lördag 28 februari 2015

Vad vet jag egentligen

Som nybliven psykolog känner jag igen mig lite i princip alla de fällor unga psykologer gör som vi varnats om under vår utbildning, bl.a. försöker rädda alla, tar på oss för mycket, tar det personligt när folk inte gör de framsteg vi väntat etc..

Men det jag känner igen mig mest i är osäkerheten och upplevelsen, "Jo, jag har studerat psykologi men vad vet jag egentligen och vem är jag att bedöma det ena å det andra". Jag vågar helt enkelt inte alltid lita på det jag ser, känner,  tänker och tycker. Nu handlar i å för sig min uppgift främst om att lyssna å summera personers upplevelser objektivt, men det kräver likväl att välja ord och våga sätta namn på det man ser å upplever, å ändå ständigt fråga om det är något jag missat. 

Jag känner att jag alltför lätt rubbas av andra mer erfarnas bedömningar å åsikter även om en dels uppgifter ibland verkar basera sig på förutfattade meningar. Man ska definitivt beakta andra kompetenta och erfarnas åsikter, men jag måste samtidigt lita på att min tolkning ibland säger mer, kanske främst eftersom jag haft möjligheten att lära känna personen bättre. Att kunna gå emot det som först yttrar sig är en kritisk punkt och kräver kompetens, som jag helt enkelt måste börja tro att jag har. 

Vad min osäkerhet grundar sig i kunde man kanske kunna kalla dålig självkänsla. Jag tror ändå att det i nuläget främst är en normal fas som de flesta nyutexaminerade går igenom pga brist på erfarenhet å att jag inte kunnat följa med hur problemen artat sig i framtiden å på de sättet fått feedback på om bedömningen var korrekt.

 Fråga mig därför om jag känner likadant om ett år, å jag är rätt säker att det är annorlunda. Om vi jämför för ett år sedan var jag så osäker att jag nästan planerade repliker för varje klientträff (detta var ännu under studierna), så det har ju skett stora framsteg. Fick även lite coaching igår av en annan psykolog i saken å hennes uppmuntran fick mig faktist att förstå att jag har det som krävs, bara jag utvecklar min egen tilltro till det! :)

fredag 27 februari 2015

känslor som kommer å går

Det är fredagkväll och hjärtat bultar lite för snabbt. Har varit på jobb övertid nästan varje dag denna vecka och känner mig verkligen i behov av paus. Det är mest det där administrativa arbetet som tar tid, ibland känns det nästan som att skriva en hel livsberättelse och sedan ännu göra en tolkning av den. (Det är egentligen konstigt att jag vill skriva blogg efter en dag av skrivande, men kanske det är mitt sätt att dokumenterä min livsberättelse och min tolkning på den).

När man hör något traumatiskt som någon varit med om är det som att fånga upp en bit av den känsla som följt personen hela dennes liv. Ibland finns den känslan med en längre stund, å det går inte lätt att somna in. Ibland känner jag av huvudvärk, oro, irritation, ångest eller sorg som inte riktigt vill släppa direkt, liksom jag märker att de här känslorna inte kommer från mig utan är en bit av någon annans berättelse. Redan att jag noterar varifrån känslorna kommer hjälper mig att gå vidare och spänningarna släpper. 

Man kan ju ibland fråga om det är värt att bli i obalans av arbetet med jämna mellanrum. Det jag ändå kommer till alltid är att det här jobbet ändå är så intressant och givande att jag blir lite upprymd många gånger under arbetsdagen. Det känns helt enkelt som att jag varje dag lär mig mer om vad det handlar om att vara mänska, å får en bättre bild av hur man kan hjälpa någon vidare. Å det är en av de sakerna som kompenserar för allt det svåra man får ta emot.

torsdag 26 februari 2015

Vara ensam

V har farit på jobbresa till hesa så här e jag helt ensam på Åland. Jag ser mig som en person som är ganska bekväm i ensamheten, kanske lite för bekväm, ändå kan ett sting av rastlöshet ta fäste i mig när jag blir ensam kvar. Om något hände nu, vem skulle då ställa upp? 

För att lugna mig sätter jag på radion och planerar aktiviteter som vid behov distraherar, så jag vet att det finns för konkreta aktiviteter att göra om oron skulle växa. Efter en stund lugnar sig den lilla oron och jag finner ensamheten skön. Jag finner tid å plats för sånt som inte skulle vara möjligt förutom i ensamhet. Det där lilla som behöver tystnad å ingen som stör. De där trygghetsgivande planerade aktiviteterna behövde jag aldrig använda.

I slutändan måste vi alla mänskor lära oss att förhålla oss till vår ensamhet. Någon har sagt att den mänska som inte kan vara ensam kan inte heller vara tillsammans. Det ligger mycket sanning i detta. Trots att vi har mänskor runt oss var vi redan ensamma i magen, liksom vi dör ensamma. Att vara mänska handlar ständigt om att hitta vår egna rätta balans av ensamhet och gemenskap. 
Jag har aldrig tvingats vara ensam, men jag har alltid behövt det. Det tror jag är en viktig skillnad mellan de som lider av den och de som kan finna njutning i den. De som flyr ensamheten, liksom de som tvingas in i den, mår sällan bra.



 

tisdag 24 februari 2015

Att göra fastän det tar emot

Idag, som tidigare blogg-inlägg avspeglade, kakkapäivä. Efter att jag skrev det inlägget cyklade jag mot gymet, fastän det tog emot. Träffade min V på vägen dit, som var på väg hem. Jag grät ut all min ångest över jobbsituationen (det som inte är hindrat av tystnadsplikten) å han förstod direkt. Just då var det inte träning jag behövde, utan att få prata av mig, samt ett stort mål mat.

När stressen tar över har jag ibland svårt att ta hand om mig själv, precis som så många andra. Glömmer äta, vakar å grubblar, har mindre energi till träning, är mindre närvarande.. Ja, å det sociala vill ju å lämna förstås. Men eV bjöd mig på middag å vi öste ur oss turvis våra frustrationer, men kunde likväl njuta av den goda maten. 

Efteråt blev det det planerade cykelpasset. Med mina nya spinningsskor är motivationen helt en annan. Å även om jag inte kunde släppa jobbet så tror jag den fysiska ansträngningen gjorde något bra: nu kan jag känna fysisk trötthet å känna mig nöjd över att jag följt träningsprogrammet. Att undvika är aldrig bra.

