Fontana i snöplask.

I snöyra finns det inget bättre än ett cafébesök. Ok. Det där var en liten lögn men det är i alla fall top 30 bästa sakerna att göra under snöyra. Fick med mig två med-psykologer (-to-be) till Fontana, vackert beläget vid hörnet av auragatan-slottsgatan.

Allmänt: ett trendigt café/lunchpalats som bjuder på allt från söta bakelser till alkoholaktiga drycker till fantastiska lunchsallader. Som en extra kuriosa säljer de även coola ölsorter, såsom Hoegaarden. De serverar dessutom morgonmål! Lyx-poäng!

Lokal: ett av de vackraste i åbo centrum enligt mig utifrån sett. Inifrån sett högt till tak, stilfullt inrett med alldeles för bekväma stolar (med kuddar!) för att ett besök kortare än en halv timme.

Myspluspoäng för ljus på borden och tidningar!

Känsla: storstadsdaijo meets småstadsdaijo, dvs. alla kan känna sig välkomna. Här finner man tanterna, mammorna, yuppies och businessmännen under ett och samma tak. Stältet smakar vardagslyx.

Kvalitet: definitivt ett av stadens godaste bakelser, minttukakao/sandwichar och latte. Allt är dessutom väldigt fint framme.. Alla kaffesorter du kan vilja finns till förfogande, samt ett stort urval av salta och söta bakverk. Beställde en gång en chokladbakelse med massa choklad och behövde inte betala extra för grädde och chokladsås på. Det kallar jag kvalitet (och kvantitet!).

Personal: unga, kundbetjänande tjejer, men vänta dig inte alltid ett leende vid kassan.

Pris: normal cafépris och studerande kan dessutom få studierabatt på bla. muffins och panini. Stort plus!

Imorgon bär det av till Jeppis igen så jeppis-caféerna bör göra sig beredda för mig. Mohahahahah.

snow.

Idag låg snön på marken i Åbo för första gången i höst. Det var en härlig känsla att ta på sig mössor, vantar och springa runt slottet medan solen värmde kinden och snön gjorde asfalten hal.

Det blev inget cafébesök idag eftersom jag har haft så mycket annat på gång (men de kommer nog, så frukta icke); har skrivit socialpsyckauppsats, lagat soppa, handlat, prövat klänningar jag aldrig skulle ha råd att köpa men som var så fina att jag inte kunde låta bli, samt unnat mig en påse choklad och yoghurtintäckta bitar av ingefära, apelsinskal, kaffebönor och pinjefrön. Det är suveränt.

Har börjat förstå varför italienare svär mycket. Det är för att de har så otroligt jobbig grammatik. I alla fall får deras grammatik mig att svära. Jag tror jag ska lära mig svära riktigt fult på italienska som hämnd. Maffian kommer att jaga mig, samt påven.

Det påminner mig om när vi hade italienska utbyteselever i gymnasiet och jag skulle försöka bounda med dem på ett sätt som brukar fungera mellan finländare och svenskar. Nämligen genom att jämföra svordomar. Så jag gick fram till en italienare och frågade hur man svär på italienska. Hon gav mig det onda ögat och gick sin väg. Jag tror inte de gillade mig...

No Skuche ala Gats!
(en ganska ful svordom)

Café Brahe.

Även i krapulantiskt tillstånd kan man njuta av kanelbullar och cafémiljö. Igår hade jag en otroligt intressant och trevlig lördag på uni, med workshop i psykodrama och föreläsning i krishjälp. Jag är återigen uppfylld och skakad över min lycka över att få studera psykologi. Så lycklig att vitt, rött och rosévin blev en avslutning på den fina dagen. Och så dans vid monkey där vi blev antastade av ingen mindre än hulken och fyllo 1,2,3.. Men det var en rolig dag.

Tillbaks till KANELBULLAR och CAFE. Johanna och jag begick oss ut för första gången på vår "krabbis-söndag" till Café Brahe för att testa något vi länge drömt oss: deras gigantiska kanelbullar. Och när jag säger gigantiska menar jag det. De är lika stora som ett fat. Skulle gå att dela på fyra pers, men vi hade ju som sagt krabbis. Alltså bör man äta mycket bulla.

Allmän beskrivning, Cafe Brahé: finns två stycken i åbo centrum, av någon konstig anledning bara 100m ifrån varann. Vi valde den vid gågatan, den är mycket trevligare och personligare. Den andra påminner lite om ett halpis-cafe. Har många lunch och café alternativ, samt säljer dessutom glass och alkoholaktiga drycker.

Lokal: ljus lokal, inredd modernt med färger som spygrönt och brunt. Panelen ger extra poäng åt lamporna och åt deras kuddar.

Känsla: av att man är här och chillar. Rätt opersonligt jämfört med tidigare caféer.

Utbud: det bästa utbudet av muffins (rekommenderar blåbärvitchoklad), bakelser och sallader/smörgåsar. Deras bryggda te av märket T är dessutom en legend redan: sällan får man så mycket av en påse (och den får man köpa i paket hem om man vill).

Personal: klädda i samma bruna tråkiga kläder. Bra service för det mesta, men en anonym källa påpekar att man kan bli bemött av sur personal.

Pris/Kvalitet: även om dryckerna är dyrare än de borde och även om jag hamnar att betala 30 cent för lite grädde (ok, det vara skit myki) i min kakao så får man så pass stora bullar/bakelser att man helre delar och således blir summan av kardemumman de samma.

Och kanelbullen var precis lika god som hemma! (o de är en komplimang)

Mansikkapaikka. Jordgubbsstället.

Dag 2 och således café 2 i ordningen av de bästa caféerna. Bör ännu nämnas att jag inte tar upp dessa caféer i någon kronologisk ordning, utan i den ordningen jag stämt träff med någon på caféerna. Alla är suveräna, på sitt sätt.

Efter tenten (som för alla intresse eller ointresse gick riktigt bra) tog min tentkompanjon och klasskompis Malin och jag glada steg mot café Manssikkapaikka alias Jordgubbsställi. Ett ställe jag besökt bara en gång förut, men som jag alltid har lust att besöka när jag går förbi den, men begränsas av att de bara accepterar CASH i form av sedlar och slantar (vilket är det enda minus för stället så kom ihåg detta!).

Allmän beskrivning: ett café du så lätt skulle utifrån dess yttre fasad missa, men med ett hjärta av guld. Bjuder på såväl lunchalternativ, café som hembeställning av bakverk.

Lokal: Caféet du går förbi på vägen till universiteten(biskopsgatan). Det första intrycket du får när du stiger på är att du i misstag stigit på i någons hem, tillhörande en gammal gumma med litet för cool stil. Här hänger tavlor, teckningar och fioler på väggar, en vacker spis pryds av krimskrams och kring ett litet antal udda bord med udda stolor och soffor hörs glada mänskors prat. Jag ser bara glada ansikten; tänk att vi får rum här idag!

Känsla: Varmt välkomnande, äkta, okonstlad, hemtrevlig.. som om jag besökte en mänska som tycker väldigt mycket om mig och vill bulla upp ordentligt (men som tar bra betalt för det) . Här sitter man inte ensam utan skrattar med vänner, beställer en kanna med något exotiskt te och njuter.

Personal: att personalen kommer till bordet och betjänar en istället för att man måste vänta vid en kassa känns otroligt lyxigt. Att vi väljer att dela pajerna är inte heller ett problem. Personalen är lika trevlig som stället, och språkkunniga.

Utbud: Ett utbud med kakor, pajer och kex står radade på ett gammalt skåp. Jag har aldrig lidit av värre beslutsångest än när jag både ska bestämma vad jag vill äta och vad jag vill dricka (med ett 20-tal olika te, kaffe och kakao sorter).

Till slut bestämmer vi oss för att dela en purjopaj (perfekt konsistens) och en vitchoklad blåbärscheesekake. Detta äter vi med cacao gjord på mörk choklad, vilket kan jämföras med "hot real chocolate" för den som smakat det. Himmel på jorden. Olalala.

Pris: dyrare, men möter definitivt kvaliteten. Kakbitar från 4 euro, pajer 4,5, kaffe billigare än på andra ställen. Summan för två landar ofta kring 15 euro.

Världens bästa caféer: Café Art.

