Faktist.
Tillbaks till verkligheten. Idag har jag köpt mina första par glasögon. Skitsnygga, tycker jag. Mitt glasögonbehov började när jag var 8 år och märkte suddiga bokstäver i ola, leo och elsa böckerna (eller liknande) och började klaga. "Kanske du borde kolla synen?" tyckte lärarinnan, som förövrigt hatade mig, eller det hade jag åtminstone intalat mig. "ja, kanske det..."
Jag har alltid velat ha glasögon. Tycker folk i glasögon ser personliga, intelligenta och snygga ut. Lite mer coola än andra, så där i medeltal i af. Så jag ville verkligen ha glasögon när jag var nio år. Gissa vad jag gjorde??
Jag ljög.
Jag sa att jag såg en nia då jag klart såg en femma. Ögonläkarens ordination: glasögon. Styrkan skulle vara 1,5. Jag mös.
Bara ett minus... Min pappa är inte världens snabbaste med att anskaffa saker och han har väl inte världens mest med pengar heller. Lösning: Jag fick inga glasögon. Så jag fortsatte i 11 år utan.. Tills idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar