vårtecken.

Det börjar verka vår banne mig! Solen väcker mig, värmer mig och gör mig glad! O jag ser spår av asfalt och vattnet rinner efter isen. Så välkommet, hit bara!!!

på väg.

Det är mycket nu, sa Heidi åt sig själv när hon strukturerade upp vårens deadlines. Fem deadlines i veckan i genomsnitt framtill slutet. Å så jobb på det, jobb som blir så bra så bra vill jag tro. Ska troligtvis till 5 olika ställen runt omkring i Finland de kommande två veckorna.. Ska bli så underbart att lämna min trygga lilla bekvämlighetszon här som studerande i åbo. Jag blir rastlös om jag inte får ombyte när det gäller vad jag håller på med. Kanske blir man lugnare när man blir äldre.

Det är konstigt hur snabbt tiden går nu igen. Snön håller på att smälta i åbo, det blir tidig vår sägs det. Passar mig och min balkong som väntar på vårsol. Säga vad man vill men nu är den tyngsta tiden på året förbi, det har jag bestämt.

Tänk att för lite göra kan vara mer stressande än för mycket göra.

ett annat sätt att börja en vecka.

Med filmen Manderlay och ett glas rödvinsrester.

tills vidare.

Jag är i österbotten, tills vidare. Vad det betyder vet jag inte riktigt. Om någon kallar mig till åbo så kommer jag, annars lever jag på mammas mat. Det borde ju vara billigare i längden i af.

De senaste dagarna har jag filosoferat kring ordet hem. Jag har funderat var jag känner mig mer hemma, i åbo eller larsmo och i så fall varför. Det finns en tomhet kring att vara här men inte bo här, det är något som saknas, även om mitt gamla rum med mina gamla saker finns kvar här. I åbo igen finns MITT hem, men det är inbakat i en stad som jag inte känner, människor jag aldrig ser mer än en gång.

När jag var en vecka i slovenien förra hösten fick jag den starka aha-upplevelsen att mitt hem aldrig är någonstans var jag inte är, utan precis där jag är. Som studerande äger jag ju egentligen inget annat än mig själv. Det är jag själv som skapar mitt hem, min rotlöshet i en storstad, min samhörighet med de andra. För det finns alltid en motpol mot att känna sig hemma och med i ett sammanhang. Att känna sig isolerad, att vara isolerad.

Ibland måste man rivas från sitt sammanhang för att hitta hem.

nöjd.

Veckan i jeppis har varit onormalt givande. Idag provade Viktor och jag skidorna för första gången på 3 år. Det kändes, märktes och lär kännas kommande dagar. De har varit 6 sportiga sportlovsdagar; 5h vinterpromenad, 33km löpning, 5 km skidning och 2km simning. Förutom detta har jag hunnit mysa, frysa och träffa många härliga människor och gjort alla nätkursuppgifter. En klapp på axeln. Bra med lite omväxling :)

Ikväll blir d mera härliga människor och lite vin. Sen är det dags att ta sig i nacken. Men det betyder inte att man behöver sluta njuta av livet.

regression mot status quo.

Om man har en tung upplevelse under en dag så är det mycket möjligt att dagen bara kan bli bättre, som för att balansera för det tunga. Och idag har varit en bra dag; min älskling har kommit hit upp och en ny regent har födds bl.a. Jag älskar nyheterna när de frågar helt random folk på stan hur det nu känns när Viktoria fött en ny kronarvinge, som att det vore årets största händelse i alla svenskars liv.

Idag har jag sprungit rekordlångt för i år. Ok att det inte var en halvmarathon men det börjar vara dags att göra sig i form efter att ha suttit i månader med kandidatarbeten i nacken och lämnat tränandet i andra hand. Ibland glömmer jag vad lite löpning kan göra med mitt humör :)

små o stora.

Jag antar, att när de finns ett stort problem, så ser man inte de små problemen kring. Och om man ser de små problemen, så har man inga stora.

Och om man blundar för det stora problemet, så ser man en massa små. De uppfyller ens hela tillvaro och allt blir bara jobbigt och man kan inte hantera det hela. O så blir man en väldigt stressad människa. Alternativt kan man acceptera det stora problemet och se de små problemen som små i jämförelse och inse, att man överlever ändå. Fastän allt inte är perfekt.

fastlagsgott.

