det mörka nattetid.

foto: PrivatVaknade i natt av en hemsk dröm. Den skakade mig med dess känsla av realitet och jag trodde inte längre att drömmar utan blod och död eller hot kunde skrämma hjärtat i halsgropen på en men denna dröm kunde. Jag trodde att drömmar om spöken inte längre kunde skrämma mig, men denna kunde verkligen. Jag tycker det är fantastiskt att min fantasi kan skrämma mig på detta sätt, samtidigt blir man ju smått rädd för sig själv. Det kändes som en insyn i mitt omedvetna jag inte ville se och återigen häpnas jag av det omedvetnas makt över mänskan. Freud har talat!



En annan sak jag lärde mig under natten är att inte börja grubbla eller lösa problem nattetid. För det första går man miste om behövd nattsömn (som inte alltid går att kompensera med att sova till tolv), för det andra känns alla problemen helt hopplösa och grubblar man bara tillräckligt länge får man det riktigt jobbigt. Lyckligtvis kunde lite nattmat och en bok få mig att dra mig loss min onda tankebana och somna in efter 3 timmars vakande. Å på morgonen inser jag hur överdrivna alla bekymmer var.