Vad jag saknar

Så här 6v efter att vi flyttat till Stockholm kan jag konstatera att jag saknar följande:

1. Vänner å familjen. Ok, jag har 1 mer vän här i Stockholm än i Mariehamn (Johi), men jag e fortfarande allt för långt ifrån dem. Nu e de i å för sig kortare resväg hem, men att ta ledigt är int så lätt... Jag saknar nu dessutom mina kollegor på Åland som var riktigt härliga, varma mänskor. 

2. Finska å finlandssvenska. Låter kanske märkligt, men jo, det gör jag. Jag känner inte att jag riktigt uttrycker mig till 100% när jag pratar rikssvenska. Å jag saknar den där känslan av tillhörighet som avslöjas då man öppnar mun.

3. Reissumies. Finlands billigast rågbröd. Med oltermanni. Å gurko.

4. Ankdammskänslan. Att vara anonym

i en stor stad är härligt. Förrän du känner dig nästan för anonym. Att inte så någon du känner när du går ut kan tidvis få en att känna sig lite bortkommen. 

5. Tryggheten. Det är något otryggt i att bo i en stor stad, hur man än går rumy det. Jag vågar inte gå ut å springa när mörkret kommer. Å jag litar av någon orsak mindre på främlingen här än i mindre orter eller i Finland överlag. Det handlar väl om rädslan för det okända. 

Men i det stora hela så är det ju ändå här vi är å här vi trivs. Tillsvidare. Jag kan definitivt se mig någon annanstans också. Men nu är Stockholm roligt, spännande å nytt. Å Emmi kommer hit om en vecka å råder bot på en del av min kompissaknad. Å så ska jag köpa flygbiljetter till jeppis över jul. För det är ju inte så länge till det. 

Saker som gör mig glad

Okej, kan väl konstatera att livet inte är lätt alla gånger. Men idag har jag faktist haft lite flyt. Eller tur i oturen. Jag trodde ju nämligen att min lön försvunnit, när varken chefen eller banken visste vart den gått. Visade sig att de skickat den på avi per post för att de inte fått blanketten om att jag vill ha pengarna till mitt konto. Vad lever man i för värld där man får en check hem med ens lön istället för till ens konto via en annan bank kan man undra? Why complicate it, liksom??? 

Nå anyways, jag hade inte fått nåt sånt på fredag men tydligen hade det kommit igår istället, V hade bara inte gett mig min post. Före detta hade jag nämligen misstänkt att vår postiljon missat sig. Igår fick vi nämligen två brev på posten från polisen som

skulle till vår granne, så jag tänkte att han kanske misstog sig igen... Men lön har jag fått så de e jag glad för.

En annan sak som glädjer mig är att jag har varit på länk idag igen och hittade många fina lenkkispår! 

Påminde om österbotten, men ändå int. 

Det var massor av kullar å stigar hit å dit å så denna fagra damm. Vilka färger!!

Kort om helgen.

Tänkte skriva ett litet inlägg om helgen som varit, men har lust att göra det kort så ni får det i punktform.

- Det blev lite shopping med Johi igår trots allt. Köpte en tröja från Oasis som tydligen var "känd från TV då Tilde de Paula burit den" på typ nyhetsmorgon och den har mönster från tapeten i något slott i England (meddelade butikspersonalen). Inte därför jag köpte den dock, visste inte förrän igår vem Tilde de Paula var, haha. Men fin var den iaf!

- Vi gick på middag med Johi igår, på pizza i centrum. Därefter strosade vi runt på stan i typ två timmar, försökte gå in på nån bar men de var så fullt så vi fick ångest och for ut igen. Till slut hittade vi ett hak i gamla stan, drack varsin somersby och for hem. Bästa på kvällen var kanske gatumusikanterna i Södermalm, som spelade trummor på sin cykel och fick hela gatan att dansa. 

- Idag har vi gått runt Djurgården IGEN och besökt Blåa Porten IGEN på te och sött IGEN. Men saker man tycker om å mår bra av ska man göra igen å igen. 

