Lyckan kommer...

Ibland kommer lyckan i form av en gröt med hallon på.

Ibland i form av en överraskning.

Ibland i form av en kopp gott kaffe.

Ibland i form av en kram.

Ibland i form av en endorfinkick efter en springtur.

Idag kom lyckan i alla dess former.

lycka på gränsen till mani?

• Förhöjd självkänsla eller grandiositet. Tror till exempel att jag kommer få bra i tent även om jag läst knappt något.
• Minskat behov av sömn. Tidigare tiotimmars drömmande jag har sovit fyra-fem timmar flera nätter i rad nu.
• Mer pratsam än vanligt eller svårighet att hålla tyst. Fråga min kämppis Johanna bara... För att inte tala om att jag inte tänker före jag öppnar mun...
• Tankeflykt eller en upplevelse av att tankarna rusar genom huvudet. Var det därför jag inte kunde koncentrera mig??
• Lättdistraherad. Min uppmärksamheten dras alltför lätt till oviktiga eller irrelevanta yttre stimuli...
• Ökad målinriktad aktivitet (på arbetet, i skolan, socialt eller sexuellt)
eller psykomotorisk agitation. Jep Jep Jep Jep. Nepp.
• Hänger sig åt lustbetonade aktiviteter. Vadå, är det nåt fel med det? Man ska ju njuta!

Det kan ju förstås hända att det bara är hormoner. Att den förändrade livsstilen bara har gjort sig påmind. Att orsaken är samma sol som fick oss att gå på isen runt Åbo slott och titta på isskulpturer.

sällsynt.

mr. nobody...

...what you chose was right.

...tells the satisfaction of tomorrow...

...and I wouldn't change a thing.

rosa moln.

feelgood lördag

dansa natten lång

varför oroa sig i onödan

smoothie löser allt

prickigt rutigt våren kommer jaaaaaah!

bitar från dagen.

hysterisk om

introspektion kaffe ansvar vill ryssland ha

mansikkapaikka borsch nu längtan vardagslyx kjol snö

statistik karaktär det blir bra hemmagjord

vampyrfilm chokladhjärta vi

tack

Tomma ord.

Trött på att skriva blogg. Tycker det blir bara en massa babbel om hur lycklig jag är och skriver tenter hit å dit och studerar där o här. Funderade på att bloggstrejka en månad men ångrade mig. Istället tänker jag utmana mig själv med ordlösa bloggar i en månads tid, dvs. bloggar bestående av MAX 100 ord per blogginlägg.

Detta som ett alternativ till en massa tomma ord.

En bild säger ju mer än tusen ord lär det ju ryktas (jag tror inte det gäller alla bilder men men). Så gillar ni det visuella i bloggvärlden så lär ni få det här. Men jag lovar inget mer än så. Vill ni prata med mej får ni ringa eller skriva på facebook.

Fr.om. NU halder ja käfta.

Ojojoj.

Ojar mig över att man får vara så glad vissa dagar :) Börja dagen med hakunamatata (inside grej som alltför få är insatta i) och en lugn morgonstund med extra lyxig frukost.

Vi har det bra i åbo, så bra att om det inte vore för att man saknar sin familj och vänner och har ett syskonbarn på kommande så skulle jag inte hitta en enda orsak att fara till jeppis för sportlovet. Å andra sidan är det trevligt med variation.

Snart är det helg. Denna helg går tiden åt tentläsning, biobesök och om alla är med så blir det lite dans också. Å hej, februari månad är ju snart över vilket betyder att en vinkväll skulle sitta fint. Lite vad livet är najs sånahär dar :)

Idag tog jag å googlade mitt namn. Det är lite småpinsamt att göra det (även om jag tror de flesta gjort det nångång i något sammanhang), en sorts bekräftelse över att "hej jag existerar", lika pinsamt att se vad man hittar om sig själv. Denna "fina" bild hittade jag...

Jag, Jenna, Emmi och Emma. året var 2005.

Bridezilla.

Jag planerar bröllop.

Rättelse: jag planerar bröllopssits tillsammans med styrelsen, men jag får ha huvudansvaret för dekorering. Finner en konstig glädje i att bläddra i bröllopstidningar och -böcker, fundera över hur saker ska presenteras. Det är som om något tidigare förbjudet plötsligt blivit tillåtet, ett nytt område öppnas för mig... å det från den säkra & trygga sidan.

Bröllop hör väl till de saker många inte vågar tala öppet om förrän man har "closed the deal", mindre öppet kanske i vissa fall med bästa vänner. Detta för att inte bli sedd som en hopplös romantiker, en desperat omodern ungmö eller en kommande bridezilla som ska ha sitt drömbröllop till vilket pris som helst. Lite som med romantiska komedier... Det är något kornigt, småpinsamt och det har tydligen en effektiv inverkan om man vill skrämma i väg alla möjliga manliga kandidater.

Vad är det för fel att drömma, egentligen? Inte för att det vackraste med samlevnad är bröllop utan för löftet man ger. Jag tycker helt klart att den finaste bilden vi har där hemma är mammas och pappas bröllopsbild. Är det inte egentligen ganska häftigt att man lovar varandra något evigt en dag? (Även om man tio år senare blev något helt annat än man trott men ändå..) Vad som är häftigare än bröllop är ändå livet efter. För det vet man inget av, men man drömmer väl framförallt om att aldrig mer göra något helt ensam.

regression.

Egentligen borde jag läsa det sista till morgondagens tent, men istället ligger jag och vänder mig i sängen. Jag har drabbats av magsjuka av värsta sort; skakar, fryser, har huvudvärk, ögona rinner, magen knakar sönder och ett allmänt illamående utan slut. Eller så känns det nu. :(

Det kom helt överraskande i samband med min middag... Å inga hjälper det att skriva blogg heller. Tur har jag en vän som kokar mig ingefärste och jag får mysa i någons omvårdnad. Usch nej: ny magontsattack, liggande ställning kallar.

Vill int va pipi.

tryckkokarsyndromet.

Jag angstar idag. Det är otypiskt mig och beror egentligen bara på fyra bokstäver. T E N T. Redan ordet är skrämmande, det innehåller TNT (= trinitroluen = sprängämne).

Vad som inte gör tentångesten mindre är att jag läser om ångest. Inte heller att jag för tillfället utför forskning i det. Ska jag diagnostisera min ångest så är den av låg grad: olust, trötthet och irritabilitet. Koffeinöverskott och huvudvärk dessutom..

Jag har alltid lidit till någon mån av tentångest. Just nu yttrar den sig i blockering; jag klarar inte av att läsa något alls. Istället stirrar jag på statusuppdateringar på fb, pratar i telefon och planerar våren.

Men jag väljer en interimistisk hållning: Jag ser det som något övergående och gör det bästa av det. Snälla, det är bara en tent. Inget man skadas av. Tror jag.

Ps. tryckkokarsyndromet syftar på kraftiga överkrav under längre tid. Så upplever jag inte min situation, detta är bara tillfälligt...

värme i kylan.

Nu tycker jag faktist det får vara slut på den här jobbigt kalla långa vintern. Man ska inte behöva gå runt och frysa hela tiden. Har man på vantar när man sitter och ser på tv-serier i soffan är det något fel. Det är ju officiellt vår om en vecka, så såhär ska det ju inte vara!

Folk vill kontra ens negativa attityd mot våren som inte kommer med att "det är finland, get used to it.." Men jag kanske inte vill bli van vid det. Jag är trött på min garderob som skriker att den vill äta upp vinterkläderna och få smak för vårkläderna igen. Jag vill börja ha kjolar som svajar i vinden, en tunnare jacka, finare skor. Jag vill springa långt långt längs ån utan att återvända som en isbit.

Men det är klart nu att det blir en solig södernresa någongång i maj, ekonomin får bära eller brista. Å i väntan på det finns det annat som värmer, såsom bra träning, god mat och sällskap av varma, fina mänskor.

Ps. Jag bröt mot min hipaton helmikuu igår. Men det var sake och det var helt klart värt det lilla snedsteget.

ska vi gå på café?

Lördagmorgon och jag är tidigt uppe, även om jag somnar kl 3 på natten vaknar jag före kl. 8. Jag är pigg dessutom. Detta gör mig till en morgonmänska.

Imorse har jag funderat på mitt kärlek till café kultur. Insett mina fr.om. barndomen skapade och upprätthållna emotionella band till att gå på café. Varför jag ser café besök som något så fantastiskt är just för att många av mina barndomsårs positivaste händelser ofta utspelade sig i denna miljö. Det har förstås också fortsatt till ungdomsåren och vuxenperioden.

När jag var barn ville vi gärna följa med mamma till stan, ibland mer än andra gånger. Mamma var ofta stressad, men när vi så fort vi kom till stan for in till ett café var stämningen annan, vi fick välja vilken bakelse eller bulle som helst och det fanns ingen stress i luften. Det var total närvaro i situationen. Jag minns fortfarande vilken positiv upplevelse det var att äta en hel sockergris vid tidigare kallade café yvonne när jag aldrig tidigare orkat en hel bakelse eller bulle (något som var till glädje för mina syskon som fick resterna). Det var också roligt för oss att se hur många sockerbitar vi vågade gömma i mammas kaffe.

Tyvärr blev dessa café besök allt färre och mer stressade med årens gång, viktväktning kontrades med att ingen bulle skulle tas och den tråkiga kaffen dracks upp i ett hast.

Å andra sidan har vi också genom tiderna ofta samlats med familjen just i caféer, det gör vi fortfarande. Att köra tiotals kilometer bara för att dricka kaffe på ett nytt och trevligt ställe är på alla sätt glädjande, även om vägen varit lång.

I ungdomsåren (hemska saker, låter som jag skulle vara mycket gammal) var caféet ett ställe att vila efter en jobbig dag eller träffa mänskor. Känslor har djupnat mellan en fylld och en tom kaffekopp, vänner har återförenats. Det finns något så kravlöst över en kopp kaffe och något sött som gör en ofta öppen för dialog. Man kan fokusera på en person utan att det blir påtryckt eller onaturligt och diskussion kan alltid öppnas över hur gott det är. Endorfin- och koffeinkicken har sällan heller en negativ effekt.

Det här tankarna var inte långt ifrån mig, men ändå hade jag inte insett den stora bilden. Jag tror många delar dessa upplevelser och det är glädjande att ha i bakhuvudet och se att cafébesök inte endast handlar om vardagslyx.

Men nu tar vi kaffe!

Och en rolig sak, tryck här.

something about fridays...

Fredag. Hoppar på och är bara lycklig. Kan fråga sig varför man får vara så här glad och lycklig hela tiden men jag råkar nog bara vara det. Det är en bra period det här, trots alla tenter på kommande. Harmonin håller i sig och jag tycker det är väldigt intressant, eftersom det här har varit en ovanligt hälsosam period för mig. Kan min lycka ligga i mitt för tillfälle väldigt välbalanserade liv och sinne? Kroppen som biopsykosocial helhet är sannerligen något intressant.

Vad gör jag då annorlunda nu till skillnad från mina mindre harmoniska perioder?
1. sover tillräckligt, för mig är det kring 9h.
2. äter bra (inget kött på hela veckan, mycket frukt ni vet...) och motionerar måttligt.
3. rör mig ute i solen trots den hemska kylan.
4. prioriterar social aktivitet och goda konversationer.
5. har inte druckit en droppe alkohol på snart 3v (!)
6. spar tid för powernappar vid behov.
7. dricker mindre kaffe, byter ut det mot te vid behov.
8. ser knappt alls på tv-serier, vilket spar mig mycket tid till annat.
9. gör meningsfull aktivitet, samlar kunskap och erfarenheter.
10. är snäll mot mig själv, både när det gäller krav och belöning.

Idag har jag kokt mannagrynsgröt, vart till Mylly på shoppingutflykt, kaffat med syrran o johi, ätit hemmagjord soppa med hemmagjort bröd, lagat ålandspannkaka med hemmagjord hallonkräm och vaniljvisp och läst på tent. Idag skall vi Edisona och chilla :)

sleeping and dreaming on sleep and dreaming.

Usch, jag är ingen bra bloggerska för tillfället. Period tre går mot sitt slut och tentläsning, forskningsfrågor och annat tidskrävande ger mig inte mycket mental ro för att filosofiera ihop bloggar. Men så ska väl också bloggen reflektera mina tankar just nu och inte så mycket mer.

