förundrar mig.

Fem saker som förundrar mig idag:

1. Att man aldrig blir nöjd med det man har, hur bra man än har det. Även i nöjdheten göms ett missnöje.

2. Att man kan äta en halv pannkaka utan känna att man på något sätt skulle ha ätit för mycket men samtidigt vara rationellt medveten om det.

3. Att den vintrigaste morgon kan bli till den soligaste vårkväll.

4. Att dagarna går så snabbt. Just var det ju januari. Just var jag 6 år och hade oranget hår.

5. Att jag saknat pappa idag. När jag såg en massa byggnadsarbetare kände jag ett plötsligt behov av att krama dem. De påminde om honom.

deadlines deadlines...

Plötsligt skall allt göras nu. Deadline efter deadline närmar sig. Å vad gör jag? Jo, jag gör en ålandspannkaka till och denna gång med sviskonkräm och grädde. Måste påpeka att det blev en otroligt lyxig kräm, eftersom enbart de 10 torkade plommonen blev att kosta 3,40 (men de var ubergoda och ekologiska). Det finns helt enkelt roligare saker än att stressa i nöd och onöd.

Inte bara deadlines närmar sig. I takt med att våren är här vill alla festa och komma till åbo. Dessutom är det sitser, årsfester och coolaste RÅA LIVE i helg. Vilket ju är otroligt roligt, men inte bästa tajmingen med tanke på alla deadlines för att inte tala om alla de uppgifter jag på något sätt lyckats dra på mig.

Man ska inte ta på sig uppgifter man inte klarar av, viskar en röst i mitt öra. Eller snarare en hotande röst, skrämmande lik en allmänt ogillad högstadielärare. Jag ställer mig i en mental skamvrå och skäms för att jag inte alltid räcker till. Varför ska man ha så svårt att säga nej? Varför skulle jag säga nej när jag vill?

Tröstande nog får jag ändå gjort saker och det blir inte pannkaka av alltsammans. Överraskar mig själv ibland. Jag gör mitt bästa. Å för mig räcker det till, idag.

Sökes: Någon som vill komma till södern/europeiskt land i början/mitten av maj. Finnes: mig!

no hunger. no fun.

De senaste 3 dagarna har jag lidigt av ett för mig intressant och ovanligt fenomen. Hungerslöshet. Matfantast som jag råkar vara så passar detta mig väldigt dåligt, det är helt enkelt inte lika givande och roligt att äta när man inte får fylla något biologiskt behov. Tur att det finns en annan typs hunger som kallas "snålhet" och detta inte hindrar mig från t.ex. en glassportion. Livet vore så mycket tråkigare och fattigare om man inte fick äta gott. Det är lätt att kritisera mänskor som "lever för att äta istället för att äta för att leva", men jag tycker inte man ska undervärdera matens betydelse som en viktig krydda i livet. Efter en lång arbetsdag ser jag inte framemot kokta makaroner och ketchup och skulle därför aldrig äta det. Jag är väl ett lyxbarn när jag inte förstår idéen bakom att äta bara för att bli mätt. Som att sova fastän man är pigg bara för att man inte har något bättre att göra. Nej, jag vill uppleva att saker fyller andra än mina biologiska behov.

Samtidigt bör man inte gå emot sina behov bara för att man inte emotionellt känner något behov för det. Ingen mår bra av att gå hungrig, trött eller i brist på närhet. Balans i allt. Men de tjänar ett syfte utanför våra biologiska behov som inte är att trotsa. Jag tycker inte nutidsmänskan är sämre bara för att måltider handlar lika mycket om sociala som kroppsliga behov, även om hon må vara mer hedonistisk. Jag ser det mer som att slå flera flugor i en smäll.

På tal om mat så ska jag äta sniglar för första gången i mitt liv i morgon... Spännande! :)

kontrasteranden.

Kontrasteranden.

Har du tänkt på hur viktigt det är med jämvikt i livet och hur mycket tid man lägger på att upprätta hålla den? Jag gör det i alla fall. När ena änden av något, vad som helst, blir för mycket, kräver jag att denna polarisering skall neutraliseras med den andra motpolen. Flummigt? Låt mig ge exempel...

När jag plötsligt märker att jag har allt för mycket för mig och hinner inte med något så viktigt som kvalitets-Heidi-tid (dvs. tid då jag flummar för mig själv på stan eller dyl.) så börjar jag rensa bort så att jag inte har annat än kvalitets-Heidi-tid vilket i den värsta ändan blir skittråkigt och ensamt så jag börjar återigen plocka på mig en massa grejs och så fortgår den onda cirkeln.

När jag diskuterar med en ny mänska och jag märker att saker går för snabbt in på områden jag upplever lite väl personliga tills det till sist bara blir konstig stämning byter jag till något uberneutralt, som att diskutera tv-serier eller vädret.

När jag är svag söker jag mig till den starkaste. Då brukar också jag bli bättre om några dar.

Efter en extremt social dag som idag är jag inte mer än glad för att vara tillbaka i en tom lägenhet, med en favoritbok ("Fallhöjd" av Nick Hornby, väldigt underhållande) i ena handen och en kopp te i andra (när jag bara klarar av separationsångesten från datorn)...

Så. Konstrastera vidare :)

För att öka min bloggs flumnivå sätter jag upp en bild föreställande receptet på en farligt god efterrätt = kaloribomb.

takakkatalvi

Vad gör man när det blåser och är kallt? Man sover bort dagen och hoppas att det skulle bli vår på riktigt när man vaknar upp. Påsken närmar ju sig!!!

Jag måste erkänna ett mått av besvikelse. Hade hoppast att fastan skulle föra mig närmare något mer. Men nej, å jag vet att det beror på mig själv. Jag har inte givit den tid åt bön jag planerat. Jag har inte lämnat bort saker som kan antas vara mer till fördärv än till uppbyggnad. Mest frustrerad är jag väl över att jag bara inte upplever mig närmare Gud än före fastan, tvärtom. Och det är precis det jag hade velat uppleva. Tidvis har jag känt mig arg, frustrerad och dålig. Trött och tidvis oengagerad. Jag har inte haft så mycket kärlek för mina medmänskor som jag velat ha, min tolerans har testats. Jag är fortfarande självcentrerad, svag och lat och kan kläcka ur mig dumma saker. Inte gjorde den här fastan mig till en bättre mänska i alla fall.

Medan jag skriver ner allt jag inte blivit inser jag det kanske inte är fastans mening att förändra mig.
Jag googlar istället för att själv ta fram Bibeln och finner:

"Fastan är en förberedelsetid inför den största kristna högtiden,
påsken. Det är en tid att tänka över sitt liv, att se efter vad man kan avstå
ifrån, att vända sig till Gud. "

Jag har tänkt över mitt liv, det gör jag mer än gärna. Varje dag om jag ska vara ärlig.

Kan jag avstå från bl.a. god mat, alkohol och rea? Ja, det tror jag. Vill jag? Nej. Kan jag komma närmare Gud utan att avstå från detta? Ja, det tror jag också. Så vad är det jag missat?

Kanske har jag inte vänt mig mot Gud. Räcker inte bön? Vilja?

Till mitt försvar känner jag ändå att jag utvecklats under denna fasta. Mellanrapport slut.

Alltså.

Alltså, nu blir jag ju bara FIT*IG. Här skulle jag på en härlig förmiddagslänk and what happens, SNÖYYYRO!

Takatalvi kan dra nånstans.

Förövrigt kände jag mig som en väldigt dålig mänska igår. Det var en dålig eftermiddag. Jag kände att jag gjorde mänskor besvikna, att jag lovat mer än jag kunnat hålla och att jag kommit i en situation där mitt val var fel oavsett. Sen gör det mig till en lite sämre mänska att jag int kan hålla käften när jag tycker någon släpper ur sig något opassandende som sårar vänner till mig i en given situation.

