En brandfilt mot utbrändhet

Det har varit mycket utbrändhet hos kvinnor på tapeten. Jag läser om dem, jag träffar dem på arbetet, jag känner dem. Kvinnor som vill mycket och kan mycket men som hållit på för länge utan att stanna upp. 

I egenskap av kvinnligt kön i ett belastande yrke i en stressig arbetsplats där kraven är både höga utifrån och inifrån är jag stundvis rädd för att jag skulle kunna hamna dit också. Jag vet inte vad dit är direkt men det låter oerhört jobbigt. Även om jag vet att de ofta kommer tillbaka som förändrade mänskor efter ett tag. 

Jag är rädd för att jag, om jag skulle hamna dit, skulle bli ifrågasatt inte bara av mig själv, utan även min partner, närstående, bekanta, min arbetsplats, sjukvården, försäkringskassan och samhället i stort. Upplevelser som många utbrända delar. Jag är rädd att jag skulle bli sedd som lat och svag. Jag är rädd för skammen många beskriver, jag kan föreställa mig den så väl.

Så vad händer i mig när jag hör om allt fler som drabbas? Jag börjar ta till mig lärdomar de som genomgått en utbrändhet berättar. Å anamma dem aktivt i mitt liv. Som en brandfilt mot utbrändhet. Som att:
- Jag försöker lyssna ständigt på kroppens signaler. Å anpassar mig till minsta tecken på ohälsosam stress. Sover jag dåligt en natt minskar jag kraven dagen efter. Ser efter vad som är överflödigt i min kalender. Bokar in vila.
- Jag försöker hitta balans mellan aktivitet och vila. Jag tillåter mig att vara lat och göra mindre på vissa områden, även om det initialt gett mig skuld. Jag försöker att inte överkompensera för mina brister.
- Jag försöker att reglera min energi. Jag försöker äta, sova och ta pauser tillräckligt. 
- Jag övar mig på att sänka mina krav. Jag övar mig på att säga nej. Att inte vara duktig. 
-  Jag fyller livet med mer än bara måsten. Jag försöker lämna jobbet på jobbet. 
- Jag ifrågasätter hur vi använder ord som stark, duktig och framgångsrik. Jag provoceras mer av orden idag än jag blir bekräftad av dem. Jag försöker att inte vara så bekräftelsehungrande och skilja mellan yttre och inre bekräftelse.
- Jag försöker att inte värdera andra efter deras prestationer. Att inte döma. 
- Jag försöker medvetet prata om mina svagheter till andra. Men mest med mig själv. För andra ska inte behöva bekräfta dem för att jag ska acceptera dem.

Förstår ni vart jag vill komma? Att vi måste reagera före det är för sent. Å att det är våra egna förhållningssätt som kommer att bana väg i hur vi vill att framtiden ska se ut. För oss och för andra.

Havtorssylt

Förra helgen kom Viktors föräldrar med en riktig skatt, nämligen havtorn. Kan väl knappast få en bättre källa på C-vitamin än dem.

Idag tänkte jag experimentera och koka sylt på dem. Jag kokade upp 200g krossade bär och lika mycket syltsocker, samt lite vatten. Sedan lät jag de småkoka i 4-5min, silade den och la upp den på burk. Klart på en kvart! Å färgen blev härlig!

En kollega lovade frukost på jobbet, så blir sylten bra kanske jag får bjuda kollegorna på den. Skulle säkert vara gott på toast med en skiva ost!

Att ständigt vilja mer

De säger att jag ska utvecklas, ta mer plats, lägga mer i min kalender. De antyder att jag värderas mer om jag bara gör lite mer, har ännu en utbildning, har ännu mer ansvar. De säger att jag är bra som jag är, men borde vilja mer, borde vilja visa min fulla kapacitet.

Jag säger att jag just nu inte vill ha någon förändring. Att jag är trött på att ständigt utvecklas, på att ständigt vilja ha mer. Att jag inte tror livet blir bättre eller att jag blir lyckligare om jag presterar mer mer mer.

Det är inte att jag vill stagnera, det är bara att jag vill vila. Jag vill stanna och lukta på blommorna ibland, inte bara rusa runt som en galen tjur. För jag tror att utveckling även finns i att stanna kvar, i stillsam reflektion, i att vara i nuet. För där finns livet.

