hälsa

Dagens människomöten. Alla är ju individuella, men som ung börjar jag omedvetet jämföra de något äldre. Allt från 50 år uppåt ända till 94 år. Hur vi skiljer oss beroende på hur väl vi tagit hand om oss. Hur väl andra tagit hand om oss, brytt sig om oss och bryr sig om oss. Allt syns. Vissa har förstås otur, andra har otur. Annars hade kanske en rökande alkoholist levt till 78. Annars hade kanske inte hon dött vid 58. 

När jag hälsade på min farmor och farfar, som är (enligt mig, med tanke på deras ålder) i perfekt skick socialt, hälsomässigt och mentalt, blir jag påmind om vad allt jag själv vill göra för min hälsa för att mina närmaste  i framtiden ska kunna räkna med mig i bästa mån. Förr förstod jag inte riktigt varför hälsan blir så viktig ju äldre man blir, men för mig är den redan nu en av de viktigaste pelarna i livet som jag vill upprätthålla; såväl fysiskt, socialt som psykiskt. För det är ju en sån otrolig rikedom att få ha sin fammo och faffa levande och underbara när de är över 80 (även tidigare). Vem skulle annars komma med sitt perspektiv, sin humor, sin värme och stöd på det sätt endast de kan? Jag är så glad att få ha dem. 

honung för själen

Har haft två dagar ledigt och det har varit jätteskönt. Jätteskönt att inte behöva fundera på när nästa skift börjar, jätteskönt att ta det lugnt på gymmet, på stan, på kaffet osv. Jag tycks ha svårt att slappna av när något är på gång, men det är väl så för de flesta. Sen när man väl är på jobb är det inga problem, konstiga människa.

Igår var vi på Bennäsmarknaden. Det var kallt och blåsigt, men fyndade trots allt ett "hälsobröd" (gott var det i alla fall) och honung med blåbär i. Jag har länge sökt nåt gott som man kan smaksätta naturell yoghurt med så där lite. Å de passade också mycket bra på rostat bröd med ost!

träna hemma

 

Ikväll ska jag testa på att träna hemma med hjälp av denna bok och en skiva Britney Spears som inspismusik. Vi har bara gammal 90-talsmusik/ början av 2000-t musik hemma. Men man tar vad man får. Å Brittan fick ju en att röra på sig förr i tiin i alla fall. 

Smokey burger cravings

Sedan V och jag var på cykeltur till vilttorpet i söndags har jag varit jättesugen på deras Smokey-hamburgare som V åt. Det var ju barnsligt god! 

Måste seriöst ta mig dit nån dag så jag får hela upplevelsen.

forum att lyckas i.

Ibland får jag känslan att jag vill skriva av mig, fastän jag har inget att skriva. Fast alltid kan man skriva något och jag har saker att skriva, men bloggen är inte alltid rätt forum. Fast det där med rätt forum är egentligen en ganska utdöd sak. Facebook verkar ju t.ex. vara forum för alla ämnen. Jag har också märkt en spridning av diskussion över nätet t.ex. Familje-forum innefattar inte bara diskussioner om barn och familj, det innehåller också diskussion om bilar, hår och teknologi. Det samma gäller kafferumsdiskussioner på jobbet, spelsidor med chattar och träningrådsidor. De håller sig aldrig riktigt till ämnet. Alltså borde jag inte bry mig om jag inte håller mig till att blogga om det jag borde blogga om. Vilket är mig mig mig. Nej.

Istället tänker jag skriva så här. Jag har funderat på det där med att lyckas i livet. Vem som lyckas, hur man lyckas och varför vissa lyckas och vissa inte. Jag hade en tid då jag kände att allt lyckades, men den var ytterst kort. Kanske en vecka. Sen kom verkligheten emot. Men det är ju inte dom där tiderna livet handlar om, utan vad man gör med livet när det blir svårt. Å i slutändan tror jag de som lyckas i livet inte är dom som har de längsta perioderna utan misslyckanden, utan de bästa verktygen att vända på misslyckanden.

sommarnatt

Borde egentligen ligga och sova nu, men adrenalinet från dagens jobb/cykeltur/löpning (troligtvis det sista) håller mig vaken trots att jag fysiskt borde vara mycket trött. Dessutom ska jag på jobb imorron bitti också, men som tur är vi fler i jobb under vardagar, så d kanske inte blir lika hektiskt.


Har nämligen jobbat hela midsommarhelgen, förutom fredagen då. Fredagen firades i lugnet i Bennäs med Viktor och grillchill. Maten, som ni ser, var utsökt. :)

Dessutom har jag försökt göra något åt min utväxt. Å mörkare blev de ju, men de lär nog bli något ljusare under sommaren. 

skifta

Jobbet har börjat rulla på allt bättre. Jag trivs bättre och allt känns lite lättare när man börjar förstå hur det fungerar. Att skifta mellan morgon- och kvällsjobb har ju också både sina positiva och negativa sidor. Dels passar det mig som är van att sova länge och utan att väckarklockan behöver väcka mig de dagar då jag har kvällsskift. Dels störs jag av att man inte orkar göra speciellt mycket efter  att arbetet slutar kl. 21 å inte många har möjlighet att träffas på förmiddagarna. Ibland känns det som samhället är gjort för vanliga 8-16 arbetare, t.ex. med bions öppehållningstider å allt. Å andra sidan, vem vill (och kan) gå på bio kl 11?

