Back in business

Ååh, det är så roligt att vara tillbaka på jobb igen! Eller att ha ett jobb överhuvudtaget kanske det heter. Har hunnit både prata mycket med arbetskompisarna å alla tog emot mig väl. Njuter verkligen av att vara del av denna gemenskap igen! 

Det är också superskönt att känna till rutinerna, å veta vem man ska fråga vid behov. Jag fick ta tag i en del saker direkt och det var roligt att känna ett positivt lugn redan första dagen. Visserligen kan jag känna mig smått osäker över vissa kommande saker, men att ha varit "ledig" i ett halvt år har ändå gjort mig å min psykologroll gott. Det är en del saker man får insikt i först när man tittar på det från lite längre håll. Förövrigt jobbar jag ju dessutom bara 30h/v nu, så jag har en del korta förmiddagar å möjlighet till sovmorgon/morgonträning. Det möjliggör att det inte blir för många förändringar på en gång å att jag får egentid å tillräcklig återhämtning, vilket behövs speciellt i början när det sker många omställningar :)

Men som vanligt är jag i ett stadie av en blandning av ökad trötthet och uppskruvning efter en dags jobb. Intrycken är ju många oavsett om de är nygamla eller helt nya. Så nu ägnar jag en tid åt att vila förrän jag alls tar tag i nåt annat. Skönt! :)

Ni får en random bild på det. Får den inte en att sakna sommarn?

När pusselbitarna faller på plats

Man vet att man valt rätt yrke när man inte ens hinner bli arbetslös förrän man blir erbjuden jobb. Visserligen har jag fått några förslag redan under min studietid men jag trodde inte det skulle gå så här lätt. Eller kanske gjorde jag det? Jag har nämligen inte oroat mig för arbetssituationen än. 

Hur som helst, pratade med min arbetsgivare idag o de ville gärna att jag började imorgon. Helst skulle jag ha fått börja redan idag. Men för mig var det bra att börja först idag eftersom jag nu fick möjligheten att ha en sista ledig dag :)

Började dagen med dubbel frukost följt av styrketräning. Sen hann jag vila å shoppa lite pysselgrejs förrän jag fick 2h massage... Aah, känner mig som en ny mänska. För att inte låta det sluta där sitter jag nu på cafe med en varm choklad i ena handen å ett adlibris paket i andra. Känns som jag blivit väldigt bra på att vara snäll mot mig själv, nåt som var mitt mål i januari :) Å de e ett mål jag kan rekommendera åt andra! 

Så min vecka har börjat på bästa sätt. Bara positivt pirr i magen då jag ju känner damerna på "nya" jobbet :)

Tråkigt

Om nåt suger med Mariehamn så är det att det är extremt händelselöst på söndagar, åtm för oss med litet socialt nätverk. Inte ens promenader lockar i slaskvädret. Det roligaste idag har varit spinning, därefter har dagen gått ut på att slappa. Å ni tänker kanske att vad är det för fel på det? Nä, just det. Skulle jag inte ha möjligheten att ha de så här lugnt alla dagar skulle det ju inte vara ett problem.. Fast nu är det ju precis så att varje dag kan bli en söndag för mig om jag vill.

Som tur verkar det bli ändring i denna sak snart så att jag kommer att börja njuta av mina lediga söndagar igen! Jag blir så mycket mer motiverad att göra något om jag vet att min fritid är begränsad! Denna begränsning ser ju ut att bli jobb inom en snar snar framtid. Imorgon får jag veta exakt hur snar. :)

Å andra sidan är det väl väldigt bra att man ser framemot vardagar å att få jobba å hålla på. Jag trivs bäst ändå med lite variation. Om en månad eller så får ni väl höra hur jag klagar över att fritiden inte räcker till något ;) 

Lite om slask och livets mening

Det är sånt äckligt slaskväder här på kobben (= ön). Det har snöat hela dan, men eftersom det är plus 1 så lämnar allt som en sörja på marken. Trots det finns det folk som ihärdigt står på torget och säljer bröd. Själv var vi mer ute efter "semlor", dvs fastlagsbullar. Dessvärre var de slutsålda på cafeerna men vi fick ett par från butiken. Å så var man nöjd med den biten för i år. Runebergstårtorna kommer jag inte ens pröva. 