Underskattat

Saker ur min vardag som är underskattade:

1. Rostad reissumies med smör, ost och gurka.
2. Att göra stretchövningar för nacken
3. Att gå å lägga sig vid nio på kvällen.

Tillsammans är man mindre ensam

De senaste veckorna har jag överrösts av social rikedom. Besökta och besökare, vänner som jag haft kontakt med via Skype och messenger, nya bekantskaper via intressen och jobb, samt helt nya kompisar.

Kontrasten till alla tidigare ensamma år är slående på många plan. Å jag överraskas hur mycket lättare det är att vara lycklig när man har flera mänskor man tycker om kring sig. Jag vet att jag aldrig varit helt ensam tack vare V, men en person kan ju samtidigt inte fylla ens alla sociala behov (tack å lov).

Jag vet att jag fungerar (rätt) ensam. Men jag vet också att jag behöver andra. Å att det är att dela livet med andra, som ger livet mening.

När kroppen och hjärnan vill olika

Idag har kroppen ömmat på ställen det sällan ömmat förut. Den ökända andra- dagen-efter-ansträngningsvärken. Kroppen lär behöva några dagars mjuka, snälla rörelser före den är fit-for-fight igen.

Mentalt vill jag redan nu arbeta mot det potentiella målet. Det är inget fel med det tänket, bara att jag vet att min hjärna lurar mig. Jag vet att om jag kastar mig nu mot nästa mål, så kommer jag förr eller senare hamna i en svacka av orkeslöshet och bristande energi. En svacka som är tung att ta sig ur. Det är så vi fungerar, om vi inte sätter gränser. 

Så jag säger nej före min kropp behöver säga det. För det är den värd. Det är jag värd.

Tre saker om mig

Trevlig söndag allesammans!! Av den enkla anledningen att jag är trött å mörbultad tänkte jag ta det lugnt i bloggväg genom att fylla i "3 saker om mig"  som jag hittade på Lofsans blogg. 

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen

1. Min studietid i Åbo. Det var en sån härlig period i livet. Ibland önskar jag dock att jag njutit ännu mer av studielivet och inte stressat så mycket över studierna.

2. Sommaren 2010. Södernresa med Josso, att träna inför mitt halvmarathon, att dansa alla kvällar, alla kompisgrejer. Det var en såå bra sommar!

3. En kväll med sursikdisco igen med mina kompisar, allt från att förbereda sig till att dansa å sen prata om vem som dansat med vem i bilen tillbaka.

Tre saker som jag vill ha

1. Mer ledig tid. Skulle helt bra kunna gå ner i arbetstid till 80%, samtidigt som jag älskar mitt jobb.

2. En snabb kanal till mina vänner på andra ställen i världen så jag skulle kunna umgås med dem oftare.

3. En enkel och kompakt systemkamera så jag kunde ta bra bilder till bloggen.

Tre saker jag älskar att göra

1.  Bli masserad.

2. Ligga och slappa i sängen eller badet efter en tuff arbetsdag

3. Röra på mig.

Tre saker jag vill bli bättre på

1. Att röra mig mer på jobbet

2. Att lita på min bedömning/mitt omdöme.

3. Att ta bättre bilder till min blogg.

Tre saker jag inte kan vara utan (förutom det självklara som familj & vänner)

1. Ett par bra löparskor

2. Mobilen

3. Kaffe och choklad.

Tre saker i gymmet jag inte klarar mig utan.

1. Bra träningskläder.

2. Roliga pass

3. Bastu :D

Lidingöloppet

Ligger i sängen och är så där onormalt trött. Men samtidigt så värker kroppen på platser jag inte visst man kunde värka. Jag antar att det är precis så här man ska känna efter Lidingöloppet. 

Det var så fint. Vädret som var alldeles perfekt. Alla mänskor som samlats. Ellinor som kom och önskade mig lycka till vid starten. Hur lyckades jag nånsin ha så tur å hitta henne? 

13.50 var jag igång. Hittade mitt tempo. Ligga över 9km/h. Ta det lugnt i uppförsbacken, rulla på nerförsbacken. Å så körde jag bara kilometer efter kilometer mitt sköna tempo.

