effektiv.

Man kan tydligen lära sig att vara effektiv. Eller effektiv och effektiv, åtminstone får jag ju gjort saker. Detta mest på grund av att jag inte vill lämna min lägenhet. Detta mest på grund av att jag inte vill frysa benen av mig, detta mest på grund av att jag inte har tillräckligt varma kläder för vårt kalla finska väder. Men observera att jag tog mig ut på morgonlänk trots det iskalla vädret, mest tack vare att jag har fått varma underkläder till juleklapp.

Istället för att gå ut sitter ja nu inne i värmen och är så otroligt effektiv när jag inväntar besök från damerna i dans. Tänkte bjuda dem på lite kycklingsoppa eftersom soppa är den bästa maten i såhär kallt vinterväder.

:)

härifrån vidare.

Opponering och presentationen av min kandi gjordes igår. Gick väl sådär, men åtminstone har jag en sak mindre att oroa sig för. Nu har jag bara en grovjustering och lite finjustering kvar och sen är ett halvt års ångestarbete över. Jag mår riktigt bra för tillfället. Inte så att jag skulle ha mått dåligt tidigare, men det har varit så mycket att tänka på att jag inte har riktit fått ro eller själafrid och på så vis inte heller kunnat njuta av livet på det sätt jag förr kunde. Nu känns det som det är på bättre vägar igen :) Den som bara vågar tro.

Jag tror också jag blivit lite bättre på att lyssna på min kropp och vad den behöver och inte behöver. Ja. Nu känns d riktigt bra.

Den kommande perioden har jag bara föreläsningar på helgerna och endast vissa helger. Dessutom lite religionsvetenskap som nätkurs. Jag hoppas jag skulle få lite mer studiemotivation nu igen när kanden ändå är över. Det är tungt när varje sak ska vara tungt att göra. (Studie)Livet ska ju vara roligt!

terapi.

Idag har jag ätit årets första (halva), men definitivt inte sista, fastlagsbulle.

Å redan när jag skriver den första raden känns det som att det är helt totalt meningslöst att jag skrev det. Mitt bloggande har nått ett botten känns det som. Jag varken känner att det ger mig eller läsare annat än att jag nu för gotta mig i självömkan över att bloggandet gått åt skogen.

Däremot vill jag testa en idé på er.

Vad skulle ni säga om man skulle kombinera psykoterapi med ett café, typ att man får komma till ett café, beställa en kaffe och en bakelse i kombination med tio minuters snabbterapi eller samtalsstöd med en utbildad psykolog?

Ok. Det lät bättre i mitt huvud än det kanske var.

Men vad skulle ni säga om man skulle kombinera psykoterapi med en ordinering på , god mat, massage, avslappning, löpning och en veckas träningsläger enligt eget tycke? Ok. Kanske det inte råder bot på schizofreni eller djupa depressioner.

Däremot tror jag det skulle göra mig gott. Någon som vill dra till södern för en veckas solterapi??

Dove och buzz

Uuuh, jag blev antagen i en buzzadorkampanj där jag får testa på Doves Nourishing Oil Care Conditioner. Får se om den kan rädda mitt vintertorra hår. Den lovar ge tillbaka ett vackert, glansigt hår. I så fall tänker jag fortsätta med Dove serien.

Du kan också bli en buzzador och få testa härliga produkter på http://www.buzzador.com/

val.

Idag har jag deltagit i presidentvalets förhandsröstning. Min röst for till en blond finlandssvenska, sen får ni gissa vem det kunde vara ;) Så mycket har jag följt med att jag vet vem som är med, men politiken de för är jag pinsamt efter i.

Jag ser framemot en händelserik vecka och rolig. Imorgon ska jag testa på om NIA på arbis är något för mig och oavsett resultatet tänker jag fortsätta med det under våren. På torsdag får jag kärt österbottniskt besök och på fredag har vi teaterbiljetter till Åbo Svenska Teaters Les Miserables. På lördag så firar Viktor och jag halvt år. Ett sånt bra halvår det varit också :)

Det är kallt ute, men utstår man vinterns tristess så kan man faktist hitta på ganska mycket mysigt den här tiden på året också. Inomhus.

Lugnet närmar sig.

yes, we can.

Tydligen kan mänskor förändras, bara dom vill. Som jag ser måste psykologen tro på att mänskor förändras och jag antar att också troende bör göra det, vad än man anser om psykets determinism. Ändå är det så svårt att tro när det gäller mänskor man känt väl i flera år. Detta jullov fann jag en gnutta hopp i att jo, mänskor kan om mänskor vill. Kanske Obamas "Yes, We Can" stämmer även för mänskor. Men lätt är det ju inte ens för Obama.

existentiell ångest?

