Färg, klipp å olaplex

Hello!

Lördagen till ära har jag varit och klippt å färgat mitt hår. Det blev som vanligt så dyrt så jag mår dåligt över det, men slutresultatet blev ju iaf bra! Funderar att man kanske borde ta å sluta färga håret då de e så dyrt, men samtidigt, de blir ju så mycket bättre när nån annan fixar det. Plus att jag gärna unnar mig lite lyx i vardagen. 

För första gången tog jag även tilläggsbehandlingen Olaplex, en behandling av strukturskadade hår vid speciellt blekning och färgning. Enligt frisören gör behandlingarna håret gradvis bättre och bättre, varför det är bra att mellan färgningar göra en hemma-behandling en gång i veckan. Jag ska nu testa å se, blev iaf imponerad av resultatet på salongen! Frissan tog före- å efterbilder som jag kan dela med mig av senare...

Här får ni iaf en suddig efterbild av resultatet.

Fredagskänslan

Saker jag inte gillar med den här fredagen:
- att jag vaknar vid 3 och inte kan somna om (= stressvarning, dags att lugna ner tempot).
- att jag haft fullproppat program hela dagen(dock rätt intressant program)

Saker jag gillar med den här fredagen:
- att min gradu-artikel ska presenteras i Spanien, tänk riktigt med mitt namn på!
- att solen skiner
- att V bjöd på lax och vin till middag
- instagram stories

En serie ni MÅSTE se

Alltså.. e de en serie ni ska se i höst så är det "THE NIGHT OF" 

Foto: hbo.com

Serien handlar kort å gott om en ung å ordentlig man som hamnar på fel plats vid fel tillfälle... eller så tror man iaf initialt..

Jag har sett bara 2 avsnitt hittills, men är redan övertygad. Fick sån jäkla ångest under första avsnittet att jag tänkte sluta se... men jag.kan.inte.sluta.se.

Å om ni inte redan är övertygade så kan jag ju meddela att den har 9/10 på IMDB. 

Att äga sin lycka

När jag inte har något konkret som jag bara måste skriva om har jag ofta tänkt att det vore roligt att ha en ordentlig kamera och kunna fotografera ordentliga bilder att dela på bloggen. Tror jag skulle ha rätt bra öga med sånt bara jag skulle börja på.

Jag fastnar dock ofta i funderingar på vilken kamera som är rätt och om jag verkligen skulle ha så mycket glädje av den som den verkligen är värd, eller om den skulle bli ännu en sak som tar energi ifall den inte används.

Jag vet inte hur det är med er, men för mig tar det mycket energi att äga saker som inte används eller "älskas" desto mer. Speciellt om de varit dyra eller tar mycket plats. Jag mår på ett sätt psykiskt dåligt av lådor som är fulla med saker som jag inte har koll på eller skåp som döljer maskiner jag använt högst nån gång. Av att äga t.ex. kläder som inte ger mig större glädje eller praktisk nytta.

Det är därför jag får sån energi av att äga mindre och göra mig av med saker jag inte använder. Få saker ger mig sånt lugn.  Det är därför det här med minimalism tilltalar mig så mycket.

Det bästa i livet är ändå gratis. Som att njuta av det som händer mitt framför en.

Att springa med andra

Jag har länge sett mig som en person som springer ensam. Löpargrupper har känts främmande och att springa i andras tempo har verkat jobbigt. Efter att ha sprungit mer med andra har jag ändå fått omvärdera dessa upplevelser.

Igår sprang jag för första gången i löpargrupp via runacademy. Det var en fortsättningskurs i löpning där jag å ca 10 andra deltog som på 6 tillfällen vill bli bättre på teknik å löpsteg. Idag å sin tur sprang jag med två kollegor under vår friskvårdstimme. Tillsammans sprang vi å pratade medan svetten rann. 

Tillsammans med andra orkar jag pressa mig längre, tiden går snabbare och det känns mindre som träning å mer som lek. Det är skönt att inte behöva hålla i piskan utan mer flyta med.