Ett sommarjobb rikare och med två fastlagsbullar i magen sitter jag här igen och funderar vad allt man kunde göra idag. Jag insåg att det inte är det lättaste att gå 4 nätkurser samtidigt, även om man kunde tro det. Att sitta hela dagen gör mig uttråkad. Dessutom tycker jag om att ha saker att hålla i när jag läser, understrecka och klotta dit mina egna tankar.

Sommarjobbet däremot, är jag nöjd med såhär långt. Speciellt eftersom det innefattar gratis gymtillgång. Kan behövas efter dom där fastlagsbullarna. Det är annars iskallt här hemma, lyckligtvis läste jag idag att man förbränner 26 % mer om man är i en kallare lägenhet än i en där man inte behöver värma kroppen upp själv. Kanske därför man är så hungrig hela tiden.

Visste ni annars att det fanns en lag enligt vilken man skulle trycka i sig mat i stil med Viking Lines buffe just denna dag på året? Även om jag inte följer lagen om att fasta så njuter jag iaf av denna lag.

Glansigt hår!

Under en vecka har jag nu gett små smakprov på Doves Oil Nourishing Balsam till mina vänner och också använt det själv. Jag kan glatt meddela att balsamet håller vad det lovar eftersom det gör håret mjukt och glansigt. Dessutom doftar det supergott och verkar drygt.

Roligt att fara iväg på förlovningsfest ikväll med glansigt hår ;)

Om du också vill testa produkter och dela med dig dem till dina vänner, kan du också bli en buzzador på www.buzzador.com.

sportlov.

Imorgon smiter jag hem till jeppis för en vecka av rekreation. Jag planerar att vinterbada, skrinna, skida (om skorna ryms på), läsa skönlitteratur, mysa, träffa vänner, släkt och härliga syskonbarn, dricka te (se jag har till 99% slutat med kaffe) och så ska jag äta en stor fet fastlagsbulle innan jag inleder fastan. Jag ska helt enkelt njuta, för har man in kanden så får man göra så.

Och oavsett om jag gör allt jag planerat göra så blir det ju som det blir och det brukar bli bra.

livet efter.

Det finns ett liv efter att man har lämnat in sin kand. Ett liv utan stress, dödsångest och gråtattacker (observera att jag överdriver). Men också det kan vara en stress, att inte ha något konkret att stressa för. Varje nytt skede i ens liv kräver anpassning och före den här anpassningen sker upplever vi ofta stress. Vare sig den nya saken är positiv eller negativ. Sen är vi ju väldigt olika med hur snabba vi är med att anpassa och vissa kan inte heller anpassa sig vid något nytt, vilket jag tror är en orsak till att man stannar kvar i ett misslyckat förhållande eller singelskap, i ett jobb man hatar eller aldrig vågar pröva något nytt.

Själv har mitt liv inte förändrats mycket ännu. Jag har ännu saker att göra och den största delen av min tid utgörs fortfarande av fritid. Kanske också för att jag tycker att det jag gör inom studierna ofta är så kul att det räknas som fritid.

För några år sedan mötte jag en äldre man. Han frågade vad som jag skulle vilja hända för att livet skulle bli som jag ville. Ja sa att det vore trevligt med lite mer pengar, lite mer fritid och lite mer goda relationer. Gissa vad jag fick!

Idag, om jag blev frågade samma skulle jag lägga till ett ord. Meningsfull. Jag vill ha lite mer pengar, men de ska sättas på något meningsfullt. Jag vill ha en mer meningsfull fritid och relationerna är goda nog så länge de är goda.

Kandin inne, sol i sinne.

Som ni nu här kan se har jag lämnat in min kandidatuppsats. 10000 h arbete komprimerad i 25 sidor.

Jag är glad. Lite tom. Livet fortsätter, utan kandin.

när allting känns så rätt.

Jag vet att jag kommer att få en massa motgångar i livet ännu, erfarenheter talar för det (för att inte låta för mycket som en pessimist utan realist). Därför måste man ju glädjas åt när allt verkar gå vägen.

