halloWEEn

Halloween. Årets mest skräckinjagande helg. Så farligt var det inte. Men jag är imponerad över hur många vid melody klätt ut sig och verkligen satsat på sin utstyrsel. Tre grupper utmärkte sig (på gott och ont):

1. typerna (nämner inga namn) i blå, röd, neongrön och svart kroppsklistrade "dykdräkter" som inte lämnade NÅGOT åt fantasin. Att man identifierade dem på basen av kroppsform gjorde det hela komiskt, om än vi var alltför nyktra för att våga ogenerat ta reda på..

2. de på riktigt hemska typerna. Nej, inte de som häller en öl över en på dansgolvet utan för en gångs skull fanns faktist de som såg hemska ut. Vita pupiller, blodiga öppna sår.. Ja. Ni vet. Å vem var typen i gorillakläder??

3. Wanna-be-bitches. I vilket sammanhang har halloween blivit en godtagbar ursäkt för att visa upp sig i det slynigaste man hittar i garderoben som inte heller här lämnar något åt fantasin? Jag menar inte att det är något fel, jag bara undrar... Vad har prostituerade att göra med halloween?? Å vad är denna trend med att så många män vill klä sig till transun i kort-kort?


Kul var det iaf. men jag trivs ändå bättre mysande med mindre skrämmande varelser.

en dag. en natt.

Happy birthday to you, happy birtday to you, happy birthday kära Josso, happy birthday to you!

Så var man i jeppis igen och naturligtvis blir det att träffa vännerna från ett förflutet, fast som utan tvekan är vänner än i dag, fastän man inte umgås lika ofta. Lider av en tjugoettårskris i takt med att jossan fyllde 20 år. Vi diskuterade under en promenad med en vän var i livet vi hade i 15-års åldern trott vi skulle vara i det här skedet. Simply put: It wasn´t were we are today. Men det är definitivt mer på gott än på ont. Å min 21årskris är inte så seriös som det låter. Vi äger ju fortfarande dansgolvet som fotomaterialet bevisar :D

Den stora frågan lyder: Varför ville ingen (trots detta) dansa med oss???

kulturkrockar.

Som tidigare blogg bevisar har jag klippt mig idag. Det är inget jag tänker länge på, för det mesta, jag kommer bara på att nu är topparna nötta och pannluggen för lång och så låter jag någon ta till saxen. Helst någon professionell.

Så också idag. Jag valsade förbi en frissa och tänkte att tänk om man skulle göra något åt håret. Så gick jag in och fick sätta mig ner med det samma.

Min frissa var en halv-afrikansk kvinna i 25 års åldern. Dumt nog förvånades jag först av hennes perfekta finska. Varför skulle hon vara mindre finsk än jag bara pga. hennes icke-finska utseende? Men det får man ju inte säga högt. Så jag sa inget. Det var kulturkrock 1.

Kulturkrock två var när hon frågade vad jag studerar. Att jag studerar psykologi ändrade vår diskurs. Först var det hon som frågade en massa om mig, sen ville hon plötsligt berätta. Jag vet inte hur det är med män som går till frissan, men när kvinnor gör det är det mer eller mindre norm att man ska berätta om sitt liv och öppna sig. Precis som hos en psykolog. Så där satt jag och hon klippte mig och jag åtog mig den lyssnande psykologrollen. Det var trevligt.

Hon berättade om sin mamma som rest till Ghana där hon träffat hennes pappa, en skicklig musiker, den finländska mamman var lärarinna. Men det gick som det kan gå när kulturer krockar och efter några år var det bara mamma och lill-frisören. Hennes pappa reste till amerika. Men ändå finns banden till Ghana och som hon förklarade det själv:"Det är otroligt att hälften av mig hör någon annanstans än hit".

Vi började prata österbotten och om svenska som modersmål..."visst är det så att det finns något annat språk i österbotten också??" "Är det ditt modersmål?"
Jag blev ertappad som icke-finskspråkig och insåg att man kan känna sig väldigt ofinsk även i jämförelse med en vars blod till hälften hör till ett annat ställe. Kulturkrock tre.

