arbetsglädje.

Efter en super-duper-bra dag på jobbe har jag nu ledigt i en vecka! Åbo & Stockholm i fredag-måndag! Ja, inte hade jag trott jag kunde förverkliga mig själv på detta jobb, men tydligen är det möjligt när man får visa omsorg och kombinera det med att baka.

Tydligen kan kanel få någon att tänka på mig. Jag är inte anonym kaneloholist, utan stolt sådan.

Det här är förresten en supergod nyhet från Snellmans Kokkikartano som jag upptäckte, testade och förälskade mig i. Finns även bl.a. i kanel-äppelsmak.

Dagens insikt: en lycklig person sökes.

onödigt.

Det är ju helt onödigt att göra det jobbigt för sig, när det inte behöver vara det", säger jag

...och sitter i bubbelpoolen i en halvtimme istället för att simma längder.

...och trycker av alarmet ännu en gång.

...och är tillsammans med andra istället för att vara ensam.

...och köper efterrätt till lunch istället.

...och tar ingen stress av att jag ska jobba.

...och säger rakt ut, hur jag känner.

humanism.

Jag har avslutat mitt sista inlärningsskifte på det nya sommarjobbet. Jag är trött, men stortrivs. Tempot passar mig perfekt, att vara igång hela tiden utan att för dess skull stressa. Man får visa närhet, man får sköta om, bry sig om. Man får känsla av vad humanism innebär. De närvårdare jag hittills träffat visar verkligen på detta. Det gläder mig, det får mig att tro på mänskans godhet. På att behandla andra som man själv vill bli behandlad, även om man inte får något tillbaka.

Det sägs att även oegoistiska handlingar rymmer ett mått av egoism, för de ger en själv något; t.ex. en medvetenhet om att vi gör något gott som får oss att känna oss som bra mänskor. Vi kan inte arbeta för andras goda om vi inte samtidigt får ut något av det. Det gör oss inte till dåliga mänskor, det gör oss till mera mänskor. Att låta bli att göra något oegoistiskt, som att ge pengar till röda korset för att det får oss att känna oss bra, är betydligt sämre än att helt låta bli för att undvika att känna att vi tänker på oss själva i vårt handlande. Det, om något, är egoistiskt.

Vi älskar inte mänskor heller endast för att mänskan ska känna sig älskad, utan också för att vi själva vill känna oss älskade.
Emmis "ED reklam"

söndags-suck.

Det är söndag och lusten att göra något finns där någonstans men energin räcker inte till. Regnet trycker mig ner vid datorn och jag saknar mitt energiska jag som inte kunde sitta ner en stund. Kanske kommer det med soligare och varmare dagar, kanske med kompisarna som nu äntligen börjar finnas här. Kanske kan jag hitta min plats här även i sommar, även om det känns som att det blir svårare för varje år som jag mestadels bor på annan ort.

Kanske måste jag lugna ner mina ambitioner före jag kan ta till mig något nytt. Kanske måste jag släppa det som varit för att rikta mig mot nya mål. Men när de gamla känns ännu aktuella och inte helt fullgjorda kan man bara inte släppa. Inte idag, men kanske imorgon.

Å imorgon kommer Jossan hit och sen på helgen blir det vi och stockholm :)

Vad vi lär oss av krogliv: episod 2

Hur bli rik:
- gå ut en lördagskväll helt oplanerat.
- trängas bland fulla.
- titta neråt.
- hitta myki peng på golv.
- bli rik.

(Kan bekräfta att detta fungerar, ty andra lördagen i rad som detta hänt!)

Hur inte bli rik:
- betala alltför dyrt inträde till melody bara för att de har typ monopol på krogliv i stad.

sen då det kommer.

Vill att sommaren ska börja, så jag får börja leva..

Detär en löjlig tanke, egentligen. Att tro att man SEN kan börja leva, bara nu sommaren börjar. Varför de flesta gör förberedelser för att leva imorgon istället för att leva idag kan ifrågasättas av samma orsak. Jag menar inte, att vi borde spendera alla våra resurser åt en enda stunds njutning (det är inte att leva i nuet, det är leva som om man dog imorgon), men hur kommer det sig att det finns något som att t.ex. sakta arbetar oss ihjäl under 10 av 12 månader för att kunna njuta ett par tills det på nytt börjar om?

Samma gäller diskussioner. Hur man så lätt halkar in på det som komma skall istället, för att fråga vad som händer precis nu, mellan oss. En sorts flykt, kanske.

Samma gäller dieter, hur mycket lättare är det inte att säga, jag börjar dieten imorgon än att börja när bakelsen är framför dig. Vi antar att det ska bli lättare, sen. Vi kan ändå ana vårt behov av njutning i nuet.

Det handlar om mänskans natur, att samtidigt sikta framåt och fantisera om kommande "bättre tider" (hoppet?). Kanske är det för de där riktigt riktigt fina stunderna händer oss så sällan eller så kan vi helt enkelt inte ta till oss dem när de sker, utan först efteråt.

Men man kan inte leva endast för de små stunderna, måste leva idag. Fast det regnar och sommaren känns...nåjaa, rätt nära.

picknick. :)

Den rätta maten...

De rätta mänskorna...

Den rätta miljön...

...Och det blir en perfekt picknick! :)

Så, vem kommer på picknick i sommar med mig???