Fäbodas vågor kastade sig mot mig än idag. Kändes bra mot trötta ben från gårdagens nöjesfält och länkande. Halvmarathon om 5 dagar. Vad gör man efter det?
Det sägs att man kan bli deprimerad när ett projekt som betytt mycket för en plötsligt tar slut. Jag vet inte hur det kommer känna när jag har firat att jag klarat springa de arma 21 kilometrarna (för de kommer jag klara!) och har firat det hela helgen. Förhoppningsvis har jag då redan ett nytt mål. Marathon 2011??? Hmm..
Bestämde mig i natt. Det är det här jag vill. Det är vi själva som sätter gränser för vad vi kan och inte kan. Klarar av eller inte. Vad som är möjligt eller omöjligt. Till 100 %. Jag tänker följa min dröm, leva passionerat för det och vi ska se om det bär.
"Sluta inte leva förrän du vet hur långt du kan nå i livet"
Jag vet vad jag vill ha. Och jag ska då säkert ha det. Envis som en åsna. Du lär känna av det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar