power in the park.

Det kan inte bli annat än galet (och) roligt när fyra fånigt nöjesfältstokiga Lundare sätter sig i bilen och kör till powerpark för en traditionsenlig dag i karusellerna. För att jag känner mig lat och trött efter en lång dag tänker jag sammanfatta det roliga i några punkter:

1. vi fick en snilleblixt att fara i samma berg-å-dalbana på nytt och på nytt. Bara för att.

2. jag slog huvudet traditionsenligt i fönsterkarm och fick en lika fin buckla i pannan som förra året. vet ju vad som väntar nästa år.

3. de satte oss inte ordentligt fast i det nya åket för i år så vi sitter lösa: syrran får flera blåmärken.

4. våra diskussionsämnen kom på en helt ny nivå. t.ex. alla ställen man kan sätta värkmedicin å vem som kan sätta dit dem och erfarenheter om detta.

Man får väl inte skatta sig annat än lycklig för att man som 20 plussare har barnasinnet kvar och att tre av ens närmaste släktingar också har det och är lika galna. Och att man tar tid för varandra och för att ha kul tillsammans, det uppskattar jag verkligen. Trots att man har annat i livet. Tid är det bästa man kan ge någon, det är oersättligt.

girlpower.

Ikväll vill jag inte sitta inne med en dator i famn. Det är helg och jag är ledig!

Dagens plan: shopping och konstrunda
sedan beachen ala fäboda och sist men inte minst en riktit girlpower avslutning med bridesmades på bio med, allt detta med världens bästa Josefin :) en tjejkväll behövs verkligen i dessa tider då alla är så himmelsk upptagna fastän det är sommarlov.

Idag for min bror till vasa för resten av sommaren och till jul typ. För att göra det hela mer smärtsamt tog han bilen med också. Nu har jag mist både cykel OCH bil i sommar. Men jag har ju ändå mer än jag behöver...

Imorron traditionsenlig powerpark med systrar och kusin. Fint med lov :)

mellan öronen

Allt är mellan öronen. All ångest, allt hopp, all önskan. Hela ditt liv. Det sker inte i det fysiska rummet utan mellan öronen. Det fysiska rummet påverkar det som händer mellan öronen, men det är inte möjligt att totalt styra det fysiska livet utan mental aktivitet, medan den mentala aktiviteten kan ha ett eget liv oberoende av den fysiska verkligheten. I alla fall för vissa.

När någon som den mest hatade personen i världen för tillfället håller i sin övervärdiga idé i 9 år och dessutom utför den, inser man hur totalt långa hans mellan öronen är från verkligheten. Dessutom behövs det en sann psykopat för handlingen.

De flesta väljer att hålla sig till det som händer mellan deras öron istället för att söka sanningen. Utav rädsla, utav hat, utav okunnighet, utav stolthet. Ja, orsakerna är många.

De vet inte bättre.

varför arten män inte dör ut.

Som självständig, självförsörjande kvinna vill man gärna tro att man klarar sig utan en man i livet. I ett jämlikt samhälle där kvinnan kan allt som en man kan.

Igår fick jag bevisat att man inte gör det. Inte jag i alla fall. När det gäller sånthär är jag hjälplös:

Tur att jag hade en händig och snäll man bredvid mig när bakhjulet for i slimsor på vägen. Att han också är ytterst bra på andra saker än att byta hjul kan också nämnas. Plus att han är snygg... Ibland får man skatta sig väldigt lycklig.

framåt.

Min tredagars-mini-semester är över idag kl 13.00. Den började med halvmara (som ännu känns av i framlåren) och ska avslutas med den första länken inför nästa års marathon. Halvmara 2012. Vilken evighetsmaskin det här med löpning är!

Naturligtvis tänker jag inte att jag tränar inför kommande årets halvmaran varje gång jag springer, lika lite som jag tänker på att varje dag läsa en del av en bok för att bli smart på ett visst område 2015 eller spela piano för att klara av bach's femte år 2016. Men man måste ha delmål för att orka i längden och för att hålla drömmar levande. Om någon sade mig att jag aldrig skulle få springa mer skulle jag acceptera det och hitta på en annan dröm. Kreativiteten tog dessvärre slut och jag älskar löpning, därför fortsätter jag, kan man väl säga. Plus att sen jag började springa har m n livskvalitet ökat med 25%. Det beror dock även på andra saker.

Jag vet det finns mänskor som skulle se förlusten av ens cykel som ett stort nederlag. Men inte jag. Jag har bestämt att se det som en utmaning. Är man cykellös får man hitta nya sätt att färdas. Så fr.o.m nu ska jag rullskrinna mig framåt i larsmo. Till jobbet, till vänner. Tur då man e lite galen redan från förr så man slipper bli stämplad.

lugnet efter stormen.

Det finns få saker som är så skönt som efter en sen utekväll vila ut för att sedan när det ännu är rimligt, stiga upp och duscha länge och byta till något fräscht. Det är säkert samma känsla som infinner sig när jakobsdagars gatorna städas och tystnaden infinner sig efter all ståhej. Även den intensivaste glädjen behöver få landa för att man ska orka i längden. Jag skulle inte orka om jeppis vore så här mer än en vecka i året.

Det var en rolig kväll och natt dock. Även om jag var nära tårarna när min cykel blivit stulen och det kändes hopplöst kunde jag än en gång känna mig så lugnad av att vänner fanns där och gjorde mig glad med grillad biff och roliga historier. Nostalgiska minnen kan inte återberättas för många gånger.

När vi väl kom fram till staden blev det att söka skydd för den "tropiska stormen", ett tillfälle som var som gjort för mingel: 20pers mer eller mindre för varandra okända som i mer eller mindre berusat skick står tight packade under en parasoll. Om inte det är ett tillfälle att säga något så vet jag inte vad som är, men vi är ju ändå finländare. Hur som helst var det lika roligt som vanligt att träffa alla vänner man inte sett på länge :)

Och vad är inte skönare att efter en helg då benen värker, cykeln blivit stulen och regnet droppar ner bara åtnjuta tystnaden i staden. Utanför staden, helst.

positivt och negativt.

Allt har sin positiva å negativa sida. Så även denna lördag. Jag trodde jag skulle få endast glädjas åt att halvmaran är över, att jaro vunnit, att jeppisdagarna är här,...osv.

Men nej.

Så går någon och stjäl min cykel och jag tycker personen ska skämmas.

Hatar härmed cykeltjuvar.

Ni fick en full kastrull att rinna över. Nu e jag lessen och arg.