wunderbar.

Har haft en toppen på doppen perfekt dag. Vädret har varit super, maten har varit underbar (jordgubbar, rökt lax och massor av glass) och sällskapet har varit det bästa. Har rest från lilla larsmo med cykel, bilande till monäs vidare till oravais och sen tillbaka hem. Ja, å diskussionerna har lett mig långt. Visste inte att det kunde kännas såhär bra. Känner en sådan frid och glädje i mig, önskar den kunde hålla i sig.

Thank (You) God.

Tack för att man får lita på att livet vill en väl.

heat.

Huh. Värme. Jag njuter, även om svetten rinner och jag är inne på min 6:e liter vatten för dagen. Varför klagar folk på värmen? I Indien där värmen är mycket mer överväldigande klagade ingen på värmen. I Indien accepterade man värmen och tog om möjligt lugnare. Jag frågade förstås inte de som byggde hus för en euro i dagen, men jag tror de gjorde det.

Men vi i Finland måste ju arbeta värmen till trots. Jag tror det beror på att värmen får oss att känna att vi inte borde arbeta, men vi måste stöta bort den logiska instinkten att ta det lugnt eftersom vår framtid inom jobbet och alla de massa göromål vi anser så otroligt viktiga för vår " överlevnad" hänger på att vi jobbar även när svetten rinner. Istället för att lugna ner oss klagar vi på värmen, som vi ju inte kan kontrollera. Jag tycker man ska kräva siesta. Vet ni om hur få dagar är så här härliga???

Longtime no see.

Ledig tisdag. Vad gör man? Jo, man rullar till fammos och chillar. Sedan njuter man i solen, för att utvilad cykla iväg till loppis och dra in veckans pott (hittills 65euro). Efteråt hinner man ännu med en glass på fäbodas klippor, för att efter en hälsning på syrran och hennes goa pojke cykla hem å äta middag. Frihet i en ask. En stor ask med ett stort hål.

Att ansvar för att ens eget liv är bra. Jag vägrar bli ett offer.

Ikväll ska vi bada bastu och simma vid ett ökänd bastuhus i Finnäs med alla härliga Mögglare (inside, men vi är bäst) varav den ena är en nybliven 21-åring. Om man ska tro en 63-åring jag diskuterad med så är 21 den bästa ålder. Kanske är det så, jag är i alla fall väldigt nöjd.

Vissa relationer ändras inte hur länge man än är ifrån varandra. Vissa gör.

en tid. min tid.

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Den närmaste tiden ska jag sätta all min tid åt att göra endast roliga saker. Eller nej, jag ska njuta av allt jag gör. Do what you love, love what you do.

vielä on kesää jäljellä..

När midsommaren är över tycker endel att sommaren är över. Jag har aldrig hört till den delen, för min del är det först då man fått smak av sommaren. Man har fått lite färg, fått smaka de första finska jordgubbarna, sått potatisen och återknytit relationerna som stått på is under vintern. Jag uppskattar verkligen att sommaren ser ut som den gör med lagom dos vänner och arbete. Hela juli är redan så gott som bokad när det kommer till helgerna och jag har både nära vänners bröllop och förlovningsfester att se framemot. Jag njuter.

Ibland ska man bryta mönstret och göra något utöver det vanliga för att känna att man lever och för att få något att förändras. Även om detta något är en själv.

Vielä on kesää jäljellä. Ännu hinner man.

Nu är det nu.

Midsommarhelgen har varit underbar mot alla odds, dvs. trots att vi ännu inte visste alls vad vi skulle göra kl. 20 på midsommarafton och jag grät av trötthet och leda när jag körde hem från jobbet. 3 fester, x antal skål. Men nu efteråt känns det toppen. Så länge man har en äkta vän bredvid en så räcker det. Och plötsligt så blev det ju många vänner.