Backarna var fler och brantare än jag föreställt mig. Jag var glad över att bara få beta av en efter en. Glad för varje kilometer som det kändes lätt och jag mådde bra. Vilket det i princip gjorde till slutet.  Å till slutet kom jag.  I en härlig spurt. Å före min måltid på 3.30.  Leende brett.

En annan som gjorde Lidingöpremiär var Markoolio. Han har ju också gjort de övriga grenarna i en svensk klassiker. Finsk sisu! 

Efteråt mådde jag sååå dåligt i bussen hem. Men det lugnade sig sen när jag fick lite smoothie i mig. Sen for till Långbro värdshus på middag med svärföräldrarna. Mycket trevligt.

Nu e jag som sagt hemma. Trött, glad och tacksam för det gånga träningsåret. Å förväntansfull inför framtiden. 

Snart gäller det!!

Om 4.5 timme går starten till mitt livs första Lidingölopp!!

Är kolhydratladdad, fiskleveroljad,  bikarbonerad och svartvinbärspulvrad så även om jag inte är så där riktigt mentalt laddad så borde väl kroppen vara redo iaf. Om lite på en timme ska jag börja bege mig mot start så då får det bära eller brista oavsett.

Även om jag inte är så där jätte taggad är jag ändå tacksam för detta lopp, eftersom det var Jossos förslag om att vi skulle köra det som fick mig att skärpa mig å ta tag i löpningen på riktigt. Även om Josso inte är här idag (buhu) å loppet inte blev som tänkt, så har ju löpningen kommit att betyda så mycket under det senaste halvåret.

Årets Lidingölopp, oavsett hur det går, kommer därför att få representera glädjen i löpningen som jag haft detta år. Oavsett hur det går, så är jag idag en bättre löpare och lyckligare än jag var för ett halvt år sen. Å det har jag löpningen att tacka för.

Olaplex före efter

För några veckor sen färgade jag mitt hår å använde Olaplex-behandlingen som tillägg. Jag hade då stört mig på att den tidigare färgningen blev väldigt gulaktig. Här ser ni före och efter:

Jag tänkte då att faen vad dyrt det blev. Idag tycker jag det definitivt var värd varje peng. Har fått många kommentarer om mitt hår och känner verkligen att det är friskt och mår bra. Har alltid haft bra hårkvalitet men vill ha det trots att jag slingar det ibland. Med olaplex tror jag att det är möjligt. 

Acceptera din trötthet

När vi känner oss trötta, så vill vi ofta skjuta ifrån oss vår trötthet. Å tänka att vi kunde så mycket, om vi inte vore så trötta jämnt. Tröttheten blir vår fiende. Ett hinder. Men det kanske inte är så. 

Gör inte motstånd mot din trötthet. Den vill dig inget illa. Tala inte illa om din trötthet. Den är inte emot dig. Ignorera inte din trötthet. Den har ett viktigt budskap.

Acceptera din trötthet. Vila. Å se den går över av sig själv. Den är inte farlig.

5 saker jag ser framemot

Nu när lidingöloppet avslutar årets löparsatsning kommer jag att ändra fokus. Ni kan inte ana hur skönt det ska bli! Det här ser jag framförallt framemot:

1. Att ha en paus från löpprogram. Efter 7 månader av planenligt tränande vill jag nu under ett tag köra efter feelis.

2. Att träna mer varierat. Vill man bli bättre på löpning ska man löpa. Men vill man bli all-round stark å hålla i längden så får man lägga in annan träning också. I vinter ska jag alternativträna mig i form. Löpningen finns med endast på ett hörn.

3. Att ha annat än lopp som mål. Lopp är kul, men nu vill jag vila från tanken på att klara av ett visst lopp. I höst och vinter ska jag istället välja mål utifrån andra aspekter som att bli snabbare, starkare och kvalitetsmässigt bättre.

4. Att gruppträna mer. Jag älskar gruppträning å tycker om att testa nya pass. I höst ska jag vara mer på gymmet och även i gymmets bastu.

5. Att vila mer. Ska man orka träna ska man också orka vila. Det kommer dock inte bara bli mer passiv vila ned mys å böcker, utan även mer aktiv vila i form av yogapass, lugn simning och promenader.