Det var en bra 45 minuter vi delade. Jag fick håret klippt, till ett billigare pris än vad det vanligen kostar. Kultur.

ny-hår-dag.

det finns de som gör radikala förändringar i sitt liv.men jag är nöjd med mitt livså jag förändrar mitt hår.

Psykets determinism

Idag har jag lekt med tanken om psykisk determinism i livet. Hur allt i vårt beteende, oavsett om vi gjort det medvetet eller omedvetet, sker av en orsak. Det finns alltså inget som att säga att något händer "av misstag", det finns inget som att "oj, förlåt att jag krockade i dig" eller "förlåt att jag är sen, jag glömde se på klockan".

Tänk på saken. Tänk på dina misstag. Är det verkligen misstag eller fanns det en undermedveten önskan där bakom att krocka i personen för att du inte egentligen gillar typen, eller glömma titta på klockan för att du ville hävda att du är "worth waiting for"? Det är intressanta saker det här.

Glömde köpa vessapapper idag när jag handlade fast jag lovade min kämppis det och fastän jag tänkt på det hela dagen. Vad säger det om mig som mänska och mina undertrycka aggressioner?

Det ordnade sig som tur med att jag lånade en rulle av syrran, som bor 4 km bort. Fick ju en bra ursäkt att gullas med hennes underbara hund Mimi och se på tv iaf. Och av tv tittandet lärde jag mig att jag verkligen inte känner något behov att skaffa tv: såpor, strömsös mysgympa och topmodel fiaskot får ha sitt, jag har bättre saker att sätta min tid på :)

tent-ång-est

Jag läser på tent. Men det är annorlunda än andra tenter den här tenten i psykiatri och psykofarmakologi. Dels för att mycket är repetition, dels för att det verkligen intresserar mig. Just nu går det bra, när jag får ta kaffepaus och äta choklad. Just nu går det bra, när jag hållit på i två av två timmar av min vakna tid idag, men jag vet precis hur det kommer vara om några timmar.

Kl. 14 kommer jag att inse att jag inte kommit någonstans.

kl 15 kommer jag att hitta ex antal saker jag ännu borde gå genom som jag inte ens smakat på.

kl 16 kommer jag att äta middag och ha huvudvärk.

kl 17 inser jag att det är kväll och jag har tent imorgon och kan ingenting.

kl 18 får jag panik.

kl 19 lugnar det ner sig och jag säger mig själv att det bara är en tent och det finns viktigare saker i livet och att det alltid går att omtenta.

kl 20 funderar jag på att inte alls tenta imorron eftersom jag inget kan.

kl 21 tycker jag att jag börjar få grepp om saker igen.

kl 22 inser jag att jag verkligen inte har grepp om saker

kl 23 har jag ångest men går och sover, tycker att jag kan läsa vidare imorgon på morgonen då jag har fått klarhet i tankarna.

kl 00 har jag ännu inte somnat. Men jag har kommit på alla de andra sakerna jag glömt göra idag: italienska tenten imorgon, uppsatsen samt gruppdynamik feedbacken.

kl 01 har jag somnat av utmattning.

Det är inte lätt att vara ambitiös. Motstridigheten mellan att jag vet att detta bara är en tent och mellan att jag vill lyckas bra uppstår ständigt. Stressa eller ta det lugnt. Piuh. Ska bli skönt när det är över, oavsett.

Det roliga med min ångest är att jag läser om ångest, inser att det är en irrationell rädsla och ändå känner av det men inte kan göra något åt den.

Mitt tenthelvete.

Min medicin: choklad.

magical.

Gruppdynamiken är slut. Vilket är en lättnad, samtidigt som det var en fantastisk kurs jag skulle kunnat fortsätta. Mina känslor har åkt berg och dalbana, något inom mig har definitivt förändrats. Har åkt genom hela känslospektret inom mig. Har lärt mig så fruktansvärt, vågat konfrontera rädslor, blivit mer i kontakt med mina känslor. Å jag har lärt mig så mycket av andra och lärt känna otroligt modiga, härliga mänskor.