Det positiva är att jag troligen har mer energi före jobbet än efter, vilket innebär att jag har möjlighet att träna mig slut på förmiddagen, ta en kort vila å gå på jobb. Å det är inte alls illa att ha 6,5h arbetsdagar.

energitankning

Helgen i Åbo med V var verkligen den energitankning jag behövde efter min argsinta meltdown tidigare. Det  tar på krafterna att börja på ett nytt jobb, bo hemma å allt annat. Men nu känns d som jag orkar en bra stund till, för helgen var suverän. Lite fest, lite sol, mycke sömn, god mat och det bästa sällskapet som finns.

:)

blixt und dunder

Usch vad jag är på dåligt humör jag är på idag. Arg. Pyrrig. Surtant. Jag är mycket sällan det. Inte ens en gång i månaden.

Konkreta orsaker:
- Slapp int på min länk idag för att folk inte kunde bete sig som folk.
- Folk som inte svarar i telefon.
- VR. Det kanske var mitt eget fel också, men VR är då inte flexibelt det minsta.
- Dähär vädret.

Jag behöver en boxningssäck och kanske själv bli slagen några gånger. Usch och fy.

nöjd

Är nöjd med sommarjobbet efter första dagen.

Är nöjd med vädret idag.

Är nöjd med mitt ekonomiska läge idag.

Är nöjd med relationer idag.

Är nöjd med livet idag.

Är bara glad å nöjd å tycker om att leva.

sista chansen

Sista dagen på min långledighet. Så var det dags att börja jobba igen, imorgon kl 7.30. Gjort mig beredd på att vakna kl 6, äta frukost och plocka med mig en lunchmatsäck, cykla i väg till jobbet, befinna mig där 7.15 och klä mig i arbetsuniform och lära mig allt vad jobbet kräver. Inställningen till jobbet skall vara den samma som förra året; göra mitt bästa, hålla en öppen inställning, våga fråga och vara så rejäl som möjligt. Det tror jag för en långt.

Som avslutning på ledigheten tänker jag vila i solen som förhoppningsvis håller i sig, springa efter min cykel till sandsund och bara ta de lugnt. Jag har blivit ganska bra på det... Vilken tur ändå att man jobbar 75%, även om det innebär att helger inte är lediga.

Längtar så tillbaks till solen i Alanya. När ska det nånsin bli riktig sommar här?

dagens flummnytt.

Sovmorgon. Vilken tröst.

Sen trodde jag jag var förkyld, alltså for jag på långlänk. Den gjorde mig frisk.

Min mage är upp och ner och hit och dit. Tydligen inte helt ovanligt.

Vem ska stjäla min cykel i sommar?

Är det ok att inte reagera?

Istället för att läsa till en bok kan man lyssna till en. Är det inte lite som då man gick i dagis å man låg på golvet bland kuddar och skulle blunda och lyssna?

Grodor av gelé. Bilar av frukt. Kvarg av protein.

nu har vi flummat färdigt. 

power.

Det blev en heldag i Ideapark och Särkänniemi igår med the mögglers et co (-2). Toppen var det, kan göras på nytt.

 Glass fick vi (till det skyhöga priset 3,30)

 Koskiseillailu.

 Nyöppnade Angry Birds landet. Rekommenderas för alla under 10 år.

Beth hälsar från karusellen jag inte vågade sitta mig i pga tidigare minnen av att må dåligt efteråt.

omelett, frittata å plättar ala tupperware

Som tidigare blogginlägg bekräftar var jagpå tupperware party igår. Som rubriken på detta inlägg säger blev min fynd en låda som man kan göra omelett, frittata å plättar med. Den e ganska fantastisk. Man sätter lite kryddade ägg i mikron, inget fett behövs, den e lätt att ta med sig och omeletten jag testade i morse var utsökt. Å den kommer att komma väl i användning i sommar med tanke på att det nya sommarjobbets lunchpris är lite väl dyrt för en fattig studerande...

Idag blir det bodypump, imorgon särkänniemi :) Kul med ledigt!

tantvarning

Idag ska jag på mitt livs första tupperware-party. Jag tror att det är i år som jag accepterat att jag är tant. Eller att jag bara tycker om tantiga saker; som att virka, baka eget bröd, odla smörgåskrasse och mungbönor, allt det där. Å så tupperware.