Imorse tvingade jag mig upp ur sängen klockan sju för ett möte som räckte i hela 15minuter, så jag bestämde mig för att ta en lugn förmiddag istället och meditera i solskenet. Min sorts meditation för tillfället är att klippa och klistra ihop en "kokbok", eller en samling favoritrecept som jag ska ta itu med någongång. Måste erkänna att klippa och klistrandet är säkert lika roligt (och terapeutiskt) som själva matlagningen, så bonus för det!

Trots tenter och annat känner jag mig ganska harmonisk för tillfället. Till och med så harmonisk att jag somnade under föreläsning i "Sleep and Dreaming"... Det kallar jag en effektiv, praktisk kurs. Vår föreläsare är väldigt skön att lyssna på, alltid något.

Ett glädjeämne idag har varit vegebuffet med studiekamrater. Våra diskussioner om kärlek och glass och kärlek för glass var givande och upplyftande.

Så, nu blir det lite studier i ätstörningar, sedan utlovas nillas mat i samband med Alpha kursen jag börjar ikväll. Hoppas på intressant program :)

livskvalitet.

Idag ser jag livskvalitet som (mycket kopplat till mat inser jag):

1. att kunna sitta och äta morgonmål í lugn och ro.
2. att koka sin egen soppa och äta hemmagjord bröd.
3. att beställa en extra kaffedrink på café .
4. att ha vackra tulpaner som gläder ögon, näsa och själ.
5. att göra sig en smoothie med färska frukter.
6. att samla recept.
7. att gå på promenad i solsken utan att vara på väg någonstans.
8. att läsa bara för nöje.
9. att ha en mysig te- och muffinsstund med vän.
10. att bada bastu och filosofiera.
11. vardagslyx i form av ansiktsmask, fotbad och nyfixade naglar.

cold.

Hade egentligen tänkt skriva en blogg om en väluttänkt teori som snurrat på i min hjärna det senaste dygnet om livets stora ting... men så sätter jag mig med en varm kopp ingefärs-te efter en fysiskt och psykiskt aktiv dag och kan inte egentligen tänka alls.

Kylan har bitit mig hårt. Jag saknar min dunjacka som hänger i en mörk garderob i österbotten när den borde vara här och värma mig. Jag får nöja mig med tre dubbla tröjor, ullsockor och försöker tänka varma tankar när jag går hem från en rolig kväll. En tanke som dock går igenom mitt huvud när jag kravlar mig upp för den isbeläggda rutchkanan tidigare känd som trappa är att jag iaf skulle dö lycklig ifall jag nu faller ner och bryter nacken. Föredrar dock att fortsätta levande, hel och välbehållen.

Med smak i mun av existentialism flummar jag vidare med några citat...

Ur skrivandet och läsandet kommer sen talandet; att kunna resa sig och säga vad man anser. Och ur talandet kommer lyssnandet. Man har blivit människa. Henning Mankell

Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.- Martin Luther King, Jr

Once you see it, you can't unsee it. And once you've seen it, keeping quiet, saying nothing, becomes as political an act as speaking out. - Arundhati Roy

Unge man, vad du än gör så se till att du gifter dig. Ty om du får en god hustru blir du mycket lycklig. Får du en dålig hustru blir du filosof. - Sokrates

Det är så lätt att spotta på den man en gång var. Det ska man inte göra. Man ska inte glömma sig själv. Då är det lätt hänt att man börjar spela golf eller något liknande. -Lukas Moodysson

Vän för en dag.

Jag har en förbannelse över mig. Jag är alltid singel på alla hjärtans dag. Jag har tidigare blivit dumpad på alla hjärtans dag och jag har dumpat inför alla hjärtans dag. Kanske är det en tid då man funderar vad hjärtat verkligen säger.

Gråter dock inte över ett brustet hjärta denna vändag. Sant att det inte finns någon som uppvaktar mig med röda rosor och romantiska dikter, men vännerna finns där. Tycker vänskap är undervärderat i samhället i förhållande till romantisk kärlek, även om det kan vara mycket starkare (och lämnar en inte efter första misslyckande). Varför skriver alla låtar om kärlek a la amor när vänskaplig kärlek är i bästa fall och med större sannolikhet unikt, helande och livslångt?

Vänskap har en så stor del i livet just nu när man flyttat hemifrån och bor självständigt. Vänner blir verkligen ens familj då när den biologiska finns på annat håll. Vänskap ändrar form med åldern, ja, men är man lycklig får man ha nära vänner som förblir nära även om man bor på olika orter, inte hinner ses så ofta man vill eller även om man tidvis är helt utan kontakt. Jag vill tro att verklig vänskap håller ändå.

