvärd och framförallt: rätten att misslyckas, lära av sina misstag och börja om. För man har livet framför sig.

lördag 15 maj 2010

fluertikett (= flört-etikett)

Att flörta eller att inte flörta, det är frågan.


Blev uppraggad av ett Jehovas Vittne i åbo för några veckor sen, han gav mig Vakttornet. I den fanns en artikel hur flickor ska bete sig. Regel nummer 7: det är syndigt att flörta -> flörta inte. Motivering saknades (förutom ett Bibelställe jag inte förstod kopplingen till), men jag började ändå fundera på flörtens för- och möjliga nackdelar.


Tidigare har jag tänkt flört som något väldigt positivt, erkänner att jag läst en rosa bok som fjortonåring som lärt mig alla sorters flörttekniker. Jag testade dem också och såg dem fungera. "En liten flirt höjer kreativiteten, produktiviteten och den allmänna trivseln" skriver dejtingkonsulten (http://dejtingkonsulten.wordpress.com). Jag håller med, jag blir på gott humör när jag bemöts av ett småflörtigt leende istället för en sur min. Vad som är ren medveten flört och allmän vänlighet spelar inte så stor roll, en flört ska vara något oskyldigt men ändå intresseväckande.


"Flirting is a common form of social interaction whereby one person obliquely indicates a romantic or sexual interest towards another. It can consist of conversation, body language, or brief physical contact. It may be one-sided or reciprocated (encouraged) with intentions of getting to know that person on a higher level.
Flirting may involve speaking and acting in a way that suggests greater
intimacy than is generally considered appropriate to the relationship (or to the amount of time the two people have known each other), without actually saying or doing anything that breaches any serious social norms. This may be accomplished by communicating a sense of playfulness or irony. Double entendres, with one meaning more formally appropriate and another more suggestive, may be used.
While some of the subconscious signs are universal across cultures, flirting etiquette varies significantly across cultures which can lead to misunderstandings. There are differences in how closely people should stand (
proxemics), how long to hold eye contact, and so forth." (wikipedia.org)


Fast när man vänder på flört på sin negativa sida kan flörten vara ett medel för att få saker, ett slags utnyttjande. Är det ok att flörta på en arbetsintervju/ med kunder/ för att få en större portion kebab? Dessutom (vilket wikipedia artikeln också påpekar) kan en flört förstås så olika av olika personer. Medan den ena bara är "trevlig" kan mottagaren förstå det som att den andra är intresserad och vill påbörja något med denna.


Är det OK att gå fram och vara flörtig? Klart är att alla har rätt att säga nej, det får inte kännas som trakasseri när någon flörtar, det är inte längre OK.


Hittade en intressant klubb jag inte hört om förr: The Anti-Flirt Club.

The Anti-Flirt Club was an
American club active in Washington, D.C., during the early 1920s.[1] The purpose of the club was to protect young women and girls who received unwelcome attention from men in automobiles and on street corners.[2][3] The Anti-Flirt Club launched an "Anti-Flirt" week, which began on March 4, 1923.[4]
The club had a series of rules, which were intended as sound and serious advice. These were:[5]
Don't flirt: those who flirt in haste oft repent in leisure.
Don't accept rides from flirting motorists—they don't invite you in to save you a walk.
Don't use your eyes for ogling—they were made for worthier purposes.
Don't go out with men you don't know—they may be married, and you may be in for a
hair-pulling match.
Don't wink—a flutter of one eye may cause a tear in the other.
Don't smile at flirtatious strangers—save them for people you know.
Don't annex all the men you can get—by flirting with many, you may lose out on the one.
Don't fall for the slick, dandified cake eater—the unpolished gold of a real man is worth more than the gloss of a
lounge lizard.
Don't let elderly men with an eye to a flirtation pat you on the shoulder and take a fatherly interest in you. Those are usually the kind who want to forget they are fathers.
Don't ignore the man you are sure of while you flirt with another. When you return to the first one you may find him gone.
(wikipedia.org)



Själv tycker jag flirting är allt för roligt för att låta bli. Men fluertikett bör finnas och följas, så ingen oskyldig blir sårad! ;)

tisdag 11 maj 2010

Insikter


Insikter. Alla dessa självklarheter som känns så klischéartiga att vi istället för att ta åt oss dem på allvar vill hålla oss avståndstagande till deras betydelse. För vi vet ju vad de betyder, men har vi insett vad de betyder för oss? Här är några insikter som först på senaste tiden har blivit insikter för mig.

1. att vårda relationen till sig själv för att vårda relationen till andra: det händer ju så lätt att vi medan vi nog försöker hålla kontakt med andra och försöka tycka om andras små avigheter så glömmer vi om att prata med oss själva, ÄLSKA oss själva och fråga hur mår JAG idag då. Istället för att tycka om att vi har unika drag (vilket jag tycker om hos andra) så har jag låtit mig deppas över att det hos mig som skiljer sig från stora massan (eller den massa vi vill likna). Dessutom kan det vara hälsosamt att ha ett riktit gräl med sig själv enligt denna modell:

a. prata med dig själv
-> b. bli osams med dig själv
-> c. gräla med dig själv
-> d. förlora grälet med dig själv
-> e. sluta prata med dig själv.

summasumarum: älska dig själv för att sen älska andra.

2. "acceptera eller gör något åt saken"-principen: betyder precis vad den säger. sluta gräm dig över olika problem och missnöjen. kan du göra något åt problemet, gör det för allt i världen, kan du inte så låt det helt enkelt vara. Och det är precis så lätt som det låter!

3. beröm dig själv, ingen annan kommer att göra det: vi är ständigt hungriga efter andras erkännande och känner oss sårade när ingen märkt att vi diskat/färgat håret/gått ner 5kg/fört roskpåsen. Men samtidigt har antagligen personen som inte berömt dig inte blivit berömd av sina små världsförbättringar eller är för insatt i sina tankar om hur han/hon ska kunna förbättra världen.

4. om du inte vill göra något helt själv, be någon annan om hjälp: nej, personen bredvid dig kan inte läsa dina tankar (inte ens fast hon/han studerar psykologi) så sluta sura för att ingen erbjuder sin hjälp utan BE om den.

Så var det med mina uppdaterade insikter. Nu gäller det bara att inse dem även imorgon. För att sätta lite socker på sockerkakan så måste en urk-reflex ännu skapas i er läsare med detta sista citat (och den sista insikten): "var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet."

måndag 3 maj 2010

Det jag ser och du ser.

Jag finner en konstig njutning i att studera människor. Att se på hur de uttrycker sig, klär sig, pratar. Det är som om man för en liten stund skulle bli inbjuden i någon annans liv, att försöka fundera ut vad personen tänker, känner, ser. Samtidigt inser jag hur lite jag vet om deras liv, vad de tänker och känner. Det jag ser är inte vad de ser. De lever i ett sammanhang av sina erfarenheter och det är något jag inte kan greppa fast jag skulle studera personen en hel dag. Om du märker att jag lämnar och stirrar på dig är det just detta jag gör, studerar dig. För du är intressant och jag försöker lära mig.


När man delar minnen med en vän som delar minnerna kommer man till samma insikt. Vi har visserligen varit på samma plats och träffat samma människor, men ändå är minnena så olika. Vi minns olika saker som gjorde intryck på oss, vad vi njöt av, vad som sårade oss. Det är berikande att inse hur lite av vår omvärld vi verkligen greppar, även om det är på sätt och vis sorgligt. Mina perceptioner är en sån liten del av sammanhanget.

Samtidigt är det skönt att veta att även om jag tycker jag gjort bort mig totalt är det knappast någon annan som tycker det är så farligt. De lever i sin värld, omsluten av sina problem och misstag. Jag önskar ibland vi kunde se på varandra med någon annans ögon och lämna vårt eget perspektiv för en stund och se den andras situation i sin helhet. Så vi kunde förstå varför vissa gör som de gör, för att se att vi inte är så hemska mänskor som vi ibland får känslan av. Så vi skulle förstå.



Öppna samtal ger en inblick. Se. Lyssna. Tala. Var ärlig och låt dig berikas av den andras värld.

söndag 2 maj 2010

sommarjobb.

En vecka till i ÅBO och sen bär det av till Jeppis. Slut på grötmorgnar, makaronimåltider och sista-minuten-inlämning av uppsatser. För fyra månader. Det blir JOBB!

Ska jobba för 13:e året i rad vid familjens firma. Japp, jag började som sjuåring. Då var jag en halv sommardag i arbetet! Vi brukade turas om med syskonen om att få nån dag på jobbet för att sen allteftersom vi blev äldre vara en HEL dag, sen några dagar och sen veckor. För höjdpunkten var inte lönen för mig de första somrarna, utan att pappa tog oss ut o äta efter arbetsdagen. Första året for vi till mcdonalds kommer jag ihåg, för det var då jag lärde mig tycka om ketchup. Andra året blev det mysinge.

Mina arbetsuppgifter har ju förstås ändrat. Första året kommer jag ihåg att jag diskat, snurrat runt en balk med glas för att ta bort skyddsplasten. Jag höll på i en tio minuter, sen slutade jag för att någon antagligen tyckte det tog för länge. Eller så blev jag bara yr av snurrandet och tog paus.
Med tiden fick jag åta mer avancerade uppgifter. Koka kaffe. Idag gör jag det mesta men ändå inget för avancerat, det är inte mitt fält även om jag börjar ha erfarenhet. Det är ett roligt jobb men inte mitt kall. Det sociala i arbetet är helt klart det bästa, även om ingen kommer undan jobbiga kunder. I övrigt arbetar jag helre med huvudet än med kroppen.

Min motivator för en trettonde sommar är framförallt det övrigt roliga i sommar. Turkietresan. Konserter och festivaler. Jeppisdagar. Soliga dagar på fäboda. Kompisträffar. Mysiga sommarkvällar. Uteserveringar. Wei :)

Men nu är det först maj och jag rekommenderar att inte göra som jag och tro att det är sommar
genom att klä sig i mindre kläder än vad vädret kräver.