Nu vill jag bara fundera. Försöker att ta till mig intryck, låta de starka känslorna lugna ner sig. Vilken utveckling på tre dar! Jag ser nog inte helheten ännu, bara bitarna och inte ens alla bitar.

Vilken flum blogg. Men det har varit givande.

Är glad. Trött men glad.

trötthetsfrustration.

Gääh va jag är trött! Vet inte när jag senaste känt mig såhär psykiskt trött som jag gör just nu, efter 9 h gruppdynamik. Förutom trött känner mig arg och frustrerad. Mentalt arbete, hur blev det plötsligt såhär betungande??? Att ständigt tolka, analysera, känna efter... Jag förstår mig plötsligt på sorgearbete, hur man kan välja att inte sörja före allt det som måste göras är gjort eftersom den psykiska bearbetningen kräver så fruktansvärt mycket energi eller att man till och med väljer att inte sörja medvetet alls. Min trötthet av detta mentala arbete kan kanske inte fullt jämföras men hursomhelst, mental bearbetning kräver så otroligt mycket krafter även om det är givande och kanske till och med oundvikligt om man vill utvecklas.

Vill krypa ner till ett tryggt ställe och tömma min hjärna på all aktivitet. Istället kokar jag tre koppar parisienne, dricker det svart med två bitar mörkt choklad.

Tentläsning väntar.. Kanske det kan lugna hjärnan?

ahaa om ahaa

Wau säger jag.

Det om den här dagen. Det är gruppdynamiken jag talar om, kursen jag började idag. Jag är full av intryck åter igen, känner mig sprängfylld av tankar och av glädje. Tänk att jag får studera det här! Tänk att mina dagar får fyllas av självreflektion och om reflektion om grupper (och att jag får studiepoäng för det). Och att det känns så konstruktivt och terapeutiskt!! :)))

Vågar inte gå in på närmare vad som hänt idag (har tystnadsplikt) men kan för min egen del berätta om att det har varit spännande och att jag lärt mig om mig själv. Det är så otroligt intressant hur rädslor, trygghetssökande och invanda mönster och erfarenheter från tidigare och barndomen, roller man förr tagit kan påverka ens liv och ens tolkning av allt. Att konfrontera andra. Hur befriande är det inte nu att få prata öppet om dessa rädslor och att få bekräftelse!

Ojojoj. Jag kan inte säga annat att jag ser framemot (samt är smått nervös) för en helg med studier från morgon till kväll. Även om det gör mig kraftlös, hindrar mig från att göra annat och upptar mina tankar så känner jag bara tacksamhet.

Life is gut.

åbo calling.

Mitt "höstlov" har lidit mot sitt bittra slut och åter är det dags att hoppa på ett tåg till lilla storstaden åbo och leva studieliv i en vecka. Men jag är inte bitter, tvärtom, jag vet att det finns de som inget höstlov har. Å mitt lov har vari endast najs, förutom skitkärringen igår på jobbet då.

Man blir bortkollad i dagarna när man har lov på detta sätt. Dessutom har någon smart typ kommit på att vi har föreläsningar även på lördag. Tacka vet jag höstmörkret så att man inte lockas göra något, en tekopp och en 500 sidig tentbok smaskar jag hellre på. Eller det är så jag intygar mig själv för att hållas motiverad.

He e ba ti kör.

vissa mänskor borde hållas (inlåsna) hemma vissa dagar.

Har jobbat tre dagar under mitt höstlov och det har varit bra, framtill idag. Pengarna kommer väl till hands till vr:s överprissatta tågresor, lunchmöten med kompisar man inte träffat på länge (tack för den J!), samt ett och annat man bara inte kan leva utan..

Men idag fick jag klart att kundservice är inget för mig i det långa loppet. Varför? Jo, för att även om jag kan tänka mig att "behandla" vissa psykiskt störda mänskor kan jag inte acceptera att någon kommer och skriker utan någon helst orsak som helst när jag jag försöker göra ett normalt icke-psykologiskt arbete.

Tacka vet jag alla "normala" kunder som gläds åt att man är kundvänlig, sköter sitt jobb och försöker göra kunden nöjd...Puh.

helg.

