torsdag 30 augusti 2012

fortfarande i väntans tider

Jag ligger fortfarande i sängen, 3:e dagen sträck nu. Om man jämför med den första dagen mår jag hundra gånger bättre nu, det värker inte överallt, huvudet håller inte längre på att sprängas. Med tanke på att jag sovit ca 14-15h i tre dygn nu så kan jag i alla fall påstå att jag är utvilad inför studiestarten, även om jag hellre hade spenderat dessa sista dagar på ett socialt sätt eller på länkspåret.

 Det enda positiva med att vara sjuk är att jag inte känt dåligt samvete för att jag använt upp min årsdos av tv-såpor, biggest loser och matlagningsprogram, samt att min underbara, omtänksamma Viktor kom med en vacker bukett blommor som tillsammans med hans besök fick mig att känna mig hundra gånger bättre.

Så som ni förstår väntar jag bara att få bli frisk, ta mitt pick å pack till åbo, resa till skottland och börja träna igen! För med ett 4 månaders kort till gymmets alla timmar och träningsformer så kan jag inget annat än ligga här å dregla över de roliga pass som väntar mig så fort kroppen bär.


måndag 27 augusti 2012

förkylning och väntan på bättre tider, skottlandstider

Sitter nu nerbäddad i väntan på att förkylningen som, trots att den började på riktigt först idag,  ska gå över. Efter 13 månader tillsammans och 6 förkylningar har Viktor slutligen lyckats smitta mig. Fast egentligen kanske det inte alls är han som smittat ner mig utan den enkla realiteten att det var dags. För nu har jag tid att bli sjuk; studierna har inte börjat, sommarjobbet är jobbat, bröllopen för i sommar är förbi.

Men det är bäst att förkylningarna går över på riktigt riktigt nu inom denna vecka, för på söndag drar vi till Skottland, Viktor och jag. Ser så framemot en minisemester före studiestart, även om jag väntar på studierna också.

fredag 17 augusti 2012

äntligen fredag

Jaa äntligen fredag säger jag bara! Även om det varit lite intressant med ombyte genom att spendera en vecka i Åbo så vill jag nu börja vara social på riktigt igen. Ikväll tar jag bussen till Hesa, där vi ska övernatta före vi imorgon drar till Tallinn. I Hesa planerar jag en traditionell promenad längs Aleksandersgatan och ett besök på ett lyxigt, överprissatt kafé där jag ska läsa boken som jag just nu finner mycket underhållande och läsvärd: "En dag".

Sen på söndagkväll blir det hemfärd från Tallinn och på måndagmorgon är jag hemhemma igen för de sista två veckorna i Österbotten. Så om ni där hemhemma vill träffa mig ännu i sommar är det nu de ska ske!

torsdag 16 augusti 2012

ensam och inte alls ensam

Jag har haft en tyst tid som bloggare. Inte velat öppna munnen offentligt, om man nu ska kalla det här offentligt. Privat är det ju inte i alla fall. Men kanske det finns ett behov nu när jag mer eller mindre varit för mig själv i Åbo denna vecka att få skriva ner något för någon att läsa. Någon utanför mina trygga 49 kvadrat.

Jag har märkt att det är hälsosamt att bo själv ibland. Jag undviker skriva ensam, för det har blivit ett så negativt laddat ord i dagens samhälle. Är man ensam är det ju helt enkelt synd om en. Men jag känner mig inte ensam för det mesta, även om jag inte möter andra än mig själv på en dag. För ett möte med sig själv kan man inte undvika när man håller sig i sitt egna sällskap utan någon särskild uppgift att utföra. Lyckligtvis tycker jag oftast om dessa möten med mig själv- även om jag tråkar ut mig, behöver en tv för att hålla mig underhållad eller hålla på med någon aktivitet stundvis. Andra stunder kan jag bara sitta i mitt eget sällskap och fundera och det fungerar ganska bra också.

Jag tror orsaken till att ordet ensam fått en så negativ klang är att många idag är rädda för att möta sig själv. När vi umgås med andra, behöver jag inte fråga mig hur jag mår och svaret behöver inte vara sanningsenligt. Jag hör ofta folk klaga på att "ingen vill ändå veta hur jag verkligen mår, så jag säger bara bra för det mesta". Kanske är detta svar egentligen ganska automatiskt, för att vi inte riktigt själva vet hur vi mår, för att vi inte frågat oss själva.

Människor som är stressade klagar på att de inte ens hinner tänka på hur de mår, men de tolkar sina adrenalinkickar som något positivt först och sen negativt tills man inte längre kan stoppa sig själv, än mindre bara vara och göra ingenting med sig själv. En sak som slog mig var att vi idag har mer tid än någonsin med tanke på att vi slipper snabbt från punkt A till punkt B än någonsin förr, vi når information snabbare än vi någonsin kommer ha behov av, vi gör mer under en dag än vi någonsin gjort förut. Så varför klagar vi på dygnets få timmar, när vi borde klaga på vårt sätt att få allt in i dem.

Nu menar jag inte att vi behöver sitta dag ut och dag in i en självfokus, livet fungerar ju inte så. Dessutom handlar det inte om självfokus, det kanske mer handlar om en stund när man får samla sina tankar och känslor i just denna stund. Men jag tror att orsaken till att meditation och bön fungerar i studier som en "lyckobringare" och som något vi behöver för att må bra just för att det är en möjlighet att blicka inåt, istället på det eviga flöde av information som sker utanför oss. Meditationen kan utföras under en löptur, en promenad, så länge dessa aktiviteter inte stör en.


torsdag 2 augusti 2012

varför löpmattor är livsfarliga.

Om livet är dig kärt, gör icke som jag igår:
- sätt på dig ett par strumpor och ställ dig på löpmattan
- ta 10kg i hantlar i dina händer
- spring  med farten 12km/h
- bestäm dig för att vila genom att bredda på benen, hoppandes med hantlarna fortfarande i händerna utan att stöda dig i något
- löpmattan är fortfarande i gång
- tappa balansen av hoppet och flyg mot betongväggen bakom dig
- tappa hantlarna av stöten
- lämna liggandes på löpmattan samtidigt som den fortfarande rullar på med 12km/h
- känna dig fruktansvärt idiotisk samtidigt som huden från armar och knän gnuggas mot väggen och löpmattan med den korta tanken om du kommer någon gång upp eller om ditt hår kommer slungas in i maskinen och du därmed dör en plågsam död.
- glömma bort var nödstopp knappen är i panik
- mirakulöst komma upp, gråta, kyla ner kroppen i en våt handduk.

Jag överlevde och har lärt mig en läxa.