Jag känner mig lite otillräcklig ibland.

vårglad

Förälskad i våren. Jag skuttar så högt jag kan över vattenpölar. Jag tittar upp och tror det regnar men inser då att nej, det är bara snön som smälter från taket. Solen är med i kampanj våren och jag skriver under genom att gömma bort vinterkläder och ta fram vårjackorna.

Sitter länge och dricker kaffe på morgonen. Min fina känsla över våren går lite över på eftermiddagen efter att ha ordnat i garderoben i två timmar, men resultatet blir bra. Bestämmer mig för att unna mig en långlenkki som belöning. Jag hinner plugga senare ikväll.

Idag blev jag sugen på skvallertidning. Inget hört och sett-skit utan ren hollywoodkändis skvaller. Jag har varit utan denna sorters blaskor i säkert ett halvår, men nu vill jag bläddra i den och känna hur hjärncellerna minskat efteråt.. Typiskt att detta sug ska komma under fastan. Får se om jag kan hålla mig..

Nu väntar sambobambo med en kopp te. After noon tea och skvaller. Värr sku he kuna va.

ett litet mirakel.

Hoppade upp i morse av ringsignalen, pappa ringde och berättade att nu hade det äntligen hänt. Systers lilla son har kommit till världen. 52 cm och 3720g vägde krabaten. Kan man få en bättre start på dagen än oerhörd tacksamhet?

Senare ringde syrran själv och hon lät lycklig. Fick lust att gråta själv över hur fint det är. Hur allt efter allt har blivit bra. Men jag håller mig ihop...

Skulle egentligen kunna skriva 15 A4 med glädjeämnen och saker som jag är tacksam för som hänt den senaste tiden, men jag tror jag avstår. Kanske nån annan dag. Istället är jag bara lycklig idag.

fighter.

I vår hemgrupp DANS (Del Av Något Större) håller vi på med "A Lent Love Project", där man integrerat profet Isaiahs tanke om att fastans budskap är att bry sig om de fattiga, kämpa mot orättvisor och visa värme till sina medmänskor.

Denna veckas uppgift var att vara "The Voice of Love" genom att ringa till några och visa att man uppskattar dem, tacka och uppmuntra dem. Lätt, kan man tycka. Visst, jag kan hur snabbt och lätt som helst välja fem pers som jag uppskattar och har en nära relation till och berätta att jag tycker om dem. Det är ingen match. Men hur är det med relationerna till mänskor som verkligen behöver uppmuntran, stöd och uppskattning? Mänskorna som man genom oförlåtelse, passivitet eller annan komplikation låtit ta mindre del av ens liv? Relationerna som bara dog ut.

Funderar om det verkligen är bättre att "fly än illa fäkta"? Om man alltid flyr så går man miste om en gång goda relationer. Så jag tänker nu över relationer jag vill göra något för, som jag tidigare undvikigt mer eller mindre. Kanske får du ett samtal av mig den närmaste tiden.

Känslan jag bär idag är något jag vill bära för alltid. Tänk om det alltid kunde va såhär (som bo kasper sjunger...)

sömnlös finlandssvensk.

Jag ligger som bäst i min säng och drar mig. Njuter av tanken på att om en stund orka mig upp och koka några koppar parisienne. Det har varit en sömnlös natt, kom hem klockan 7 efter att ha hållit mig vaken med hjälp av bästa sällskapet, lite dricka och spel. Kändes som en utmaning värd att anta och det känns riktigt bra idag. Det är bra med variation å ett litet pris för en oförglömlig natt. För att det blev till.

