det lilla leendet

I min stad finns en gammal man som går ut och in och sätter sig ner och tittar på mänskor och han ser mycket mänskor men ingen som ler för mänskor har för bråttom och ingen vill slösa med leenden för leenden kostar tid energi vänlighet och vänlighet lägger vi bara ner om vi har något att vinna på den för vänlighet kan köpas för pengar och gamla män som sätter sig ner vill ingen sälja till för priset är alltid för lågt.

le.

Secret Stalker

Secret Stalker är ett vackert uttryck för ett vanligt fenomen i ett litet samhälle (som Jakobstad), nämligen att i hemlighet vara (smått) förälskad i någon man inte egentligen känner men ser ofta.

Man vågar inte skriva, prata eller ens skicka en vänförfrågan på facebook, så man nöjer sig med att i smyg titta på personens foton, småspana på honom/hennepå krogen/stället personen ses och söker sig också medvetet till ställen personen brukar ses. För att få sig en dos, i smyg.

Varför existerar detta fenomen även om det vore mer logiskt att bara gå å prata med personen, visa att man intresserad eller i varje fall visa att man finns?

Jo.

Men nu är det ju så att många inte vågar sätta sig på spel eller helt enkelt är för blyga för att göra något. Rädd att ens lilla span ska visa sig något HELT ANNAT än man fantiserat innan man känner personen eller att hon/han är helt enkelt INTE INTRESSERAD. Vi är för rädda för att ta reda på, även om vi kommer att undra resten av vårt liv och ångra att vi aldrig lärde känna personen som kunde ha varit någon speciell för oss.

So keep stalking, secretly.

en katt begraven

fick världens omysigaste överraskning i morse när jag steg upp. En katt ligger död utanför vårt hus. En gigantisk vit lurvig katt. DÖD.

Jag vet inte vems katt det är och vad som hänt men jag tycker de e lite skrämmande, speciellt eftersom jag såg katten sitta och sola sig i går helt nöjd: så nöjd att jag t.o.m. tog en bild på den igår när jag var ut på promenad!

Antagligen finns det en naturlig förklaring till det skedda men såhär som första sak man ser en måndagmorgon då man stiger upp ur sängen är inte najs.

Ps. fortfarande sjuk i benen!

varför fjortisfyllor är för fjortisar

Det var planen igår att vi skulle dra en gammal hederlig fjortisfylla med vännerna, sådär för att få reda på varför det var roligare på jeppisdagarna när man var 14,15,16 än när man är 20, vilket är den sorgliga sanningen...

Tyvärr var det dock inte så lyckat, fastän det var skoj. This is why:

1. när man var yngre behövde man inte dricka mycket för att känna av det. Nu blir det dyrt och kaloririkt.
2. när man var omyndig slapp man inte in på krog och kunde därmed inte köpa mer sprit när man redan var full.

3. när man var yngre hade man ingen krapula.

4. när man var yngre hämtade föräldrar en hem och man behövde således inte ta sig hem i en dyr taxi efter en timmes väntan i taxikön.

5. när man var yngre kunde man skylla en dålig fylla på att man inte var van att dricka.

6. när man var yngre gjorde alla på samma sätt.

7. när man var yngre fick man vara i skolparken och dricka, nu är man pedofilstämplad om man tar sig dit.

8. när man var yngre tänkte man att det bara var en fas och sen skulle man ändå bli äldre och mognare och därför hade man en orsak till att ta en fjortisfylla.

9. när man var yngre kunde man krypa i skolparkens buskar och kissa utan att ha sönder strumpbyxor och slarva bort telefonen.

10. när man var yngre fick man vara fjortis och dra en fjortisfylla. Utan att känna MORKIS efteråt.

Då var det sagt och gjort. Kanske gör vi det på nytt nångång. Kanske inte.

små steg i sanden

Halvmarathon igår, aj så det värker i mina muskler. Tycker alla som inte sprungit det skulle kunna göra det bara för att få känna den "härliga" känslan i låren dagen efter. Igår var nog ett kapitel i sig och nu är det bara resten kvar. Första dagen på resten av mitt liv. ;)

Borde nog inte ha börjat så snabbt, för jag brukar aldrig vara sådär trött efter redan 15 km, men konstigt nog var jag inte så trött vid mållinjen längre. Men nu vet jag ju till nästa år, för det här gör vi ju på nytt nästa år. Då ska jag förbättra tiden med åtminstone en kvart.

Jeppisdagarna lider mot sitt bittra slut men precis som förr är det både najs och bajs. Jag vill ha melodys dansgolv lite tommare tack så jag får dansa dansa dansa. Det ska jag ikväll också, men inte på melodys golv utan på gågatan.. Men först ska det gammaldagstorga, ätas gott med systrar och kanske simmas @ fäboda. Sommaren 2010 e grejt!

Saker jag vill ha tillbaks

Ja jag vet att materialism skapar olycka o att ting bara är något att fylla tomrummet i våra liv med, men jag har alltid tagit de mycket hårt att förlora en sak jag tyckt om, även om dess sanna materiella värde inte är mycket. T.ex. blev jag såå lessen när jag i misstag satte en 1 (en) mark i en automat så att pappsen fick "gottgöra" det hela med 5 (fem) mark och en chokladask. Gissa hur lessen jag blev då jag förlorat 25mark då...

Men tillbaks till sakerna jag förlorat och vill ha tillbaks. Listan blir lång:

- min nappflaska med disney figurer på. Jag var kring 3 år och vi körde med bilen i diket, då min favvo-nappflaska föll i diket. Ingen såg den efter den incidenten, jag grät i tre dar.

- min rosa prinsess klänning. Hade den när jag vill se extra fin ut, även när den blev lite för liten. Skulle vilja låta mina framtida barn ärva den, men den blev skickad till fattiga barnen i afrika av min farmor, sa dom till mig. Jag går fortfarande på den historien och hoppas någon i afrika har barn som kan ärva den.

- storlek 38 i skor. Vore inte livet så mycket lättare om mina fötter vore två storlekar mindre...? Eller åtminstone skulle jag också kunna hitta skor på rea.

- kaninen knubbis. Som var knubbig men som dog efter att jag haft den en vecka för att den blev ihjälskrämd av grannens katt. Livet är hårt :/

- min kamera. Missing since våren 2010. Därför får ni inte se några roliga bilder på mig från sommaren. Sorry!

- bilderna som är fast i en dator som pajat. Därför får ni inte se några gamla godingar.

- otaliga mängder örhängen jag verkligen tyckt om. grr, kan inte fatta vart de tagit vägen, säkert 50 par. Dessutom saknas 500 st hårnålar, klämmor och band. Vem äter upp dem??

Och slutligen vill jag ha tillbaks alla de vänner talanger minnen som gått förlorade...

varför skulle inte kvinnan kunna?

Roligt med kunder som konstaterar: "Kan du kitta bågar också???? Och skära glas??"

Vad de menar är: kan du FASTÄN du är kvinna göra något så "avancerat" som att dra några drag med en kittspackel/glasskärare..

Lika roligt är det när de kommer in o frågar om det finns någo "folk" här. Då lockar de att svara "Nej, tydligen bara jag. Att du kom in gjorde inte saken bättre..."

O så finns de ju dessa som känner att de måste riktit betona att de nog tror kvinnan klarar av: "Tar du i den tunga sidan, du som är så stark??"

Och de som bara vill kommentera: Kan kvinnor sånt här också??

Ja, vi kan. Men precis som det är jobbigt att börja förklara åt varje svensk att man inte har föräldrar från sverige är det jobbigt i längden att behöva förklara att man nog kan, fast man är kvinna och att det kanske är orsaken varför kvinnor väljer mer typiska. Det, å så vill vi ju inte bli trakasserade heller, för att vi råkar vara kvinnor.

vem vet inte jag.

ska hålla det här inlägget väldigt kort och konsist. kanske för att så mycket bubblar inom mig att ifall jag verkligen skulle öppna mig just nu så skulle jag imorgon känna mig som en idiot. Inget illa med att vara det heller, som omväxling.