Jag har ofta gjort mig så oberoende av andra att jag inte velat delta i sammanhang som involverar andra. Där andras behov måste beaktas å andra måste beakta mina. När jag ändå utsätter mig för det, märker jag ändå att det gör mig gott. Att jag inte alltid behöver springa själv.

Tankens å träningens makt

En av mina guilty pleasures i livet är att beställa tidningar för att få de premier som hör till. Min senaste premie är en bodyputter från Body Shop och dessa byxor från Karitraa.

Viktor tycker de är vidRiga, själv har jag lite ambivalenta känslor gentemot dem. Trots det gick det hur bra som helst att träna i dem.

På tal om träning. Idag for jag iväg till träningen å kände mig deppig å ångestfylld. Jag kände inte igen mig själv, jag som oftast är rätt glad eller åtminstone neutral i min grundstämning. Efter lite analys kom jag fram till att det hade absolut ingenting att göra med träningen eller med livet i övrigt heller. Jag bara hade en depressiv,  troligtvis hormonell, svacka. Efter träningen var svackan nämligen så gott som bortblåst.

Det här fick mig att tänka på hur mycket vi kan påverka vårt mående både med våra gärningar och våra tolkningar av vårt mående. Om jag hade gått i fällan och trott att depressiv känsla = livet är skit/jag är skit/något är fel, hade jag antagligen inte mått bättre nu. Mest sannolikt hade jag bara legat i sängen å tyckt synd om mig. 

Jag säger inte att vi alltid kan påverka vårt mående så lätt, å förstås finns det personer som hamnar i depressioner, ångesttillstånd å andra psykiska tillstånd som behöver mer behandling än fysisk aktivitet å mentala strategier. Jag vill bara belysa hur jag konkret fick erfara upplevelsen av att bryta en negativ spiral. Å hur bara valet att se känslor som bara  känslor istället för en sanning kan göra all skillnad för hur jag mår just idag. Tanken har stor makt, men med träning kan även tankarna desarmeras.

Höstens alla projekt

Vet inte hur det är med er, men för mig för hösten med sig inte bara en mysig stund på året utan även förväntningar om att påbörja olika projekt som man sedan på något sätt ska ro i land under det kommande "läsåret". Även om jag älskar projekt och generellt är rätt bra på att ro saker i land, funderar jag ifall det alltid är för oss själva vi påbörjar alla projekt eller för att leva efter förväntningar på vad det innebär att leva "ett rikt liv"?

Jag tror att det finns en grupp mänskor som skulle må bra av att ha mer aktiviteter i sitt liv, som alltid väljer vila framför aktiv vila, som upplever varje uppgift som ett krav, som har undvikande som strategi. Men så finns det också den andra gruppen som ständigt har något på gång, som driver på utan att känna efter, som påbörjar en massa nya projekt, som inte kan känna sig nöjda med sig själv förrän de uppnått dagens mål. Den ena gruppen riskerar depression å den andra utmattning.

När jag själv tenderar att söka mig till den andra av dessa två ytterligheter men inte vill hamna i den andra gropen heller har jag i höst valt inte påbörja några nya projekt utan ha som mål att avsluta projekt som jag verkligen vill avsluta.

Det innebär att vara mer målinriktad å t.ex. försöka fokusera på att bli riktigt bra på specifika färdigheter (såsom löpning), läsa klart böcker jag velat läsa men inte avslutat, göra klart påbörjade pysselprojekt utan att påbörja nya, sätta de sista detaljerna i inredningen, testa recept som jag ringmärkt men inte kommit mig för.

Eftersom det finns många projekt som inte kan avslutas har jag också valt att ta död på de projekt som jag inte verkligen VILL avsluta. Det innebär att garderoben ska rensas på sånt som jag kanske nångång kunde tänka mig att bära,  bokhyllan rensas på böcker som inte riktigt var min smak, tiden ska inte läggas på tv-program å nätsurfande som inte ger något, pengar ska inte investeras på annat än det jag verkligen älskar.

Så har jag tänkt. Å vad det blir av det hela får vi se. Men jag hoppas det ger mig ett lugn som behövs i en värld av oavslutade projekt.