Fast egentligen känns de som allt tantigt är ganska inne nu, som att virka, baka eget bröd, odla... Så på de sättet är det ju helt ok. Men de där med tupperware, det känns ännu ganska tantvarning.

drugs and pop-tarts

Ganska rolig dag det här. Har varit på info vid sommarjobbet, blivit bjuden på lunch vid saigon, vattenlöpt och njutit av den soliga dagen. Som resultat av allt virsande blev de soffan som avslutning på dagen, en film (London River), ett avsnitt Gilmore Girls och POP-TARTS (vilket alla gg-fans vet är en av gilmore girls´typiska frukost/lunch/middagar). Så någon nytta hade jag av pro-america hyllan som de har vid cittari och prisma i alla fall.

På tal om prisma så fick jag se något ytterst komiskt där idag. En man, 35 + gick förbi mig, tittade ner och fick syn på några "ovanliga" blad. Tydligen var bladen mycket likt cannabis för mannen lämnade på huk och började sniffa på bladen i ett diskret försök. Efter några sniffningar lämnade mannen bladet tillbaka på golvet och fortsatte. Han var i alla inte efter ett botaniskt fynd, det är jag säker.

i gropen.

Så lätt man har att döma en funktion i samhället som man inte är del av själv, förrän man sen själv är beroende av den. Kanske vore jag inte "i gropen" om det vore lättare att be andra om tjänster. Vi finländare är definitivt inte det. Vi vill klara oss själva och hålla våra problem för vår egna kännedom. Samtidigt blockerar vi andra från att ge oss en hjälpande hand, vilket kunde gynna oss själva, men framför allt den hjälpgivande.

Jag var i ett café en dag här. En gammal dam steg in och skulle sitta sig i bordet bredvid mig. Hon försökte nå sin börs i korgen hon hade framför sig, men hennes skakande händer räckte inte till. Jag erbjöd henne hjälp och hon tog emot den. Jag försökte vara taktfull, så hon inte skulle känna att jag trodde att hon inte skulle klara det själv. Det finns ju också de som när jag erbjudit hjälpt fräst till och sagt argt nej tack, som om jag skulle erbjuda dem droger. Kanske har de också med att vi vill klara oss själva, eller att vi är för stolta för att ta emot hjälp?

När den gamla kom tillbaka hjälpte jag henne lite till, men jag märkte att jag nästan omedvetet signalerade att jag tyckte synd om damen. Jag slutade direkt, för det är inte så jag vill att all vår hjälp ska se ut: som något vi gör för dem vi tycker synd om. För dem som inte är unga och friska och "normala". Visst ska vi hjälpa de svagare, men att en kategorisering av en annan som svagare förrän vi kan erbjuda hjälp vinner ingen på. Det stämplar folk. Den synbart svaga är ofta inte den svagaste, paradoxalt. Jag hörde en rullstolsbunden kvinna berätta att det värsta hon visste var när folk började prata till henne som om hon var ett barn eller utvecklingsstörd, bara för att hon inte kunde gå.

Kanske det vore dags att vi erbjöd stöd åt alla som är villiga att ta emot den och samtidigt, att vi är villiga att ta emot hjälp från alla som vill ge den. För det är väl den komponenten i talko-andan i österbotten som förbättrat vårt välmående.

åka.

"Tänk dig att du sitter i en bil som kör i en jämn hastighet. På din vänstra sida finns en brandbil. Bakom dig finns en ambulans, som kör i samma hastighet som dig. Framför dig hoppar en gris. Vad ska du göra?"

Svar: Stig av karusellen och låt barnen åka!

Idag har jag åkt karusell. I dom där med grisar, brandbilar och åsnor. Jag satt i båten. Före ni tänker att något har gått riktigt snett kan jag sätta in en liten detalj: med mig satt min 1-åriga systerson. Han gallskrek. Vi fick sluta efter en minut. Det var inte så roligt. Kaffekopparna däremot, det var min favorit, förr i alla fall.

I helg planerar vi dra till Särkänniemi, åka riktiga karuseller. Såna som man börjar må riktigt dåligt av. Det ser jag framemot. Enda problemet är det ekonomiska, men jag har hopp. Det brukar ju ordna sig. Det gjorde det för Josef också, brukar pappa säga.

ledighet.

Ledighet, ljuva ledighet. Även om jag tyckt att livet sedan jag börjat studera mest känt som ledighet så finns det något så fantastiskt med att inte behöva använda hjärnkapaciteten till saker man "bör" göra. Samtidigt tycker jag det är ett tecken på att jag har ett väldigt bra liv just nu när studierna känns som ledighet. Jag får ju ändå gjort saker. Men de känns inte som tvång på något sätt, även om de ska göras. Det är verkligen en lyx.

Träningen inför halvmarathon går riktigt bra det också. Det är det ända jag kräver att jag ska orka med. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. . . 

(Nu märker ni kanske att jag inte lägger mycket hjärnkapacitet på att skriva blogg heller. Men så ska det vara, när man är ledig.)