"jag är psykolog, jag har inga problem"

Psykolog (och logoped) gulis-sitzen var av sin egen klass. Riktigt bra. Vi var vid borden, på borden, under borden och mellan borden före vi kom tillbaks till borden. Som en sitz ska vara. Good shit. Hade faktist roligt utan att behöva anstränga mig ( x- antal snapsar är dock en liten ansträngning som säkert hade med saken att göra). Men det roliga tar slut som allt annat och så vaknar man på morgonen och mår...relativt bra. Jag hör inte till gruppen som har morkkis pga något jag gjort eller sagt. *Pik pik*

”Jag har inga problem, jag är psykolog” är ett uttryck från en film, "Tomten är far till alla barnen" och beskriver kanske hur vissa ibland vill se på psykologer. Starka, med svar på livets upp och nedgångar. Jag är inte någon psykolog ännu, mina 66 studiepoäng vittnar om att det ännu finns en lååååååång väg till målet. Men visst är det frustrerande ändå när man läser ett ämne där man känner att man skulle borda få svar på varför mänskor reagerar som de gör och vad som kan ”lösa” problemen, men inte får några (givande) svar. Det handlar ju trots allt om den kontroversiella mänskan och hennes ännu mer kontroversiella känslor.

Däremot har jag under de senaste dagarna fått erfara flera olika terapiformer:
-samtalsterapi (kognitiv/lösningsinriktad/psykoanalytisk)
-andlig terapi
-chokladterapi
-etanolterapi (sprit)
-glass och snyftfilm-terapi
-musikterapi
-kinestetisk terapi (sport)
-facebook-terapi

Vet inte vilken av metoderna som är bäst, men rekommenderar chokladterapin åt alla kvinnor (har hört att choklad innehåller ämnen som ger samma endorfiner som viss samvaro t.ex.) och jag kan idag titulera mig som vid liv (av att dömma så dunkar mitt huvud så hårt och det gör ont så jag måste vara vid liv) och levande.

Ibland får man dock skita i alla terapiformer och bara andas in andas ut och låta hjärtat sköta sitt.