En sak som jag insett sedan jag börjat jobba med patienter vars hela liv kretsar kring nuet är hur fantastiskt det kan vara att bara fokusera på vad skulle kunna göra denna lilla stund så bra som möjligt. Visst följer minnena med som rädslor och glada minnen som livsbetydelse, och visst försöker man odla drömmar om framtiden som förskönar nuet en tid för patienterna (som att vi kan ta en kaffe och glass vid halpa-halli någon vacker dag), men det är ändå bara nu som gäller.

Nu är det nu är förövrigt de små ord som har vandrat med mig genom livet. Ett citat som följt med mig vartän livet bär i all sin enkelhet. Första gången jag tänkte det var jag 6, nu är man 21. Löjligt egentligen, men orden har blivit mina. Före det där dumma barnprogrammet tog mitt citat till namn. Det är först när man bortser från dess enkla budskap som man inser att jag aldrig kommer att kunna säga att stunden som just var aldrig kommer tillbaka. Och att det enda som spelar någon roll är nuet och vad man gör av just den här stunden. Jag gillar nuet.

Sovmorgon. Mys. Villaliv. Glass. Fäboda. Vän. Tacksamhet.

Och förövrigt tar vi en dag i taget nu. Det räcker för mig.

bort med gammalt, rum för nytt

Efter att i en månad av knäll från min mor om att hon drunknar i mitt klädrum (japp, det är ingen garderob utan ett rum, vad hon nu sen har där att göra) och efter mitt eget drunknande där insåg jag att det är dags att rensa rummet. Så jag drog ner plagg för plagg och kastade dem i högen icke-kvalificerade för mig längre om de fyllde någon avföljande principer :
1. minns inte när jag använt detta sist.
2. minns inte när jag rymst i detta
3. minns när jag senast använt detta, men det var över 2 år sedan.
Dessa 40 plagg, om än i bra skick, fick följa med till loppis och säljas till ett pris som skulle göra vem som helst glad.
När man får rensa gammalt har man rum för fint, nytt och sånt man egentligen behöver. När det dåliga rensas finns rum för vackert.

Mina stora glädjen idag har varit att plantera basilika, persilja, gräslök, squash och purjo. Det blir bra! Och jag börjar tro det kinesiska ordspråket: ...Om du vill vara lycklig hela ditt liv, bli trädgårdsmästare. Tur man int har nåt emot att bli skito.

Jag har även varit på talko å putsat, skurat och tvättat. Samt skött ett stycke 3 månad gammal systerson. Å lagat mat. Tror jag börjat bli kvalificerad för att klara mig själv i livet..

Är idag tacksam för att mitt liv ser ut som mitt liv.

tiga är guld.

När jag skriver blogg funderar jag på vad jag vill dela med mig av den här dagen. Något jag lärt mig, något jag upplevt, något jag insett, något som jag vill minnas. Jag hade planerat att fotografera min dag, för att slippa använda ord. Ibland känns ord så onödiga, ibland känner jag att det är mycket lättare att visa vad man känner än att säga rakt.

Jag upplever att sen jag börjat studera psykologi så förväntar en del (oftast kvinnor) ens åsikt i ämnen, ofta när det handlar om olika mänskor, relationer och andra saker man kan analysera. "Nå, vad säger psykologen?" är ett uttryck jag har hört fler än en gång. Oftast ger jag mitt svar, fastän jag egentligen inte tänkt ut något. Som en nödreaktion fraserar jag om det personen sagt är problemet och personen upplever att jag förstått. Det har jag och kanske är det vad som personen behöver. Någon som lyssnar, utan att lösa problemet. Eller så kanske jag borde bara säga min åsikt oftare utan att personer borde suga den ur mig.
Klischen om terapeuten som frågar "...och hur känns det?" är inte långt ifrån sanningen.

Jag är så långt ifrån färdig ännu.

man, I feel like a woman.

OK. Ikväll insåg jag att en kvinnas spontana humörsvängningar blir bara värre med åren. Så många gånger jag misstrott de äldre, visare kvinnorna.

