3 x otur

Min dag började så bra.. Det var fint väder och sol från morgonen så ja for cyklande ti jobbet. Kände att jess, det här behöver jag. Tänk att resan till jobbet kan bli så mycket trevligare bara man cyklar dit, å så känner man sig pigg och närvarande när man väl framme. 

Nåå, mitt lugna, harmoniska buddah-humör höll tyvärr inte i sig så länge. Pappa meddela mig på morgonen att jag fått hem ett brev från Kela/FPA att jag ska betala tibax 500e av studiestödet pga att jag har jobbat för mycket en tid.. Tänkte först att de säkert räknat ngt fel men nu i efterhand inser jag att det knappast var så, eftersom jag ju det året jag praktiserade tog ut studiestöd OCH fick praktiklön. Så nu får jag betala tillbaka för gamla synder, men det känns iaf ok att jag vet varför Kela begär pengarna. Så nu har jag fått ro i själen över de, även om det kommer svida lite... 

Nå, vid lunch kom nästa otrevliga nyhet, nämligen att min lunch var mögglig. V kallar mig "åvslapps-Heidi" eftersom jag äter alla rester å int bryr mig om datum utan tror på mina sinnen när jag bedömmer om ngt e gammalt eller ej. Nå, jag bedömde definitivt att pirogerna var gamla...

Den tredje mindre roliga överraskningen kom väl hemma, när jag insåg att min NYA cykelladdare inte verkar fundera... Så nu måst jag kanske gå å fixa med det.. just som jag kommit igång med cyklandet... 

Så nu e jag hemma å lite prytto. Å jag vet att det finns bara två saker som gäller:

1. Träning

2. Badkaret.

Så nu e de bara å dra på sig löpkläderna å smita ut. Jag slår vad om att det blir bättre med det :) 

Det rullar på

Tjuff tjuff! Här kör vi en lugn start på veckan, vilket är så skönt. Jag tycker ju mest om vardagen då det inte är så mycket action.. Är nöjd med att bara vara. Har dock tänkt ta vilan till en mer aktiv nivå idag och köra lite yoga på gymmet, då jag har känt mig lite stel av konditionsträningen. 

Hemma hos oss har vi snöat in oss på Summer Rolls, som jag skulle beskriva som ofriterade vårrullar. Mycket hälsosammare och fräschare därmed, å skulle nästan säga godare fast det går inte riktigt att jämföra. De är superlätta att göra och variera, å perfekt att använda rester till. 

Exempel på fyllningar kan t.ex. vara:

- morötter, gurka, salladsblad, kål

- risnudlar/jasminris

- kyckling/maletkött/räkor/tonfiskfile

- avocado

- salta jordnötter

- svamp

- koriander/mynta/basilika

Å glöm inte dippen! 

Favoritdag och favoritkläder

Gooood morgon alla!!

Shitt vad jag älskar söndagar alltså! Har börjat dagen med frukost och sedan fick jag sån baklust så det blev (lagom) nyttiga bananmuffins och proteinbröd! 

Receptet var från Jamies Olivers nya kokbok Jamies Supermat. Eftersom det varit så mycket med jobb och flytt mm så har jag inte alls haft nån lust att baka eller dylikt, men nu kanske det har vänt. Tror också att bakande ger mig energi framom tar det, men har man ingen energi eller inspiration att börja med så blir det ju inre av. 

På tal om inspiration, så var jag på REA på ESPRIT igår. De har slutförsäljning på alla varor i Gallerian så jag fick med mig 6plagg för under 500kr!! Esprit tycker jag har riktit bra kvalitet på kläderna och det är ofta härliga tryck på dem. Minns att jag förr endast kunde snegla på deras kläder, men nu är det bland de märken jag köper mest. Jag köper helre 1 plagg jag älskar än 5 plagg jag är semi-nöjd med. 

Bl.a. Denna klänning e från Esprit är jag rätt kär i fortfarande..

Förutom Esprit så gillar jag starkt OASIS! De har kvinnliga kläder i helt ljuvliga färger, som lyckas balansera ungdomligt och moget på ett sätt som varken blir barnsligt eller tantigt. Deras plagg är unika tack vare små detaljer och jag känner mig alltid fin i dem. 

Klänning från Oasis.

På träningsklädsfronten gillar jag mest Asics kläder. Röhnish har också riktigt söta kläder, men jag tycker Asics passar mig och min träningspersonlighet bättre. 

Det viktigaste för mig när jag köper plagg är att de känns jag, ser ut som jag och att jag kan tänka mig att bära plaggen år in och ut. Plaggens funktion bör vara att göra mig glad, bekväm och inspirerad. 