Som att:
Jag fick mitt "drömjobb" och ett sommarjobb till förutom det. Alltså får jag göra något jag känner är bra, nämligen att förebygga barn och ungas missbruk. Därför känns även studerandet mer givande.
Kandin ska lämnas in på fredag och avsett vad de anser av resultatet har jag gjort mitt bästa.
Jag har snälla vänner som kommer ihåg mig på vändan.
Å jag har världens bästa och mysigaste pojkvän i världen.

Hur kan man då låta bli att vara lycklig?

när det positiva tar över.

Det är mycket positivt idag som ni märker. För den som inte visste (antagligen alla) så är jag också blodtypen A positiv. Det ska inte blandas med A-personligheten, vilket jag i helg fick lära att jag inte är, jag är nämligen inte en av de många som kommer att dö av stress (vilket A-personligheten most likely gör).

Andra positiva saker idag är:
- fick två fina vändagskort idag + en gåva som innefattade choklad och bokstäverna H E I D I i vitt trä.

- har skänkt blod som vändagsgåva till någon okänd som behöver det mer än jag gör. Det tycker jag du också ska göra.

- har framskridit i kandiarbetat och det känns bra för tillfället.

- har fått ett sommararbete i Jeppis, så om en vecka väntar intervju i jeppis. Imoron är det dock intervju för arbetet här i Åbo som jag hoppas i detta nu att jag får.

Jag tror att när man är positiv så kommer det positiva att falla som snöflingor och kasa och hasa sig framför en. Sådär bara. Tacksam ända in i ryggmärgen.

:)

allt har sin positiva sida.

Det närmar sig vår i åbo. Tror jag. Två dagar som det inte har varit över -10 grader säger mig detta. Det är en positiv sak. Däremot är det en mindre positiv sak att det blir varmare just när jag hittat en mössa som jag tycker inte är pinsam och faktist mer än så, jag tycker mycket om den!
.Stilprov.

Nåväl, imorron e de alla hjärtans dag och jag är glad för att för första gången sen ever få fira det med någon jag tycker riktigt riktigt mycket om, och inte bara på det vänskapliga sättet ;)

you now I am happy when I am happy.

Jag har en härlig helg bakom mig. Det enda negativa har varit att min älskling blivit förkyld igen, men sånt kan man ju inget åt. Jag börjar inse att jag har en fantastisk vår och sommar framför, när temperaturen redan nu visat på noll. Allt känns väldigt positivt nu, väldigt ljust, väldigt hoppfullt.

Jag har haft mina negativa perioder, fastän jag inte alltid sagt det högt. Under kursen om burn-out problematik lärde jag mig dock att hjärnan inte förstår negationer, dvs. att t.ex. säga "Jag vill inte deppa över en så här liten grej." Av det förstår hjärnan endast "Jag vill deppa över en så här liten grej." And plötsligt märker man att man deppar över småsaker och är dessutom irriterad på sig själv för att man gör det, vilket ger en känslan att man inte ens kan kontrollera sitt humör, alltså e man nog en svag människa.

Nu tänker jag istället fokusera på det positiva. Säga till mig själv:"Jag vill lyckas, det kanske inte blir helt perfekt, men det är ok."

burn-out.

Jag går på öppna unis kurs om burn-out problematik. Det är en bra kurs, givande för alla i dagens samhälle tror jag. Alla påverkas vi ju av det sympatiska och parasympatiska nervsystetemet, som föreläsaren skulle säga.

För tillfället känner jag mig inte alls stressad, kandin ska inlämnas för gott om mindre än en vecka men i slutändan blir jag mycket mer stressad när jag inte har något alls att göra. Jag trivs med att ha många saker att tänka på när det gäller studier, det håller mig alert och lycklig och jag uppskattar min fritid mycket mer. Som att ha bastu kväll med vänner och toppa det med frukt och chokladfondue.

På tisdag är det arbetsintervju som gäller. Jag förbereder mig mentalt för att ta fram mina mer inspirerande sidor, så att andra ska se det också. Det tror jag är vad arbetet kräver.

bönesvar.

