förundrar mig.

Fem saker som förundrar mig idag:

1. Att man aldrig blir nöjd med det man har, hur bra man än har det. Även i nöjdheten göms ett missnöje.

2. Att man kan äta en halv pannkaka utan känna att man på något sätt skulle ha ätit för mycket men samtidigt vara rationellt medveten om det.

3. Att den vintrigaste morgon kan bli till den soligaste vårkväll.

4. Att dagarna går så snabbt. Just var det ju januari. Just var jag 6 år och hade oranget hår.

5. Att jag saknat pappa idag. När jag såg en massa byggnadsarbetare kände jag ett plötsligt behov av att krama dem. De påminde om honom.

deadlines deadlines...

Plötsligt skall allt göras nu. Deadline efter deadline närmar sig. Å vad gör jag? Jo, jag gör en ålandspannkaka till och denna gång med sviskonkräm och grädde. Måste påpeka att det blev en otroligt lyxig kräm, eftersom enbart de 10 torkade plommonen blev att kosta 3,40 (men de var ubergoda och ekologiska). Det finns helt enkelt roligare saker än att stressa i nöd och onöd.

Inte bara deadlines närmar sig. I takt med att våren är här vill alla festa och komma till åbo. Dessutom är det sitser, årsfester och coolaste RÅA LIVE i helg. Vilket ju är otroligt roligt, men inte bästa tajmingen med tanke på alla deadlines för att inte tala om alla de uppgifter jag på något sätt lyckats dra på mig.

Man ska inte ta på sig uppgifter man inte klarar av, viskar en röst i mitt öra. Eller snarare en hotande röst, skrämmande lik en allmänt ogillad högstadielärare. Jag ställer mig i en mental skamvrå och skäms för att jag inte alltid räcker till. Varför ska man ha så svårt att säga nej? Varför skulle jag säga nej när jag vill?

Tröstande nog får jag ändå gjort saker och det blir inte pannkaka av alltsammans. Överraskar mig själv ibland. Jag gör mitt bästa. Å för mig räcker det till, idag.

Sökes: Någon som vill komma till södern/europeiskt land i början/mitten av maj. Finnes: mig!

no hunger. no fun.

De senaste 3 dagarna har jag lidigt av ett för mig intressant och ovanligt fenomen. Hungerslöshet. Matfantast som jag råkar vara så passar detta mig väldigt dåligt, det är helt enkelt inte lika givande och roligt att äta när man inte får fylla något biologiskt behov. Tur att det finns en annan typs hunger som kallas "snålhet" och detta inte hindrar mig från t.ex. en glassportion. Livet vore så mycket tråkigare och fattigare om man inte fick äta gott. Det är lätt att kritisera mänskor som "lever för att äta istället för att äta för att leva", men jag tycker inte man ska undervärdera matens betydelse som en viktig krydda i livet. Efter en lång arbetsdag ser jag inte framemot kokta makaroner och ketchup och skulle därför aldrig äta det. Jag är väl ett lyxbarn när jag inte förstår idéen bakom att äta bara för att bli mätt. Som att sova fastän man är pigg bara för att man inte har något bättre att göra. Nej, jag vill uppleva att saker fyller andra än mina biologiska behov.

Samtidigt bör man inte gå emot sina behov bara för att man inte emotionellt känner något behov för det. Ingen mår bra av att gå hungrig, trött eller i brist på närhet. Balans i allt. Men de tjänar ett syfte utanför våra biologiska behov som inte är att trotsa. Jag tycker inte nutidsmänskan är sämre bara för att måltider handlar lika mycket om sociala som kroppsliga behov, även om hon må vara mer hedonistisk. Jag ser det mer som att slå flera flugor i en smäll.

På tal om mat så ska jag äta sniglar för första gången i mitt liv i morgon... Spännande! :)

kontrasteranden.

Kontrasteranden.

Har du tänkt på hur viktigt det är med jämvikt i livet och hur mycket tid man lägger på att upprätta hålla den? Jag gör det i alla fall. När ena änden av något, vad som helst, blir för mycket, kräver jag att denna polarisering skall neutraliseras med den andra motpolen. Flummigt? Låt mig ge exempel...

När jag plötsligt märker att jag har allt för mycket för mig och hinner inte med något så viktigt som kvalitets-Heidi-tid (dvs. tid då jag flummar för mig själv på stan eller dyl.) så börjar jag rensa bort så att jag inte har annat än kvalitets-Heidi-tid vilket i den värsta ändan blir skittråkigt och ensamt så jag börjar återigen plocka på mig en massa grejs och så fortgår den onda cirkeln.

