fredag 29 november 2013

grupper.

Tre dagar intensivt grupp- och ledarskapsarbete. Även om det här inte var en lika intensiv upplevelse som gruppdynamiks- och gruppterapikurserna så väcker det starka känslor med att vara i och bort från grupper.. Sociala som vi är undgår vi aldrig att ha en relation till grupper, vare sig det är familjen, vännerna, de gamla studievännerna och så vidare. 

Tycker det är sorgligt att vissa grupper splittras. Tycker det är synd att vissa grupper växer ifrån varandra. Tycker det är synd hur grupper stöter bort gruppmedlemmar och skapar gränser till andra grupper. 

Ändå har grupperna en så otrolig möjlighet att få en att känna sig värdefull, delaktig och uppskattad. De ger insikter och stöd. De ger styrka och utvecklar oss som människor. De ger en glädje som vi inte ensamma eller i par skapa. 

Illusionen om den perfekta, fullständigt trygga gruppen existerar inom oss alla. Ändå får vi med livet lära oss att leva med bristande, ofullständiga, otrygga grupper, eftersom gruppen innefattar alla dessa ofullständiga människor. Å tur är väl det, för har inte många krig börjat med illusionen om den perfekta vi-gruppen mot den onda-de gruppen, liksom freden har börjat i insikten om den egna gruppens brister? Liksom också processen att lämna barndomshemmet och dess kultur motiveras av drömmen om en större eller mer lämplig grupp för mig.

onsdag 27 november 2013

rum för studier.

Flippade ut på min kämppis idag för att jag inte haft den studiefrid jag önskat och behövt i höst. Har ju vardagsrummet som sovrum, alldeles intill köket, så det gör ju saken inte bättre.

Så hon föreslog, i förhoppning att i framtiden undvika motsvarande utflippningar, att vi skulle möblera om. Sagt och gjort!

Å bra blev det, känns mer som ett rum än nånsin förr. Mys!

Studiehörnan

Myshörnan.


Tv-hörnan

måndag 25 november 2013

nostalgi i svartvitt.


När jag var 17 år fick jag den här klänningen av min au pair familj. Gissa om jag blev chockad när den satt som skuren idag, 7 år senare, efter att ha samlat damm i min garderob sedan höstbalen 2007.
Svart är en färg som aldrig är ute, liksom den här klänningen som då hade blivit beställd från italien.


måndag 18 november 2013

Jag måste få avsluta

Jag måste få avsluta, tänker jag när jag håller på med ett skolarbete som jag hållit på med hela helgen, delvis under den senaste 1,5 månaden och i princip hela denna dagen.

 Det är de oavslutade målen vi minns i livet och det här målet vill jag inte längre att ska hålla mig vaken om nätterna. Så jag skriver och skriver och raderar och fortsätter sedan utan att bli trött. Jag vill bli klar och jag vill lämna bakom, jag vill glömma och framförallt vill jag gå vidare. Ja, det är för att jag vill gå vidare som jag har motivationen att avsluta.

söndag 17 november 2013

utlåst inlåst.

Eftersom jag inte riktigt alltid kan lita på mitt minne brukar jag tänka att det värsta som skulle hända mig är att jag låser ut mig under ett tillfälle då jag är ensam och inte har telefonen på mig och ingen rör sig i närheten. Idag insåg jag att det inte är det värsta som kan hända. Det värsta vore om detta skulle inträffa då jag är naken.

Jag har som sagt haft ett litet träningsläger under helgen och som belöning för mitt hårda arbete bestämda jag att riktigt njuta med bastu i gymmet. Sagt och gjort, jag klär av mig och virar in min trötta kropp i en handduk, låser skåpet med allt förutom det jag har på mig och går in i duschrummet. När duschstrålarna slår mot huvudet är det som om hjärncellerna börjar arbeta på nytt, från en korttidsfrånvaro. Jag tittar kring mig och tänker "Var är min nyckel till klädskåpet?"

Gymmet har inga egna lås utan var och en får ta med sig ett eget. Eftersom jag är rädd om mina saker så har jag ett ordentligt lås, litet men ordentligt. Inget dagbokslås här inte. Jag minns mig ha låst skåpdörren och får en minnesbild i mitt huvud av min dricksflaska inne i skåpet som har nyckeln i ett band virat runt den.

Shitt.

Har alltså låst in nyckeln och är naken så nära som på en liten handduk. Ingen annan i omklädningsrummet till både min glädje och sorg. För i värsta fallet måste jag gå till receptionen iklädd endast handduk och be om hjälp. Å jag undrar vem där som har låskunskaper... Måste väl ännu poängtera att gymmet dessutom är unisex.