Den bästa uppladdningen

På lördag springer jag årets sista och troligen även tyngsta lopp, då jag ska kämpa mig igenom Lidingöloppet 30 km.
Iiik alltså. Vad har jag gett mig riktigt in på?

Jag har inte riktigt haft den bästa uppladdningen hittills. En helg med mindre sömn och mer alkohol än vanliga helger är väl inget att rekommendera inför ett lopp, men än är det inte försent. Jag har nämligen bestämt mig för att köra "Prestera Mera"-poddens rekommenderade uppladdningsplan!

Detta innebär att jag denna vecka kommer äta stora mängder fiskleverolja, svartvinbärspulver och bikarbonat. Därtill ska jag fylla på mina kolhydratdepåer ordentligt, samt dricka och sova mycket. Att äta mycket kolhydrater och vila är absolut inget jag har svårt med när det är mycket som händer kring en, så jag å min kropp tackar bara å tar emot.

Åbo, min vän

Tack Åbo för helgen (å grattis på Åbodagen!). Tack alla ni som gjorde den möjlig. Det var precis vad jag behövde.

Då jag inte har tålamod att skriva en sammanhängande text i mitt utmattade tillstånd tänker jag presentera er blandade å sinsemellan osammanhängande stunder som jag är lite extra tacksam för.

- Må bra dag för psykologer. I arken. Känslan av att gå i korridorerna där jag gått så många gånger. Att sitta på toaletten där jag för 7 år sedan bad till Gud att få bli antagen till psykologin. Å några veckor senare blev.

- Ronnies föreläsning om självmedkänsla

 Vad jag tar med mig? Mer självmedkänsla. Mot mig själv. Till andra. Å metta meditationen. Den ska jag börja köra.

- Bastukväll i hotellet. Det där lilla lyxet som vi systrar älskar å har så lätt att skapa med små medel. 

- Sitsen med impuls och alumnipuls. Att känna sig som studerande igen. Å att ha en roligare sits än jag nånsin hade som studerande. Å inse att jag fortfarande är ung.

- Att vandra längs Åbo gator i fullmånsljus. Känna mig fri. Känna att livet är lika mycket mitt idag som det var då. Egentligen ännu mer.

- Konsert med Irina. Att leka med känslan av att vara medelålders. Lika som jag på nästan samma ställe för 10 år sen lekte med känslan av att vara 18. 

- Att få tid med mina fina systrar. Å syskonbarnet jag inte kan få nog av. Jag kan inte låta bli att tänka på vilka speglingar av varandra vi är. Trots våra olikheter. 

- Träff och middag med M. Hon som alltid har tid å plats för mig i Åbo. Hon som jag alltid vill ha tid och plats för då jag besöker Åbo. 

- Åbo. Tänk att jag bott här. För mig är du alltid lite smågrå, men mysig å hemtrevlig. Du väcker inte längre lika mycket känslor som du gjorde när vi först separerat. Men du kommer alltid att förbli den stad som står för den tid i mitt liv jag kanske betytt mest för mig. Å därför ha en plats i mitt hjärta.

Linas Matkasse

En sak som skiljer Stockholm från alla andra ställen jag har bott är hur många som har matkasse. Det känns som att typ varannan som jag möter på jobbet har det. Så jag blev ju nyfiken att pröva.

Att ha Matkasse innebär ju helt enkelt att få sin mat hemskickad till dörren och dessutom får färdiggjorda menyer å recept så du inte behöver fundera vad det blir för middag ikväll, allt är uttänkt och finns i den kasse. Det du vill ha till kompletterar du med. I Sverige finns det flera koncept allt från matkasse till fruktkasse till hälsokasse. De största företagen i branchen är kanske Linas matkasse,  Mathem, Matsmart och Årstiderna, men även Ica, Coop och Willys har sina egna matkassar.

Vi valde då Linas Matkasse eftersom de hade ett erbjudande på en matkasse för 299kr. I vanliga fall kostar det ju dock ett par hundralappar till, beroende på vilken kasse man tar. Vi valde Linas Matkasse för två, som består av 4 middagar för 2, men det finns en mängd andra varianter allt från helvegetariska till glutenfria.

