stressfritt.

Det har inte blivit en blogg på en vecka, för jag vill inte spendera mitt jullov framför datorn. Istället har jag spenderat den lite här som var; i larsmosjön, i kokkola, framför julbordet, i sängen med en konfektask i famnen, på löpbandet osv.

Har haft en härlig och lugn jul och kan äntligen kalla mig stressfri. Mitt största stressmoment för tillfället är vad som händer med mitt hår i frissan idag, när det senast blev en katastrof som slutade i hårhat...

Det närmar sig nyår, men vad som händer då vet jag icke. Men det tänker jag inte stressa över.

tomt.

Missade min kandideadline med 7 minuter. Jag vet att det inte berodde på att jag hade för lite tid, utan för att jag ska granska allt i minsta lilla detalj. Och ändå är känslan just nu bara tomhet och klumpar av missnöje. Men det är ju jul nu. Så då ska vi glömma det och vara glada.

Jaha.

God jul nu då.

på väg mot den döda linjen.

Hemma i larsmo för jullov, och ändå har jag bara sovit 4,5h under de senaste 60 timmarna. Jag har huvudvärk, ryggvärk och är överalert. Allt tack vara min kandi, min nya miljö och min oro för att kandin aldrig blir klar.

Men imorgon ska den in, för annars missar jag den döda linjen. Och då finns inget mellan mig och ett mysigt jullov.

i väntans tid.

Sitter och väntar på en sista dom från min handledare angående min kandi såhär långt. Jag kan inte göra mycket annat än att vänta. Jag önskar nu att jag skrivit upp all tid som gått åt att sitta och skriva de 21 sidorna. Samtidigt har de under de senaste 8 veckorna gått ner mycker mer tid i uppsatsen än vad som varit aktivt skrivande. Funderingar, motiveringar m.m. har krävt att min uppmärksamhet riktas till den oavsett jag skriver eller springer, äter eller sover. 8x7x24h är snarare timantalet som gått åt. 1344 timmar. Minus hjärnlösa timmar. Minus tid då uppmärksamheten riktas mot någon annan eller något annat.

Men nu börjar ett nytt skede. Ett nytt år rentav. Det känns som ett år då ingenting är fastställt. Jag vet inte vilka kurser jag ska ha, vad jag ska fokusera på, vad min fritid ska gå åt. Inte längre styrelser och karate. Inte längre kandidatuppsats. Men det oroar mig inte. Jag har all tid och möjligheterna finns där. Det är väl så unga mänskor ser på världen, i alla fall om vi vill förändra nåt till det bättre. Måste bara välja vad.

i väntan på snö.

Aah vad min vecka har börjat bra, allt tack vare att förra veckan slutade bra. Även om mina dagar den senaste tiden har känts som slavarbete där jag själv är både slavpiskare och slav, så är jag nöjd över att kvällarna har varit så mysiga den sista tiden. Å kandin, börjar vara farligt nära klar.. eller så klar den nu blir före jullovet.

På onsdag åker vi norrut med all packning och även om kanden ännu ska jobbas med planerar jag att göra det i lugnare takt, med mera vänner och med mera glögg. Dessutom väntar jag mig snö snö snö! I åbo har vi inte ens så de täcker marken.

Idag tänkte jag minska på kandiarbetandet och istället njuta av den nästsista dagen i åbo och köpa de sista gåvorna. He sku kuna va värr, big time :)

bullar och teorier.

På facebook skriver folk om nybakta bullar. Jag vet inte varför de gör mig förbryllad, men kanske är det för att det inte känns som bullbaketid i december. Om de inte är lussebullar förstås. Själv lever jag på choklad som mina vänner givit mig i generösa mängder. Jag tror inte att jag kommer att vilja ha så mycket choklad på julen som vanligt. Men det är bara en teori och teorier är gjorda för att falsifieras.

Är väldigt nöjd över att fylla 22 år annars. Jag är 22 år och har lärt mig virka, göra smörgåstårtor, lösa korsord och prata lite italienska sedan jag fyllde 21 år. Att jag dessutom fick fira födelsedagen tillsammans med några kära vänner gjorde mig endast gott. Känns otroligt att om en vecka kommer jag var hemma i österbotten för flera veckor med andra kära.

Ännu konstigare känns det att min kandidatuppsats ska vara klar då, eller sådär i stort sett iaf. Jag som nyss började. Men jag ser framemot ett liv och blogginlägg som inte bara handlar om den. Jag är led mig själv över att något sådant får styra mitt liv och mitt välmående. En bra dag med kandi är en bra dag med mig själv känns inte allt för långt ifrån mitt livsmotto som det ser ut idag.

Nu ska jag kämpa på i några timmar till. Eller en halvtimme. Beror på vad kandin vill.

21, 22 to be.

Idag 21 år, om några timmar 22 år. Jag tycker de är roligt hur ingen tycker sig känna sig som den ålder de är i, speciellt ju äldre man blir. Som att en 30-åring borde ha gjort vissa saker, känna på ett visst sätt och finna sig i vissa sanningar. Men vem är det egentligen som sätter kriterierna för hur en 15-åring, 22-åring eller 67-åring ska vara?