Mitt lås står där nöjt låst när jag försöker med våld dra upp det. Nej, försök inte, säger det hånande.

Lyckligtvis är jag inte en kvinna som skyr en liten utmaning. Av någon anledning kom jag på att just idag glömma ett litet hårspänne i mitt hår som jag inte annars har för vana att använda. Med mycket våld och lite jycklande lyckas jag på något vis forma hårspännet så den passar i låset, vrida runt och vips, öppna! Å låset for inte ens sönder.

Jag andas ut. Tackar Gud. Går in i duschen på nytt och i bastun... Ibland har man bara så fruktansvärt tur i oturen.


lördag 16 november 2013

Endorfinhög

Jaa, dagen efter 3 träningspass har påmint mig om vad jag gjorde igår. Först kom träningsvärken, sen kom den stora hungern och sist men inte minst och i kombination med härligt förmiddagsväder med sol och värme kom en av mina top 10 största endorfinkickarna jag känt nånsin. Ni vet så där riktigt äckligt nöjd. Kunde inte sluta le och kände bara hur i fantastiskt bra jag mår både kroppsligt och själsligt. Ah.

Tänker gotta mig i känslan och av choklad idag och njuta av varje sjuk muskel. Imorgon fortsätter marathonträningen :) Ser redan framemot det.




fredag 15 november 2013

träningsläger

För en gångs skull har jag helg utan program, förutom jobb imorgon. Så eftersom min träning fått lida pga skolstress den senaste tiden bestämde jag mig för att ha en riktigt träningshelg i helg. Fick idén från en träningstidning med träningsprogram och alls så jag tänkte att det lät festligt. Så idag det blivit 3 träningspass på 1 h var (bodypump/löpning/spinning), imorron blir det ett pass före arbetet och på söndag 3 pass igen då jag ska få in lite styrketräning också.

Måste säga att jag är överraskad över hur bra det gick och att man kan ge sitt allt flera gånger per dag, bara man vilar och äter gott däremellan.

Ikväll blir det filmkväll och fredadsmys utan den mysigaste. Nästa helg blir det jeppis, vasa och bl.a. massage på spa :)

Känner mig lite som en segrare. Nästan lika som här.

torsdag 14 november 2013

med nya ögon

Idag fick jag en sån ögonöppnare.



En sån.



Det gällde hur jag ser på mig själv. 
Insåg lite mer helt enkelt.
Efter insikten blev det lättare att se på mig själv.
På det jag gör. 
Och menar.
Kanske framförallt är.
Behöver inte vara lika hård mot mig själv längre, helt enkelt.

onsdag 13 november 2013

Var de ljus!

I så här mörka, snöfria novembertider behöver man allt möjligt som kan pigga upp, vare sig det anses korrekt eller inte. Så, även om det inte är advent ännu tände vi vita ljus i adventsljusstaken.



















Ps. Har också druckit 5 liter glögg hittills i höst och ätit 2 fazers 300 g julchokladkakor, varav den ena endast finns kvar. Å jag skäms inte det minsta.

tisdag 12 november 2013

känslan av ett slut

Ögonen håller på att gå fast på mig och klockan är knappt nio. Så blir det efter för sena kvällar och tidiga morgnar, 12 h arbetsdagar och cykling i regnet. Känslan av ett slut. Ett slut på dagen och ett slut på mina krafter för idag, på alla plan.

Passande nog heter boken jag nyss börjat läsa just så. "Känslan av ett slut." Den bådar gott och det är dags att börja ha ett eget liv vid sidan av studierna också har jag bestämt mig. Det börjar jag med en vardagsflykt i böckernas värld.


måndag 11 november 2013

om det här minnet

Gamla människor som blir testade för minnesgrejs hos oss berättar om olika symtom på minnesproblem som de har. Det här är de vanligaste:

1. Jag kan inte minnas mina familjemedlemmars födelsedagar.
2. Namnminnet sviker.
3. Ibland får jag black-out och kommer inte ihåg vad en person jag pratar med heter.
4. Ibland får jag söka länge tills jag kommer på ett ord eller ett namn.
5. Jag måste ha kalender för att överhuvudtaget komma ihåg alls vad jag skall göra idag.
6. Om jag ska till butiken och skall köpa 5 saker och inte skrivit upp dem, så kommer jag ihåg högst 2-3. 
7. Ibland så kommer jag inte ihåg vilken veckodag det är.