Trots att magen är lite för full av godsaker o vädret är blä så känner jag ett lugn som spridit sig i hela mig. Såg ni på Skavlan igår? Där var en psykolog som pratade om vikten av att "vara kvar" å inte ständigt "utvecklas". Även om jag tror att vi utvecklas även om vi "står kvar", så håller jag med om att det kan vara bättre att stanna upp än att rusa mot det som kan ses som en mer påtvingad utveckling.

 Med andra ord kanske dagens samhälle behöver lära sig att livets mening inte finns i personlig utveckling eller i att finna "sitt ultimata jag" utan i något helt annat. Trots allt kommer vi aldrig att utvecklas färdigt, å därmed kommer vi inte att finna lugn om vi ständigt kräver att vi borde vara ett steg före för att uppleva att vi är livet är fullständigt. 

Mening kan vi finna i att delta aktivt i livet genom att vara närvarande här och nu. För hur fantastiskt är det inte bara att vi lever och får vara del av livet å del av andras liv? På tal om detta skrev Tommy Hellsten så här: "Livet är i sig tillräckligt stort för att duga som livets mening. Att vara är livets högsta egenskap och dess mål.// Efter livets mening frågar bara den som inte ser livets förunderliga prakt omkring sig." 

Att välja väg

Det är ju oklart ännu hur de blir med jobbet i stockis jag intervjuades för, men sedan det har det öppnats en annan dörr som känns på något sätt mer självklar. Den ger en bättre "gut feeling", om ni förstår vad jag menar. Ett alternativ som känns tryggt, men ändå utmanande. En väg som inte betyder att vi överger våra drömmar, men som bygger en bättre grund för framtiden vill jag tro. 

Även om spänning, högt tempo och nya vyer har sina fördelar finns det en tid när man behöver dra i handbromsen före man kör vidare igen. Det senaste året har för mig inneburit stora förändringar och det är egentligen först nu som jag funnit tid att landa här. Jag har funnit mänskor som jag bryr mig om på denna ön och som frågar hur jag har det. Jag har funnit meningsfulla samband och hobbyer som gör att jag mår väldigt bra. Vi har skapat ett hem som vi trivs med och som känns som vårt. Att börja samma process i en stor och ny stad hux flux är lockande, men skulle samtidigt vara otroligt tungt just nu. Trots allt är positiva förändringar även stressande när de sker för många på en gång. 

Det var nån som sa att om du ändå inte vet vart du är på väg, varför har du så bråttom? Lite så känns det för mig. Jag är i startskottet på en karriär som jag inte ännu vet vartåt jag vill utveckla, och ibland är jag så öppen för möjligheter att jag inte alltid hinner känna efter å fråga "vad är det jag verkligen vill". Kanske det är därför jag drömmer om björnar som tvingar mig in i en bil och kör oss ner för ett stup? Björnen är den destruktiva, stressande kraft som tar med mig utan att fråga vad jag vill av livet, det viktigaste att det går fort. 

Samtidigt håller V och jag på att bygga en stabil grund för vårt gemensamma liv och vi har på många sätt samma drömmar. Men lägenhetsköp i en ny stad är inget man gör hastigt, utan något som får ta tid. Vi vill trots allt hitta en lägenhet å ett liv som ska kännas bra för oss i flera år, inte bara under en hastig stund av förändringens eufori. 

Så nu vet ni hur snabbt planer kan ändra, men egentligen var det här alternativet mycket bättre än vad jag kunde tro. Å därför känns det lätt för mig att svara ja på detta förslag, även om jag inte vet om  jobbet i stockholm skulle vara ett alternativ. Samtidigt är jag glad för att jag fick en bild av arbetet på andra sidan, ni vet ju hur man kan fastna i att tänka på andra alternativ om man inte provat först.