Jag behöver sömn och en dos empati. Samt en boxningssäck och en låda näsdukar ifall de riktigt vill sig. Kanske choklad.

Och en mamma-dotterkväll med "sex and the city", förutsatt att hon håller tyst. Jag är inte mitt bästa jag ikväll helt enkelt.

Vad vi lär oss av krogliv: episod 4

Ifall du planerar sitta på utsidan med ett stop i din hand, klä på dig eller frys. Eller, vilket Emmi rekommenderade: töm stopet, drick mer och bli full.

Ifall du skall vakna kl. 6.20 för att jobba bör du inte dricka på krog/vara vaken sent/äta korvgörans mitt i natten. Det drar ner livskvaliten nästa dag, det är prövat.

Ifall du inte får dansa på en helg kan du trösta dig med att det känns i musklerna som om man dansat hela natten om man springer hem från jobbet i platta skor och det kommer många många många fler nätter under vilka man kan dansa.

Jag är ju ännu ung, tycker tanterna på jobbet. Du hinner nog sen med allt det där, säger de. Festa och ha kul nu bara. Njut.

även.

ibland kanske man måste finna sig i att även den finaste dag kan sluta i den trögaste kväll.

Kanske ett kvällsdopp skulle göra susen..

Nåväl, i alla fall är bröllopsklänningen köpt. Nej, inte mitt bröllop.

smak av liv.

Ok, nu är det ju så att jag inte tycker att man behöver skriva bloggar om hur fantastiskt ens liv är för att på något sätt smeta det i fejset på andra så att alla ska få en bild av hur perfekt ens liv är, men eftersom få dagar är så här underbara som den här så är det precis vad jag tänker göra. Och eftersom jag vet att det inte är såhär i längden.
Jag går en walk of shame och beskriver min dag. Jag hoppas ni kan utläsa alla "diskreta" statusantydningar och ironi, men ifall ni inte gör det, så tänker jag för säkerhets skull markera det i bredtext.

Kl. 8 på min lediga dag steg jag upp (utvilad, sedan jag börjat gå tidigt och sova) och åt en lugn frukost i vår inglasade vinterträdgård, eftersom det blåste lite. Frukosten hade min mamma gjort för mig och det bestod av ett perfekt kokt ägg och lite ekologiska flingor med färska finländska jordgubbar. Eftersom jag tycker mig dricka för mycket kaffe, valde jag att dricka en kopp grönte (ekologiskt, rättvisemärkt) istället.

kl. 8.30 kände jag för att krypa under täcket igen medan mamma gjorde hussysslor. Så sov jag skönhetssömn just for fun framtill 10.30.

10.30 for jag ut på en två timmars länk i naturen och beundrade dess ädla skönhet. Jag kände mig väldigt lyckligt lottad när andra arbetade att få springa lätt som en kalv. Jag viftade glatt tillbaka när lokchauffören gav mig ett brett leende och hälsade. En enda paus under springandet gjorde jag för att be om ett glas vatten så att min hy och insida inte skulle förtorka i hettan.

13.00 var jag nyduschad och kunde sätta mig och sola i ytterligare 1h i våra solstolar, för att läsa ännu en klassiker och njuta av en sallad bestående av rucola, jordgubbar och keso. För att få lite extra energi blev det lite nöt inre file och ett glas oboy.

14.00 for jag och plockade blommor på ängen bredvid för att mamma skulle bli glad när vi hade något fint på bordet att titta på. Jag andades in sommarens sköna dofter och undrade varför folk stressar istället för att göra detta.

15.00 fick jag en snilleblixt att vår nötinrefile som skulle bli middag skulle behöva en egenhändigt gjord bearnaissås. Lyckligtvis hade vi alla ingredienser så på några minuter hade jag gjort den bästa bearnaissåsen jag ätit (det var mitt femte försök, varav de första tre misslyckades). Må påpeka att bearnaissåser är inget för den ovane i köket.

Nu ska jag njuta i solen medan maten fixas och sedan blir det kaffe med en vän. Ja. Ibland smakar livet.

världens bästa land??