Våra middagar bestod av:
1. Naanbrödspizza
2. Orientalisk lammfärsgryta
3. Kryddig kyckling och asiatisk sallad
4. Lax med vitvinssås mm

Det bästa med matkasse tycker jag är:
1. Kul att pröva nåt nytt
2. Skönt att slippa tänka vad man ska äta å handla hem det
3. Man får testa recept man annars aldrig skulle ha testat
4. Det känns lite vardagslyxigt

Det bästa med Linas matkasse var
1. Hög standard på maten å recepten
2. Även om recepten å maten var ämnad för två, räckte det ofta till 3-4 måltider
3. Varierad å fräsch mat, det mesta skulle jag nog ha varit nöjd med att få på restaurang, men så har jag ju också en fantastisk kock till man.

Jag ger Linas Matkasse 4/5!

Kärt återseende

Om 1,5h sitter jag på Viking line båten till Åbo. Alltid när jag åker med båten tänker jag på den gången jag träffade en person som tyckte om mig av den enkla anledningen att jag åkt mycket Viking Line. Inte trodde jag att den erfarenheten skulle vara ngt att lägga på CV:t, men tydligen. Förr, när vi bodde på Åland, var kryssningarna en pest jag gärna skulle ha undvikit. Nu, när det är närmare ett år sedan senaste gång, ska det bli riktigt kul! 

Jag har faktist varit lite nervös för resan, av att döma av min hackiga sömn i natt. Trots en mindre bra natt vaknade jag före 6 och for ut å sprang. Jag var klädd i t-shirt och träningsbyxor,  men det visade sig var något för litet hösten verkligen gjorde sig till känna på morgonen. Det är nu den är här, hösten!!

Efter morgonpasset var en varm dusch å  smoothie bowl å frön något sagolikt. Pigg å glad har jag varit resten av arbetsdagen. 

Efter jobbet bjöd V mig på Taylors & Jones hotdogs,  vilka var jättegoda! Nu e jag redo för båttur, Åbo och en fantastisk helg med psykologkollegor,  tidigare studiekompisar och systrar och vänner.

Stabilitet

Den här veckan har svuschat förbi i sån himla takt, å redan imorgon sitter jag på båten till Åbo! Jag ser såå framemot det!

Vet ni, en sak jag tänkt på denna höst är hur bra livet kan vara när det bara får lunka eller "måra" å på. När jag tänker efter har ju de senaste 3-4 åren inneburit förändringar av alla de slag, som ju har skapat en viss stress å oro i en.

Just nu är vardagen den bästa tiden och jag känner att jag har energi till både vardag å lite därutöver. Det är så skönt att ha stabilitet vad gäller boende, arbete, fritid och det sociala. Det gör att jag känner mig mer stabil å lugn i mig själv.

Det gör även att jag har lättare att njuta av de små sakerna i vardagen. Som den härliga cykelturen till jobbet idag, då jag fann ännu en ny rutt å cyklade förbi gården i bilden nedan. Tänk att sånt här finns också i Stockholm,  nära mig.

Spakväll hemma!

Då det bara är 10dgr till Lidingöloppet har jag börjat trappa ner träningen ordentligt. Jag jobbar med att vänja mig vid mindre träning men bättre kvalitet, vilket är hur skönt som helst. Dock kan jag känna att jag måste aktivt tänka vila, vila, vila för annars blir det träning i nån form ändå.

Idag fick jag träningen avklarad redan före lunchen på jobbet, så då tänkte jag unna mig en riktig spakväll hemma!

För en lyckad spakväll behövs enligt mig:
- Badkar eller bastu med dusch

- Levande ljus 

- Spa musik: lyssna på SPA TREATMENT på spotify

- Peeling eller scrubb: jag gjorde egen, se recept nedan.

- Hårinpackning

- Krämer och andra produkter du gillar

- Svalkande dryck: t.ex. wischy med lime

I badet använde jag Lusch badbomb, den bästa! 

Kroppspeeling: 1 del socker, 2 delar avsvalnad kaffesump, 4 delar olja

Fotpeeling: 1 del socker/salt, 2 del olja

Massera in å skölj av.