Så sammantagsvis så hjälpte de att se över de fyra så viktiga sakerna: mat, sömn, motion, socialt stöd. Å så kom jag på en liten lösning som tar mig vidare, vilket ger mig hopp om en bättre morgondag! 

Lämna jobbet på jobbet

Idag är en sån kakka dag. Då man bara vill ge upp allt en liten stund å kryp under täcket hela kvälln. Problemet? Verkligen stort.. Nå nej. Bara det där vanliga:

För mycket på arbetet, svårt att lämna jobbet på jobbet. Å de är det att det är så både för V å mej, så då blir det ingen som orkar laga mat, hitta på nåt.. Eller så upplever jag iaf det. 

Den där nyförälskelsefasen i jobbet är nu redan över. Är redan sur för en del brister men försöker ändå göra så gott jag kan. Men när jobbet tar all energi å börjar påverka nattsömnen är det inga bra.

Å nu har jag faktist skärpt mig för att sätta gränser för hur mycket jag tar. Men ändå, det börjar smyga sig in små fel här å där. Frustrationer. 

Men nu har jag bestämt mig. Att jag måste våga lita på min intuition å köra hårt på det, att bara ta ansvar för min del å låta resten skötas av annan person. Å att jobbet ska stanna på jobbet. Så svårt, men ändå så självklart.

måndag 23 februari 2015

Igång

Idag är jag igång på riktigt. Första dagen med thriathlon träningen. Vad det betyder? Jo, fr.o.m. idag kör jag planerad träning i de 3 sporterna löpning, cykling och simning. 

Första delen blir mest fokus på löpa å cykla, samt att få någorlunda bra teknik i simning. Eftersom jag haft paus från simningen sen jullovet så tänker jag börja med ett pass i veckan, mer för den psykiska biten än fysiska. Jag känner mig själv så pass bra att om jag börjar för ambitiöst tar det musten ur mig å jag skiter i hela utmaningen efter några veckor. Så därför kör jag en väldigt lugn upptrappning.

Jag kommer också hålla kvar mina favoritpass på gymmet, som bodypump. Det är för den mentala biten mest, men å för att styrka aldrig skadar å förebygger skador. Varannan vecka blir det massage, vilket jag kört med sen december. Värt varje peng.

Mitt motto för detta "projekt" är att utmana, ha roligt och komma i mitt livs bästa form. Vad mitt livs bästa form betyder vet jag inte riktigt, men jag tror det handlar om att jag sagt grunden i många år och nu är det att testa om det går att komma vidare från grundläge till ett steg högre, även om det inte är blodallvarligt. Mitt främsta mål med träningen kommer alltjämt vara att ha roligt och må bra av den, men eftersom jag är en målinriktad person så behöver jag ibland ställa lite mål för att komma vidare, för lika stark som den målinriktade sidan av mig är den lata och bekväma.

Så, första passet är reda  klarat för denna utmaning. 30min morgonlöpning, lätt tempo. Ikväll blir det styrka i form av body pump, längtar redan :)

Bild från länken.

söndag 22 februari 2015

En lösning till det livsfarliga stillasittandet

Ligger min söndagsvana trogen i sängen. Ska man tro dagens forskning är det ju typ livsfarligt att sitta stilla. Personligen tror jag det finns ganska många andra saker som förklarar detta samband, men jag tänkt ändå att jag löser denna ekvation med "rörligt liggande", å pendlande mellan aktivitet och sängen genom hela dagen. Trots allt undvikar jag ju då stillasittande.

Låt mig ge ett exempel ur mitt eget liv, idag: Jag vaknar, går ut å går, vilar på promenaden, går upp å lagar frukost, vilar på frukosten, går upp å lagar lunch, vilar på lunchen, går upp å städar, vilar på städningen, går å tränar, vilar på träningen, lagar middag, vilar på middagen, bakar/pysslar etc, vilar i soffan, ja... å den vilan kan sen räcka tills det blir dags å sova igen.

Här vill jag då framhäva att även om jag vilar raklång sker det alltså en del aktivitet i denna position. Hittills har jag hunnit läsa både om simteknik å att "bota stress", planera min träning framtill maj och mitt veckoschema. Alltså i liggande position, men inte helt stilla (rullar mig runt emellanåt, vänder blad). Så även om jag ligger på latsidan så är jag inte helt lat så att säga, höhhö...

Det problematiska är dock att det även finns studier som visar att ju mer tid man spenderar i sängen desto större risk att dö tidigare. Så jag tror jag får ligga i soffan i framtiden ;)

Nåja, nog om det. Här får ni två bilder som summerar helgen: God mat (bl.a. fattiga riddare) och promenader :)


(Man sku tro att det är mina fotspår men det är det inte)

lördag 21 februari 2015

Utveckling

Varför är vi så fokuserade på var vi är nu? Varför ser vi inte mer på vart vi är på väg? Å att vi är på väg?

När jag började studera psykologi trodde jag att när jag blir klar psykolog kommer jag att veta allt vad man behöver veta som psykolog. Därmed relativt färdigutvecklad, därmed bra så. Men ser vi oss som färdigutvecklade, vare sig det gäller relationer, intressen eller yrkesprofession, så vad händer då ifall vi misslyckas? Innebär det då att vi är otillräckliga? Att våra färdigutvecklade kunskaper och kompetenser inte räckte till och vi därmed är misslyckade mänskor, eller åtm kan ge upp drömmen om att lyckas inom detta?

Jag inser nu att jag har så mycket mycket mycket att lära mig. Jag inser att jag kommer göra misstag, även såna som troligen kommer ha (negativa) konsekvenser för andras liv. Det är skrämmande. Å det gör ibland nästan fysiskt ont att inse att jag gjort fel, å än mer om någon annan påpekar det. Å jag hamnar där var jag kan känna skammen och skulden växa inom mig. 

Men jag inser alltmer att jag kommer vidare genom att erkänna att jag är långt ifrån färdig. Å jag vill inte skämmas för att jag utvecklas. För när jag lär mig vad jag inte kan, vet jag vad jag kan utveckla. Å genom att kasta mig in, be om hjälp, göra misstag, känna efter mina gränser,  ta ödmjukt emot kritik och feedback, låta mig handledas av de mer erfarna och utbilda mig vidare så kommer jag dag för dag bli en bättre psykolog, person, vän och vad det än är som krävs av mig. 

Jag är inte där än, men jag är betydligt längre än jag var för ett år sedan eller fem år sedan. Å jag rör mig framåt, steg för steg.


Läppstiftsdjungeln

Jag har börjat känna mig så vuxen nu när jag fått mitt första riktiga jobb att jag tyckt det var dags för nåt som jag ser som vuxenpoäng: att använda läppstift till vardags. 


Det känns som en såndär grej som ligger nånstans mellan sofistikerat och tantpoäng, om vi jfr med läppglans t.ex. Jag brukar int köra med läppglans heller, men jag tänkt om man sku prova å se om jag kan bli en sån där läppstiftsbrud. En sån som bättrar på läppstiftet efter maten, å som försöker undvika att skapa läppstiftsmärken på glasen.

Det konstiga är att min crawing efter läppstift ökade sen jag för några veckor sen såg ett avsnitt av "svenska hollywoodfruar" där den där Montazami berättar att hon har över 50 läppstift gömda över hela hemmet så hon alltid har ett nära till hands.. Såå, kanske det är värt att investera i ETT ?

Men det är int så lätt att hitta sin färg ska jag säg er! Lila å bruna ser jag passar äldre kvinnor, babyrosa känns för barbie, rött för festligt och de där glitterstiften tål jag int alls. Slutligen fastna jag ändå för bareMinerals "go the distance", som går lite åt korall-orange hållet. 


Å den kändes rätt neutral och matcha tröjan dessutom. Najsnajs :)


Sommarlängtan

Bara för att det har blivit snöfritt å lite varmare här på Åland har jag fått för mig att det blir sommar snart. Kalendern säger ju dock nåt annat... 

Så jag tänkte sprida lite sommarkänsla med lite somriga bilder. 






fredag 20 februari 2015

Fem saker

Som alla andra bloggare i svenskfinland måst jag ju å svara på utmaningen från x-antal bloggar. Å den jag inte ännu sett besvara denna är åtm. Elisabeth, så du får gärna anta utmaningen! ;)


- Att göra god mat (å äta den ;))
- Att måla och teckna 
- Att ständigt utmana mig själv (å komma på nya utmaningar)
- Att skämma bort mig själv (mycket viktigt)
- Att vända motgångar till framgångar (det som V kallar "möjligheitssiiar""
 

Att den är frisk och sund 
- Min mjuka hud (utan att jag behöver smörja in den)
- Att den möjliggör min träning 
- Mina ögon 
- Mina skrattgropar


- Att jag har klarat mig så bra i livet trots allt
- Att jag har goda relationer till alla som jag bryr mig om
- Att jag snart är psykolog
- Att jag kan visa mig svag inför andra
- Att jag tar mina behov på allvar
 

-  Mina relationer
- Att jag får vara frisk
- Att jag har ett jobb jag trivs med och härliga jobbkompisar
- Att jag kan glädjas över de små sakerna
- Att jag vet att det finns mänskor som stöttar mig om jag får det svårt i livet. 

Nu iväg på veckans massage! :) 


Tips i matväg

Det kommer ju hela tiden nya saker i butikerna som man vill testa, men det har man ju förstås inte alltid råd med. Så jag tänkte underlätta det för er intresserade och tipsa om några favoritprodukter för tillfället inom temat mat. Dessa saker är visserligen inte alla nyheter, men det ska väl inte hindra en.

1. Alpro vaniljsojadryck. Är beroende av denna gyllene (gula) dryck. Passar så bra i smoothies, i gröten, med flingor, frukt mm. 



2. Lönnsirap. Det är ju så himla gott med plättar, i kvargen, i bakverk, på kött.



3. Valios grekiska yoghurt. Seriöst den godaste, krämigaste yoghurten ever. Mycket godare än turkisk yoghurt om ni frågar mig. Å godare än Lindahls grekiska yoghurt också, för den delen.


4. Favoritkokboken. Oh She Glows veganska kokbok är helt fantastisk. Passar perfekt för den som vill testa vegansk mat som ni aldrig testat förr. Hon har en blogg också som är superb!



 5. Kokosmjölk som grädde. Det här är ju ingen riktig nyhet, men om ni av nån orsak missat det så är det ett jättegott å hälsosamt alternativ till vispgrädde att vispa upp kokosmjölk som stått i kylen över natten. 

Sen kan jag även tipsa om något jag tycker ni kan låta bli att pröva:

1. Valio grynost med frukt och nötter/grönsaker. Helt enkelt grynost med frukt å nötblandning eller torkade grönsaker och kryddor. Vinner inga smakpoäng från mig, å det överflödiga förpackningsmaterialet ger också minus, liksom priset. 







Kritikens möjligheter till självinsikt

På bloggar där vi sätter upp en bild av oss som kanske återspeglar bara en liten del av vem vi är, kan man ibland läsa bloggarens svar på kommentarer att "tro inte att du vet vem jag är" eller att "jag tar inte åt mig kritik från andra, jag vet vem jag är". Jag håller givetvis med om att vi ska stå på oss, men det borde inte hindra oss från att vara mottagliga för andras (även negativa) åsikter. För ibland kan de smärtsamma kommentarerna kanske hjälpa oss nå självinsikt, vilket på sikt kan leda till att vi utvecklas. 

Här kräver det förstås en förmåga att se vad som är konstruktiv kritik å rent elaka kommentarer. Men när vi tar bort taggen från kommentarer kan de i bästa fall bli konstruktiva, genom att de berättar oss nåt om våra "blinda fläckar". Vi har säkert alla blinda fläckar beträffande vår självinsikt, men klart är att för vissa är de blinda fläckarna mer en stor utbredd klump än en liten fläck. För dessa personer kan jag undra om de nånsin kommer att inse hur resten av världen ser på dem och deras situation. För det är så mycket som kräver medvetenhet om våra brister (och färdigheter).

Hur blir relationer när man inte ser hur ens eget beteende speglas i den? Vi speglar ju trots allt oss själva i andra. Har man dålig självinsikt blir andras reaktioner oförståeliga, de andra blir vid konfrontation de jobbiga, korkade eller elaka. Att komma från att "de har fel om mig" till att "jag har fel om mig" är ett enormt stort steg för många, vi förväntas ju trots allt vara experter i oss själva.

Självinsikt är ändå en grundläggande egenskap för att kunna ta ansvar för vårt beteende, å när vi gör det, ökar vår känsla av kontroll.  Då vet vi att när vi gör x reagerar omgivningen med y. Men hur blir känslan av kontroll om man inte förstår varför man blir "missförstådd"? Om vi tror vi reagerar med x men egentligen reagerar med z, är det inte konstigt att omgivningen reagerar med nåt helt annat. Allt detta torde få upplevelsen av kontroll att minska. 

Självinsikt kräver att vi vågar se på oss själva utan att blunda. Det kräver att vi korrekt kan tolka vår omgivning, men främst oss själva. I gruppterapi under studierna lärde jag mig att andra kan fånga en del saker bättre än vi själva, spec när vi låter oss mer ohämmat vara oss själva. Mitt råd till alla som vill förbättra sin självinsikt: var öppna för andras tankar om er, en del kanske har fel men de kanske kan ge en riktlinje var de finna möjlighet för var blinda fläckar finns. 




torsdag 19 februari 2015

När jag frågar mig varför

Ibland frågar folk mig, och ibland frågar jag mig själv, varför jag valt att jobba med något där man varje dag möter på psykiskt lidande. 

Den här texten från Dom Helder Camara besvarar alla väsentliga frågor:


Det är inte mitt verk att folk börjar le på nytt, men att få vara med på den färden, å stödja och hjälpa en person att hålla riktningen, det är något så givande att det är värt all möda. 

onsdag 18 februari 2015

Det tar sig

Jag kan inte erinra mig en riktig vintrig vinterdag här i mariehamn i vinter. Säkert har de funnits, men mitt minne är kort. Betydligt mindre vinter än förra året har det varit i alla fall, då det såg ut så här.


I år har vi inte ens haft nån ordentlig is, om jag minns rätt. Många minusgrader har vi inte heller haft.

Har man kommit från norr så har man en del att vänja sig vid när det gäller vädret här nere. Men generellt är det en positiv förändring. Jag har en viss kärlek för asfalt, om jag ska vara ärlig. En isig cykelväg är något jag helst undviker. 

En sak som jag dock skulle kunna vara utan äe blåsten här. I två dar i rad har jag kommit hem till att fönstren blåst upp. Ena dagen ena fönstret, andra dagen andra. Naiva som vi var vädrade vi vid en städning men glömde säkra fönstret med egenkomponerad fönsterlösning, i vårt fall: tidning och skrivmejsel. Kanske ett samtal till disponenten vore lämpligt?

Men tillbaka till ämnet, är väldigt nöjd över asfalten som kommit fram. Snart ska jag springa på den, cykla på den och rulla på den. Längre å längre för var grader. 



tisdag 17 februari 2015

Mystery-box

Idag kom jag hem med ett sån här box.


Som innehöll något jag drömt om länge, men inte haft råd med.

Kan ni gissa vad det är?

Det gör en sport som man antingen älskar eller hatar mycket roligare...

Å kan användas såväl inomhus som utomhus...

Jo men visst, det är ju...


..Cykelskor!!


Har länge tänkt att jag borde skaffa mig sådana då jag tränat spinning sen jag var 17 år (dock väldigt sällan tidvis) och tycker om träningsformen. 

Nu är det ju dessutom så att jag drömmer om att köpa en landsvägscykel, alt mountainbike för att kunna träna cykling som komplement till löpning och simning i sommar.

Ser ni vart åt det lutar???


Jo, jag har tänkt att jag i sommar skulle vara redo för mitt livs första thriathlon! Jag har ju gått simkurser nu i höst, tränat löpning i 6 år och känner att cykling är en gren jag kan utveckla ännu mer i vår och sommar, vilket naturligtvis simningen även kräver. 

Men man behöver inte vara bra på allt från början! Å thriathlon handlar i slutändan om att utmana sig själv, så mitt främsta mål är att komma i mål. Lite som när jag började träna för mitt första halvmarathon 2010, där gick jag ju även in för att gå i mål. (Först när jag började sätta orealistiska mål miste jag motivationen för det men det är en annan historia, men jag har lärt mig)

 Jag ser ändå resan som dit som det verkliga målet, då jag inte vet vad thriathlon träning kräver sådär personligen. Men jag gissar att det kommer ta en stor del av min fritid och i början, mina pengar, men det tror jag det är värt! Jag ser det som en investering i en dröm jag haft länge. :)

Har inte bestämt mig för vilket lopp det blir än, men med tanke att de har nybörjarlopp i hesa å vanda i sommar sku det kunna bli alternativ. På åland ordnas ett thriathlon i september, men jag tror jag behöver ett tidigare för att hålla motivationen uppe och få testa på. Dessutom låter september väldigt kallt, man ska ju ändå simma. Så jo vi får se vad de blir...

Så. Nu har jag sagt det högt. Eller skrivit ner det. Nu behöver jag bara våga ge mig in på det. Så jag lovar inget, men jag kommer träna för det. Å känns det bra så gör jag det. Tre grenar, en dröm. 

vardagslycka

Sedan jag börjat jobba har jag verkligen börjat älska vardagar. Jag har egentligen haft en rätt positiv inställning till vardagar hela mitt liv, aldrig gråtit över att det är måndag å så. Men nu när pusselbitarna har hittat sin plats kan jag bara känna att det helt enkelt inte finns nåt bättre än en helt vanlig dag. 

Jag tror att det är ett mått på högt välmående om man kan njuta av vardagar. Det måste verkligen betyda att det finns en bra balans av det mesta i livet. Lagom med utmaningar, lagom med vila, lagom med gemenskap, lagom med ensamtid. 

Å jag måste säga att jag inte skulle kunna vara nöjdare just nu med hur det känns med jobbet, fritiden, å relationer. Å bakom detta finns en relation till mig själv som kanske aldrig har varit bättre och stabilare. Just nu känner jag verkligen att jag landat i mig själv och sätter rimliga krav. Det kanske inte håller förevigt, men de känns rätt just nu. Härifrån känns det lätt att fortsätta. 

Att känna ett lugn och kunna njuta av de små sakerna. Det måste vara den högsta formen av lycka. 



måndag 16 februari 2015

Smoothielicious

Jag gjorde seriöst en av de godaste smoothierna till frukost imorse, så jag vill ju dela med mig ifall nån läsare skulle vara smoothie-fan. Hade tänkt spara det till mellanmål men det blev ju då gott så jag kunde inte riktigt hålla mig... Vet inte hur jag ska övertyga er, men ifall ni behöver smoothie-inspis så testa denna! 