Hemma i Jeppis i helgen, inget har ändrat här. Precis som det ska vara. Förutom inredningen vid stadshotellet, vilket faktist inte var så skit som jag först befarade. Bara man inte har andra förväntningar än att skaka liti rumpa på dansgolve så e melody helt bra. O turkar som tittar, svett, äckligt golv och spritstänk finns i alla krogar, oavsett stad; jeppis, åbo, uleåborg, vasa, kokkola, mumbai, alanya (turkiet)... Ja, det är alla städer jag dansat i.

Idag har jag hälsat på min underbara systerson Emil, 18 mån, som redan kan charma tjejer. Å som fascineras av lampor och hängare... Tänk då man skulle ha samma nyfikenhet för världen som ett barn!

I fredags blev det en sväng vid Vasa också. En väldigt givande sväng vid doobop club, där Opus Symbiosis bjöd på skön, energisk musik och stämning. Plus för det billiga ölet på plats och trevliga mänskor.

Men tillbaks till Jeppis å subway kl. 4 på natten:
subway anställd: "Kan du va snäll å dra upp byxorna?"
kund, man, med byxorna nere vid marken senaste minuten:"Jaa, äte naan jär?"
Jeppis jeppis...

rastlöshet.

Är rastlös. Tror det beror på att jag skall lämna åbo imorron, då brukar jag bli rastlös. Har hundra saker jag borde komma ihåg. Kommer ihåg sjuttiosex. Min hjärna går på övervarv och det slutar alltid med att jag int får gjort nåt annat än förflytta mig från A till B till C och sen tillbaks till A, men utan att få uträttat något.

Vädret i åbo är lika rastlöst. Först solsken, sen hagel, sen vind, sen regn, sen sol igen. Får se hur det går med mina tre tågbyten imorron, kan faktist hända jag att ingen får se mig under 2010, ifall jag sitter fast i vr:s tåg så länge. Man vet inte, det lär ha hänt förut.

Nu karate och bli mindre rastlös...

kontraster.

Har stukat min tå. Den nästminsta, den fjärde. Tycker det är dumt att inte tår har namn inom anatomin, när fingrar har det. De har bara ordningstal. Som fångar och slavar. Orättvist.


Men tillbaks till det väsentliga(min tå). Den mår bättre idag än igår, då den gjorde ett dumt move i karaten och blev skadad. Så går det då en gulbältstå går emot en svartbältstå.

Jag har fått gjort saker idag. Läser psykiatri och njuter! Det är mycket studier inför föreläsningsfritt, ska man vara ledig några dagar får man jobba först. Min kämppis och jag är båda aktiva studeranden, men det finns en liten skillnad. Jag läser "...koncentration av serotoninmetaboliten 5-hydroxyindolättiksyra (5-HIAA) i spinalvätskan...", medan Johanna skriver om kossan Bertta och hennes liv. Oskämtat.

Ja, jag ser sannerligen framemot en helg i det österbottniska träsket efter det här.

pampampampas.

husliga heidi.

Det är tisdag och den första snön har nått österbotten. tydligen har den nått åbo också, men jag bara har missat det. Jag har dock inte missat att det är j'klit kallt ute, så kallt att jag inser att vinterjackorna får söka sig fram. Jag granskar min garderob och suckar. Behöver en ny mössa. Men framförallt behöver jag sy fast knapparna på mina vinterjackor.

Så jag börjar dagen med att sy fast knappar, sy söndriga byxor och skor (!). Känner mig som hedersmedlem i sy-juntta när knapparna faktist sitter på plats efter en timmes kämpande. Jag visste väl att jag hade öga för att sy, fastän min handarbetslärare först gav mig en åtta i handarbete efter ett halvårsgnällande från min sida. Jag var en evig sjua i handarbete, trots ett evigt sommararbetande med just att sy och hantverka. Tänk då hon skulle se mina jackor nu!

Fortsatte i det husliga med att städa lägenheten, diska och skura. Inväntar nämligen fint besök av dansande väninnor. Och för att ha något att bjuda på gjorde jag en paj enligt farmors recept. Naturligtvis gjorde jag det klassiska misstaget att sätta en dl istället för en matsked av ingredienser, men jag tror det blev bra, iaf SER det fint ut.

fint, eller hur? :)

måndagslättnad.