Före bad: spänd och mosig

Efter bad: avslappnad och gosig (haha)

De rätta förutsättningarna

Vi har diskuterat kroppar på jobbet. Om att ha rätt kropp för rätt sport. Att din kroppstyp är lämpad för den sporten å din för den. Att den som ser mest ut som en löpare är sannolikt den snabbaste å den mest muskulöse e sannolikt den starkaste.

Den underförstådda meningen blir att sporten borde väljas utifrån ens styrkor och svagheter, inte utifrån ens drömmar. Att vissa kroppar inte är gjorda för att prestera i en viss sport, så om du inte har kroppen borde du kanske byta sport.

Jag tycker egentligen inte alls om såna här diskussioner. Även om diskussionen förs på en hypotetisk nivå finns det något väldigt begränsande i detta tänk. För vad finns kvar av oss om vi ständigt arbetar utifrån våra styrkor och glömmer att utveckla våra svagheter? Ska vi redan utifrån våra barns gener börja bestämma vad de ska jobba med, hålla på med och äta för att skapa de bästa förutsättningarna för prestation,  eller ska vi istället låta var å en utveckla de sidor de är motiverade till, oavsett grundnivå?

Vi föds med olika förutsättningar. Vi kanske mister någon förmåga under vägen. Men i slutändan kan vi inte tro att vi mänskor är maskiner som kan omprogrameras utifrån kroppen, om det inte händer något i viljan. Mänskan kommer snart bytas ut mot maskiner i vissa yrken. Men vi bör inte göra oss till maskiner i andra avseenden.

Min kropp är en löparkropp för att jag springer med den. Oavsett hur den ser ut.

Vad jag behövde läsa just idag

"What I lacked in experience and reputation and talent, I made up for by simply deciding to show up and get started.

I know there is a good you want to accomplish in this world. There is a positive influence you desire to create, grow, or harness. That being the case, never underestimate the importance of just showing up.
...
Do you desire to align your career with your passion? Start slowly.
Do you want to change the world? Become the change you desire to see.
Just become available. The experience will come. The talent will grow. And the opportunities will increase.

But first, you need to show up.

Källa: http://www.becomingminimalist.com/show/

Det finns så mycket sanning och inspiration i dessa ord. Ingen är färdig när man börjar, ingen som inte börjar kommer fram. Var inte rädd för att vara nybörjare. Ta ett första steg och lita på vägen. 

Ha en fin tisdag!

När batteriet tar slut

Som ni trogna läsare vet, har jag ju elcyklat till jobbet i princip varje dag sedan februari. Totalt har jag cyklat över 2500km och det har varit heeelt fantastiskt! Jag spar 30 min per dag i jmf med att åka kommunalt, spar pengar och får dessutom vardagsmotion men utan att bli svettig om jag väljer det. Elcykeln är definitivt årets bästa köp för mig!

Det sägs att batteriet ska hålla upp till 50km, men för mig som kör på högsta växeln håller den typ 30 km. Jag laddar den således varje kväll, men av nån orsak hade batteriet inte laddat under helgen. 

Idag hände därför det jag befarat länge, dvs batteriet tog slut! Vägen TILL jobbet gick bra, men på tillbakavägen var batteriet slut redan efter 1 km. Å medan en elcykel är fantastisk när batteriet e laddat är den skittung att cykla med tomt batteri, som dessutom väger en hel del. Det känns ungefär lika tungt som att cykla med någon på pakethållaren, men sen så går det ännu trögare..

Min vanliga, sköna resa på 30min blev en svettig tur på 60min. Å mina pigga ben blev rejält trötta förrän jag kom hem. 

Dagens träningspass avklarat iaf, kan ju lugnt konstateras. 

Nu e batteriet på laddning å förhoppningsvis i skick imorgon. För egen del är planen att ladda mina batterier på soffan. Ska bl.a. skypa med Josso som är i Oslo och Malina i Åbo, kul kul!!

En lyckad tjej-dejt

Det var ju lite pirrigt. Jag kände mig osäker på mitt klädval strax innan och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Hur skulle vi ens hitta varandra på stället vi bestämt, vi hade ju aldrig sett varandra förutom på bild.

Men det blev ju så bra. Kemin fungerade direkt och hon var precis så trevlig som hon verkat i hennes meddelanden. Vi hade mycket gemensamt och förstås en del som inte var gemensamt, men vi pratade i 3.5 h före vi gav oss av. En bättre tjejdejt med någon jag aldrig träffat kunde jag inte ha hoppats på!

