grupper.

Tre dagar intensivt grupp- och ledarskapsarbete. Även om det här inte var en lika intensiv upplevelse som gruppdynamiks- och gruppterapikurserna så väcker det starka känslor med att vara i och bort från grupper.. Sociala som vi är undgår vi aldrig att ha en relation till grupper, vare sig det är familjen, vännerna, de gamla studievännerna och så vidare. 

Tycker det är sorgligt att vissa grupper splittras. Tycker det är synd att vissa grupper växer ifrån varandra. Tycker det är synd hur grupper stöter bort gruppmedlemmar och skapar gränser till andra grupper. 

Ändå har grupperna en så otrolig möjlighet att få en att känna sig värdefull, delaktig och uppskattad. De ger insikter och stöd. De ger styrka och utvecklar oss som människor. De ger en glädje som vi inte ensamma eller i par skapa. 

Illusionen om den perfekta, fullständigt trygga gruppen existerar inom oss alla. Ändå får vi med livet lära oss att leva med bristande, ofullständiga, otrygga grupper, eftersom gruppen innefattar alla dessa ofullständiga människor. Å tur är väl det, för har inte många krig börjat med illusionen om den perfekta vi-gruppen mot den onda-de gruppen, liksom freden har börjat i insikten om den egna gruppens brister? Liksom också processen att lämna barndomshemmet och dess kultur motiveras av drömmen om en större eller mer lämplig grupp för mig.

rum för studier.

Flippade ut på min kämppis idag för att jag inte haft den studiefrid jag önskat och behövt i höst. Har ju vardagsrummet som sovrum, alldeles intill köket, så det gör ju saken inte bättre.

Så hon föreslog, i förhoppning att i framtiden undvika motsvarande utflippningar, att vi skulle möblera om. Sagt och gjort!

Å bra blev det, känns mer som ett rum än nånsin förr. Mys!

Studiehörnan

Myshörnan.

Tv-hörnan

nostalgi i svartvitt.

När jag var 17 år fick jag den här klänningen av min au pair familj. Gissa om jag blev chockad när den satt som skuren idag, 7 år senare, efter att ha samlat damm i min garderob sedan höstbalen 2007.

Svart är en färg som aldrig är ute, liksom den här klänningen som då hade blivit beställd från italien.

Jag måste få avsluta

Jag måste få avsluta, tänker jag när jag håller på med ett skolarbete som jag hållit på med hela helgen, delvis under den senaste 1,5 månaden och i princip hela denna dagen.

 Det är de oavslutade målen vi minns i livet och det här målet vill jag inte längre att ska hålla mig vaken om nätterna. Så jag skriver och skriver och raderar och fortsätter sedan utan att bli trött. Jag vill bli klar och jag vill lämna bakom, jag vill glömma och framförallt vill jag gå vidare. Ja, det är för att jag vill gå vidare som jag har motivationen att avsluta.

utlåst inlåst.

Eftersom jag inte riktigt alltid kan lita på mitt minne brukar jag tänka att det värsta som skulle hända mig är att jag låser ut mig under ett tillfälle då jag är ensam och inte har telefonen på mig och ingen rör sig i närheten. Idag insåg jag att det inte är det värsta som kan hända. Det värsta vore om detta skulle inträffa då jag är naken.

Jag har som sagt haft ett litet träningsläger under helgen och som belöning för mitt hårda arbete bestämda jag att riktigt njuta med bastu i gymmet. Sagt och gjort, jag klär av mig och virar in min trötta kropp i en handduk, låser skåpet med allt förutom det jag har på mig och går in i duschrummet. När duschstrålarna slår mot huvudet är det som om hjärncellerna börjar arbeta på nytt, från en korttidsfrånvaro. Jag tittar kring mig och tänker "Var är min nyckel till klädskåpet?"

Gymmet har inga egna lås utan var och en får ta med sig ett eget. Eftersom jag är rädd om mina saker så har jag ett ordentligt lås, litet men ordentligt. Inget dagbokslås här inte. Jag minns mig ha låst skåpdörren och får en minnesbild i mitt huvud av min dricksflaska inne i skåpet som har nyckeln i ett band virat runt den.

Shitt.

Har alltså låst in nyckeln och är naken så nära som på en liten handduk. Ingen annan i omklädningsrummet till både min glädje och sorg. För i värsta fallet måste jag gå till receptionen iklädd endast handduk och be om hjälp. Å jag undrar vem där som har låskunskaper... Måste väl ännu poängtera att gymmet dessutom är unisex.

Mitt lås står där nöjt låst när jag försöker med våld dra upp det. Nej, försök inte, säger det hånande.

Lyckligtvis är jag inte en kvinna som skyr en liten utmaning. Av någon anledning kom jag på att just idag glömma ett litet hårspänne i mitt hår som jag inte annars har för vana att använda. Med mycket våld och lite jycklande lyckas jag på något vis forma hårspännet så den passar i låset, vrida runt och vips, öppna! Å låset for inte ens sönder.

Jag andas ut. Tackar Gud. Går in i duschen på nytt och i bastun... Ibland har man bara så fruktansvärt tur i oturen.

Endorfinhög

Jaa, dagen efter 3 träningspass har påmint mig om vad jag gjorde igår. Först kom träningsvärken, sen kom den stora hungern och sist men inte minst och i kombination med härligt förmiddagsväder med sol och värme kom en av mina top 10 största endorfinkickarna jag känt nånsin. Ni vet så där riktigt äckligt nöjd. Kunde inte sluta le och kände bara hur i fantastiskt bra jag mår både kroppsligt och själsligt. Ah.

Tänker gotta mig i känslan och av choklad idag och njuta av varje sjuk muskel. Imorgon fortsätter marathonträningen :) Ser redan framemot det.

träningsläger

För en gångs skull har jag helg utan program, förutom jobb imorgon. Så eftersom min träning fått lida pga skolstress den senaste tiden bestämde jag mig för att ha en riktigt träningshelg i helg. Fick idén från en träningstidning med träningsprogram och alls så jag tänkte att det lät festligt. Så idag det blivit 3 träningspass på 1 h var (bodypump/löpning/spinning), imorron blir det ett pass före arbetet och på söndag 3 pass igen då jag ska få in lite styrketräning också.

Måste säga att jag är överraskad över hur bra det gick och att man kan ge sitt allt flera gånger per dag, bara man vilar och äter gott däremellan.

Ikväll blir det filmkväll och fredadsmys utan den mysigaste. Nästa helg blir det jeppis, vasa och bl.a. massage på spa :)

Känner mig lite som en segrare. Nästan lika som här.