En vän till mig träffade turken som jobbar vid pizzerian i larsmo. Enligt honom är finland ett jättebra land, med denna motivering:

"Finland bra land. Man kan välja mellan jobba, få pengar, studera, få pengar eller ligga på soffan, få pengar."

Jag tänker att kanske är det precis så.

Och på gatan gav en kvinna mig en lapp där hon bad mig om pengar, efter att ha small-talkat om discoteque i 5 minuter.

små saker.

Har idag jag gjort en människa från sur och arg till lycklig bara genom att ge personen ett klistermärke. Det gjorde mig glad.

I slutändan är man väl som lyckligast när man kan glädja sig över små saker. Tacksamhet över de små sakerna. Som ett klistermärke. Eller lite extra omtanke från en medmänska.

Idag känner jag tacksamhet för mina ben, som orkar springa långt långt utan att bli dåliga. Och för att livet smakar bra, även regniga dagar.

Hängselbyx-kärlek

Ok, nu är detta ju ingen modeblogg eller inte ens ett försök till en sådan. Jag är varken tillräckligt engagerad eller modemedveten för att börja med en sådan, men jag kunde inte låta bli att göra detta till en engångsföreteelse: uppvisande av mitt typ bästa köp ever.

De är ful-snygga.

De är coola.

De är hängselbyxor.

Men framförallt är de MARIMEKKO från 1977!!!

Och allt detta gör att jag ÄLSKAR dem!

Dessutom fyndade jag dem till ett extremt bra pris =)

flum.

Jag känner ett konstigt pirr i min mage. Något jag inte riktit kan sätta fingret på, men jag trivs med det.

Idag har jag gått upp klockan 6 för att jobba. Typ alla på jobbet är förkylda å de e trist, men för egen del är det en tröst att åtminstone mitt immunförsvar är i skick. Det blir så när man löper mycket har jag hört. Jag vill tro så, iaf.

Man kan inte bära andras bördor på sina axlar, även om det händer lätt. När medkänslan går över i eget illamående när lasset blir för stort att bära. I slutändan kan det bästa man kan göra för andra att ta hand om sig själv, för att inte låta "smittan" gå vidare. En del kanske säger att man inte kan påverka ens känslor, att man inte kan sluta må dåligt i en dåligt mående omgivning. Men jag tror man kan, iaf till någon del, för man kan välja attityd. Man kan välja att hoppas.

vad vi lär oss av kroglivet: episod 3.

Ha på dig en simbikini så att du efter att svettat och dansat och fått x-antal öl över dig kan hoppa i och ta ett nattsim kl. 4.00 vid närmsta badstrand. Så skönt!

Om dina kompisar som är för fulla och tillhörande chaufför glömmer att köra dig hem dig, försök:

1. inte i nöd bryta sönder ditt cykellås för att du glömt nykeln hemma. Stoppa inga gafflar (de går av) i låset eller försök knippsa av virade järnvairar med en tång: ta den gamla hederliga eljärnsågen! (vilket jag gjorde dagen efter)

2. inte gå hem med tom mage, utan se först till att du är väl närd.

Utan:

3. Kör hem med en bil du "hittade" på gatan, förutsatt att du är tillräckligt nykter för att göra det. Vilket jag gjorde.

Sean Banan var på g. Det var också vi. Tyvärr hittade jag bara 0,30ege denna gång. Men jag vann ju inträdet till stället istället.

Farmor.

Idag fyller farmor 80 år! Önskar jag vore i lika toppform när jag vore 80 år och en sådan fin mänska. Hon har alltid ställt upp och är nog en av mina största förebilder, vid sidan av hennes man som också är det. Ikväll ska hon bjuda oss alla till solkulla, dvs. vår familj och ca 65 andra. Istället för födelsedagspresenter och blommor vill hon som enda gåva ha en frivillig donation till ett välgörande ändamål. Vilken mänska! Idag när vår farmor 80 år fylla,

så vill vi dej me en dikt hylla.