Mixa:
1 dl fryst mango
1 liten avocado
2 dl vanilj sojamjölk 
lite proteinpulver (valfritt)


(Bild på en helt annan god smoothie)


Loppispriser

Om det är nåt jag stör mig på är det orimliga loppispriser. Om man nu vill slippa prylar, varför sälja dem till ett pris som är så skrattretande högt, så att man funderar om det höga priset beror på att det är unikt eller antikt? Vilket det sällan är. 

Jag kan förstå att man vill ha en bra slant för sina prylar, men det finns en gräns. T.ex. tidningar från 2011 eller gamlare (ex. Må bra, solo, elle) ska inte kosta 2euro styck! Ifall någon undrar så tycker jag ett vettigt tidningspris ligger mellan 50cent å 1euro, är det årets upplaga kan man öka det med 1euro. Å använda t
klädesplagg ska inte kosta lika mycket som (eller mer än) i butiken.

Man kan tycka att var å en får väl sätta det pris man vill å sen skylla sig själv om det inte blir sålt, men jag tänker att det med ökade priser finns risk för en trend att loppispriserna går alltmer upp i höjden  vilket i slutändan kommer drabba loppisentusiasmen som håller den vid liv. Å vad händer när inte entusiasmen finns kvar? Jo då minskar loppisintresset å återanvändningen, medan den vanliga konsumtionen ökar. 

Jag tror att loppisen har en viktig betydelse inte bara för individen utan också för samhället å miljön, genom att det symboliserar en konsumtion baserad på det som redan finns å inte behöver ta ytterligare resurser. Man kan ju tänka förstås loppisshoppingen som en så god gärning så man kan betala lite extra för, men tyvärr måst vi no inse sanningen att de flesta ändå vill att det man köper är till ett rimligt pris. 

söndag 15 februari 2015

Slow life

Ett gott liv handlar om att hitta balans. Lagom är ett ledord i det mesta. När den ena sidan tar över börjar vi i sakta mak röra oss mot den andra sidan. Efter ganska många år (vågar nästan säga alltid?) där vi testat hur mycket vi kan effektivera vårt samhälle (och våra liv) så kommer slow rörelsen. 

Vi ser det i maten som får vara välgjort framom snabbmat. I att odla eget. I mindfulness och fokus på att uppleva mer. I kvalitet framom kvantitet. 

För mig finns det något så vackert i att göra saker långsamt. Att bara vara i stunden. Att göra själv. Att stanna kvar. Att inte välja den snabbaste vägen hem, utan den vackraste. 

Men samtidigt är det så svårt med långsamhet! Inte bara känns det som att vi förlorar tid, men också handlar det om svårigheten att leva i det obekväma och halvklara. Ta det här med maten t.ex., s.k. Slow food. Försök nu där göra mat långsamt medan barnen (eller i mitt fall jag själv eller V) skriker att de är hungriga. 

Inom vården är kvantiteten av hjälpsökande ofta ett hinder för att implementera slow tänkande. Ofta önskar man att ett quick-fix sku hjälpa, antingen pga resursbrist eller på otålighet. Ge en tablett hellre än en livstidsförändring. Ge en kur antidepressiva (som kanske är livslång) framom terapi. 

Jag är inte bättre själv. Jag märker att mitt undermedvetna ofta är inställt på att fråga "vad kan göras för att snabbast få denna person att må bättre", framom "vad behöver denna person på långsikt?". För det är så mycket svårare att välja långsiktigt framom kortsiktigt.

De kortsiktiga valen kan ofta bli problemet för de långsiktiga. Om du aldrig lär dig hantera osäkerhet å svårigheter så blir det svårt att få tillstånd verklig förändring. Ofta sker ju nämligen en försämring före förbättringen, terapi är t.ex. sällan smärtfri. 

Ett ledord för mig själv för att leva mer slow är planering och förebyggande. Gör saker när det inte krisar. Fixa maten för veckan på en söndag då du inget annat har. Rensa bort allt onödigt, fokusera på färre saker, en sak i taget. 

lördag 14 februari 2015

Glad vändag!

Jaa, som jag var rädd för räckte int orken till att både göra och skicka vändagskorten i år. Trots att jag köpt brev å allt var klart. I nåt skede så blir saker bara int av för mig. Men då bestämde jag mig för att skicka dem som bilder per telefon istället, å det gick ju helt ok. Så blir det när man flyttar fram saker... men de e ju tanken som räknas. 

Dagen börjades med kärleksspinning på gymmet, dvs spinning med kärlekslåtar, hjärtdekorationer å choklad som belöning efter passer. Vi har väldans bra instruktörer på gymmet här i stan, de bjuder verkligen på sig själv!

Efter det blev det en trevlig lunchträff på bagarstugan med en tidigare jobbkompis, kul med tjejsnack å nya bekantskaper :)
 När jag kom hem fick jag rosor å choklad av V, det uppskattades! För jämställdhetens skull fick han (vi) ett trivial pursuit spel, vi tycker ju om frågesport. Som väntat var nog V mer allmänbildad ;) 


Ikväll ska vi lyxa till det med middag på stadens lyxigaste restaurang! Måst nog säg att de här med jobb så man har råd att äta gott är verkligen uppskattat ;)  

Till alla bloggläsare: Kram på vändan!!


fredag 13 februari 2015

Latamasschi

Har känt mig som en riktig latamask (latamasschi) de senaste dagarna. Har visserligen cyklat till arbetet och vardagsmotionerat varje dag, men den där "hardcore" träningen har totalt uteblivit den senaste veckan. Å kvällarna har jag mest legat raklång med en bok i handen. 

Jag skulle kunna skylla på att det är den andra veckan i arbetet och det tar energi, men det skulle därför vara extra viktigt med den kroppsliga aktiviteten. Jag skulle kunna skylla på att det är svårt att hinna med allt, men det handlar ju mest om prioriteringar. Jag skulle kunna skylla på en hel del annat också, men i slutändan får jag bara konstatera faktum att det nu är såhär, att jag int haft lust och att det inte alltid blir till. End of story.

Det betyder dock inte att jag inte skulle ha drömmar om träning. Just nu har jag en specifik träningsdröm som mitt hjärta bultar lite extra för. Något jag nog tänkt på länge men som jag först nu börjar känna mig redo för... mer om detta lite senare!

Å imorgon blir träningen iaf av för då ska jag på träningsdejt å lunch med en ny bekantskap :) Så lämpligt med tanke på vändan! Så kanske jag bara njuter av inaktiviteten, tar en fredagscider med Viktor å tar nya tag imorgon. 