Jag har fått blogginspiration och däranefter vill jag göra en serie av de bästa caféerna, 10 dagar, 10 olika caféer. Jag är café-mänskornas cafémänska och räknar till och med cafésittande som ett av mina hobbies.

Min pappa är också en café-mänska, men för honom är kriteriet för ett bra café att det

1. har kaffe eller energidryck.

2. har spelautomater.

3. har onnensanat-lotter.

För mig är det däremot mer kritiskt. Så idag börjar min 10 dagars café resa till café Art, beläget vid aura å i centrum av Åbo.

Allmänt beskrivning: ett café som bjuder på mysig stämning, kaffe drycker skapade av finlands topp baristamästare, egna kaffebönor och konstverk av varierade konstnärer.

Lokal: placerad i en gammal, otroligt vacker byggnad vid aura å, vilket sommartid ger möjlighet att sitta vid ån och njuta av kaffet. Vintertid är lokalen varmt upplyst av originella lampor. Inredningen är tidslös. Rum för femtiotal besökare åt gången i fyra olika rum.

Känsla: som om jag vore en intellektuell europé i en estetisk, på gränsen till bohemisk miljö. Här vill jag skratta med vänner eller sitta ensam med en bok och en kaffe. Hit går man inte när man har bråttom.

Personal: kunniga, vänliga experter. Fastän det hela tiden kommer in nytt folk hamnar jag aldrig vänta.

Utbud: favoriter av både finländska som europeiska bakelser, cheese-cakes och pajer.

Kaffet: det bästa kaffet (-dryckerna) i åbo. eller finland. eller världen. Jag föredrar deras moccachino. Och de kan dessutom kaffekonsten och gör därför antingen hjärtor, blad eller annat trevligt av skummet i ens kaffe. Jag är såld.

Pris: även om man får räkna att priset av tre studentluncher går på en caféresa har jag aldrig känt att jag betalat för mycket där.

Har dessutom en Facebook fan-grupp

bloggoholistens bekännelser version 1.

Usch vad jag känner mig tråkig idag. Har suttit framför en dator i fem timmar och inte fått läst alls på tent. All energi ut i sanden och jag har tent på fredag. Jag orkar inte ens bry mig om tenten, men invand workoholist/före detta överambitiös studerande så kan jag ju förstås inte låta bli att sitta framför tentmaterialet. Och tur är väl det, egentligen.

Men det värsta är ändå den här tråkighetskänslan som jag bär. Jag vill inte sitta inne och tråka, jag vill gå ut och ha kuuuul! Som i sommar. Jag vill känna livet genom ådrårna, jag vill vara energisk och utåtriktad. Inte sitta i en lägenhet en onsdag medan andra äter ost och vin.

Men. Nu är det höst och bara man orkar till advent så blir det bra. Då får man dricka glögg, äta chokladkalender, se nån crap julkalender och ha lov. good times are coming.. en månad + till bara .
:)

a man´s gotta do what a man´s gotta do.

Åter varit en tisdag då jag varit så överaktiv att jag inte hunnit tänka på hur jag mår. Eller tänka på annat heller, för den delen. Det är ytterst hälsosamt tycker jag, så länge det inte sker varje dag utan just en gång i veckan. Trivs bäst när jag får vara aktiv största delen av tiden, för då njuter jag mest av tiden då jag är mindre aktiv, finner ett lugn och känner ingen rastlöshet.

Har haft min första föreläsning i barnneuropsykologi och utvecklingsstörning idag. Intressanta frågor, i och med att jag funderar att jobba med barn i framtiden. Sen har jag ätit chokladkaka till middag, karatekiddat mig sjuk i låren och läst på tent.

När jag överhörde en diskussionen i matkön fick jag lära mig att män från Pargas (och österbotten) inte kan erkänna att de haft en professionell att byta vinterdäcken medan de dricker en kopp cappuccino (med motivering " a man´s gotta do what a man´s gotta do" ) medan det är ok i storstäder som åbo. Machomannen existerar alltså ännu i Pargas, österbotten och i serietidningar. "Jag skulle aldrig kunna säga åt mina gamla vänner i österbotten att jag haft någon annan att byta däck åt mig", sa mannen helt seriöst och med en gnutta sorg i sin röst. Det kan int vara lätt att va man..