Men vet ni vad. Jag lider också av alla dessa, speciellt under press och stress. Vi ska förstås skilja på vanligt åldrande och demenser, men jag tror gamla människor har tränat sitt minne bättre än dagens generation. Åtminstone påminde deras telefon inte dem varje gång de skulle till ett visst möte alltid 30 min före.

fredag 8 november 2013

Åååå....land

Ja så var man här igen på åland. Näst sista gången före jul, konstateras. Med alla julfester, jeppisresor och lillajulsfirande så får man bara konstatera att varje helg (och nästan varje vardag) är bokat framtill dess att jag tar jullov. Å på jullovet, då ska jag öva mig i att inte göra något. Vilket jag just nu pga dess svårighet känner att är en liten lögn, "jag" och "ta det bara lugnt" har inte varit riktigt vanligt alls den senaste tiden...


Hur som helst, nu ska jag (å V) och titta vad Ålands nattliv har att erbjuda på "arken". Kul! (hoppas jag)

torsdag 7 november 2013

hopp.

Idag är en dag som ger mig hopp.
Hopp.
Hopp hopp eli hopp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja med, men ja, jag börjar där dagen började.
Jag var ut å sprang. Där började min dag. Sen vända jag om när det blev tråkigt och tungt.
Å hemresan gick så lätt.

Sen kom jag till rummet fyllt med härliga blivande psykologer. Jag uppfylls ganska ofta
av ett lyckorus och en känsla av att vara priviligierad när jag får studera med alla dessa
underbara, varma, galet fina mänskor. Å det känns väldigt skönt att få börja dagen med
att skratta där och få ta en runda där vi diskuterar hur vi känner oss idag och jag inser
att jag svarat hundra procent ärligt och från hjärtat och känner ingen rädsla för att säga
att jag känner mig otillräcklig, har svårt att säga nej och ibland gör fel. Vilken lycka!

Sen går vi genom våra sår. Det hör till våra studier. Vi lär oss tekniker hur vi ska reglera
känslor när smärtsamma minnen tas upp i samtal med medmänskor. Jag berättar om den
där gången det tog sjukt och hur arg jag blev och hur sårbar jag är och jag hör att jag
blir förstådd och jag inser hur smärtan trots allt kunnat bli något fint. Smärtan har lärt
mig något om livet, som gör mig mer beredd och förstår vad jag värderar, även om den
också kostat mig mycket.

Sen går jag hem snabbt, skyndar mig snabbt för att träffa min syster. Inser hur bra vi
har det tillsammans, inser hur nära vi kommit när vi bott i samma stad. Inser hur
mycket jag behövt bara inte göra något, som att gå runt i butiker utan att köpa något.
HOPP.

Hopp.
Det finns det, så mycket.

onsdag 6 november 2013

He byri va dax

Idag har jag känt att jag sku börja vila komma mej hemåt mot jeppis så småningom. Allt började med att jag i samband med en visualiseringsövning under en föreläsning skulle visualisera en trygg plats. Resultatet blev att jag visualiserade en massa platser och de flesta och tryggaste var i österbotten, hemhemma, i närheten av några av mitt livs tryggaste personer.

Andra saker som fått mig att tänka och sakna jeppis är :
1. bloggar med bilder av höstiga jeppis. Har ju inte varit där sen juli-augusti månadsskiftet, så det känns lite sorgligt om man helt missar hösten.
2. Nyheten om att ett nytt café har anlänt till jeppis och caféfan som jag är så blir jag ju lite lycklig.
3. Saknaden efter mina syskonbarn, vänner och familj.
4. Saknaden efter alla kläder jag lämnat hem i sommar pga av utrymmesbrist i resväskan.
5. Den tröstande insikten som kommer varje gång man kommer hem om att allt är sig likt trots tidens gång.

Men, jag kommer också hemhem den 21.11, så då får ni vänta mig där. Ska först bara på know-how mässa i vasa, å sen på helgen ska vi fira 30-åriga syrran med buller o bång (eller spa och andra njutningar).
Jag längtar också efter After Eights värme och härliga stämning. Å efter parisien kaffet med sötsakerna. Ett måste för mig, varje gång jag är där. Åååh.

tisdag 5 november 2013

Dagens rädsla

Dagens insikt för mig är hur fruktansvärt disträ, okoncentrerad och glömsk jag blir när jag blir stressad! Och om det är så här när jag är 23, hur blir det när jag blir 73? Jag är rädd för att ni får söka mig från city-markets parkering för att jag då gått vilse och inte hittar hem eller att jag bränt upp min lägenhet när jag glömt på plattan i stressen...
Orsaken varför det inte lönar sig att vara för stressad.