Rätt beslut

Ni minns kanske att jag sökte ett jobb i Stockholm? Jag var på intervju å allt.. Funderade på att det skulle ha passat mig, men att mitt nuvarande jobb ändå var mer rätt just nu. Jag beslutade mig alltså för att inte vänta på resultaten som skulle komma denna vecka, även om det innebar att jag kunde möjligen missa en jobb-möjlighet, även om jag inte trodde det. Vill ni veta hur det gick? 

Nå. Det var ju fem som slapp på intervjun, varav jag var en. Ingen av de fyra andra fick vikariatet, å inte heller jag. Ingen annan fick det heller, för den delen. Istället drogs vikariatet helt enkelt in. Idag meddelas jag svaret att det istället ska lediganslås en fastanställning snart, vilket jag är välkommen att söka. 

Tror ni man sku söka ett sånt efter att ha sprungit på intervju som sedan helt kallt i slutet inte leder till något? Nä, icke jag icke. Blir lite sur på sånt, men samtidigt så nöjd över att jag gjorde rätt beslut, inte väntade på beskedet och tackade ja till mitt nuvarande jobb! 

Jag måste verkligen säga att jag trivs jättebra med mitt jobb och mina kollegor just nu och känner mig väldigt tacksam för det!! Å min boss sa idag att de verkligen vill hålla kvar mig, så det känns ju bra att man e uppskattad å :)

(Vy från mitt fönster på jobbet).

torsdag 12 februari 2015

Mini-resa bokad

Så, nu e det klart att det blir Åbo 6-8.3! Bokade lite båtbiljetter åt V å mig så det inte finns någon ångerrätt, hade rent av tur som fick ett vändagserbjudande och fick resan till halva priset, tjitjing! Å för första gången kommer jag då att vara psykolog när jag besöker åbo, vilket känns sådär symboliskt viktigt, med tanke på att det var där jag insåg min starka vilja att bli det för länge länge sen...

Det blir att hälsa på vänner, men främst handlar det för min del om att hälsa på mitt färskaste syskonbarn Casper :) Dessutom ska jag hinna shoppa loss på bodyshop (har ett presentkort dit), äta middag på nån lyxig restaurang (mami?) och bara allmänt göra vanliga åbosaker som jag saknat! Jag har lätt att få åbo-dryyft ^^,

Det är så härligt att gå efter ån....


...se stadens alla färger...


...å bara minnas gamla goda tider! Ja, åbo-tiden e definitivt en bra period i mitt liv :)


Frukostfavorit

Som alla som följt bloggen vet älskar jag frukost och varierar den gärna. För tillfället är favoritfrukosten denna:

Banan-nötgröt med jordnötssmör och sylt


Låter kanske jättekonstigt? Men det är så himla gott! Jag följde inte något recept utan har blandat ihop det bästa av flera recept. Så det är lite av det bästa ur alla världar. Varför det kanske bara är jag som tycker det är gott?? Nä, det tror jag icke. 

Det här behöver du:
1 banan
0,75dl havregryn
0,5dl råggryn
2 dl mjölk
liten klick smör/kokossmör
kanel,kardemumma, vaniljessens, salt

Dessutom:
sylt, jordnötssmör, nöt&frömix

Så här görs den:
1. Skiva och stek den mogna bananen i lite fett (på medelhög värme) 
2. Tillsätt grynen & kanel, stek i några minuter, blanda runt emellanåt
3. Tillsätt mjölk, vaniljessens och kardemumma, låt koka upp gröta sig
4. Tillsätt lite hackade nötter och frön, samt pikipikiliti salt (sådär som ni kryddar grötar vanligen.)
5. Servera å toppa med jordnötssmör, sylt å lite extra nötter. Njut! 


Ps. Mina bilder blir ju int sådär superfrestande, men snart har jag kanske råd att investera i en bra kamera (å tid att lära mig lite mer om photoshop).  


onsdag 11 februari 2015

I bokhyllan

En av mina svagheter är att jag inte kan läsa färdigt en bok. Eller jo, då jag ska på nåt sätt bevisa min kunskap åt någon (prov/intervju/vid psykologutredning) då slinker en bok genom systemet på 24h typ. Men så där för "nöjes" skull så kan jag läsa 100s å sen återta boken om typ två år om ens då.. ett undantag för kokböcker som jag läser på en gång. Nä, förresten, träningsböcker har på nåt märkligt sett också slunkit blivit genomlästa. Sammanfattat: saker jag har praktisk nytta av blir lästa betydligt snabbare än skönlitteratur för nöjesskull. 

Anyways, här är ett paket med godsaker jag kan rekommendera åt personer med psykologiskt/terapeutiskt intresse:


Ps. Har int hunnit läsa alla från pärm till pärm ännu, men vad jag läst hittills har varit mycket lovande. Har ni frågor om böckerna e de bara att fråga!


Min nya dygnsrytm.

Till kännedom. Här går man nuförtiden å sova kl 21:00 och vaknar kl 6:00. Det passar verkligen perfekt för mig! Får en egen stund på morgonen, då jag hinner antingen ta en lång frukost, fara på en morgonlänk (men jag tycker de är för mörkt ute för det än), eller nåt annat. 

Å det bästa är att jag märker hur min kropp å psyke reagerar positivt på denna förändring! Jag vaknar pigg å utvilad utan alarm. Jag får en naturlig matrytm. Jag har gott om energi att träna. Jag slipper sena kvällar med onödigt tv-tittande. Å jag märker själv hur jag blir naturligt trött mot kvällen å drabbas inte (peppar peppar) av något nattligt grubblande vid sänggående, däremot kan jag vakna av en lösning på ett problem :) 

Det är roligt att se hur stor vikt dygnsrytmen har på egna måendet, hur det får igång positiva effekter på andra sidor i livet och hur klok kroppen är :) 

Ha en bra dag!



tisdag 10 februari 2015

Den skrämmande förändringen

Jag njuter av att se vintern förändras till vår, även om det innebär att mina ursäkter för att sitta inne en hel kväll inte känns lika befogade. Förändring är också ett tema jag inte kommer ifrån på jobbet heller, jag träffar varje dag personer i olika stadier av förändring. 

Ofta när man talar om förändring pratar man om hur det svårt det kan vara att motivera en person till förändring. Å även om motivationen och insikten i dess nödvändighet finns, kan förändringen vara skrämmande. Det man inte lika ofta pratar om är hur skrämmande eller provocerande en förändring kan vara hos ens närstående. Även om närstående kan vara en stor resurs, kan de även bli ett hinder för förändring.