Den bästa träningen är den som blir av

Min löpträning denna vecka har varit helt icke-existerande å det är ju inte så bra när man ska springa flera lopp som man behöver vara i form för. Jag har försökt finna ursäkter i stress, i en liten olycka där jag skadade benet, i tidsbrist, i skitväder, slaskigt före etc.. Men samtidigt som jag till viss del tror på mina ursäkter känner jag mig inte stolt över dem: jag vet att jag alltid kunnat ha göra åtminstone något. 

Så här skrev jag åt min vän å "coach" Josefin som alltid brukar ha kloka råd på vägen: 

Jag försöker att lära mej att förhålla mej till att jag inte kan alltid prestera på topp, men att även lite träning är bättre än ingen träning. Har du något tips då jag tenderar att halka in i ett allt eller inget tänk: Antingen följer jag ett program till punkt å pricka eller så blir jag lite besviken på mej själv och känner att jag måste överkompensera eller så ger jag upp, fast jag teoretiskt sett vet att jag int kan fövänta mej att alltid vara på topp..

Josefin svarar:

Hmm.. Det där e ju ganska lätt hänt! Har aldrig varit så för mej gällande träning, däremot gällande godis å sånt.. om int det blir som man ha tänkt kan man ju lika bra äta skräp jämt typ... så jag förstår va du menar. Men som du sa; lite träning eller nån träning e alltid bättre än ingen alls (beroende på hur trött man e, ibland ere faktiskt vettigast att vila!) "Bästa träningen e den som blir av" - int den som står på programmet. Så se int en missad eller bortslarvad träning som ett misslyckande, utan som en dag du int va på topp, åså tar du nya tag från morgonen. 

Så att. Ibland är det bra att få höra det från någon annan, det jag ju egentligen vet och ständigt pratar till mina patienter om. Att vi kommer att möta på bakslag och what-the-hell effekter, men det kanske är tillfällen då vi kan lära oss något om hur vi fungerar. Det viktigaste är att acceptera situationen som hänt och agera i nuet så bra man kan utifrån ens förutsättningar och mål. 

Idag tänker jag inte kompensera för förlorad träning, istället tänker jag köra  alternativträning med spinning i 75min! Livet är för kort för att grubbla över det som varit, när vi istället kan fokusera på nuet och göra det bästa av situationen. 

Man behöver inte ta löpningen på för stort allvar. När vi gör det mister vi den glädje som gör att vi överhuvudtaget började träna. På mitt gym står det: Kom ihåg att vi framförallt tränar för att det är roligt och för att vi mår bra av det. Precis så. 

After Work

Igår var vi med kollegorna på AW i Södermalm. Vi var på ett litet ställe som hette Noodle House där de serverar fräscha asiatiska mellanrätter, dvs rätter lite större än förrätter men mindre än huvudrätter. 

Efter två mumsiga mellanrätter hade jag ännu lite rum i magen, så då satt det perfekt med friterade bananer och vaniljglass. 

Det är roligt att ha ett så bra arbetsgäng att jobba med att man kan och vill träffas även på fritiden, trots att vi lever mitt uppe i våra lagom hektiska liv. Om inte det vore för att jag har så stabila och pålitliga kollegor skulle mitt jobb vara betydligt tyngre. Det är verkligen ovärderligt! 

I helg ska jag försöka tänka så lite som möjligt på mitt jobb å iställe försöka få så mycket aktiv återhämtning som möjligt. Sen är det bara två veckor jobb och så blir det 10 dagars ledighet. Wohoo :) 

Ibland saknar jag...

...mitt långa hår!

Det är svårt att minnas att jag haft så långt hår. Det är svårt att minnas att jag en dag bara lät det klippas av 20cm så där bara. Det är svårt att minnas alla de dagar jag tyckte det var jobbigt att ha det. Det är lätt att längta efter det. 

Stresstålighet

Hola hola! Har haft en tuff start på veckan med allt för lite återhämtning från jobbet, så e ganska seg, allmänt dement å så vakna jag av stress kl 3 i natt dessutom. Tecken på att det är dags att varva ner liksom!

Jag tror jag har pratat om det här förut, men på den tjänst jag nu söker anses stresstålighet som en önskad kvalitet hos den arbetssökande. Å stresstålig är absolut inte något som jag vill definiera mig som! Jag tror istället jag är å vill vara en person som är bra på att skapa goda förutsättningar för att undvika å minska de negativa effekterna stressfulla situationer (vilket jag lyckas med sådär) genom god planering, tillräckligt med återhämtning, socialt stöd etc. 

Jag tror att om vi lever i ett samhälle som ser stresstålighet som en merit så börjar vi i fel ände. Vore det inte bättre om vi omformulerar det så att meriten är att kunna sätta gränser, realistiska mål och visa självmedkänsla när vi misslyckas? Det tror jag är hälsosammare å bättre på arbetsplatsen på LÅNG sikt än stresstålighet. 

Nu ska jag hem å vila. Sköt om er!