- Ikväll hade vi date-night med V och for på bio å såg Everest-filmen. Alltså nää.. vill ju int förstöra för nån som vill se den men den va ju ingen feelgood direkt. 

- Så summasummarum: helgen mycket trevlig men gick ALLT för fort. 

Att våga ta det lugnt

Det som är min absoluta utmaning med löpningen (som jag nu äntligen kommit igång med efter den utdragna förkylningen) är att hitta rätt nivå på fart, längd och antal löppass i veckan. 

När jag började löpa för 6år sedan var det lätt; jag hade ingen löparvana, kondis eller något att överhuvudtaget mäta mig med. Jag orkade knappt jogga en kilometer. Varje kilometer mer var tillräckligt för mig. Jag kollade klockan men mätte sällan sträckan. Kilometerfart blev jag bekant med först inför träningen för mitt första lopp. Att jag sedan 9månader efter att det allt började, med 3månaders regelbunden löpträning sprang mitt första halvmarathon på en tid som jag än idag har svårt att knäcka kan jag knappt förstå. Men det fanns helt enkelt en glöd i mig som jag sällan känt därefter. 

Men tillbaks till idag. Jag har sprungit med så olika fart å i så olika sträckor att jag inte riktigt vet var jag är idag. Jag kan ha pauser på ibland månader då jag knappt springer något. Så var ligger jag idag??

Jag jämför mig ibland felaktigt med min bästa nivå å (då jag sprang 10-12km/h) blir så enormt besviken när mitt tempo ligger på 9km/h. Å när jag en gång sprungit 21km varannan söndag så blir jag besviken när jag tappar lusten efter 5.

Å att tro att jag ska orka 5-6 löppass i veckan utan att skada mig idag är lika osannolikt som att jag springer ett marathon nästa vecka.

Så det som det handlar om för mig i höst kallar jag baby steps. Små små steg framåt. Att springa 3km är bättre än 0. Att inte tvinga mig framåt, utan söka lusten framåt. Farten får vara vad den vill, även om jag så småningom ska variera träningen lite mer. Just nu handlar det om att få in vanan, glädjen och känslan för löpning. 

Fredagsfrustrationer

Det här skulle bli månadens bästa dag: lönedagen. Gå på stan på mer än fönstershopping. Göra nåt kulturellt. Köpa konstprylar. 

Men nä. Ingen lön har nått mitt konto av någon orsak. Så jag är lite bitter. Hoppas det bara är en engångsföreteelse. Å inte en av alla dessa motgångar man möter när man är ny här i landet.

Så det blir billiga nöjen här i helg i stället.  En länk runt skogen eller nåt nytt ställe. Netflix. Pajrester. Läsning. Idol. Barnboksteckning. 

Lite bitter å irriterad, men samtidigt: vad mycket roligt man kan göra gratis! Å tid i form av egentid, det har jag mycket av. Å det - det är först värdefullt!

Ungdomens källa

Det är något märkligt med svenskarna. De ser så otroligt unga ut för sin ålder! Jag har två kollegor som är närmare 40år, å jag skulle inte ha gissat att de var en dag äldre än 30! 

Är det så att de ser så unga eller är det bara jag som blir gammal? Kan det vara så att när man kommer in i arbetslivet suddas linjerna mellan åldersgrupper inom den arbetsföra åldern ut? Eller är det att när man är 25år har ens personlighet utvecklats klart så att alla upplevs vara i samma ålder? 

Oavsety vad det beror på så hoppas jag att den svenska ungdomligheten smittar av sig på mig, så att jag ännu får känna mig å se ung ut ännu om 10 år. 

När de blir av

Idag fick jag äntligen min Afternoon tea med scones å clotted cream! Har längtat efter detta länge, det har känts som en höstgrej som jag bara måst ha :D Så jag bakade scones å en pumpapaj, bjöd Johanna över å så for vi på länk före vi drack vårt afternoon tea som redan hann bli kvällste. 

Å mums vad gott det var! Allt blir så mycket godare när man längtat länge å när man varit på länk före! 

Imorgon blir det barnboksillustration lektion 2. Wihii!!