Har haft en bra början på min måndag och är glad. Ser framemot veckan och ser framemot nästa vecka which is: föreläsningsfri, bortsett från att vi då har grupp-psykologi vilket lär vara en kurs som förändrar en och ens tankar om en själv! Det är höga förväntningar på en kurs det, men jag tror det är möjligt eftersom socialpsykologin redan förändrat mitt tankesätt.

Har handlat mat på Lidl sen min lidl-ångest har landat och eftersom det inte längre kryllar av folk. Tycker det är roligt att de enligt Hesari har den helt klart förmånligaste singel-korgen, dvs. att man som singel kan få mest ut av sina slantar där. Blir det dyrare om man inte är singel då, har de en "singel-kod" och är denna kod i så fall att flörta med kassabiträdet? Hursomhelst köpte jag till och med bananer; 3 bananer för 32 cent, det är billigt det (lidl har sponsorerat mig för att jag ska skriva om deras bananer, in case ni undrar)..

Känner hur min oro för mitt skrivande eller icke-skrivande lämnat mig. Man ska njuta över att vara studerande, inte tänka på slutresultatet så mycket. Då blir det oftast bäst. Tillit till mig själv och till att tiden räcker. Det har gjort det förut.

Har bakat småbröd till kaffet under min icke-hälsosamma vecka. Nu ska jag o parlo italiano. Mi piace l'italiano.

nytta vs. nöje

Borde inte skriva blogg när man borde skriva annat viktigare, eller som faktist någon bedömer eller som faktist har en deadline. Tre orsaker:

1. det går värdefull tid att skriva blogg, tid som borde användas i tecken av att filosofiera, skrutta pappersbitar med text som inte blivit till något och dricka te/kaffe.

2. alla kreativ inspiration sätts i bloggandet istället för i det så viktiga skrivarbetet.

3. du blir trött på att skriva efter att ha skrivit en blogg.

Lyckligtvis finns det tre orsaker till varför det är bra att ta en bloggpaus i skrivandet:

A. Du får "skriva av dig" allt skit som annars skulle skrivas i den vetenskapliga texten du egentligen borde ägna din dyrbara tid till att skriva.

B. Din vetenskapliga text läses av en enda person i bästa fall, varför bloggen i term av kvantitet av läsare borde vara viktigare.

C. Det är roligt att skriva blogg, och associerar man roligt med skriva kan roligt (via skriva) associeras med essä-skrivning.

Ja. Det här var ju varken givande eller intressant för varken bloggerskan eller bloggläsaren. Men åtminstone fick jag ju skriva av mig...

Back to duty.

med plugg i hugg och glass i stora lass.

Lördagen har varit en plugglördag. Jag har i och för sig inte pluggat mycket men det har varit det som har genomsyrat min lördag trots allt. Och jag har skrivit en sida skönlitterär text på mina tre aktiva timmar. Vilket betyder att det kommer kräva ytterligare 15 timmar ifall jag ska fortsätta i samma takt.

Lördagen till ära har vi ätit en liter glass på var, jag och min lika glasstokike kämppis. Nu måste vi ha en hälsosam vecka till för att kompensera. Jag hade helt glömt bort hur trevligt det kan vara med mysiga, hemmakvällar efter en sommar och höst i krogens tecken. Så inge börsen/onnela/the monkey för oss. Ska spara pengarna till den österbottniska helgen nästa vecka, jihuu :)

Blev tilldelad min första spot-on profetia idag. Det värmde. Önskar jag kan ta till mig det. :)

En bra lördag är vad det har varit.

Happy happy animal.

Hälsosamma veckan börjar lida mot sitt slut. Insåg igår när jag kom hem från karaten att orsaken till att jag inte trots mitt goda leverne inte var lika pigg och happy som vanligt var att jag helt enkelt inte tränat på en flera dagar. För efter och under karaten mådde jag skitbra, o blev happy. Så happy att jag kom hem sjungandes en sång som gick "I´m a very happy happy animal..." till min kämppis som hon sen fick ha lite roligt åt (det hörde dansmoves till låten också). Fråga inte mig vad som försiggår i min hjärna, fråga Freud. Han skulle säkert förklara det med någon sorts infantilisering till följd av plötslig endorfinkick.

Men även om lenkkin imorse gjort sin goda verkan på mig skadar det inte att låta lite socker göra mig lite lyckligare: italiensk glass here I come! :)

a Lidl bit confused.

Lidl öppnar idag. Jei för det tänkte jag när jag vaknade. När jag 6 h senare går in i Lidl känner jag inget Jei. Jag känner Hui.

Från min lägenhet ser jag Lidl en skrock galna mänskor med Lidl kassar och deras mindre galna barn med ballonger uppta mitt synfält när jag tittar mot vänster. Jag skulle kunna vara en av dem, men ångesten som jag uppfyller mig när jag stiger in i varuhuset tar över. Jag slipper inte fram längre än fem meter före det är helt blockerat. En röd skylt. Bananer för 69 cent/kg. Alla gillar tydligen bananer idag eller känner ett stort behov av att äta dem. För det är billigt och eftersom inget är gratis så får billigt räcka.

En liten stund dras jag in i festivalstämningen. Plockar åt mig glatt en blå korg och ett par påsar som jag vill fylla med något. Jag kallar det festivalstämning för det är samma känsla av att man vill vara med och ha roligt och uppleva och ta del och må bra ger också mig förväntningar. Lite eufori i en Lidl affär. Sedan tar jag kontroll över situationen. Vad f'n håller jag på med?? Jag vill ju inte ha några bananer, billig öl eller mikropizza. Jag tycker inte ens om den här pizzan! Jag skulle ju bara ha en liter vaniljglass!!!

Jag lämnar min korg till att blockera en redan blockerad nödutgång och köper inget. Glassen jag så ville ha hade de inte ens. Jag känner mig lurad och smått förstörd. Vart är världen på väg???
I en bisarr situation kan man se saker klarare. Eller åtminstone ser man saken på ett annat sätt.
5000 individer besökte Lidl på deras öppningsdag på eriksgatan. Inom 3km radie finns två andra Lidl butiker. Jag inser att kommersen blivit en religion allt fler dras in.

200 meter längre bort är det Hullut Päivät på stockman. Där är det ännu värre.

hälsosam ohälsa.

Hälsosamma veckan fortgår ännu i fyra långa dagar men något måste vara fel! Skall man inte bli lyckligare av att äta hälsosamt? Det trodde jag. När man får i sig alla goda ämnen, vitaminer, omega3,... Ja, borde man inte då må bättre och har mer energi?
Denna teori vill jag rasera nu. I alla fall funkar det inte på mig. Jag är smått deppig i idag och vill ha kex till mitt kaffe. Framförallt vill jag ha glass. Glass upprätthåller min psykiska balans och smörjer själen inside out. Jag blir en bättre mänska.

Så imorgon när Lidl öppnar tänker jag se om de har den där superdupergoda glassen de en gång hade. Och eftersom Stockman har Hullut Päivät ska vi på eriksgatan och bli liti hullu och köpa deras fantastiska italienska glass på fredag som då är på specialpris.

För det är inte hälsosamt att vara olycklig. Och även om jag är lycklig så där i stort sett så måste jag få lite glass för att kompensera för en dålig dag, när saknaden blir för stor eller helt enkelt som belöning för hårt studerande.

psykologen i mig.

Är en lite sur heidi idag. Får inte gjort något. Vet inte vad jag ska ta mig till men det vore en idé att låsa in mig i ett skåp med en bok och så kanske jag skulle börja plugga i brist på annan stimuli.

Skulle jag läsa femtio sidor idag. Vilket är inget jämfört med vad jag vet jag kan (och borde) läsa. Men istället kom jag på roligare saker. Som att öva psykologminer. Här är resultatet.



Dr. Phil och Dr. Heidi doing the "You need to change your life".




den sympatiske psykologen.