Att äga sin åsikt

Jag vet inte om det är jantelagen, inlärd skam eller socialfobiska tendenser, men jag har ofta känt att jag inte vågar kommentera andras blogginlägg, gilla halvt okända mänskors facebookuppdateringar, delta i diskussioner i kommentarfält eller uttrycka mitt deltagande i gamla bekantas sorger.

Det är ju så dumt egentligen, för då kan jag ju inte heller uttrycka att jag egentligen bryr mig och att jag vill vara delaktig. Jag hindrar mig från att bli sårbar till priset av att jag isolerar mig från mina värderingar, å från andra. Det är som att säga "man tycker" istället för "jag tycker", att inte äga sin åsikt.

Jag antar att jag mest är rädd för att jag ska störa andra eller att andra ska tänka "varför kommenterar hon". Jag har väl varit lite rädd för den uppmärksamheten, att ta plats å visa mig på ställen där det finns den minsta risk för att jag inte är välkommen. Det är ett känslomässigt hinder, inte ett reellt. Rationellt vet jag ju att de flesta tycker det är roligt eller önskvärt med kommentarer, det är väl därför man skapar å delar inlägg

På senaste tiden har jag ändå tänkt att det här är ju helt idiotiskt, varför skulle jag inte få gilla å kommentera precis som alla andra. Å om nån tycker det är konstigt, så e de deras problem inte mitt. Om jag tycker något är bra tänker jag markera det, å om jag har en åsikt kommer jag uttrycka den.

Å vet ni vad. När jag äger min åsikt känner jag mig också tryggare i mig själv, å behöver inte be om andras godkännande av den. Jag behöver inte be om förlåtelse för att jag finns.

Lite av min lördag

Hello hello!
Vaknade vid halv 6 imorse lördagen till ära, haha. Ingen sjusovare här inte, fast man har namnsdag på sjusovardagen. Åt frukost och drog på mig löpkläderna vid 8, for ut på backintervaller vid Mälarhöjden. De har en brant backe där som är sjukt härlig att bestiga. Backintervaller är bara så roligt! Å jag njöt av att springa när resten av omvärlden låg ännu å sov.

Efter löp å dusch drog jag iväg till Gamla Stan och träffa Johi. Det blev vår gamla goding Fabrique igen. Där satt vi å catchade upp då vi inte setts på ett par veckor. Vi ses allt för lite nuförtiden, men när vi ses e det roligt.

Efter det blev det lite shopping då jag köpte nya löparskor (Asics gel flux), silverbalsam och ett kärl från Lagerhaus. Kul å shoppa sånt man verkligen behöver. Speciellt skorna var välbehövda, har nämligen sprungit dem så de knappt har något botten på vissa ställen. Börjar vara uppe i 1000 löpta km sen mars och då räknar jag inte alla kilometrar jag gått i dem eller löpt under föregående år. 

Nu chillar vi i hettan här hemma (23 grader i skugga) och jag konstaterar sorgligt nog att poolen nu täcks över. Vi ses i nästa år igen kära pool.

Ikväll blir det libanesiskt till middag på Libanesen. Ska bli spännande å se vad det bjuds på! Ha det gott! 

Små gärningar

Ligger i soffan och är mer trött än jag insett före. Det har varit en intensiv vecka, men långt ifrån tung. De senaste dagarna har jag nämligen känt av kärlek från alla håll och kanter. Har fått kramar och fina stunder med nära och kära. Har fått fina, värmande ord berättade för mig. Små gärningar som gör all skillnad. Små gärningar, som gör att även min trötthet känns meningsfull.

Nu tar jag helg! Med tacksamhet och värme.

Ifrågasätt din stress!

Jag var på promenad med en vän idag och vi diskuterade en specifik stresshanteringsmetod som vi båda använt oss av. Jag tycker det är riktigt verksamt just för att det både är skitlätt och skitsvårt samtidigt. Lätt för att alla kan göra det, svårt för att det är motsatsen till vad vi vill göra vid stress.