Du vet väl att du är oss kär,

för att du är den du är.

En förebild, en kvinna med krut,

med energi som aldrig tar slut.

Du kokar, du bakar, sött och salt,

en trollkarl i köket det är du allt.

Behöver man hjälp så ställer du upp,

är man förtvivlad du frambringar hopp.

Ett hjärta av guld, en omsorg du bär,

ja vilken tur att vi får ha dig här!

//dikt skriven av systrarna maria och heidi till farmors 80 årsfest
(ja, vi vet att den är amatörmässig och smörig, men allt är ju sant och inte är vi ju annat än amatörer. Vi är nöjda.)

Förutom firande ska jag hämta syster D. från tågstationen, samt tossa runt på stan och njuta av värmen. Det är inte alltid man är ledig fredag, lördag, söndag :)

Happiti hey.

sammanträffanden.

Sammanträffanden.

Person A., vem jag aldrig träffat förut eller känner till något om, tar kontakt. Jag funderar på person A. under dagen och nämner till o med personen till person B.

Sedan, senare under kvällen googlar jag en helt random sak, som har absolut inget med person A. att göra. Första träffen på google tar mig till en blogg, där en av de första bilderna är person A.

Mystiskt.

Det hände mig också tidigare i vår i åbo, att en person jag aldrig sett förut gick upp för trapporna i ett ställe jag aldrig vart förut. Jag konstaterade att vilken speciell person och tänkte på denna person även senare, utan någon riktig orsak. Han var ju speciell och världen har för lite mänskor som skiljer sig ur mängden, så han bara lämnade där.

Sen, på kvällen, for jag på en fest hos en ny vän. Gissa vem som bodde i samma lägenhet om inte den speciella personen. Gissa om inte han blev överraskad när jag berättade att jag visste var han hållit till kl. 6 samma morgon, utan att aldrig ens ha mött min blick förrän denna kväll.

Sammanträffanden är kul, det får en att inse hur liten världen är.

energi!

Cyklat 58 km, solat 6 h, jobbat 15h, chillat på netti, sovit och ätit några timmar däremellan är allt jag gjort de senaste 48 timmarna. Nu ska jag på långlenkki!

Så, varifrån kommer all denna energi?? Jo, från sommar, sol och glass.

Å tiden, den kommer från att jag inte slösat tid framför datorn, därav bloggens "kvalitet".

En dag ska också jag gå där och vara sådär hopplöst ni vet...

flykt.

Jag har världens bästa sommarjobb, det är min ärliga åsikt. Jag tycker alltmer om personalen, patienterna och arbetstiderna. Och lönen e ju ett plus. Det har blivit allt bättre när vädret blivit så bra att man kan spendera lediga förmiddagar på beachen i fäboda. Och inte klagar man ju över 4 helt lediga dagar i veckan.

Men jag blir tokig på att bo hemma. Gälin.

Som tur kan man smita iväg till netti då det blir så, vilket jag gör nu. Det är en bra flyktort.

tukki holmi.

Har träffat mycket intressanta mänskor under min stockholmsresa. Jag berättar gärna om de mänskor jag träffat och min absurda måndagsresa hem, men vi tar det nån annan gång. Det känns lite som en dröm nu, men jag är inte säker om det var en trevlig en eller en mardröm.

Jag har dessutom köpt det dyraste läppstiftet som jag någonsin ägt, men ska man ha så ska man. Nu är jag fattig som en kyrkråtta, fattigare. Jag har aldrig varit så här mycket på minus och jag skäms lite. Men nu är botten nådd, nu kan det bara gå uppåt.

Drottninggatan

Jag är dessutom förkyld och bitter men bestämt att jag ska sluta ta skit. Nu, för gott. Jag klipper bandet som istället för att binda lekt för länge med mig. Det är orättvist. Ni vet sådär som man leker med katten och ficklampan, så fort katten närmar sig ficklampsskenet på väggen så dras det bort. Nu är det finito på den leken, katten har tröttnat. Ficklampan kommer att slockna till slut och det får skylla sig själv.

