Kärt återseende

Om 1,5h sitter jag på Viking line båten till Åbo. Alltid när jag åker med båten tänker jag på den gången jag träffade en person som tyckte om mig av den enkla anledningen att jag åkt mycket Viking Line. Inte trodde jag att den erfarenheten skulle vara ngt att lägga på CV:t, men tydligen. Förr, när vi bodde på Åland, var kryssningarna en pest jag gärna skulle ha undvikit. Nu, när det är närmare ett år sedan senaste gång, ska det bli riktigt kul! 

Jag har faktist varit lite nervös för resan, av att döma av min hackiga sömn i natt. Trots en mindre bra natt vaknade jag före 6 och for ut å sprang. Jag var klädd i t-shirt och träningsbyxor,  men det visade sig var något för litet hösten verkligen gjorde sig till känna på morgonen. Det är nu den är här, hösten!!

Efter morgonpasset var en varm dusch å  smoothie bowl å frön något sagolikt. Pigg å glad har jag varit resten av arbetsdagen. 

Efter jobbet bjöd V mig på Taylors & Jones hotdogs,  vilka var jättegoda! Nu e jag redo för båttur, Åbo och en fantastisk helg med psykologkollegor,  tidigare studiekompisar och systrar och vänner.

Stabilitet

Den här veckan har svuschat förbi i sån himla takt, å redan imorgon sitter jag på båten till Åbo! Jag ser såå framemot det!

Vet ni, en sak jag tänkt på denna höst är hur bra livet kan vara när det bara får lunka eller "måra" å på. När jag tänker efter har ju de senaste 3-4 åren inneburit förändringar av alla de slag, som ju har skapat en viss stress å oro i en.

Just nu är vardagen den bästa tiden och jag känner att jag har energi till både vardag å lite därutöver. Det är så skönt att ha stabilitet vad gäller boende, arbete, fritid och det sociala. Det gör att jag känner mig mer stabil å lugn i mig själv.

Det gör även att jag har lättare att njuta av de små sakerna i vardagen. Som den härliga cykelturen till jobbet idag, då jag fann ännu en ny rutt å cyklade förbi gården i bilden nedan. Tänk att sånt här finns också i Stockholm,  nära mig.

Spakväll hemma!

Då det bara är 10dgr till Lidingöloppet har jag börjat trappa ner träningen ordentligt. Jag jobbar med att vänja mig vid mindre träning men bättre kvalitet, vilket är hur skönt som helst. Dock kan jag känna att jag måste aktivt tänka vila, vila, vila för annars blir det träning i nån form ändå.

Idag fick jag träningen avklarad redan före lunchen på jobbet, så då tänkte jag unna mig en riktig spakväll hemma!

För en lyckad spakväll behövs enligt mig:
- Badkar eller bastu med dusch

- Levande ljus 

- Spa musik: lyssna på SPA TREATMENT på spotify

- Peeling eller scrubb: jag gjorde egen, se recept nedan.

- Hårinpackning

- Krämer och andra produkter du gillar

- Svalkande dryck: t.ex. wischy med lime

I badet använde jag Lusch badbomb, den bästa! 

Kroppspeeling: 1 del socker, 2 delar avsvalnad kaffesump, 4 delar olja

Fotpeeling: 1 del socker/salt, 2 del olja

Massera in å skölj av.

Före bad: spänd och mosig

Efter bad: avslappnad och gosig (haha)

De rätta förutsättningarna

Vi har diskuterat kroppar på jobbet. Om att ha rätt kropp för rätt sport. Att din kroppstyp är lämpad för den sporten å din för den. Att den som ser mest ut som en löpare är sannolikt den snabbaste å den mest muskulöse e sannolikt den starkaste.

Den underförstådda meningen blir att sporten borde väljas utifrån ens styrkor och svagheter, inte utifrån ens drömmar. Att vissa kroppar inte är gjorda för att prestera i en viss sport, så om du inte har kroppen borde du kanske byta sport.

Jag tycker egentligen inte alls om såna här diskussioner. Även om diskussionen förs på en hypotetisk nivå finns det något väldigt begränsande i detta tänk. För vad finns kvar av oss om vi ständigt arbetar utifrån våra styrkor och glömmer att utveckla våra svagheter? Ska vi redan utifrån våra barns gener börja bestämma vad de ska jobba med, hålla på med och äta för att skapa de bästa förutsättningarna för prestation,  eller ska vi istället låta var å en utveckla de sidor de är motiverade till, oavsett grundnivå?

Vi föds med olika förutsättningar. Vi kanske mister någon förmåga under vägen. Men i slutändan kan vi inte tro att vi mänskor är maskiner som kan omprogrameras utifrån kroppen, om det inte händer något i viljan. Mänskan kommer snart bytas ut mot maskiner i vissa yrken. Men vi bör inte göra oss till maskiner i andra avseenden.

Min kropp är en löparkropp för att jag springer med den. Oavsett hur den ser ut.

Vad jag behövde läsa just idag

"What I lacked in experience and reputation and talent, I made up for by simply deciding to show up and get started.

I know there is a good you want to accomplish in this world. There is a positive influence you desire to create, grow, or harness. That being the case, never underestimate the importance of just showing up.
...
Do you desire to align your career with your passion? Start slowly.
Do you want to change the world? Become the change you desire to see.
Just become available. The experience will come. The talent will grow. And the opportunities will increase.

But first, you need to show up.

Källa: http://www.becomingminimalist.com/show/

Det finns så mycket sanning och inspiration i dessa ord. Ingen är färdig när man börjar, ingen som inte börjar kommer fram. Var inte rädd för att vara nybörjare. Ta ett första steg och lita på vägen. 

Ha en fin tisdag!

När batteriet tar slut

Som ni trogna läsare vet, har jag ju elcyklat till jobbet i princip varje dag sedan februari. Totalt har jag cyklat över 2500km och det har varit heeelt fantastiskt! Jag spar 30 min per dag i jmf med att åka kommunalt, spar pengar och får dessutom vardagsmotion men utan att bli svettig om jag väljer det. Elcykeln är definitivt årets bästa köp för mig!

Det sägs att batteriet ska hålla upp till 50km, men för mig som kör på högsta växeln håller den typ 30 km. Jag laddar den således varje kväll, men av nån orsak hade batteriet inte laddat under helgen. 

Idag hände därför det jag befarat länge, dvs batteriet tog slut! Vägen TILL jobbet gick bra, men på tillbakavägen var batteriet slut redan efter 1 km. Å medan en elcykel är fantastisk när batteriet e laddat är den skittung att cykla med tomt batteri, som dessutom väger en hel del. Det känns ungefär lika tungt som att cykla med någon på pakethållaren, men sen så går det ännu trögare..

Min vanliga, sköna resa på 30min blev en svettig tur på 60min. Å mina pigga ben blev rejält trötta förrän jag kom hem. 

Dagens träningspass avklarat iaf, kan ju lugnt konstateras. 

Nu e batteriet på laddning å förhoppningsvis i skick imorgon. För egen del är planen att ladda mina batterier på soffan. Ska bl.a. skypa med Josso som är i Oslo och Malina i Åbo, kul kul!!

En lyckad tjej-dejt

Det var ju lite pirrigt. Jag kände mig osäker på mitt klädval strax innan och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Hur skulle vi ens hitta varandra på stället vi bestämt, vi hade ju aldrig sett varandra förutom på bild.

Men det blev ju så bra. Kemin fungerade direkt och hon var precis så trevlig som hon verkat i hennes meddelanden. Vi hade mycket gemensamt och förstås en del som inte var gemensamt, men vi pratade i 3.5 h före vi gav oss av. En bättre tjejdejt med någon jag aldrig träffat kunde jag inte ha hoppats på!