Sammanfattningsvis får vi troligen spendera en vår och kanske en sommar till på denna ö förrän vi rör oss vidare. Det ger mig gott om tid att få klarhet i vad jag vill, att söka fler jobb vid behov och att hitta den plats som känns som vår. För varje minut som går blir jag allt mer säker på att det här är det bästa alternativet. Nog hinner vi ännu med Stockholm hur bra som helst, vi har hela livet framför oss. Å på tal om liv, så har jag ju en nyfödd härlig systerson på andra sidan dammen som jag nu lättare kan hälsa på :)

En dag i Stockholm

Sitter på bussen igen, denna gång mot Grisslehamn. Är lite trött trots att jag sov överlag bra i natt, förutom att jag väcktes av en dröm av att jag satt i en bil där en björn körde, å det slutade med att vi körde ner för ett stup... Borde kanske göra nån drömtolkning på de men är int säker på att jag kommer fram till nåt vettigt. 

Började dagen med en ordentlig frukost, såg en tid på tv förrän jag satte mig på pendeltåget till södermalm. Måst nog säg att jag är stolt över att jag klarat av att ta mig från punkt a till punkt b även om det inneburit flera byten. Så här med tanke på att jag är en lanttis i själen.

I södermalm njöt jag av lite solsken och for in till Fabrique och köpte lite surdegsbröd. Har hört jättebra om stället så blir spännande att testa bröden väl hemma. Var jättesugen på deras fastlagsbullar å kanelbullar, men var så mätt då å tänkte att vi ändå planerat ett cafebesök med fastlagsbullar i helg.

Sen strosade jag genom Gamla Stan som vanligt, men fastnade inte för något. I lagerhaus hittade jag en donitsform för 10kr, så den fick följa med hem. Har nämligen hittat recept på hälsosamma donitsar så det här var ett riktigt avvägt beslut. En topp fick också följa med hem, liksom ett lyxigare kaffe som behövs för att orka med mörka morgnar! Kvalitet framom kvantitet alltså!

Sen blev det ett varv ännu efter lunch i centrum och nu sitter jag här mätt å trött. En trevlig dag, i en trevlig stad helt enkelt!

Halvvägs

Ligger i soffan i airbnb lägenheten i stockholm å känner mig mer hemma än jag nånsin gjort på ett hotell. Kvinnan jag hyr av var jättetrevlig, sa att det är fritt att äta vad jag vill å testa deras bastu-dusch om jag känner för det. Ja, ni läst rätt, i sverige finns duschar som blir som ångbastu! Tror jag skippar bastun, däremot hade jag inget emot att belöna mig med lite glass jag hittade i frysen. Hyresvärden skulle trots allt flytta om några dar så de e klart man hjälper till att lätta på flyttlasset ;) Så nu vet ni att airbnb är bra! 

Dagen i övrigt har varit rätt krävande och jag är jättetrött. Tog båten 12:20 men var trots det framme först i stockholm 16:45! Å jag som hade intervjun 17:30 och restiden var exakt 45 min. Så hur gör man? Jo, springer, hinner på ett försenat tåg och frågar trevliga svenskar om hjälp. Hann jag i tid då? Jo, på något märkligt sätt gjorde jag det. 

Intervjun då. Inget farligt. Inget oväntat. Fick veta att det var 17 som sökt platsen, varav jag var en av de fem som intervjuades. Så måste ju därför erkänna att konkurransen är högre än väntat i stockis.

Intervjuarna tyckte mina erfarenheter var goda, däremot var de inte lika nöjda med längden, dvs jag har ju inte jobbat länge. Det som jag själv i efterhand var mest missnöjd var att jag upplevde mig tidvis ge ett väldigt klämkäckt, halvmaniskt intryck.. Det är int lätt att hålla tillbaka den spänning å glädje man har för jobbet.

Så just nu känner jag att den här resan kanske stannar här, men man vet aldrig. Men även så var det en bra resa och jag lärde mig mycket! Å jag är inte osäker på att jag kommer att hitta min plats. Förr eller senare. Men detta arbete hade helt klart sina fördelar.