Och så kommer det som ett bönesvar: En arbetsintervju till jobbet jag hoppast på. Mitt hjärta dunkar hårt, tänker att det är det här jag väntat på. Jag lockas att tänka, "Ja men hej, nu tar du det här för fort. Det är bara en arbetsintervju, du är bara halvvägs till att få jobbet." Men jag tänker inte låta det slå ner mig, jag tänker inte vara min värsta fiende. Jag tror att jag skulle passa extremt bra för det jobbet och det hoppas jag lyser genom när jag väl sitter där. Och så hoppas jag förstås att jobbet är lika intressant som det verkar :)

Det här med att släppa kontrollen och lita på livet, det är inte dumt alls. Tänk att man kan glömma något så väsentligt i ekorrhjulet.

Och så blev allt så mycket roligare.

det ordnar sig.

Plötsligt kommer det. Någon knackar på och säger att det du planerat i tre år inte kommer hända. Att du inte gjort det du borde. Att du inte lärt dig tillräckligt, att du inte har det som krävs.

Så kom det för mig vid ett möte med studiehandledaren ett aha om att jag kanske inte får ut min kandidat i vår heller. Att jag inte haft de kurser jag borde ha haft. Fastän jag trott det.
Det värsta är inte att jag inte får ut kandin, utan att jag gått i tro att jag skulle få den men missförstått. Som att tro att man betalat för en kaffe men får en kopp te istället.

Framtiden känns oviss och världen kändes emot mig. Men så börjar man få frid. Inse tryggheten i att man inte har kontrollen. Paradoxalt.

Nu är det inte i mina händer, jag har gjort vad jag kunnat. Men det kommer att ordna sig, det gör det aldrig.

Smärtan kan vi inte välja, bara lidandet.

När man söker jobb...

När man söker jobb kan jag oavsett jobbets svårighetsgrad få känslan av att för att jag inte en KLAR utbildning så är det som att säga att jag inget kan. Så ska man ju inte säga förstås när man söker jobb, utan man måste helt enkelt hitta nya sätt att tänka kring problemet.

Jag har jobbat varje sommar sedan jag varit 12. Jag har dessutom jobbat helger, kvällar och dagar utanför dessa. Jag har studerat flitigt i stort sett och jag har jobbat frivilligt. Ändå, när man lämnar in sina ansökan får man detta till svar: du har ingen utbildning alltså behöver du inte förvänta dig något: trots erfarenheten, trots blod svett tårar, trots god arbetsmoral.

Problemet är väl att vi är för många som kan skriva om oss själva goda saker, men de som räknas är de som kan visa på hårdfakta: en examen på papper.

Ibland blir jag lite lessen på det här.

detox, dag 1.

Japp, ni läste rätt, jag har börjat med en vinterrensning! Det är för mig ett sätt att få igång en hälsosammare kropp, som är fri från slagg och annat skräp. Hemmets Journal har en riktig kur för det här, men eftersom deras gäller för 7 dagar och min i 20 dagar tänker jag vara lite snällare med vad jag får äta,jag vill inte fasta eller banta utan förfriska och förnya.

När jag köpte min detox frågade jag typen bakom disken om jag borde äta något speciellt. Han gav mig tipset att lämna bort fastlagsbullarna. Det tänker jag int! Däremot tänker jag lämna bort lite kaffe och försöka mig på grönt te.

Det sägs att detoxering piggar upp en och rensar kroppen. Hittills har jag druckit en liter dryck och jag har en halv liter detox-medicin att dricka ännu. Ska bli intressant att se om det är bara humbug eller om det leder till resultat i form av bättre kroppsfunktion och hälsa. Jei :)

kallt.

Solen skiner, solen skiner, himlen den är blå. Å Heidi hon är lika så...om läpparna för de e så kallt så de förfryser.

Det är minus 22 och vintern är full i gång. Jag har gått med i mitt fjärde gym under ett år (applåder), där jag faktist kan tänka mig att stanna ett bra tag. I af tills det är möjligt att springa utan att kylan stör en. Idag har dock min träning bestått mest av balansbollsträning och städning. Måste ju sätta gränser för hur mycket det är gott för en att träna, fast det har nog inte varit ett problem för mig. Jag håller på att lära mig allt bättre att lyssna på mig och min kropp och märka när något är ok och inte är det.

I helgen ska jag ha föreläsningar i skolpsykologi. Finns väl inga andra institut som kommer på att "hej, skippa föreläsningar in i veckan å kör på helgen istället." Som tur hinner jag ändå med andra trevliga saker då. :)