En av kvällens/nattens bravurer var förstås att bli finlandssvensk till pappers. Har en längre tid lekt med tanken om att hjälpa upp den finlandssvenska statistiken, men kanske har jag känt mig lite mer finsk när jag har fått ha finska som modersmål.. När man sen inser att det inte är något att hålla fast vid, räcker en öl och gruppens finlandssvenska konformitet och jag är en av dem. De lyckliga, socialt rika finlandssvenskarna. Jag har hjälpt till den finlandssvenska statistiken och officiellt bytt modersmål från finska till svenska. Jag ser redan framemot svenskspråkig post...

Ikväll ska jag försöka hålla mig vaken på teater med tjejerna, Anna Karenina visas på åbo teater. Då blir jag kulturellt lycklig också.

spark.

Ibland sparkar livet till en lite. Vaknar till av oro. Inser att saker ändrats. Det vita har blivit mindre vitt, helt enkelt.


Jag tycker att jag har blivit bättre på att känna av olika stämningar i luften. Eller mer känslig, kan man väl säga. Att ana när något ändras i relationers balans. Att känna efter när någon behöver få höra något eller när något behöver ske. När nya känslor kommer in i bilden, när rädsla infaller, när tvivel tar form.

Fast hur kan jag veta att det inte är min tro på att något har ändrats som får relationerna att reagera och inte det som ursprungligen skapade obalansen? Och framförallt, vilken nytta har jag av att vara känslig för stämningar om jag inte kan manipulera dem till det de en gång var eller kunde i bästa fall vara?

Det har jag funderat på idag.

Ett lyckligt misstag

Jag har missat mig och fått helt fel slides till tenten imorgon: resultat, har inget material att plugga. Shit happens, men får hoppas jag får de rätta sidorna imorgon. Jag tar ingen stress just nu. Kanske imorgon, men icke idag.

Denna dag vill jag fylla med positiva känslor. Våren är här i åbo och jag tror den är här för att stanna. Jag hade inga vantar på mig idag och jag frös inte. Asfaltens gråa färg fick mig att mysa av förnöjsamhet. Lite som pestomozzarellasallad och jordgubbsmousse efter vårens första springtur kring slottet. Total lycka.

Har idag blivit mer eller mindre tvingad att flyttanmäla mig till eriksgatan, tidigare har jag varit larsmobo. Och mitt modersmål i pappren är ännu finska, vilket är ganska fånigt eftersom min finska klart är sämre än svenskan.

Jag råkade idag prata med en person av misstag när jag trodde det var en annan. Hon blev glatt överraskad av mitt intresse och jag insåg hur mycket ett leende och en fråga hur det går av en medmänska kan betyda vissa dagar. Att inse att man är sedd har en helande kraft.

Ingen ska heller underskatta den positiva effekten av en efterlängtad puss.

Återgång.

Det här är dagens andra inlägg. Den innehåller inga bilder. Istället tänkte jag meddela att igen ska börja ha mer text i mina bloggar. Sådär för er nu som e intresserade. För er som bryr er.

:/

Våren är här: SNÖN är borta från balkongen!!!

Trött. Varför låter man vissa ta så mycket av ens energi? Blir bara arg. Arg och trött idag... önskar det berodde på hormoner.

Å så ska man läsa på tent när man mycket helre skulle vara med en fin mänska.

Bloggtorkan.

en tydligen för bra bild för att inte sätta upp någonstans. Tur för ansiktscensur... (Å allt e int så paha som de ser ut).
ost o fruktkväll. Bla rambutan ;)

Så dekorerade vi till bröllopssitsen.

Hade en sushi lunch med syrran och Josso före jag återvände till Åbo. Gott!

Hemma hos Antonias födelsedag förrän alla gästerna kommit (Emma är i tid iaf :))

Min 5 dagar långa bloggtorka är förståelig och förlåtlig.. Jag har bättre för mig. Även om bloggen är en skön sak att sammanfatta funderingar i och händelser så har det hänt så mycket den senaste veckan att bloggen har lämnat på 100:e plats. Så tyvärr.