Ps. Fler bilder från stockholm får ni söka på facebook.

flyg fula fluga.

Imorse har jag beställt flygen till Ljubljana, Slovenien. Åker 4 september, tillbaka sen den 12:e. Weii!

Nu ska jag packa en rinkka med kläder passande för citysemester i stockholm! Det här blir väl bästa helgen ever!!!

Såå, men före det tar vi å sår potatislandet så mina föräldrar inte svälter ihjäl i höst.

kristi himmelsfärd.

Ibland hjälps inget annat än att lyssna på sin kropp. Vill den inte springa så kan den inte springa. Den onda halsen har övergått till en ond mage och trötta, sjuka ben. Kanske inte springa halvmarathon alltför ofta...

Jag är så trött vissa dagar på att känna denna trötthet som håller mig nere, klarar inte att hålla mig fokuserad. Som om något väsentligt saknas. Jag tror jag saknar åbomänskorna, åbolivet.

Lyckligtvis har vissa fantastiska personer ställt upp när det känns kämpigt. De har hjälpt till med sina visa ord om livet och rent ekonomiskt stött mig så att jag kan betala hyra och slipper till Slovenien i september. För tillfället söker jag de billigaste flygen.

Nog blir det bra. Det blir det alltid. Jag måste bara hitta tillbaka.

Imorgon Åbo, på lördag Stockholm. Längtar!

Vandalism!

På hemvägen, en bit från mitt stod ett gäng "tuffa" 12-åringar och vandaliserade en cykel. Sparkade, kastade, hoppade på. Det handlade inte endast om att förstöra någons annans egendom, det handlade om att få uttryck för aggressioner, men framförallt om att visa sin "manlighet" och visa sig tuff inför ens vänner.

Jag blev mås på ett konstigt sätt illa till mods och kände att det inte fick fortsätta. Tänk om det hade varit min nya cykel som någon bara förstörde för att jag parkerat den vid vägkanten.Eftersom pojkarna tittat misstänksamt när jag gick förbi en bit bort misstänkte jag att de insåg att de inte handlade rätt. Jag ingrep, om än lite motvilligt (mina gamla minnen från hur spydiga smågossar här i trakten kan vara skrämde mig lite, samtidigt som jag krävde att få blanda mig i denna gång).
Gick fram till dem och frågade vems cykel det var. Efter utbyte av blickar svarade "den tuffaste" fräckt: "He e min", medan en annan påstod att den bara legat där.
"Det här är ju vandalism", anmärkte jag och påpekade att man inte kan förstöra annans egendom. Jag sa lugnt att för säkerhets skull tar jag deras namn, men motvilliga som de var efter återigen utbytta blickar åtföljt av en tystnad sade jag maktorden som tydligen går hem i den här byn:"Nå, det är inga problem. Jag vet vem era syskon är."

Sedan gick jag hem och kände mig både arg samt en smula modig.

pank.

I detta läge vet man inte om man ska skratta eller gråta. Saldot på mitt ena konto ligger på 0,02euro och på det andra är 174 gånger det första kontots saldo, sammantagetvis ligger det på en summa varken mer eller mindre än en happy meal måltid. Och om ett par dagar ska hyran, den skyhöga elen och en stockholmsresa finansieras. Och lönen vet jag inte ens var är.

I detta läge har jag två alternativ:
1. jag sätter mitt kontonummer här på bloggen och hoppas på mina bloggläsares hjälp med tanke på att hela min bloggs överlevnad faller på min överlevnad och jaa, smakar he så kostar he.

2. fråga lån av en vänlig själ. Inte vip-lån. Som tur har jag goda vänner.

Men jag tillhör inte mänskorna som tar stress över pengabrist. Det är ju bara pengar, allt ordnar sig. Jag är inte rädd för min yttre trygghet, så länge den inre tryggheten finns inom en.