Idag har jag firat vänskap genom att kramas, ätit vändagsbakelse på café och blivit glatt överraskad när ett vackert paket kommit till mig. Den innehöll egenhändigt stickade ljuvliga sockor, fazerschoklad och ett sött kort. Jag lider av ständigt kalla fötter så de kom väl till pass! Sådant värmer. Jag inser att jag är en väldigt lyckligt lottad varelse för att ha så underbara vänner! Glad vändag!

Tulpaner jag köpt mig själv för att det är viktigt att vara sin egen vän (klisché-varning)

sockorna som gjorde mig varm utanpå och innanför.

strategier och nakna män.

Tänk att få börja dagen med att gråta i en timme. Eller rättare sagt, att få se på en film som får en att gråta i en timme. Jag har sett "Miesten vuoro" på filmfestival och jag grät. Och grät. och Grät. Skönt.. Ett hoppfullt porträtt om livets jäklighet i all nakenhet. Och hur den finska mannen klarar av det..

En annan sak jag filosofierat kring är strategier. Jag hade slarvat bort min lilla nyckelknippa, men hur jag än sökte genom min väska femtioelva gånger så kunde jag inte hitta den. Tills jag böt strategi och sökte den i andra fickor och hittade den efter en halv minut. Men det krävdes att jag måste lämna den "strategi" jag alltid följt för att hitta rätt!

Vad lär vi oss av detta -> BYT STRATEGI! Vi fastnar i våra trygga men ack så dysfunktionella strategier utan att ens testa andra möjligheter, vi rent av förblindas. Sen tycker vi allt är hopplöst. Det kan handla om vad som helst.

Vad betyder detta i praktiken -> är man missnöjd med något, byt strategi. Var kreativ! Ta modell av någon annan eller gör tvärtemot vad du brukar göra.

Idag har jag SJÄLV färgat och klipp mitt hår. Ingen dramatisk förändring men jag är nöjd som alltid. Å som alltid innebär ju det att en bild på det "nya håret" ska visas här.

existens vs kapitalism

Igår var det dans vid Monkey all night long med en massa fulla studerande. Ytterst glad att jag inte var full, men ytterst glad att få skaka rumpo med söta klasskompisar.

I helg är jag på existentiell filmfestival. Den första filmen som visades var inget mindre än Michael Moores "Capitalism - a love story". Fyra filmer ännu, nakna män utlovas imorgon (Dokumentären Miesten vuoro)...

Man ska inte kommentera en film efter en timme efter att filmen slut så jag tänker inte kommentera denna heller, förutom att jag känner mig väldigt anti-america just nu. Och lite anti-alla-politiska-ekonomiska-kapitalistiska-system.. Jag är också väldigt dåligt insatt, varför jag inte heller av den enkla anledningen bör kommentera.

Vad som dock i denna mörka tid av kapitalism får mig att stiga upp på morgonen för tillfället är åtminstone dessa tre saker, högt upp på min gilla lista:

1. Coffee House take away coffee: alla kaffen för 0,90 euro (vardagar före 11)! Man spar upp till 3,50 euro!!! Jag älskar deras Cafe Mocca, Caramel Latte och Latte med glass!

2. att tossa runt i saluhallen bland dofter, glada tanter och allt möjligt unikt. Idag såg jag att de öppnat "Little Britain" där, en liten söt affär som säljer engelska produkter man inte hittar annanstans (i åbo)! Orsaken att jag var där var för att köpa ett unikt te från Turun tee ja mauste, som jag sen skickade i väg till en vän i österbotten för att glädja henne på vändagen.

3. Mitt hembakade lingonbröd. Jag har nu under en vecka bakat tre stora limpor och är fast. Tycker alla kolhydratsdieter kan dra åt skogen, jag älskar bröd!

Lyckliga studeranden som jag söker idag stipendier, gratis middag och gott sällskap. Och hon får det :)

All denna brist på närhet.

