Tema för mitt liv just nu tycks vara terapi. Vid psyckainstitutionen går jag i gruppterapi. Hemma ser jag på SVT:s "Par i terapi ". På jobbet ger jag stödsamtal, där jag ibland slinker in i att tänka att jag ger någon sorts terapi, även om jag inte är berättigad till att kalla det för det. I boktenten läser jag om kognitiv beteende terapi. Så det är en himla massa terapi på gång. Min alldeles egna terapi just nu är träning.
Terapi är väldigt inne just nu. Som ord, som aktivitet. På tv. På jobbet. I studier. Behandla dig, förändra dig. Väx. Utveckla dig. Bli av med din smärta.
Jag funderar om jag ska bli terapeut. Psykoterapeut. Då är man väl ännu konstigare än bara psykolog. Jag vet inte. Kanske borde jag gå i terapi för att få svaret.
måndag 17 september 2012
söndag 16 september 2012
harmoni
Det är en vacker höstsöndag i Åbo, kanske Åbodagen till ära. Jag har sprungit längs ån och njutit av den varma blåsten. I ån tävlar mini-motorbåtar, eller kanske de bara är ute för att vi som går förbi ska få beundra dem.
Mina första veckor i Åbo i höst har varit riktigt positiva. Det är roligt att studera! Så roligt så jag funderar på om jag ska börja skriva gradu nästa sommar. Inte för att jag har bråttom ut utan för att jag vill använda min tid så effektivt som möjligt. Men vi ska se nu, ingenting är klart spikat.
Vid sidan av studierna blir det en hel del gymmande. Jag älskar känslan efter ett pass; hur maten smakar så bra, hur kroppen känns så mjuk, hur skönt det är att duscha ömma muskler. En vardagsmotionsform som jag testade på igår var dammsugande för jippii för att jag skaffat mig en sån nu.
Jag har valt att jag ska undvika en vanlig "synd" i höst, nämligen att flytta fram saker, som t.ex. att köpa en dammsugare eller att dammsuga. För när man ständigt försöker undvika små obehagliga saker så blir det en konkret eller abstrakt dammhög där som stör en och som hindrar en från att få ro i själen. Å det gäller inte bara konkreta göromål utan också sånt som att be om förlåtelse eller ringa en vän. Livet blir så mycket mer harmoniskt då. För mig iallafall.
Mina första veckor i Åbo i höst har varit riktigt positiva. Det är roligt att studera! Så roligt så jag funderar på om jag ska börja skriva gradu nästa sommar. Inte för att jag har bråttom ut utan för att jag vill använda min tid så effektivt som möjligt. Men vi ska se nu, ingenting är klart spikat.
Vid sidan av studierna blir det en hel del gymmande. Jag älskar känslan efter ett pass; hur maten smakar så bra, hur kroppen känns så mjuk, hur skönt det är att duscha ömma muskler. En vardagsmotionsform som jag testade på igår var dammsugande för jippii för att jag skaffat mig en sån nu.
Jag har valt att jag ska undvika en vanlig "synd" i höst, nämligen att flytta fram saker, som t.ex. att köpa en dammsugare eller att dammsuga. För när man ständigt försöker undvika små obehagliga saker så blir det en konkret eller abstrakt dammhög där som stör en och som hindrar en från att få ro i själen. Å det gäller inte bara konkreta göromål utan också sånt som att be om förlåtelse eller ringa en vän. Livet blir så mycket mer harmoniskt då. För mig iallafall.
lördag 1 september 2012
fortfarande snuvig men trots det löjligt lycklig
Ja, snuvan har inte lämnat mig men det att få komma tillbaka till Åbo gör förkylningen till en struntsak. Det är förstås lite tomt i stugan utan kämppis, men TV:n kompenserar hittills. Det är konstigt hur mycket en tv kan göra för att man ska känna sig mindre ensam, känns supermysigt, även om den inte blir använd till mycket mer än bakgrundljud.
Idag har jag dessutom kunnat träna för första gången på en vecka och det känns fantastiskt! Mitt gymkort kommer att användas i höst så de ryker om de, så motivusmotiverad är jag :)
Ikväll ska jag å jobba på torget i åbo och se vilka ungdomar som rör sig där och vill komma in i vår Raide rusmedelsbuss. Observerva att vi inte ger rusmedel, vi delar information om rusmedels effekter åt ungdomar och ger dem ett ställe där de får umgås.
Imorron blir det då skottland och edinburgh för fulla muggar, i 4 hela dagar.Vi förväntas oss tyvärr det värsta när det gäller vårt hotell, enligt vissa sidor på nätet är väggarna super tunna, madrasserna loppfyllda, personalen arg och stället fallfärdigt. Hmm... blir nog ett äventyr.. Men kul ska de bli. Åtminstone det där förutom hotellet. Om något låter för bra för att vara sant så är det troligtvis det, lärde vi oss av detta.
Idag har jag dessutom kunnat träna för första gången på en vecka och det känns fantastiskt! Mitt gymkort kommer att användas i höst så de ryker om de, så motivusmotiverad är jag :)
Ikväll ska jag å jobba på torget i åbo och se vilka ungdomar som rör sig där och vill komma in i vår Raide rusmedelsbuss. Observerva att vi inte ger rusmedel, vi delar information om rusmedels effekter åt ungdomar och ger dem ett ställe där de får umgås.
Imorron blir det då skottland och edinburgh för fulla muggar, i 4 hela dagar.Vi förväntas oss tyvärr det värsta när det gäller vårt hotell, enligt vissa sidor på nätet är väggarna super tunna, madrasserna loppfyllda, personalen arg och stället fallfärdigt. Hmm... blir nog ett äventyr.. Men kul ska de bli. Åtminstone det där förutom hotellet. Om något låter för bra för att vara sant så är det troligtvis det, lärde vi oss av detta.
torsdag 30 augusti 2012
fortfarande i väntans tider
Jag ligger fortfarande i sängen, 3:e dagen sträck nu. Om man jämför med den första dagen mår jag hundra gånger bättre nu, det värker inte överallt, huvudet håller inte längre på att sprängas. Med tanke på att jag sovit ca 14-15h i tre dygn nu så kan jag i alla fall påstå att jag är utvilad inför studiestarten, även om jag hellre hade spenderat dessa sista dagar på ett socialt sätt eller på länkspåret.
Det enda positiva med att vara sjuk är att jag inte känt dåligt samvete för att jag använt upp min årsdos av tv-såpor, biggest loser och matlagningsprogram, samt att min underbara, omtänksamma Viktor kom med en vacker bukett blommor som tillsammans med hans besök fick mig att känna mig hundra gånger bättre.
Så som ni förstår väntar jag bara att få bli frisk, ta mitt pick å pack till åbo, resa till skottland och börja träna igen! För med ett 4 månaders kort till gymmets alla timmar och träningsformer så kan jag inget annat än ligga här å dregla över de roliga pass som väntar mig så fort kroppen bär.
Det enda positiva med att vara sjuk är att jag inte känt dåligt samvete för att jag använt upp min årsdos av tv-såpor, biggest loser och matlagningsprogram, samt att min underbara, omtänksamma Viktor kom med en vacker bukett blommor som tillsammans med hans besök fick mig att känna mig hundra gånger bättre.
Så som ni förstår väntar jag bara att få bli frisk, ta mitt pick å pack till åbo, resa till skottland och börja träna igen! För med ett 4 månaders kort till gymmets alla timmar och träningsformer så kan jag inget annat än ligga här å dregla över de roliga pass som väntar mig så fort kroppen bär.
måndag 27 augusti 2012
förkylning och väntan på bättre tider, skottlandstider
Sitter nu nerbäddad i väntan på att förkylningen som, trots att den började på riktigt först idag, ska gå över. Efter 13 månader tillsammans och 6 förkylningar har Viktor slutligen lyckats smitta mig. Fast egentligen kanske det inte alls är han som smittat ner mig utan den enkla realiteten att det var dags. För nu har jag tid att bli sjuk; studierna har inte börjat, sommarjobbet är jobbat, bröllopen för i sommar är förbi.
Men det är bäst att förkylningarna går över på riktigt riktigt nu inom denna vecka, för på söndag drar vi till Skottland, Viktor och jag. Ser så framemot en minisemester före studiestart, även om jag väntar på studierna också.
Men det är bäst att förkylningarna går över på riktigt riktigt nu inom denna vecka, för på söndag drar vi till Skottland, Viktor och jag. Ser så framemot en minisemester före studiestart, även om jag väntar på studierna också.
fredag 17 augusti 2012
äntligen fredag
Jaa äntligen fredag säger jag bara! Även om det varit lite intressant med ombyte genom att spendera en vecka i Åbo så vill jag nu börja vara social på riktigt igen. Ikväll tar jag bussen till Hesa, där vi ska övernatta före vi imorgon drar till Tallinn. I Hesa planerar jag en traditionell promenad längs Aleksandersgatan och ett besök på ett lyxigt, överprissatt kafé där jag ska läsa boken som jag just nu finner mycket underhållande och läsvärd: "En dag".
Sen på söndagkväll blir det hemfärd från Tallinn och på måndagmorgon är jag hemhemma igen för de sista två veckorna i Österbotten. Så om ni där hemhemma vill träffa mig ännu i sommar är det nu de ska ske!
Sen på söndagkväll blir det hemfärd från Tallinn och på måndagmorgon är jag hemhemma igen för de sista två veckorna i Österbotten. Så om ni där hemhemma vill träffa mig ännu i sommar är det nu de ska ske!
torsdag 16 augusti 2012
ensam och inte alls ensam
Jag har haft en tyst tid som bloggare. Inte velat öppna munnen offentligt, om man nu ska kalla det här offentligt. Privat är det ju inte i alla fall. Men kanske det finns ett behov nu när jag mer eller mindre varit för mig själv i Åbo denna vecka att få skriva ner något för någon att läsa. Någon utanför mina trygga 49 kvadrat.