När jag diskuterar med en ny mänska och jag märker att saker går för snabbt in på områden jag upplever lite väl personliga tills det till sist bara blir konstig stämning byter jag till något uberneutralt, som att diskutera tv-serier eller vädret.

När jag är svag söker jag mig till den starkaste. Då brukar också jag bli bättre om några dar.

Efter en extremt social dag som idag är jag inte mer än glad för att vara tillbaka i en tom lägenhet, med en favoritbok ("Fallhöjd" av Nick Hornby, väldigt underhållande) i ena handen och en kopp te i andra (när jag bara klarar av separationsångesten från datorn)...

Så. Konstrastera vidare :)

För att öka min bloggs flumnivå sätter jag upp en bild föreställande receptet på en farligt god efterrätt = kaloribomb.

takakkatalvi

Vad gör man när det blåser och är kallt? Man sover bort dagen och hoppas att det skulle bli vår på riktigt när man vaknar upp. Påsken närmar ju sig!!!

Jag måste erkänna ett mått av besvikelse. Hade hoppast att fastan skulle föra mig närmare något mer. Men nej, å jag vet att det beror på mig själv. Jag har inte givit den tid åt bön jag planerat. Jag har inte lämnat bort saker som kan antas vara mer till fördärv än till uppbyggnad. Mest frustrerad är jag väl över att jag bara inte upplever mig närmare Gud än före fastan, tvärtom. Och det är precis det jag hade velat uppleva. Tidvis har jag känt mig arg, frustrerad och dålig. Trött och tidvis oengagerad. Jag har inte haft så mycket kärlek för mina medmänskor som jag velat ha, min tolerans har testats. Jag är fortfarande självcentrerad, svag och lat och kan kläcka ur mig dumma saker. Inte gjorde den här fastan mig till en bättre mänska i alla fall.

Medan jag skriver ner allt jag inte blivit inser jag det kanske inte är fastans mening att förändra mig.
Jag googlar istället för att själv ta fram Bibeln och finner:

"Fastan är en förberedelsetid inför den största kristna högtiden,
påsken. Det är en tid att tänka över sitt liv, att se efter vad man kan avstå
ifrån, att vända sig till Gud. "

Jag har tänkt över mitt liv, det gör jag mer än gärna. Varje dag om jag ska vara ärlig.

Kan jag avstå från bl.a. god mat, alkohol och rea? Ja, det tror jag. Vill jag? Nej. Kan jag komma närmare Gud utan att avstå från detta? Ja, det tror jag också. Så vad är det jag missat?

Kanske har jag inte vänt mig mot Gud. Räcker inte bön? Vilja?

Till mitt försvar känner jag ändå att jag utvecklats under denna fasta. Mellanrapport slut.

Alltså.

Alltså, nu blir jag ju bara FIT*IG. Här skulle jag på en härlig förmiddagslänk and what happens, SNÖYYYRO!

Takatalvi kan dra nånstans.

Förövrigt kände jag mig som en väldigt dålig mänska igår. Det var en dålig eftermiddag. Jag kände att jag gjorde mänskor besvikna, att jag lovat mer än jag kunnat hålla och att jag kommit i en situation där mitt val var fel oavsett. Sen gör det mig till en lite sämre mänska att jag int kan hålla käften när jag tycker någon släpper ur sig något opassandende som sårar vänner till mig i en given situation.

Jag känner mig lite otillräcklig ibland.

vårglad

Förälskad i våren. Jag skuttar så högt jag kan över vattenpölar. Jag tittar upp och tror det regnar men inser då att nej, det är bara snön som smälter från taket. Solen är med i kampanj våren och jag skriver under genom att gömma bort vinterkläder och ta fram vårjackorna.

Sitter länge och dricker kaffe på morgonen. Min fina känsla över våren går lite över på eftermiddagen efter att ha ordnat i garderoben i två timmar, men resultatet blir bra. Bestämmer mig för att unna mig en långlenkki som belöning. Jag hinner plugga senare ikväll.

Idag blev jag sugen på skvallertidning. Inget hört och sett-skit utan ren hollywoodkändis skvaller. Jag har varit utan denna sorters blaskor i säkert ett halvår, men nu vill jag bläddra i den och känna hur hjärncellerna minskat efteråt.. Typiskt att detta sug ska komma under fastan. Får se om jag kan hålla mig..

Nu väntar sambobambo med en kopp te. After noon tea och skvaller. Värr sku he kuna va.