Det är inte lätt att vara singel ibland. All denna brist på närhet. Bor man långt hemifrån får man inte en kram av mamma eller pappa eller syster. Man får krama sina vänner, nöja sig med att i misstag nudda till någon i matkön. Be sin vänliga husdelare om en massage mot nacksmärtan. All denna närhetsbrist just nu... Och närhet som helar alla sår.

Att jag skulle salsa idag var en sak som kunde ha gjort saken bättre. En fast, säker, vänlig manshand kring ens midja och den andra i ens hand. Det var nästan så att man såg framemot bara det. Men vad händer om inte att magen börjar protestera speciellt mycket just före, här skall ingen röra mig!

Jag tänker att magsmärtan beror på något psykosomatiskt, inriktad i det omedvetna psykologiska som jag är. En mer logisk förklaring är kanske 10 koppar kaffe och te när jag just avvänt mig. Stress likaså. Eller kanske russin...

Närhetsbristen blir inte lättare när huskamraten ska lämna åboboendet för att vara med familj och dansa med vänner i österbotten i helg. Kvar blir jag och min mage. Och alla denna närhetsbrist.

Elpriset som dödade drömmar.

Den var klädd i vitt, oskuldsfult papper. Omsorgsfullt sluten med tre droppar saliv och försiktigt dumpad i vårt brevinkast. Öppnades, veks upp med förväntansfulla fingrar. Sedan kom chocken...

Chocken bar ett tresiffrigt tal och en begäran att betalas inom de närmaste veckorna. Ja visst visste jag att elpriset skjutit i höjden, men en drömmare vill inte tro att något sådant rör en. En drömmare fastnar inte i realiteter som nyhetsgubbarna pratar om, er kanske det berör, men inte mig.

Men den här realiteten berörde faktist mig. Nu blir det inget Berlin. Tungt konstaterar jag det och kastar mig i sängen.. Finsk kyla, varför är du så hård mot mig i år? Är inte februari redan tillräckligt kall? Måste även mina drömmar sättas på is?

när energin tar slut.

Det sägs att energi aldrig kan ta slut, det byter bara form. Nu känns det dock som att min energi helt försvunnit, men om inte så har jag två teorier om vart min energi har gått:

1. till att skapa värme. Iskalla åbo idag, du tog min energi.

2. till ett energiklot inom mig som kommer behövas under veckans gång för att få gjort allt jag ska.

Jag hatar ordet stress. Jag har alltid försökt undvika det, vet vad den har tendens att göra med mig. Idag har jag försökt borttränga den och vad händer, jo, jag är helt och hållet utan kraft trots nio timmars sömn, tillräcklig kost och inte egentligen desto mer. Å andra sidan har jag inte gjort annat än skolarbete de senaste 12h.. Å så sovit powernapp, mot min vilja.

Det är tråkigt när man hamnar att säga nej till roliga saker för att man inte bara kan utav orkeslöshet. Kanske det blir bättre imorgon. Eller så är det bara den tiden på året nu, bara att acceptera.

vår i luften

Det är vår snart. Hela världen skriker det; den inte längre snötäckta ölflaskan på balkongen, tulppanerna på köksbordet, det värmande solljuset när vi gick på en 2h promenad, rastlöshetstendenser...

Jag kan inte sitta ner en enda stund idag. Har blötlagt och kokat kikärter, gått från ena sidan av åbo till andra, druckit kaffe med femtioelva, strykit skjortor... Men jag har inte fått läst en enda sida trots otaliga försök. Ibland kan söndag bli "vilodag" mot ens egna vilja.

Gårdagens fest var kanon! Inte varje dag man minglar med "the Incredibles", delar soffa med Mimmi Mus, skålat (vatten) med Batman, rökt vattenpipa med självaste Jesus. Alla var där!

Ser framemot veckan och framförallt ser jag framemot helgens filmfestival. Före det blir det lite jourande, lite dansande, lite salsande och förstås en hel massa skolarbete, vilket känns lite pain just nu. Bara för att jag inte kommit igång förstås. Tur att jag har superkrafter!

ronja rövardotter kissekatt tintin kalle anka jesus pippi

Sailor Moon och Johan Lurvig Runegren.