Freud och freudisk Heidi. I call her Heud.

-Inspirerad av tanken av att jag en dag blir psykolog gör jag upp ett schema för morgondagen. Dessa tider ska jag ha läst så och så mycket och skrivit så och så mycket. Sådär. Nu känns det bättre.

Happy hundrande inlägget.

Det här är mitt hundrande inlägg i min blogg. Grattis till bloggen "heidi INSIDE out" :) Det har varit givande och jag kommer fortsätta blogga så ni skall int frukta. Det var mitt tal och skulle detta inte vara min hälsosamma vecka skulle jag baka en bloggkaka, men jag tror jag sparar det till april 2011 den dagen då jag började blogga.

Men en bloggdrink blev det idag iaf! Kände mig trött men crazy efter att ha sett en hemsk film om mobbning (the Klass) så jag ville testa vad man kan göra med parisienne. Eftersom jag läst på pauligs sidor om olika kaffedrinkar så blev jag inspirerad att göra något lite ohälsosammare med tazza-chokladsås.. Men den var slut vid k-marketen nära mig och eftersom jag var trött for jag hem och gjorde en Cafe au Lait på parisienne. O jag blev inte besviken. Tyvärr hann kaffet bli kallt före jag hunnit dricka upp allt (den är ganska mättande) men då blandade jag i en isbit och då blev det nästan som iskaffet från After Eight vid jeppis å jag fick hemsk hemlängtan och ringde därför fammo och faffa för att råda bot. De hjälpte lite.

Insåg nu vilka långa jobbiga meningar jag skriver. Tänk att man inte lärt sig efter 100 blogginlägg. Nu ska jag festa vidare.

Ps. Jag dödade mamma solros idag. Nu blev pappa solros ensamförsörjare.

home sweet home.

Oj oj oj oj vart är världen på väg sa vi till oss själva när jag och min kämppis tittade på KICK ASS och såg en liten tjej ha ihjäl en man genom att mosa personen tillsammans med sin bil i en bilmosare. Det var en sjuk(t bra) film och bra exempel på hur våldet nuförtiden glorifieras och vi avtrubbas, tycker inte längre att våld är lika skrämmande som förr. Det visar undersökningar och jag förstår. Underhållsvärdet i filmen var högt, men inget för under 15-åringar.

Det är leffaralli på Makuuni som ligger väldigt nära till när man bor i centrum av åbo. Det är en av fördelarna med att bo i vår tvåa på eriksgatan. Andra fördelar:

1. nära till akademin, kårrestauranger och hobbies. Att det är nära är inte synonymt med att man skulle komma i tid till lektioner och annat. tvärtom blir man en tidsoptimism.

2. man har nära till praktiskt taget all krogliv i åbo varför lägenheten är perfekt för förfester.

3. vi har kvällssol och väcks inte av att solen smyger sig in. Istället får vi njuta av ljusa kvällar och kvällssolning på balkongen.

4. nära punnitse ja säästä. där man kan få dagsfärsk mysli och chokladdoppad lakrits till frukostbordet bara man orkar sig över gatan. och för övrigt en massa shopping.

5. vi har en fantastisk ny hiss. very posh, very hightech.

6. Lidl öppnar i grannen 7.10

7. hyran än lägre när man delar på en tvåa än hyran av en etta i studentbyn. Big bonus.

8. vill man på utflykt är det bara att ta kaffemuggen med och gå ut, sätta sig vid ån, hoppa på en liten båt och sitta och njuta. eller gå till stadsbiblioteket och läsa tidningar istället för att köpa dem. hela centrala åbo blir ens vardagsrum.

9. tvätt-tiderna är 5h långa, alltså hinner man med flera maskiner på en kväll.

10. kan alltid ta en kaffe hos oss istället för att betala 3 ege för en dyr storstadskaffe. som inte är lika god heller.

Men nu ska jag ju inte låta er luras. Allt har sin avigsida. Även att bo centralt i åbo.

1. Trafiken har mycki ljud. undrar hur pass sämre ens hörsel blir av att bo här.

2. man blir så pass bekväm i centrum att man tycker man kan gå ut i mysdräkt och handla. eller på en öl. eller på teater.