Jag har märkt att det är hälsosamt att bo själv ibland. Jag undviker skriva ensam, för det har blivit ett så negativt laddat ord i dagens samhälle. Är man ensam är det ju helt enkelt synd om en. Men jag känner mig inte ensam för det mesta, även om jag inte möter andra än mig själv på en dag. För ett möte med sig själv kan man inte undvika när man håller sig i sitt egna sällskap utan någon särskild uppgift att utföra. Lyckligtvis tycker jag oftast om dessa möten med mig själv- även om jag tråkar ut mig, behöver en tv för att hålla mig underhållad eller hålla på med någon aktivitet stundvis. Andra stunder kan jag bara sitta i mitt eget sällskap och fundera och det fungerar ganska bra också.
Jag tror orsaken till att ordet ensam fått en så negativ klang är att många idag är rädda för att möta sig själv. När vi umgås med andra, behöver jag inte fråga mig hur jag mår och svaret behöver inte vara sanningsenligt. Jag hör ofta folk klaga på att "ingen vill ändå veta hur jag verkligen mår, så jag säger bara bra för det mesta". Kanske är detta svar egentligen ganska automatiskt, för att vi inte riktigt själva vet hur vi mår, för att vi inte frågat oss själva.
Människor som är stressade klagar på att de inte ens hinner tänka på hur de mår, men de tolkar sina adrenalinkickar som något positivt först och sen negativt tills man inte längre kan stoppa sig själv, än mindre bara vara och göra ingenting med sig själv. En sak som slog mig var att vi idag har mer tid än någonsin med tanke på att vi slipper snabbt från punkt A till punkt B än någonsin förr, vi når information snabbare än vi någonsin kommer ha behov av, vi gör mer under en dag än vi någonsin gjort förut. Så varför klagar vi på dygnets få timmar, när vi borde klaga på vårt sätt att få allt in i dem.
Nu menar jag inte att vi behöver sitta dag ut och dag in i en självfokus, livet fungerar ju inte så. Dessutom handlar det inte om självfokus, det kanske mer handlar om en stund när man får samla sina tankar och känslor i just denna stund. Men jag tror att orsaken till att meditation och bön fungerar i studier som en "lyckobringare" och som något vi behöver för att må bra just för att det är en möjlighet att blicka inåt, istället på det eviga flöde av information som sker utanför oss. Meditationen kan utföras under en löptur, en promenad, så länge dessa aktiviteter inte stör en.
Jag har märkt att det är hälsosamt att bo själv ibland. Jag undviker skriva ensam, för det har blivit ett så negativt laddat ord i dagens samhälle. Är man ensam är det ju helt enkelt synd om en. Men jag känner mig inte ensam för det mesta, även om jag inte möter andra än mig själv på en dag. För ett möte med sig själv kan man inte undvika när man håller sig i sitt egna sällskap utan någon särskild uppgift att utföra. Lyckligtvis tycker jag oftast om dessa möten med mig själv- även om jag tråkar ut mig, behöver en tv för att hålla mig underhållad eller hålla på med någon aktivitet stundvis. Andra stunder kan jag bara sitta i mitt eget sällskap och fundera och det fungerar ganska bra också.
Jag tror orsaken till att ordet ensam fått en så negativ klang är att många idag är rädda för att möta sig själv. När vi umgås med andra, behöver jag inte fråga mig hur jag mår och svaret behöver inte vara sanningsenligt. Jag hör ofta folk klaga på att "ingen vill ändå veta hur jag verkligen mår, så jag säger bara bra för det mesta". Kanske är detta svar egentligen ganska automatiskt, för att vi inte riktigt själva vet hur vi mår, för att vi inte frågat oss själva.
Människor som är stressade klagar på att de inte ens hinner tänka på hur de mår, men de tolkar sina adrenalinkickar som något positivt först och sen negativt tills man inte längre kan stoppa sig själv, än mindre bara vara och göra ingenting med sig själv. En sak som slog mig var att vi idag har mer tid än någonsin med tanke på att vi slipper snabbt från punkt A till punkt B än någonsin förr, vi når information snabbare än vi någonsin kommer ha behov av, vi gör mer under en dag än vi någonsin gjort förut. Så varför klagar vi på dygnets få timmar, när vi borde klaga på vårt sätt att få allt in i dem.
Nu menar jag inte att vi behöver sitta dag ut och dag in i en självfokus, livet fungerar ju inte så. Dessutom handlar det inte om självfokus, det kanske mer handlar om en stund när man får samla sina tankar och känslor i just denna stund. Men jag tror att orsaken till att meditation och bön fungerar i studier som en "lyckobringare" och som något vi behöver för att må bra just för att det är en möjlighet att blicka inåt, istället på det eviga flöde av information som sker utanför oss. Meditationen kan utföras under en löptur, en promenad, så länge dessa aktiviteter inte stör en.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)