att välja vill framom måste

Har haft en så bra helg att det är riktigt sorgligt att den tar slut och den kommande veckan innebär mycket arbete även om det är saker jag tycker om. Denna veckas uppgift har varit att tänka "vill" istället för "måste" och jag medger att det har hjälp mig. Ganska komiskt så är det här ett budskap som står på mitt kylskåp med mina kylskåpsmagneter som jag skrivit för länge sedan men som aldrig aktualiserats så konkret som denna vecka.

Att välja vill framom måste betyder några saker:
- istället för att säga att jag måste plugga, städa, skriva uppsats, träna, handla
väljer jag att säga att jag vill lära mig, ha det rent kring mig, må bra, ha god mat i skåpet.
- att jag väljer att njuta av det jag göra
- att jag är medveten om när jag inte längre vill göra något. För långsiktiga mål ska man sluta där man känner att man ännu kan fortsätta en bit, skrev en vis man en gång.

Det är svårt. Det här med att inse att vi alltid har val. Att vi aldrig måste, men att vi ändå bör ta ansvar, vara vuxna.

trötthetens mysterium

Jag borde vara trött nu. Sömnen har varit onödigt kort och bristande förra natten och egentligen hela helgen. Jag har varit så trött hela dagen så jag inte orkat öppna en bok eller träna. Dammsuga och handla, dit har energin fått gå. Men så är klockan läggdags och så vips är man pigg som ett piggsvin.

Försöker man somna med våld så kan man det bli en paradoxal intention av det hela; försöker till att sova leder till att man inte kan somna, för att man försöker "för hårt". Jag är inte rädd för att inte somna, men jag ogillar starkt sömnlösa och korta nätter. Jag har märkt att sömnproblemen kommer mer ju äldre man blir, i alla fall för mig. Att åldringar sover dåligt visar att det inte är bara jag. Samtidigt påstod en påläst i ämnet att "dagens ungdom" och folk i min ålder sover sämre än nånsin och allt fler lider av insomni. Förståeligt förstås, med tanke på internet och dess utbud, spelen, tv 24 h/d mm. För att inte tala om de krav och orosmoment som håller en vaken och som känns mycket mer skrämmande och stora mitt i natten.

För det mesta somnar jag, oavsett trötthetsnivå inom 5-10 minuter efter att jag lagt mig ner för att sova. Så det nog det jag ska göra nu. Efter att jag lämnat allt som finns att tänka på, spelat ett spel och kollat mejlen en extra gång.

äntligen hemma

Det är otroligt skönt att ha den olycksbådande tenten över, eftersom den innefattade mest bara stress och ångest. Jag hoppas verkligen nästa tent blir ett roligare minne. Fast så e det ju gruppterapi teori också, så det borde ju jag kunna, med tanke på den praktiska biten som jag får träning i 3h i veckan.

Skönt att vara i österbotten också, även om bara för helgen. Känns som att det är lite stress med att hinna träffa alla man vill träffa, men nog går det, bara man är effektiv. Ikväll blir det att gå på förlovningskalas och det är ju alltid roligt, hoppas jag denna gång orkar mig ända till stadshotellet för en gångs skull.

Nu kaffe med världens bästa Josso o titta lite vad butikerna i hemstaden har att erbjuda.

glömska

Nu känns det inte alls bra. Jag insåg nyss att jag glömt gruppterapin, något som man absolut inte skulle få glömma, bl.a. för att man bara får vara bort en gång och jag nu har förbrukat den gången men borde ha använd den till en verklig orsak. Usch va man sig mänsklig och dålig. Jag är ännu i chock. Hur gick de här till? Jag som inte ens glömmer bibbaböcker.

Mitt liv de senaste dagarna har som tidigare bestämt följt ett viss schema så att jag säkert får gjort allt jag ska göra. Jag skriver upp alla måsten och möten på lappar som jag kollar varannan timme. Denna gång hade jag glömt att skriva upp terapin, även om jag pratade om den i går. Så lappar är inte speciellt hjälpsamma när glömskan lett till att man börjar lita alltför mycket på kom-ihåg-lappar så man inte ens frågar sig själv om man har något annat idag.
En annan orsak är nog att jag har jätte mycket att tänka på. Ska ju ha tent och föreläsning ännu denna vecka. å komma till österbotten och vara fadder och allt annat.

Jag tycker inte om att bo ensam. Det är ingen som frågar mig om vad jag ska göra idag vid morgonmålet.

sköna söndag

Efter 3 dagar med totalt 14 h idrottspsykologi vid sidan om tentläsande, seminarieplanering och arbete kan jag inte annat än känna tacksamhet över att söndagen är en vilodag. Även om den mest gick i tenträsket fanns det ändå tid att ta kaffe paus, röra på sig lite, träffa några bekanta ansikten, laga mat. Allt sånt som man i inte så stressfyllda tider tycker är vardagsmat.

Jag är en ganska organiserad person. Jag tycker om att planera min dag, göra listor, organisera papper, skriva minneslappar mm. De ger den där tryggheten i att jag får gjort det jag vill, att mitt liv inrymmer det jag bör och det som är bra för mig. Ibland blir det tyvärr för många måsten på listan och jag överestimerar min kapacitet och effektivitet, vilket i sin tur leder till att jag inte får min heliga heidi-tid. I andra fall dyker det upp saker som jag inte räknat med och hela planen för dagen blir ändrad. Ofta leder det till att jag tar av min egen tid och jag får räkna med att min egna tid blir 3 h kortare. Vilket om man är som jag och behöver 8-10h sömn inte får så mycket egen tid.