3. buller, borrning, fräsning. vardagsmorgnar bör man var inte förundras om man väcks av oljud. eller störs i tentläsning. Tur att man bor nära bibban.

4. det blir dyrt och ohälsosamt i längden att bo så i närheten av allt det goda som eriksgatan erbjuder. å andra sidan lär man sig att kontrollera sina behov.

5. ... nej det finns inget mer negativt med att bo i centrala åbo. jo, en sak. Det skulle kunna vara placerat lite närmare Jeppis.

Annars så har min solros mamma och pappa fått en liten bäbis-solros idag. de borde inte skaffa barn i så litet ekonomiskt uttrymme, men vad säger man nuförtiden. Skyll er själva när näringen tar slut.

hälsosamma veckan.

Efter en supertrevlig helg men med syndande både när det gäller mat, dryck, missad träning (obs, jag har träningsförbud efter operation) och sena sovtider börjar nu en hälsosam vecka.

När man har hälsosam vecka bör man icke ha något onyttigt i kylskåpet (varför man måste äta upp all chokladkaka, gräddskum och annat farligt kvällen innan hälsosamma veckan börjar och på så sätt blir ännu mer motiverad). Går och sover i god tid (att jag sov 12 timmar i natt och ändå är trött är ett mysterium) och försöker välja en bok istället för facebook. Men sen kommer jag på att facebook också är en bo(o)k. Så facebook är ok.

Så idag har mina hälsosamma val utgjorts av att äta hälsosam mat (mysli, soja, grönsaker, frukter, fisk, naturell yoghurt och mjölk) och att undvika ohälsosam (det var en ytterst stolt stund när jag gick förbi Makuunis godishyllor OCH Ben & Jerry glass UTAN att köpa något). Har dessutom klarat mig på bara EN kopp kaffe. Å jag är väldigt medveten om att ni bryr er säkert jätte mycket om mina matvanor.

Till helgen har jag och min kämppis lovat att INTE festa. Vi SKA ta det lugnt. Vi ska INTE dricka alkohol. Ska vara god studerande och studera annat än fullt folk.

Så vi får se hur det går. Det är inte oss ni ser partaja på börsen/onnela/monkey om något skiter sig.

vems ålderskris??

I ungdomens fagra år (som det så vackert låter sig kallas) känns ålderdomen långt långt borta. Det är något vi vill förtränga, för att vi tänker att vi är unga, odödliga, energiska och symtomfria (förutom söndagmorgnar i krapula, men det kan väl förväntas). Vi vill inte inse att också vi kommer att skrutta ihop en dag, inte äga dansgolvet och inte längre behöver visa ID vid alko vilket vi ännu vågar klaga på. Kommer vi att vakna upp någon dag fyllda av ångest över att våra fagra ungdomens dagar är förbi och att vi bara är...gamla??

Jag skall ge några exempel. Är dessa normala reaktioner för alla åldersgrupper är det endast vår generations reaktion på vår borttränga ångest inför att åldras som tar sig uttryck på åtminstone dessa sätt:

1. vi tycker Geir Rönning är för gammal för Idol. Ok att han kan sjunga, men är han inte redan så långt i sin personliga utveckling att Idol borde vara beneath him??

2. vi tycker det är mer eller mindre obehagligt när kvinnor 60 + dansar seduktivt i "ungdomliga" kläder och desto värre när de taffsas av en 30 år yngre man.

Vid närmare eftertanke inser jag att känna så för dessa personer beror på att vi projicerar (överför) för ålderskris på dem och ser dem som de som har en ålderskris (även om det kan ligga något i det).

Kanske borde vi bara låta gamlingarna köra sitt race, väntar på att vi själv är 20 år äldre och förstår att man är endast så gammal som man känner sig och skatta oss lyckliga när vi om 20 år nöjer oss med att göra det vi tyckte om att göra när vi var unga. Det är fel att låta sin ålder bestämma vad man bör eller inte bör göra, men det finns en gnutta vishet i att leva med sin generation så att man inte senare behöver leva med den efterlevande.