det lilla leendet

I min stad finns en gammal man som går ut och in och sätter sig ner och tittar på mänskor och han ser mycket mänskor men ingen som ler för mänskor har för bråttom och ingen vill slösa med leenden för leenden kostar tid energi vänlighet och vänlighet lägger vi bara ner om vi har något att vinna på den för vänlighet kan köpas för pengar och gamla män som sätter sig ner vill ingen sälja till för priset är alltid för lågt.

le.

Secret Stalker

Secret Stalker är ett vackert uttryck för ett vanligt fenomen i ett litet samhälle (som Jakobstad), nämligen att i hemlighet vara (smått) förälskad i någon man inte egentligen känner men ser ofta.

Man vågar inte skriva, prata eller ens skicka en vänförfrågan på facebook, så man nöjer sig med att i smyg titta på personens foton, småspana på honom/hennepå krogen/stället personen ses och söker sig också medvetet till ställen personen brukar ses. För att få sig en dos, i smyg.

Varför existerar detta fenomen även om det vore mer logiskt att bara gå å prata med personen, visa att man intresserad eller i varje fall visa att man finns?

Jo.

Men nu är det ju så att många inte vågar sätta sig på spel eller helt enkelt är för blyga för att göra något. Rädd att ens lilla span ska visa sig något HELT ANNAT än man fantiserat innan man känner personen eller att hon/han är helt enkelt INTE INTRESSERAD. Vi är för rädda för att ta reda på, även om vi kommer att undra resten av vårt liv och ångra att vi aldrig lärde känna personen som kunde ha varit någon speciell för oss.

So keep stalking, secretly.

en katt begraven

fick världens omysigaste överraskning i morse när jag steg upp. En katt ligger död utanför vårt hus. En gigantisk vit lurvig katt. DÖD.

Jag vet inte vems katt det är och vad som hänt men jag tycker de e lite skrämmande, speciellt eftersom jag såg katten sitta och sola sig i går helt nöjd: så nöjd att jag t.o.m. tog en bild på den igår när jag var ut på promenad!

Antagligen finns det en naturlig förklaring till det skedda men såhär som första sak man ser en måndagmorgon då man stiger upp ur sängen är inte najs.

Ps. fortfarande sjuk i benen!

varför fjortisfyllor är för fjortisar

Det var planen igår att vi skulle dra en gammal hederlig fjortisfylla med vännerna, sådär för att få reda på varför det var roligare på jeppisdagarna när man var 14,15,16 än när man är 20, vilket är den sorgliga sanningen...

Tyvärr var det dock inte så lyckat, fastän det var skoj. This is why:

1. när man var yngre behövde man inte dricka mycket för att känna av det. Nu blir det dyrt och kaloririkt.
2. när man var omyndig slapp man inte in på krog och kunde därmed inte köpa mer sprit när man redan var full.

3. när man var yngre hade man ingen krapula.

4. när man var yngre hämtade föräldrar en hem och man behövde således inte ta sig hem i en dyr taxi efter en timmes väntan i taxikön.

5. när man var yngre kunde man skylla en dålig fylla på att man inte var van att dricka.

6. när man var yngre gjorde alla på samma sätt.

7. när man var yngre fick man vara i skolparken och dricka, nu är man pedofilstämplad om man tar sig dit.

8. när man var yngre tänkte man att det bara var en fas och sen skulle man ändå bli äldre och mognare och därför hade man en orsak till att ta en fjortisfylla.

9. när man var yngre kunde man krypa i skolparkens buskar och kissa utan att ha sönder strumpbyxor och slarva bort telefonen.

10. när man var yngre fick man vara fjortis och dra en fjortisfylla. Utan att känna MORKIS efteråt.