Så här ett hopkok över vad som hänt den senaste tiden.

1. Har återvänt till Åbo vilket är endast najs.

2. halvmarathontränar för fullt. 18 v kvar! :)

3. Har dekorerat och varit med och fixat bröllopssits. Å sitsat förstås

4. Har skrivit tent på tent och arbetat genom en mock trial i rättspsycka.

5. Har fått bönesvar så nu har jag inte längre ekonomisk kris.

6. Syrran har skaffat en till liten hund som heter Bella.

7. Andra syrran har inte ännu fått sitt lilla barn, han är redan tre dar försenad!

8. Har spenderat tid med fantastiska mänskor, bla. på Antonias födelsedag, med mina underbara DANS systrar på bastu- frukt-och ostkväll.

9. Har blivit bjuden på levande ostron. De smakade havsbotten men jag gillade det av någon konstig anledning.

10. Har fått spendera kvalitetstid med en väldigt väldigt fin mänska.

Djup tacksamhet.

Om att förlita sig fullständigt.

Det sägs att man ska förlita sig på Gud men jag har aldrig riktigt vågat. Att lämna allt i Hans händer, men tänk om Han inte finns? Tänk vad allt kan skita sig då... Inte alltså det lättaste, när man i min uppväxt blivit lärd "att själv är bästa dräng (eller piga)"... Men sen märker man en dag hur utlämnad man är. Att det enda som verkligen är möjligt är att förlita sig på någon, om man ska klara nästa månad..

40 dagar och 40 nätter varar fastan. Det enda jag kan göra under denna tid är att förlita mig för att saker ska ordna sig. Vi ska se vart det bär.

Kanske finns det en kraft i att vara fullständigt beroende?

bank bank.

Efter en annars bra dag med vänner, shopping och besök hos farföräldrarna har jag suckat mig genom artikelskrivande och nätbanksproblematik. Å studielån är en allt troligare realitet.

Men egentligen är allt helt fantastiskt.

Om man viskar en önskning i örat på denna gyllene råtta i Indien uppfylls önskningen. Så även för mig.

what a feeling.

Denna jeppisvistelse har givit mig en insikt. En insikt jag har gottat mig i idag när jag (tack o lov) snart skall tillbaks till åbo (på onsdagsmorgon): Jag hör inte hit. Inte denna tidsperiod i mitt liv. All heder åt er som vill vara kvar, men det är inte jag just nu. Jag säger inte aldrig, men jag säger bara defintivt inte nu.

En andra inflytningsfest på några månader hos emmis och några av dess gäster.

Våra goda, men aldrig lyckade hotshottar.
Annars har helgen varit fin. Korvgörans & netti som inte blivit bättre eller sämre. Träffat fina systrar å vänner jag saknat. Ett kyrkobesök MEN första gången hemhemma utan ett melody besök. Kanske har jag ändå blivit lite visare med åren?

Kvällens favoritviner på notpapper som symboliserar min nyförälskelse i pianospelande. Å Justin Bieber som "pryder" väggen i mitt barndomsrum för att mest väcka ångest.

Å så har jag ätit årets första fastlagsbulle idag. Den smakade hopp.

tuff tuff tåg.

Å vem har sagt att inte jag kan travel light??? se på de här: 6 dagars prylar & kläder instoppade i två små väskor!

Nu ska jag ännu skriva en tent i ätstörningar och sen springer jag i väg till tåget till bennäs. Världens bästa (rese)sällskap utlovas, så jag tror jag ska bjuda på lite kaffe och muffins ;)

Hördu ferdinand...

"Hördu Ferdinand, vaför springer inte du runt, stångas och leker som de andra
tjurarna?? "

Jag vill helre sitta här, i lugn och ro, och lukta på blommorna.

(Alternativt dricka detta fantastiska kaffe som jag fick igår fastän jag förlorade i biljard)

:)