Även en positiv förändring, t.ex. förbättrade kostvanor, minskat alkoholbruk eller en mer givande fritid kan för en del närstående kännas som att de inte längre känner igen personen. Plötsligt har frun som alltid ställt upp börjat kräva EGENTID. Plötsligt har maken som fungerat som en dörrmatta börjat säga NEJ. Plötsligt är maken som inte vill dricka längre inte lika SPÄNNANDE. De nya behoven och insikterna, förändringarna, leder inte sällan till konflikter. Trots allt bygger vi ofta upp vår tillvaro och finner trygghet i att vissa personer beter sig på ett visst sätt i vissa situationen. Förutsägbarhet ger trygghet, även om den är negativ. 

En annans förändring kan också upplevas provocerande för att den ofta kräver att man själv också måste förändras. Hur ofta skylls inte ens oförmåga till förändring på kontextuella faktorer, inte sällan ens partners eller nära anhörigs problematik. "Jo, jag skulle nog ta tag i det här, om det inte vore så att han/hon alltid..." Den andras problematik kan tjäna syftet att skuldbefria och ta ansvaret den andra. Vissa väljer omedvetet att helre vara offer än ansvarig för sitt liv. 

Det kan också handla om vad förändring innebär i fråga om var man hamnar inom poolerna inom en relation. I en långvarig problematik är det inte ovanligt med polariserade relationer i form av t.ex. patient-vårdare, god-ond, klok-dum, framgångsrik-passiv, hjälplös-hjälpsam, svag-stark. Om den andra alltid är svag och dålig, blir den andre kanske sedd som stark och god. Vad händer när den "dåliga" inte längre är lika "dålig"? Kan förändring i den andra innebära att ens roll som den goda föräldern då hotas? Kan förändring innebära att ens roll som den starka då bli ifrågasatt? 

Vi kan ändå inte skylla på att den ena orsakat problematiken, ofta skapas dessa konstellationer av båda parterna stegvis och omedvetet. Båda har med tidens gång anpassat man sig till den andras "problematik" för att göra situationen uthärdlig, i mönster som med tidens gång börjar upplevas som trygga, i och med deras förutsägbarhet. Förändringens skrämmande sidor finns därför mycket i dess oförutsägbarhet. Vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi får om något förändras. Förändringen i andra är trots allt ofta inte den vi tänkt oss. 

Föräldrarna kan bara sätta fröet, de kan inte bestämma utkomsten. Vännerna kan vattna plantan, men de kan inte garantera dess växtkraft. Partnern kan fungera som solen som lyfter upp en, men den kan inte bestämma växtriktningen. Terapeuten kan ge extra näring, men de kan inte garantera att näringen upptas och rå för hur den används. Att ge en annan frihet att forma sitt livs väv kräver mod och tålamod, men  utan den kan personen inte utvecklas till fullo till en egen, vuxen mänska. Kanske därför är förändringar ofta ensamma processer. Men om vi kommer genom dem, även om vi gjort det helt själv, kan vi gå vidare som helare mänskor. 


måndag 9 februari 2015

En paus i solen

Måndag eftermiddag och jag sitter på en trappa mitt i stan. Det är blå himmel och solen lyser ännu. Sol, vad jag har saknat dig! Händerna fryser av blåsten och vore det inte för den skulle jag kanske sitta här tills solen går ner. Här känns det skönt att bara vara. 

Denna måndag kändes som en ovanligt tuff måndag. En sån där dag då jag kände mig liten och oerfaren igen, vilket jag i å för sig är, bara inte lika liten å oerfaren som förut. En sån dag då jag upplevde både krav från andra på mig och att jag själv var krävande. När man ska vara den som vet men ändå inte gör det, om ni vet vad jag menar?Otillräcklighet skulle nån kanske kalla det. 

Idag frågade sig en praktikant varför jag sökt mig till psykologin och vad jag vill göra i framtiden. Jag tänker att jag inte har de "perfekta" svaren på de frågorna alltid heller. Men som min tröst är min farfars ord:"Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor." Jag tänker att om jag passar här eller inte lär framtiden utvisa. Men idag är jag där jag skall vara. I min egna plats i solen, även om det blåser litet kallt. 



söndag 8 februari 2015

Vad göra på en söndag?

Förra söndagen var jag ju på riktigt tråk-humör och tyckte söndagar var blä för att det finns så lite att göra. 

Denna söndag har jag en helt annan inställning, kanske tack vare att jag jobbar numera. Pga detta är jag mer inspirerad att hitta på saker, även på en söndag. Det är inte en så dålig dag, speciellt inte när vårvintersolen börjat visa sig. 

Här är några tips som jag själv också tänkt utnyttja:

1. Min lösning för alla dagar: Fixa en lyxig frukost. Vid behov två gånger. Gör det till en upplevelse, köp nåt som du bara unnar dig på söndagsmorgonen, t.ex. ett riktigt gott kaffe.


2. Ta en långpromenad om vädret tillåter. Är du riktigt in for it gör du det till en söndagsutflykt å tar med pulkka och varm kakao. 

3. Besök ett loppis. Av nån orsak har loppisar ofta öppet på söndagar när andra butiker har stängt. Om du inget behöver kan du göra det till en jakt på det konstigaste sakerna som folk är villiga att sälja. Själv söker jag ofta billiga tidningar på loppis, varför köpa en tidning för 8e när du kan få en för 50cent? Det är ändå liknande skriverier från år till år har jag konstaterat, å lite nostalgi skadar inte heller.

4. Besök simhallen. En skön stund i bassängen? Det finns ett krux med detta å det är att det verkar som att alla barnfamiljer tänker samma sak. Men i övrigt är söndagar en bra dag att i lugn å ro simma från ena sidan till andra sidan, eller bara hänga i bubbelpoolen.

5. Besök en lokal sevärdhet. Om du var turist i din stad en dag, vad skulle du göra? Föreställ dig hur en person som aldrig sett din stad ser på saker, kanske med iver å fascination. Sätt på dessa glasögon å du kanske får en ny inblick.

6. Tv-serie marathon. Någon tv-serie som du inte hängt med på ett tag? Aldrig för sent att springa i kapp på en söndag. Söndag är ju trots allt vilodagen då det är ok att slappa till 100%. Mitt senaste tips är "You're the Worst". Ja, eller har ni sett att tre avsnitt av Girls säsong 4 finns att ses? 