För ett år sedan satte jag följande mål för detta år:
göra helhjärtat eller inte alls.[ X ]
söka ett sommarjobb utanför det jag tidigare gjort.[ X ]
springa halvmarathon på under 1:45[ / ]
resa till åtminstone ett land jag aldrig tidigare besökt[ X ]

De ikruxade har jag lyckats med,
halvmarathonmålet missade jag med 9minuter.
Att gör helhjärtat eller inte alls är något jag rekommenderar, fastän det varit
det svårare för mig i år. Jag upplever ändå att jag (i alla fall på vissa plan i livet)
lyckats med detta.
Sommarjobbet vid larsmo boende, något jag aldrig tidigare jobbat med, gav mig
mer än jag kunde ha hoppats på.
Resan till Slovenien blev av, således slapp jag ju till ett land jag aldrig tidigare besökt. Det
var en otroligt bra resa det också.

Min största utmaning (?) för i år var ändå att följa versen: "Framför allt som skall bevaras, må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet." När man börjar lyssna till sitt hjärta så börjar också andra saker gå i rätt riktning. I all häkt och alla yttre krav glöms det så lätt. Därför försöker jag glömma dessa förväntningar och fråga vad det är som är viktigt för mig. Det tänker jag fortsätta med även som 22-åring.

För ett år sen hade jag inte heller en mycket speciell person i mitt hjärta och utan denna person skulle detta år inte ha varit hälften så givande, glädjefyllt och underbart. :)

huhhu.

Varit på uni från 10-19. Huhhu vilken vecka, men huhhu så myki som blivit gjort (intalar jag mig).

Dags för belöning: idolfinal och julstjärnor.

Imorron firar vi syster :)

Nu blev de kort, för jag ska hem å göra mat. Har varit matlös i många timmar.

vart for den?

Det är lite mer än två veckor till jul. Snön gjorde en snabbvisit i Åbo igår, i hopp om att julstaden skulle välkomna den. Icke, här fanns bara mänskor som stampade på den, skrapade bort den med all muskelkraft, borstade bort den från sina tält,... Det var bäst att låta åbo vara och komma tillbaka när de inser hur tacksamt det är med lite snö när det är grått.

Jag såg en gammal gubbe igår korsa vägen som jag tänkte var en utklädd julgubbe. Jag är inte riktigt säkert, men jag tror inte julgubbar tar vinglande i sig i rödljusstolpen för att inte falla omkull. Fast vad vet jag.

Försöker få julstämning, men flera års erfarenhet talar om mig att något sånt inte kommer när man försöker med våld. Visst kan jag ana den då å då, men den där påklistrade varuhusjulkänslan håller inte i sig. Det kanske straffar sig att börja för tidigt med allt det juliga; jag har redan tröttnat på glöggen, julsångerna och slutat tro att det kommer snö till jul.

Men det kanske blir bättre. Kanske det här är bara en tråkig fas. Jag kan inte sluta hoppas. Inte på julen.

måndag å livet är bra.

En toppenhelg är över. Julfesten på fredagen var super, sällan man dansar ringlekar kring den stora granen utanför åbo domkyrka vid midnatt med personer som undervisar en samtidigt sjungandes britneys "oops, I did it again".

I lördags gjorde Viktor och jag vårt mästerverk till pepparkakshus. Ett minne för livet, bokstavligen, tack vare mitt-lilla-kokande-socker-misstag. Autch.

Hela veckan är det bara kandidatskrivande som gäller, men som tur tyckte handledaren att det jag skrivit är väldans bra så peppad av det ska jag nog fortsätta. Å ännu flera roliga julfester väntar denna helg och nästa veckas helg.

Livet är nog en enda fest. Just nu iaf.

istället för att sova.

I natt kunde jag inte sova. Kandi-tankar flöt runt i mitt allt annat än tomma hjärna, för igår var ett sprängfyllt kaos. Jag hade suttit uppe sent i en fight med mig själv om hur jag ska strukturera symtom och hur man ska formulera sig. Sedan låg jag ytterligare timmar och vred mig med tankar om vad jag ännu måste göra. De futtiga timmarna jag sov drömde jag dessutom riktigt avancerade drömmar, hur galet det än låter. Jag skulle utföra någon jättetung uppgift. Jag trodde drömmar skulle ge energi och fungera meditativt, inte göra en ännu mer slut.

Vad jag däremot fick gjort var ett kort till syrran som fyller 30 år och som vi ska fira nästa helg. Hon tycker om féen, så jag köpte ett papper från pysselaffären i närheten, printade lite bilder och fick ihop detta kort. Men jag tyckte det blev rätt fint, men så e ju hon de också. (o nu hoppas jag hon inte läser min blogg)...

julkänsla.

Det är den första december och jag är så lycklig att det nästan känns löjligt. Tänk att man får ha de såhär bra! Mina down-isar i livet balanserar upp det lite, såsom kandin som är långt ifrån klar och att jag är en fattig studerande som inte hittar en klänning att ha på julfesten imoron. Ändå känns de som att jag har mer än jag drömt om :)


Jag har öppnat första luckan i min dumlekalender och tittat på årets julkalender. Jag har tänt ljus och skriver julkort som bäst fastän jag kunde jobb. Jag har ett par föreläsningar kvar före jul, annars är kalendern bara fylld med julfester.


Inga snöflingor faller ner, men julkänsla börjar jag få. Om nu d e den där varma, rofyllda, lyckliga känslan.
förre året hade vi såhär mycket snö...