Det har gjort mig gott med 3 veckor i österbotten, tror jag. Jag orkar betydligt bättre umgås med min familj än i början av lovet, t.ex. suckar jag inte längre högljutt varje gång jag måste spendera mer än en halvtimme med någon. Rastlösheten, oron och de små ångestmolnen som fluffar upp sig vid läggdags börjar minska. Samtidigt fluffar de upp sig när jag känner oro för det kommande året för att allt känns så fruktansvärt ovisst. Nu kanske de låter som jag går igenom någon existentiell ångest, när det i själva fattat handlar om att jag är lite oroad över vad jag ska lägga min tid på 2012 i avsaknaden på konkreta uppgifter eller mål. De obligatoriska kurserna är över; sommarplanerna är inte ditskrivna; jag är inte längre styrelsemedlem och mina träningsplaner fattar mål och form.

Jag har tidigare pratat om att göra 2012 till kroppsliga hälsans år. Jag funderar om jag borde testa på att pröva någon hälsosam vegankost eller vad som nu är pop. Undrar om mänskor håller på med dieter för att de saknar andra konkreta livssmål och att gå ner 15kg är ett konkret mål? Jag känner iaf mänskor som säger att de ska ta tag i sitt liv bara de slutar ner, går ner till normalvikt eller hittar en man att leva med. Så vill inte jag leva.

Jag vill leva nu. Men jag kämpar ibland, för ibland vet jag inte riktit hur. Kanske de var en gnutta existentiell ångest i detta inlägg ändå.

ljusglimtar i mörka januari.

En samling ljusglimtar ur min vardag:

- Marilyn-filmen som nu kommer på bio
- Långkalsonger! Å mysbyxor!
- Chokladflingor med chokladfyllning då man godisstrejkar.
- Rotgrönsaker
- Kaffe å livsdiskussion med tjejerna.
- Rea!
- Studiestöd!
- Böcker!!!
- Lägre krav, men högre mål!
- Viktor ;)
- Sovmorgon-morgonmål-fortsatt sömn
- Åbo-vårtermin
- Kurser.
- Teatern Les Miserables.
- Sommaren 2012.

invest.

Det har tagit mig nästan två veckor att varva ner, inser jag. Före de senaste dygnen har jag inte klarat av att njuta av att lata mig framför soffan, läsa en bok eller ta en promenad. Och inte hade jag ens insett behovet, men nu förstår jag ju. Jag förstår också att vissa kan gå i väggen, det är så lätt att öka takten men så svårt att minska. Å i samma veva mister man sig själv.

Jag började mitt nya år som pank men lycklig. Lyckligtvis klirrar studiestödet i kassan imorgon, men för att överleva tills det med värdighet ska jag skotta snön från gården för fem euro, som sedan ska användas till projekt hälsa, dvs. simhall.

Andra investeringar jag gjort för min hälsa och allmänna välmående och kroppsmedvetenhet är att anmäla mig till en kurs i NIA, vilket är en blandning av dans, kampsport och meditation. Dessutom ska jag gå en kurs i silverlera och tillverka något smycke. Från ÅA:s sida ska jag plocka strökurser i religionsvetenskap och musikpsykologi bl.a.
Hoppas jag får ihop till mina studiepoäng.

Jag kan inte vänta tills det blir vår!

nyår.

Ett nytt år för mig och ett nytt bloggår. Det känns trist att erkänna att jag inte har några konkreta mål för detta år, vilket jag hade förra året. Eller ja;

-kandin får gärna bli godkänd [ ]
-mitt hemliga 2012 mål får gärna uppfyllas [ ]
-jag vill utmana mig själv mer [ ], men de var ju sen inte så konkret.

Temat förra året var att lyssna till mitt hjärta. I år ska jag lyssna till min kropp ännu mer, vad den behöver, hur den kan skötas, hur jag själv ser på den och dess möjligheter. Det ska inte handla om kroppsfixering, utan kroppsmedvetenhet. För mig är kroppsmedvetenhet att vara närvarande i sin kropp. Enligt författaren Haruki Murakami och en psykolog som undervisat, är det extra viktigt för mänskor som jobbar med "sjuka själar" eller psykiska störningar att värna om sin kropp. Murakami skriver att en sjuk själ behöver en frisk kropp. Det tror jag på, depressioner och annat kan förebyggas med det man gör eller inte gör med kroppen.

"Sköt om dig", var de sista orden en vän som gick bort i år sa till mig. Jag hoppas vi lär oss det.

Tack för ett ännu ett rikt år.