Ja, jag vet ju att det här är ologiskt och när man kör med den här tekniken så kommer det ju att skita sig förr eller senare ändå.

Men jag vet att du vet och därför tycker jag det är din tur att visa nu. Jag vill se hur långt de kan gå och dörren är öppen. Välkommen!

(tänker ignorera att det här blev ett jäkla FLUMMANDE men det här är min blogg och jag har druckit en cider fast jag inte skulle och det är ditt fel.)

Gonna give it all.

Fäbodas vågor kastade sig mot mig än idag. Kändes bra mot trötta ben från gårdagens nöjesfält och länkande. Halvmarathon om 5 dagar. Vad gör man efter det?

Det sägs att man kan bli deprimerad när ett projekt som betytt mycket för en plötsligt tar slut. Jag vet inte hur det kommer känna när jag har firat att jag klarat springa de arma 21 kilometrarna (för de kommer jag klara!) och har firat det hela helgen. Förhoppningsvis har jag då redan ett nytt mål. Marathon 2011??? Hmm..

Bestämde mig i natt. Det är det här jag vill. Det är vi själva som sätter gränser för vad vi kan och inte kan. Klarar av eller inte. Vad som är möjligt eller omöjligt. Till 100 %. Jag tänker följa min dröm, leva passionerat för det och vi ska se om det bär.

"Sluta inte leva förrän du vet hur långt du kan nå i livet"

Jag vet vad jag vill ha. Och jag ska då säkert ha det. Envis som en åsna. Du lär känna av det..

Le premier jour du reste de ta vie

Såna tankar (d)en film(en) kan få i ens huvud. En bättre film efter de diskussioner vi hade med de bästa tjejerna vid fäbodas stränder. Jag måste börja greppa tag i mitt liv igen. Fastän det är sommar och det är meningen att man ska få släppa loss allt. Men jag känner bara att jag på senaste tiden gått runt runt runt utan att veta vart. Vet fortfarande inte, men jag vet en sak: idag är sista dagen på resten av mitt liv och därför ska jag göra det bästa av det.

Man hinner med mycket på en livstid. Många glädjeämnen, många sorger. Jag vill inte att någon annan ska styra mig, men jag vill inte heller vara slav av en inre kontroll o gå miste om livets spontanitet.
´
Livet är för kort för att oroa sig. Eller som en vis man sa (kommer inte ihåg vem så ursäkta)

"Om ditt problem går att lösa, varför bekymra dig? Om ditt problem inte går att lösa, varför bekymra dig?"

Jag vill inte bekymra mig. Jag vill leva.

En vecka fylld av romantik

Ja. Äntligen har det hänt framsteg på kärleksfronten... För alla andra än mig! Har börjat tröttna på att ha en sommar så utan romans så jag vet int vad... Jag menar det heter ju SOMMARROMANS, inte vinter/höst/vår -romans så borde den aldrig då uppkomma??

Så vad gör man int att ta till desperata romansbotmedel: ser 7 romantiska filmer under en vecka, en per kväll. Har jag släckt min romantiktörst eller är törsten mångfaldigad?? U tell me!

Dag 1.
Film: Tillsammans är man mindre ensam.
Romantikfaktor: 3 +
Citat: "När jag lutar mig, måste du luta dig tillsammans med mig"
Vad lärde jag mig: Först när någon håller på att lämna dig inser du att du älskar den. Spela svårfångad.
Bör ses: när man läst boken, som för övrigt är 100 ggr bättre.

Dag 2.
Film: Bridget Jones Diary (1.)
Romantikfaktor: 4
Citat: "I like you, just the way you are"
Vad lärde jag mig: stora mommo-underkläder är heta. det finns good guys och bad guys i deitingvärlden och ibland sätter man fel etikett på fel man.
Bör ses: i ett singelsällskap, i mormors gamla trosor.