Hoppas ni blev lite inspirerade, det blev jag själv iaf, även om risken finns att jag ligger kvar i soffan å inte alls lider av att jag inget gör denna söndag. Valfriheten ger nämligen friheten att göra inget, å njuta av det ;)

lördag 7 februari 2015

Lördagslopp

Det har tydligen tagit lite krafter arbetandet, igår somnade jag nämligen kl 20:00 och sov som en stock till 6:00. Skönt att ha sån rytm ändå, det gör mig absolut inget. 



Det blev en lång frukost före jag smått nervös for iväg på spinning. Inte så att spinning är sådär spännande generellt, det var bara det att det denna gång var 2h så jag var lite osäker huruvida jag skulle ha uthålligheten till det. Men jag oroade mig helt i onödan! Det gick riktigt bra å var en skön stund att koppla bort allt. På passet meddelades att de kör Vasaloppsspinning om en månad, å det lär vara ett 4h långt pass då man samtidigt ser på skidåkarna på loppet på storskärm. Kruxade det in i kalendern! Har även ett annat träningsmål i vår som jag börjar ställa in mig på så småningom. :)

När jag kom hem från spinningen hade V gjort gnocchi å köttfärssås. Å nu ligger jag bara här å skulle va redo för att sova en stund till. För det får man ju, för det är ju en skön lördag :)

Det är bara på lek

De senaste veckorna har mobbning i skolan varit ett hett tema i den lokala tidningens debattsidor. När familjer måste flytta för att barnet ska få gå i en skola där den inte mobbas kan vi inte längre prata om att "det hör till att barn busar med varandra". Man diskuterar barnens rätt till en trygg skolmiljö och lärarnas eventuella oförmåga att försäkra den. 

Lärarna behöver vara aktiva och våga ifrågasätta elevers ord om att "det är bara på lek". Om parterna säger att det bara är på lek antas situationen inte sällan uppgjord. Att den som mobbar säger att det bara är på lek är en effektiv strategi för att undvika straff. Det som ofta glöms bort är att detta ordval även kan vara en kortsiktigt effektiv lösning för den mobbade, även om det är långt ifrån lek  om man utgår ifrån vad personen känner. Att förminska en kränkande handling eller ord är sätt för att upprätthålla ens stolthet å undvika känslor av skam, och ett sätt att försöka undvika att mobbningen förvärras. Tyvärr är detta undvikandebeteende, från allas håll, ofta det skadligaste. 

Man vill tro att vi kommit långt med Kiva-projekt, att det att projektet implementerats i flera skolor löser alla problem. Projektet är lovande, ingen fråga om den saken. Problemet är att efter nyhetens fascination blir det inte sällan halvhjärtade försök att upprätthålla projektet. Lärarna får inte samma stöd från andra längre i projektet, å nyare projekt äter av tiden. Fokus ändrar till något helt annat, något nyare, som just då anses mer relevant.

Att många som har kontakt med psykiatrin har blivit mobbade som barn /unga är något som får mig att inse mobbningens kraft. Den som börjar identifiera sig som mobbad bär ofta denna upplevelse med sig länge, om de inte får hjälp. Inte ofta börjar barnet se på sig själv med "mobbarens ögon": man är ful, fel och värdelös. Dessa finns ofta kvar ännu i vuxen ålder, å förstärks naturligtvis, om liknande erfarenheter uppstår inom familjen.

En erfarenhet av hur långt mobbning kan gå ifall ingen blandar sig i presenteras i den nyaste "psykologi"-tidningen. Här berättas om en 15-åring som tog livet av sig för att hämnas sina mobbare. Handlingen kan kanske tolkas som att försöka återta sin värdighet i den maktlösa och fruktansvärt ensamma situation denna person försatts från skolåldern till sin död. Dessa beskrivningar torde förtydliga att mobbning aldrig är "på lek". 

fredag 6 februari 2015

Första veckan avklarad

Verkar som att solen lyser i hela Finland! Å på en fredag å allt. Vi har lyxen att sluta kl 13 varje fredag, vilket verkligen uppskattas. Njuter verkligen av helgen nu när jag "gjort mig förtjänt av den". 

V är i stockholm så jag passade på att besöka shoppingcentrumet i stan. Håller på att uppdatera min "professionella look", så det blir mycket vita skjortor och scarfar. Å jag insåg att jag faktist har råd att unna mig nåt nu när jag jobbar. Int så att jag int gjort det förr, men det är ju en annan känsla när man int går på minus varje månad! :) 

Ska också se om jag hittar något gott till helgen, konstaterade ju att jag ätit soppa till lunch och middag heeela veckan. Så nu vill jag ha nåt att bita i. Å så blir det nog att göra en soppa för nästa vecka också under helgen å. Vi har ju matsal på jobbet men det är ju mycket roligare att få fixa själv vad man känner för. 

Ha det bra hörni! 

(Sitter på cafe å dricker iste)

torsdag 5 februari 2015

Prestigelöst inlägg

Försökt febrilt få ihop ett vettigt blogginlägg igår men icke. Så idag kör jag den prestigelösa stilen och skiter i om det blir vettigt eller int å berättar bara lite omvartannat tankar om livet just nu.

1. Energin är lite si som så som väntat när jobbet börjar. Tycker dock humöret är bra, men det tar lite mer än vanligt med energi för att göra något extra. Kanske man int hinner med så mycket extra då man jobbar?

2. Min recension av filmen Birdman har fått mitt arbetsgäng att ångra sitt kollektiva beslut att se filmen tillsammans. Känner lite dåligt samvete för detta, för vem vet kanske nån annan har mer förfinad smak än mig? Den har ju trots allt fått många fina pris, så det kanske bara är jag som har kakka smak. På tal om kakka så är ju smaken som baken så att säga.

3. Jag har haft en sån otrolig hunger de senaste dagarna! Nya rutiner, stress, ökad energiåtgång har väl satt sina spår. Men man ska va glad åt att maten smakar :)

4. Det är runebergsdag, fastlagstisdag och vändag samma månad. Februari är int så dålig månad trots allt! Å så blir det väl att baka en tårta till jobbet då jag får ut mina papper, eller vad tycker ni? Jag måst ju få fira med någon! 

5. Tycker mina krav på mig själv sådär arbetsmässigt är på rätt nivå. Har beslutat mig för att ta lärdom av min praktiktid å sätta gränser från första början. 

6. Det är härligt att se solen! Å snart e de helg! Woop woop :)