Du ska använda det helst varje gång du märker att du är uppstressad, hjärtar bultar snabbare, du är under tidspress och tänker tankar som att "shit shit shit, jag kommer aldrig hinna" å dylikt. Du behöver inte egentligen vara jättestressad, det räcker med att du känner eller har tankar som du kopplar med stress (om du inte vet hur du känner, tänker och reagerar vid stress bör du lämpligen stanna redan här och utforska det under den närmaste veckan före du går vidare i övningen ).

Metoden: I stressfyllda situationer ska du öva dig på att agera helt tvärtom ditt stressiga jag.

Skyndar du dig - gör dina rörelser långsammare
Andas du snabbt - ta djupa, långsamna andetag
Slänger du i dig maten - ät långsamt och medvetet
Har du bråttom någonstans - testa att gå dit så långsamt som möjligt
Tänker du negativa tankar - öva på att tala till dig med medlidande
Har du svårt att hinna med allt - ta bort det mesta
Har du inte tid att ta en paus - ta en paus!

Förstår ni idén?
Genom att agera tvärtom ifrågasätter jag huruvida min stress verkligen är hjälpsam.
Om jag alltid pressar mig mer vid stress lär jag ju mig att det lönar sig, å kommer antagligen pressa mig än mer i framtiden. Det finns många osunda ideal som skapar stress, men du väljer själv om du omfamnar dem eller ifrågasätter dem.

Ibland är det ok att cykla vilse

Vädret idag har varit helt fantastiskt. Sensommarvärme när det är som bäst, med undantag för att det faktist är höst.

Jag njuter av de sista veckorna jag kan cykla till jobbet, jag misstänker nämligen att kylan och regnet kommer göra det hela mindre angenämt. De senaste veckorna har de dock stängt av min ordinarie cykelväg pga vägarbete, så jag har hamnat att ta omvägar. Jag testar som vanligt nya vägar var å varannan dag å idag blev det en halv timmes omväg.

Jag hamnade helt fel. Å blev naturligtvis frustrerad. Till slut hamnar jag så fel att jag finner mig upp på en kulle med en så vacker utsikt, å hela den där omvägen och att jag e helt vilsen stör mig inte så mycket längre. Jag kan ju alltid vända om.

Vart hade jag så bråttom ändå, tänkte jag när jag cyklade tillbaka. Vad gör det att jag cyklar lite fel om jag får njuta av vägen. Å för varje vackert misstag blir jag säkrare på vad min väg är.

Om jag lyssnar på lugnet

Godmorgon! 

Sitter här och njuter av morgonens tystnad och lugn. Lyssnar på klockan som tickar och elementen som andas. Ja, det låter faktist så när man verkligen lyssnar. Det är något så fint å rofyllt i de få stunder då man verkligen tar sig tid att stanna upp och observerar här å nu. Det behövs egentligen inte så mycket mer än några få sådana stunder per dag och jag mår bra.

Hoppas du också får fånga dina lugna stunder! Ha en skön tisdag!

Söndagssysslor

Hello ya all!

Vilken fantastisk söndag vi har! Solen sken så härligt i morse så jag lyckades lura mig ut på veckans långpass på 27km. Säger lurad för det visade sig att det blåste väldigt hårt... men gjort är gjort å jag kämpade mig igenom passet med någorlunda bra form.

När jag kom hem sen hade Viktor gjort klart söndagslunch bestående av lammkotletter, pestomarinerad libanesisk couscous å broccoli, smakade mumma efter löpturen.

Nu sitter jag på t-banan efter att ha fikat med Helena. Vi har försökt få till en träff i flera veckor men av olika orsaker har det inte blivit av. Vi hann catcha upp som vanligt och ha våra traditionella diagnosdiskussioner, hahha. 

På tal om kompisar har jag varit lite aktiv på sidan  tjejkompis.se där man kan hitta tjejkompisar runtom i Sverige. Ett tips till er som söker fler kompisar!! Jag har redan fått "napp" å har bestämt träff nästa söndag, så jag ska berätta efteråt om det "klickade".. Låter å känns faktist som att gå på dejt med en kille, hahha.  Blir spännande hursomhelst!! 

Nu ska jag gå hem och inspektera Linas Matkasse med fyra middagar som vi beställt. Rapport om det senare i veckan! Ha det bra!!