Då var det sagt och gjort. Kanske gör vi det på nytt nångång. Kanske inte.

små steg i sanden

Halvmarathon igår, aj så det värker i mina muskler. Tycker alla som inte sprungit det skulle kunna göra det bara för att få känna den "härliga" känslan i låren dagen efter. Igår var nog ett kapitel i sig och nu är det bara resten kvar. Första dagen på resten av mitt liv. ;)

Borde nog inte ha börjat så snabbt, för jag brukar aldrig vara sådär trött efter redan 15 km, men konstigt nog var jag inte så trött vid mållinjen längre. Men nu vet jag ju till nästa år, för det här gör vi ju på nytt nästa år. Då ska jag förbättra tiden med åtminstone en kvart.

Jeppisdagarna lider mot sitt bittra slut men precis som förr är det både najs och bajs. Jag vill ha melodys dansgolv lite tommare tack så jag får dansa dansa dansa. Det ska jag ikväll också, men inte på melodys golv utan på gågatan.. Men först ska det gammaldagstorga, ätas gott med systrar och kanske simmas @ fäboda. Sommaren 2010 e grejt!

Saker jag vill ha tillbaks

Ja jag vet att materialism skapar olycka o att ting bara är något att fylla tomrummet i våra liv med, men jag har alltid tagit de mycket hårt att förlora en sak jag tyckt om, även om dess sanna materiella värde inte är mycket. T.ex. blev jag såå lessen när jag i misstag satte en 1 (en) mark i en automat så att pappsen fick "gottgöra" det hela med 5 (fem) mark och en chokladask. Gissa hur lessen jag blev då jag förlorat 25mark då...

Men tillbaks till sakerna jag förlorat och vill ha tillbaks. Listan blir lång:

- min nappflaska med disney figurer på. Jag var kring 3 år och vi körde med bilen i diket, då min favvo-nappflaska föll i diket. Ingen såg den efter den incidenten, jag grät i tre dar.

- min rosa prinsess klänning. Hade den när jag vill se extra fin ut, även när den blev lite för liten. Skulle vilja låta mina framtida barn ärva den, men den blev skickad till fattiga barnen i afrika av min farmor, sa dom till mig. Jag går fortfarande på den historien och hoppas någon i afrika har barn som kan ärva den.

- storlek 38 i skor. Vore inte livet så mycket lättare om mina fötter vore två storlekar mindre...? Eller åtminstone skulle jag också kunna hitta skor på rea.

- kaninen knubbis. Som var knubbig men som dog efter att jag haft den en vecka för att den blev ihjälskrämd av grannens katt. Livet är hårt :/

- min kamera. Missing since våren 2010. Därför får ni inte se några roliga bilder på mig från sommaren. Sorry!

- bilderna som är fast i en dator som pajat. Därför får ni inte se några gamla godingar.

- otaliga mängder örhängen jag verkligen tyckt om. grr, kan inte fatta vart de tagit vägen, säkert 50 par. Dessutom saknas 500 st hårnålar, klämmor och band. Vem äter upp dem??

Och slutligen vill jag ha tillbaks alla de vänner talanger minnen som gått förlorade...

varför skulle inte kvinnan kunna?

Roligt med kunder som konstaterar: "Kan du kitta bågar också???? Och skära glas??"

Vad de menar är: kan du FASTÄN du är kvinna göra något så "avancerat" som att dra några drag med en kittspackel/glasskärare..

Lika roligt är det när de kommer in o frågar om det finns någo "folk" här. Då lockar de att svara "Nej, tydligen bara jag. Att du kom in gjorde inte saken bättre..."

O så finns de ju dessa som känner att de måste riktit betona att de nog tror kvinnan klarar av: "Tar du i den tunga sidan, du som är så stark??"

Och de som bara vill kommentera: Kan kvinnor sånt här också??

Ja, vi kan. Men precis som det är jobbigt att börja förklara åt varje svensk att man inte har föräldrar från sverige är det jobbigt i längden att behöva förklara att man nog kan, fast man är kvinna och att det kanske är orsaken varför kvinnor väljer mer typiska. Det, å så vill vi ju inte bli trakasserade heller, för att vi råkar vara kvinnor.