Ny vecka. Kommande vecka ska jag ge mig mer tid. Ikväll ska jag spela betapet. För det är jag värd.

måsten.

Ni vet de där galna tanterna som står vid Stocmanns dörrar kl. 8 för att de ska hinna få det som de spanat efter i hullut päivät katalogen.. Idag var jag en av dem. Jag steg upp strax efter 7 (en lördag!) o var där med de första 100. Det hela påminde om en vallfärd till Mecka, där kvinnor trängdes för att nå den heliga dörren.

Det jag tänkte köpa fanns inte, däremot fann jag andra saker att trösta mig med. Trösta för att jag jobbat 12h varje dag de senaste 3 dagarna. Tröst för att de är ganska tråkigt. Tröst för att jag måste sitta still så kroppen lider, även om jag försöker göra det mer skonsamt genom att sitta på gympa boll. I-landsproblem.

tentstress.

Fy vad jag hatar att läsa till tenter. Förstå mig inte fel, jag tycker mycket om att läsa psykologi och det mesta jag läser är riktigt intressant, men det är det där tent-ordet som förstör allt för mig. Även om jag bojkottar freudianska teorier om barndomstrauma har nog ett barn- och ungdomstrauma gällande tenter fått mig att känna så otroligt stark ångest för just tenter som närmar sig. Det går bra om det är en månad till en tent, men när tenten är inom en-två veckor så  börjar jag reagera med både psykiska som fysiska symtom; illamående, yrsel, dåligt matlust/förhöjd matlust, huvudvärk, irritabilitet, sömnsvårighet, dålig koncentration för att bara nämna några.

Om jag i framtiden tillfrågas i arbetsintervjun hur bra jag hanterar stress tänker jag svara dåligt. Även om min stress främst gäller tenter.

Jag önskar jag kunde ändra min inställning till tenter, prestationer, stress. Men baah.

ekonomiskt medveten

Mitt inte alltför stora bidrag från mitt sommarjobb i år fick mig att fundera på att jag måste börja tänka ekonomiskt och kanske framförallt bli mer medveten om hur jag använder mina pengar. Så i september för första gången någonsin har jag sparat varje kvitto och försökt leva utifrån en plan utifrån hur jag skulle vilja använda mina pengar och så att varje kontotransaktion skulle vara del i denna fina plan.

Verkligheten beträffande hur jag använt mina pengar skiljer sig från min plan lika som ideologier i överlag skiljer sig från verkligheten; fullständigt. Det sätter en i en liten kris, även om jag tror att allt kommer att ordna sig. Den verkliga krisen går ännu att förebygga. Den verkliga krisen är med andra ord först där när man börjar blunda för verkligheten, slutar kolla kvittona, lever som om ens tillgångar aldrig tar slut.

Jag har gjort dumma ekonomiska beslut denna månad. Samtidigt har vissa beslut varit klokare än jag någonsin gjort om jag inte medvetet beslutat mig för att det är dags för en förändring. Min "kriskassa" för oväntade livshändelser/behov har jag ibland tvingats ta till, vilket i och för sig berättar om att mina pengar också gått till saker jag "verkligen" behöver.

Medvetenhet tar ont. Men det kan också bidra till en mer bestående lycka, framom kortvarig, impulsiv njutning.

en vanlig tisdag, lunchtid

Jag kokar spenatsoppa i min lilla tvåa i åbo och ser en spritt språngande naken man på balkongen mittemot, iklädd endast rånarluva. Han sträcker på sig så alla ska se hela härligheten, smiter sedan in. Nedanför mig spelar något som låter som ett finskt wannabe hårdrocksband falskt "lumi teki enkelin eteiseen!. Lite senare inser jag att orsaken till att de hörs så bra är för att de är åtminstone delvis på balkongen också och ropar ut över Åbo om hur härligt det är att få spela för åbo och tackar "publiken." Festen fortsätter lika högljutt till klockan två, precis lagom till att jag inte längre har tid att sitta hemma å plugga.

Ja, å med hjälp av lite reklam om detta på fb får jag veta att "den nakne rånaren" gillar att lyssna på hitlers tal så grannarna kan höra det.

Ibland förstår man synnerligen bra varför vissa dissar hyrlägenheter och köper egnahemshus.

det finns hopp

Vissa dagar vaknar jag i hopplösheten utan att inse att det inte är världen (specifikt) det är fel på utan mitt sätt att se på den. Å det finns de som gör karriär på att klaga på allt som är skit i världen och i deras liv, å kanske behövs det klagas för världens utveckling. Men idag inför sängdags vill jag inte sprida hopplöshet och klagan utifrån mina erfarenheter, utan säga att

det finns hopp, för studiestödet som kommer snart
det finns hopp, för att få studera det mest intressanta, givande, spännande ämne
det finns hopp för familj och vänner
det finns hopp för att få göra ett fantastiskt, givande arbete
det finns hopp för en kaffekopp

måste ju sprida lite hopp.