Dag 3.
Film: When Harry met Sally
Romantikfaktor: 4 +
Citat: "En man kan inte vara vän med en kvinna."
Vad lärde jag mig: en man kan vara vän med en kvinna, men egentligen vill han alltid också göra något mer.
Bör ses: när man vill filosofiera om kärleken. gärna om och om igen.

Dag 4.
Film: Good Luck Chuck
Romantikfaktor: 2
Citat: "You´re like penguins..."
Vad lärde jag mig: alla kvinnor vill hitta sin livskamrat, män vill bara raitta runt.
Bör ses: när alla andra romantiska komedier vid makuuni är uthyrda.

Dag 5.
Film: Tyttö, sinä olet tähti
Romantikfaktor: 4 +
Citat: "mä luulin että sä olit snobi, mutta sä oot ihan tavallinen tyttö"
Vad lärde jag mig: drömmarna bär långt, kärleken längst.
Bör ses: med popcornsskål och massa limu i famnen.

Dag 6.
Film: My blueberry nights
Romantikfaktor: 4
Citat: "I´ve never seen a girl eat as much as you"
Vad lärde jag mig: lita inte på någon, inte ens på dig själv.
Bör ses: när man just blivit lämnad eller ska göra slut.

Dag 7.
Film: In search of a midnight kiss
Romantikfaktor: 4
Citat: "Answer this questing: did you or did you not trim your pubic hairs?"
Vad lärde jag mig: kärleken är bitterljuv.
Bör ses: när man vill skratta åt livets tragedi.

mentala skavsår

Jag var på en långlänk häromdagen inför halvmaran och när jag kom tillbaks hade sidan av foten ett vackert skavsår. Det lät sig inte lugnas av att jag böt till ett annat par skor utan fortsatte att värka, svida, bli rödare och ömmare. Till sist gick jag barfota och då lättade det på en kort stund.

Det är likadant med mina mentala skavsår. Saker som kommit där längs vägen (livets väg för att göra det riktit filosofiskt) men som fortfarande är ömma. Jag försöker gömma dem i andra möjligheter, andra livsvillkor, andra skor, men de läker inte.

När jag blottar mina mentala skavsår blir det bättre efter en stund. Visst är det generande till början, jag erkänner mina svagheter och det är fult, små-äckligt och inte helt riskfritt. Men tiden läker och jag inser att jag borde aldrig ha gömt dem.

O så finns det ju som tur plåster. De kallas vänner.

Åså vare dähäärnand duveit noo

så många tomma ord vi använder dagligen. ord som ploppar upp för att fylla tystnaden, för tystnaden kan skapa kaos. den får inte ta rum.

-alltså ja fundeerar att om man sku veit du fa o sii liiti om he liksom e na som e tär vi netti eli om man int ork böri fara tiid tå he e e äntå sama foltschi som he bruk vara fö du veit ju förrA viko så skeed e ju int na tå he va demdi sama folschi som he bruk vaa tär...

ja.

o så var de ju de där tomma orden som verkligen betyder något men som vissa inte kan stå bakom. tomma löften som för den ena betydde allt och för den andra, den som sa dem, inget.

skäms.

från ytan till djupet

Tycker det är intressant hur jag märker hur mina värderingar och livsstil hoppar från att värdera ytliga saker, materialism och värdslig njutning till att verkligen värdesätta "djupare" värden. Just nu får jag inte nog av naturens skönhet, tystnad, ett barns skratt och musikens toner.

För första gången på säkert sju år har jag varit fem dagar helt utan smink. Det låter kanske som löjlig grej men i ärlighetens namn har det fått att se på mig själv att se på mig själv med nya ögon. Uppskatta den jag är skapad till och inse att mycket av synen på mig själv uppstått när jag jämfört mig med andra och mediernas bild av hur jag borde se ut. Nej, mitt utseende kommer inte vara det som gör att man lägger märke till mig, men jag hoppas min lycka över att leva och över att vara den jag är ska få mig längre än så.

Jag är lycklig. Bara av att få vara. Tack för en underbar vecka!