Ja, stresstålig har jag aldrig varit eller kommer bli. O det tycker jag egentligen är en bra sak, för då vet man att inte utsätta sig för för mycket stress, som idag. Måste bara lära mig att lugna mig, ta några djupa andetag och så vidare.

måndag 4 november 2013

pace




Idag testade jag pace för första gången.
Pace är cirkelträning, främst för kvinnor.
3 x 20 x 30sekunder var dagens pass.

Positivt:
Jag ville spy efteråt, så hårt flow fick jag och det utmanade mig

Negativt:
Jag ville spy efteråt.

söndag 3 november 2013

balans.

Å än gick en helg. 
Gott har vi ätit. Massor av fisk.
Sett få filmer. Vilat. Spelat spel.
Njutit av solen. Friskheten i luften.

Jag tror att jag är utvilad när jag väntar på att få ta tag i saker och arbeten. Men egentligen undrar jag vad skillnaden mellan vill och känner att man borde är, plikttrogen människa som man är. Det har aldrig varit helt klart för mig, eftersom att slappna av för mig ofta innebär att "borde"-högen växer ju längre jag vilar, medan när "borde"-högen tas hand om ges möjlighet till vila och slappande. Inte så lätt, den där balansen.

lördag 2 november 2013

som man frågar får man svar

Har varit på jobb på torget ikväll igen. Är väl knappast många som kan säga sig göra ett hederligt jobb på en lördagskväll på torget?

När jag som ikväll pratar med unga med problem med olika rusmedel så finns det alltid en sida av dem som vill förändras eller i alla fall få någon del av sina liv att fungera bättre. De provocerade ber mig: "säg mig vad det nu är så dåligt med att dricka/röka på/använda droger (du som inte ens själv gjort det)" och vi vet båda att oavsett vilka mirakelsvar jag än skulle ge kan jag inte ge dem ett svar som skulle förändra dem. De är endast de själva som kan ge detta svar och min uppgift blir istället att försöka få dem att fråga sig själva "säg mig varför livsstilen idag inte är hållbart eller varför en förändring behövs."

 Endast när man själv frågar och svarar ärligt i riktning mot förändring kan man komma till insikt och enbart då kan man förändras.

När jag gick hem från jobbet kom en kvinna vinglande förbi mig och störtade sedan plötsligt raklång på asfalten. Först på plats som jag var hjälpte jag henne upp och frågade hur det gick. Min hjälp överraskade henne och med tanke på hennes rusningsnivå önskar jag att hon för länge sedan våga fråga sig själv de viktiga frågorna och likväl vågat svara.

fredag 1 november 2013

Blodtörstarn

Hej, gissa vad, nu har jag kört 31 dagar, alltså hela oktober köttfritt! Fiskfritt också, med undantag av 3 musslor, men de är väl inte ens en fisk??

Så, vad har jag lärt mig under denna månad?

Dessa saker:
1. Mängden kött vi äter i Finland är överdriven.
2. Våra muskler förtvinar inte även om man inte äter kött varje dag.
3. Det finns massor av goda proteinkällor som inte är animaliska.
4. Det finns alltid rum att äta mer grönsaker.
5. Kroppen och knoppen mår bra av denna diet.
6. Vegematsutbudet i lunch- och andra restauranger är begränsad och borde förbättras.
7. Livet är för kort att äta kött varje dag.
8. Vi mår bra av utmaningar.

I helg ska jag dock gotta mig i lax och pilgrimsmusslor.

 Jag gillar idén av att varje månad har sitt eget tema. Tyvärr kan jag ju inte gå in i Movember (spara mustasch för att väcka medvetenhet om mäns prostatacancer),  däremot så kunde jag bestämma att under november av samma orsak:
1. inte raka mina ben eller armhålor
2. inte äta något som blivit stekt.
3. inte byta strumpor.
4. inte noppa ögonbrynen.
5. inte tvätta håret med shampo.
6. inte köpa något som inte är ekologiskt.

Ja, listan görs lång. Men jag har bestämt mig:

 I november utmanar jag mig själv att inte köpa något "onödigt". Det här innebär allt som går utanför den normala bekvämligheten med mat, dryck, värme, husgeråd och studiematerial.


Ps. Fick lite fina blommor från jobbet idag. Mer blommor vill jag ha i mitt liv också.
Kul!