sommarlov, sådär på riktigt

Förstår inte riktigt själv men från ock med idag började mitt riktigt riktiga sommarlov, i takt med att jag blev klar med de två antidrogdagarna i karleby. Det är så skönt när man börjar känna sig bekväm i sin roll som "tanten som berättar om drogerna". Kommentaren som fick mig att förstå detta var när en kille sa:" Du pratar så sakligt. De flesta sku fnissa om de pratar om såndär saker". Saken gällde sex och tydligen har kurserna i sexologi då lett till resultat ifall jag kan prata sakligt om sex utan att börja fnissa. För om vuxna skäms så fort de börjar prata sånt så hur påverkar nu inte också ungdomars förmåga att prata om det? Och genom att jag gör en åtskillnad mellan mig och ungdomar ger jag mig rätt många tantpoäng.

Hur som helst: nu börjar sommarlovet! :)) Vad gör man i 2 helt händelselösa veckor nu då? Hoppas helt enkelt på sol.

when it's good it's good.

La-lalla-laa, visst mår man va gla' :) Jo, nog när man har varit orolig för hur man klarar sig själv i arbete å så märker man att jo, visst klarar jag ju det här. Det kändes inte ens som arbete. Enda jobbiga med dagen att jag fick göra som i actionfilmerna och förfölja en bil eller i mitt fall: en buss. Jag hade nämligen glömt en viktig grej i bussen och eftersom jag saknade busschaufförens nummer fick jag jaga honom genom hela kokkola förrän den förvirrade äldre busschauffören stannade efter 20 minuter. Mitt jobb är ett enda äventyr...

En helg i min smak

Säga vad man vill om att komma tillbaka hem till österbotten över sommaren, men det här första veckoslutet har varit helt i min smak. Det har varit så berikande att få lyssna på en inspiratör, gemenskap, fylla hjärtat med hopp, musik, träffa vänner på en fantastisk allt-i-ett-fest i närpes och fylla magen med godsaker. Solen skiner och jag känner mig på topp, vilket jag hoppas jag gör i morgon och på tisdag också när jag ska ha mitt första skolbesök på egenhand i Karleby. Så många trådar att hålla ihop, men jag hoppas bara det går vägen och att både jag och ungdomarna får ut mycket av dagarna. Åtminstone är jag själv motiverad :) Å misslyckas jag, så kan jag ju trösta mig med att det är genom dessa misslyckanden som vi växer.

det är ju ändå vem vi är och inte vad vi gör som är det avgörande.

Var finns vårt samhälles Calcutta?

Lyssnade på Shane Claiborne ikväll, för den som är i nejden så rekommenderade jag att gå och lyssna på honom i Betaniakyrkan antingen imorgon lördag kl. 15 och/eller kl 18, och på söndag kl 11. Han berättade om det han gjort de senaste 15 åren, ett kristet liv byggt på att ta Jesu ord på allvar och leva ut kärleksbudskapet. Han har jobbat för Moder Theresa i Calcutta, men påminde om man inte behöver gå till Calcutta för att arbeta mot orättvisor och bekämpa fattigdom.
Ok, det här ska inte bli något försök till att skapa djup i en ytlig blogg, men tanken han lämnade efter som vi borde tänka efter i vårt "perfekta" samhälle där den som faller plockas upp ur samhället är varför vårt samhälle ändå inte är något drömland för många. Varför är vi fortfarande ensamma? Varför lider så många bakom hemmets dörrar? Varför skapar vi illusionen av att allt är bra, men lider i det fördolda? Hur dåligt måste man må förrän man får söka efter hjälp? Varför pratar vi om rasism som om de inte berörde oss, men samtidigt talar skit om invandrare?

Ok. Nu blev de kanske bara en skrapning på ytan på frågor jag inte kan besvara. Men kanske är det att frågan ställs en bit på frågan?

kyla och försommar.

Hemma i österbotten då. Iskallt, som väntat, när man vant sig med åbo värmen. En liten jämförelse. När klockan var 9 i Åbo i tisdags visade termometern 17 grader. När jag vaknade i morse visade den 2 grader. Plus. 

Tack vare att jag hunnit vara ledig redan i åbo känner jag inte den rastlöshet som jag brukar känna. Dessutom har jag ju saker att göra här; planera jobb, träna inför halvmaran, baka kladdkaka, höra Shaine Claiborne prata, fira en härlig person i Närpes i helg å träffa folk. Men jag tar det med ro. Jag har ju hela sommaren framför mig. 

Anemi??

Skulle ge blod idag som avslutning på min åbovistelse för i vår. Men nej, det fick jag inte. Gissa om jag blev överraskad när mitt HB som för 3 månader sedan var 150 idag var 119, trots att vi testade flera gånger. Sjukskötaren ringde läkaren och resultatet blev blodprover, för att testa ifall det finns anemirisk. Jag trodde bara barn i afrika fick anemi... Men tydligen är gränsen för anemi hos kvinnor vid HB 115 å med mina 119 kändes det inte riktigt bra. Sjukskötaren sa ändå att det är sånt som kan hända och troligtvis är det ändå bara något tillfälligt, och härmed försöker jag proppa i mig mer järn än någonsin. :)

hatt och miljömedvetenhet

Som ni kanske känner till har jag gått en kurs i Miljö och Etik i vår. Resultatet av kursen var att jag ville bli vegetarian men tyckte kött var för gott, varför jag nu mest äter vegetariskt å så lite rött kött som möjligt. Men en god stek ibland så slår ju inget...ja, kanske jag inte blev så förändrad i alla fall.


Hur som helst har jag gjort "årets miljögärning" i år genom att köpa en COSTO-hatt/basker/mössa vad man nu ska kalla den. Enligt hemsidan www.costo.fi, kombinerar företaget ekologiskt tänkande och kvalitet, även om det nu är massproducerat. Deras slogan är ändå "supporting the planet". För mig var det dock mest en stilmässig och ekonomisk gärning, eftersom jag velat ha den länge och i läder, men inte hittat den rätta och inte till rätt pris. Men ibland slår den rätt, å den lilla toffsen kan man ta bort eller byta ut mot en som man gjort i dagis t.ex.

30 grader + +

På vår balkong visar termometern 30 grader. Vi har kvällsol, så de förklarar naturligtvis lite, men hursomhelst har det varit en ovanligt varm majdag idag i Åbo. Jag har promenixat i åbo, lekt lite turist, ätit en jordgubbscheesecake å nu har jag redan nog av solen och sitter inne å känner mig trött. Tack vare solljuset har jag inte lyckats trots sena sovtider vakna senare än kl 7, men värre åkommor kan man väl ha.

På onsdag är då planen att bege mig hemhem. Har jag redan sagt hur snabbt året gått?Våren speciellt. Jag önskar man fick slutvitsord som förr så man kunde känna sig nöjd över året. Men jag når endast relativ nöjdhet. Studiepoängen fick åtminstone sin boost i år trots att det känt som jag haft ett års semester med lite stressfulla toppar. Om det fortsätter såhär kan jag bra vara psykolog redan 2014. Konstig tanke. Jag som nyss börjat.

I helg blir det 30-års fest och på måndag tisdag ska jag på ensam jobbresa till kokkola. Om jag bara hittar den rätta bussen.

veckans filmer.

Eftersom jag är ledig så har jag haft plenty of time för att titta på lite film. Den senaste veckan har jag sett följande: 

An angel at my table. Mycket speciell, slutar lite konstigt. En tuff uppväxt, ett missförstått barn och en massa orättvisa. Helt klart sevärd och fantastiskt filmad. 4/5

Jag hoppades så mycket på den här filmen. Visst, jag fick snygga skådisar, Scarlettan i rött hår, men hallå, en actionfilm i 3D som räcker i 2,5h blir helt enkelt lite för mycket. Plus för de färgglada karaktärerna och humorglimtar 3/5

Monas Värld. Humor, Mads Mikkelsen och en gnutta vardagsromantik. Å så ett bankrån och en misslyckad porrfilmsstjärna. Vad mer behövs? +++4/5

Vad gick fel här? Jo, förutsägbarheten, blandningen av action och romantik som totalt inte blir trovärdigt eller speciellt roligt. Men ganska snygg e di ju no. Passar för "slöskådas" 2/5

tiden före

Tiden före jag kommit mig ut för att springa dagens länk är alltid jobbigast. Jag oroar mig för att maten jag nyss åt inte var tillräcklig så jag ska orka ge allt, samtidigt som jag oroar mig för att gå ut i spåret för snabbt efter maten eller för hungrig eller törstig. Regniga dagar är speciellt krävande; då måste jag förutom att tajma springandet med magen också tajma den med regnet. För även om det inte finns några dåliga väder...så är det int så roligt att springa en timme i våta kläder. 

Sen när jag tycker att det är bäst jag tar tjuren i hornen och beger mig ut kommer jag på att mina ben värker och jag funderar om jag borde vila, äta lunch och vila lite till före länken i alla fall. Kanske vänta på bättre väder och liksom så drar jag ut på prövningen ännu längre. För de kritiska femtio minuterna då jag är som mest laddad för länken går snabbt förbi. Det sägs att flytta fram saker är människans största synd.

När jag väl är i spåret, med håret upp och skorna på, är det inget som stör mig. Varken hetta, hunger, törst eller benvärk. Då kör jag bara på och gör mitt bästa och det är alltid tillräckligt för mig. Jag borde bara bli bättre på tiden före. Å leva i nuet.

kort å gott.

Mina sista studieuppgifter för våren är gjorda, tenterna är godkända och allt är frid och fröjd i den vägen. Perioden med "det seriösa springandet" har börjat för mig och jag gör mest det jag känner för mest hela tiden. Lugnet som finns här kring behövs, för de senaste dagarna har jag fått såväl mycket roliga som mycket tråkiga nyheter från människor kring mig. Jag tror dock att allt kommer att bli bra till slut.

Det är alltid en lika härlig tid den här tiden i maj. Dagarna blir bara längre, träden blir bara grönare och den korta tiden då man får träffa massor av gamla vänner är strax här. I efterhand brukar sommaren aldrig ha varit som man tänkt sig; förra sommaren blev lugnare än jag trodde den skulle vara. 

Jag vet att jag har sagt det förut men för mig är sommaren tiden då jag utvecklas mest, sådär mentalt. Vintern, hösten och våren utvecklas jag kunskapsmässigt, på sommaren får jag klarhet och livsinsikt. Det hoppas jag på i sommar också. Men jag kan bara hoppas.

lördagsunderhållning.

Till er kära läsare vill jag skänka litet lördagsunderhållning; en bildserie från när jag i mitt ivriga posande rasade genom snön så mitt ena ben och sko fastnade under snön. Tagna i tisdags i Utsjoki.

slutet gott; allting gott.

Tur.

Jag är hemma efter 5 underbara dagar i Utsjoki. Vi har kört efter vägen som nominerats till Finlands vackraste väg, rest tåg i 28 h, träffat härliga ungdomar och skrattat non-stop. Samtidigt har vi hunnit diskutera sånt som livet hör till, saker vi inte förstår och saker vi inte kan kontrollera. Jag känner sån tacksamhet för att jag får ha detta jobb. Vilken tur jag har!

På tal om tur fick jag också tur när jag deltog i ett psykologiskt test. 50 euros köpkort lottades nämligen ut och ta-ta-tadaa: jag vann! Jag brukar ha tur i lotterier, men det här är något utöver vanliga hackman köksknivar, resor till muminlandet och tennisstrumpvinster. Jag är lycklig, rofylld och väldigt glad!  

urskog, utsjoki & norge

Är äntligen "hemma" i vår lägenhet Titti i Karigasniemi efter en dags utflykt till Utsjoki, Nuorgam och Norge. Den lilla skolan vi besökte i Utsjoki hade mindre än 50 elever i hela lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. De som de kallade shoppingcenter var en k-market och tillhörande alko. Intressant nog var de ingen av eleverna som tyckte att det var speciellt jobbigt att man måste resa 500km för att ta körkortslektioner i Rovaniemi, eller för övrigt inte ha tillgång till allt jag själv är van att ha tillgång till inom närmaste kilometrar; klädbutiker, bio, frisör mm. Det enda de sörjde var att man inte kan utveckla sin hobbies till den nivån de önskade eller studera till sitt drömyrke i Utsjoki.

På sätt och vis kan jag förstå dem. När jag tittade på de vackra utsikterna, fjällen och de söta renarna efter vägarna. Vi tog en 100km omväg och kom till Norje, där vi shoppade norska matprodukter ( läs : godis) och bara njöt av hur otrolig naturen kan vara. På en nivå förstår jag dem och deras kottsamlande för att bevara naturen eller att man klarar av 9 månader det vi kallar vinter i hopp om sommar.

Ikväll väntar en liknande kväll som igår med film, bastu och tidigt i säng. Imorron en liknande dag. Trött, men nöjd med dagen :)

virkning, kaffe å en himla massa film.

Det är konceptet för idag. Jag har nämligen blivit stolt ägare till en Dolce Gusto Melody, dvs. en såndär kaffemaskin som alla har som man kan göra alla möjliga sorters kaffe i. Den ska fylla mitt tomrum när Johanna drar till sverige på hösten, varför vi så passande döpt den till Johanna. Men den är inte en hon eller han utan en hen.

Jag har också fått veta att jag ska börja jobba från 13.6 framåt i Jeppis. Alltså är jag helt sysslolös i en månad. Försöker hitta saker att göra, som att virka. Idag ska jag virka. Å se på ishockey. Å dricka kaffe.
Är inte mitt liv händelserikt? Hmm.

Jaa å filmerna. De ska jag ha för vår femdagarstripp i Utsjoki ödemarker. Kan behövas vid sidan av att bli jagad av en björn.

ibland får man lust att shoppa.

Å speciellt när man gör riktiga fynd. För nu är det riktigt billigt på skopunkten! Så en timme på stan resulterade i tre par nya ballerinas å ett par vita jeans lagom till sommaren. Nämligen dessa:

 shopping gör en int lycklig, men lite gladare blir man ju nog ;)

på väg till jordens ände.

Eller snarare Finlands ände. På lördag. Tåget till Rovaniemi tar 14 h då vi åker nattetid. Så ska vi köra från Rovaniemi till Utsjoki. Stanna i ödemarken fyra dygn, ta tåget tillbaka. Hemma igen på torsdag morgon. Gotta love my job.

vappu tuli, vappu meni

Vappen kommer vappen går, tack o lov säger jag så jag lugnt sova får.Blivit dåligt med sömnen de senaste nätterna tack vare studeranden som vinglar på gatorna å sjunger, skriker mm. Å int bara studerande! Tydligen har alla "rätt" att dricka sig redlösa OCH bete sig redlöst då d e vappen... eller d har de ju. men rätt att störa andra har man ju int. Tror jag skulle hamna att ta ett snack med våra nya grannar om d int sku lugna ner sig efter den här långhelgen.

Själv har jag haft det bra med Viktor och co. i helg. Indisk  mat, ett par glas vin i gott sällskap, picnic ala Vårdberget...vad mer kan man önska sig? :)