Lördag utan sprit. Vad gör man liksom, man trycker i sig en runebergstårta till och dricker en kopp kaffe. Men ska man hålla sig till "Hipaton Helmikuu" så hjälps helt enkelt inte annat... Och hej, man spar pengar! Pengar som behövs till Berlin ;)

Ikväll ska jag på fest. Det blir en fest där temat är "barndoms-hjältar". Tanken är att man ska klä sig till sin barndomshjälte/-hjältinna. Jag ska klä mig till Sailor Mars, en sailor moon prinsessa.

Blev rätt nöjd med outfitten, med tanke på att den kostade mig ynka tre euro tack vare att jag råkade ha allt det andra. Nu ska jag rädda världen klädd i mini-kjol och sjömans-sjal. Det här blir en superlördag!

Sailor Moon min vän

Ödet är dolt,

går ej att se

Vad som väntar dig

Står i stjärnorna

Ibland kan verkligheten

va' rätt jobbig och tung
För en fjortonårig tjej, hon är ju så ung
Då kan drömmen om evig kärlek

Dold bakom månen i stjärnornas skenGe lite tröst och mod i hjärtat
Tänk om han finns, kärlekens kung?

Uti månens sken

Där finns det hopp,

där finns det ro

Men på kärleken

Törs du inte tro...

Och jag skall straffa dig: I månens namn!

varför händer detta mig?

Jag går efter Köpmansgatan och tittar in i skyltfönster. Plötsligt stoppar en man i 25-30 års åldern mig, sträcker fram sin hand och frågar vad jag heter. Paff och av en reflex sträcker jag ut handen och svarar "Heidi"...

Vad som händer näst är att mannen drar åt sig min hand mot sin mun, kysser den (medan jag drar den tillbaka och säger "älä") och ser mig i ögonen och säger "Kaunis"...

Jag drar hårt tillbaks handen och mannen springer i väg så hårt man vågar på ishal väg. Det var en rolig syn.

Jag stannar kvar på stället och frågar mig själv: Varför drar jag till mig dessa mänskor?

vuxenpoäng

För det första vill jag ursäkta det senaste blogginlägget, det var ett hopkok under en tågresa då jag var sur på vad några vänner gått igenom den helgen när det gällde män. Jag vet att tjejer kan vara grodor också, men framförallt är vi ju prinsessor ;)

I helg är det då planerat att jag ska fortsätta i nykterhetens tecken. Det är väldigt smart eftersom jag håller på att spara inför två resor:
1. till Berlin i mars
2. till något varmt ställe med Josso i maj (det är ännu helt bara en dröm).

Sen blir det ju antagligen Budapest i oktober!

Aah, resor resor ^^,

Jag har samlat mycket vuxen-/tantpoäng de senaste dagarna...

- bakade ett fantastiskt lingonbröd ur en ugnsplåt jag köpt endast för detta syfte.
- kokade soppa och pocherade ägg i det.
- köpte tulppaner som nu pryder matbordet! (vårkänslor)
- vaknat klockan 8 fastän jag skulle få sova längre!!!
- bokat bastu för första gången, skall testas ikväll ( har inte vågat tidigare)
- druckit te för att minska på koffeinet, grönt te efter klockan 18.
- hälsat på varje granne i hissen, även de riktigt sura. (Inte börjat skratta i hissen.)

Nu bär det av för film i skolan, sen lite plugg och lite cafébesök. Jei :)

Prinsessan på flaskan.

kulinarist, javisst!

Jag vet inte om det är ordet "pochera" och den positiva erfarenheten om att jag klarade av att pochera ägg i min soppa idag som gav mig en egoboost när det gällde mitt kockande. Om man kan pochera så måste man ju kunna vad som helst liksom!

Just nu är det så mycket på gång med skolan att jag knappt hinner göra annat. Men en god soppa måste man ha tid med.. Och ikväll blir det salsa igen :D

Life's good.

zoras lunchsoppa. made by me.

vid fruktdisken.

Överhör en diskussion mellan två personer, okända för varandra.

Mannen (40+): "Inte vet du om det finns rödbetor någonstans här?"
Kvinnan (30+): "De finns där åt vänster om dig!"
Mannen (brett, flörtigt leende): "Ååh, tack!"

Kvinnan går i väg och jag börjar fundera på vilken rotselleri jag ska ta. Känner hur någon tittar på mig, det är den brett leende mannen.

Mannen (vänder sig till mig): "Borde inte mini-morötterna finnas någonstans här?"
Jag: "De är rakt framför dig..."
Mannen: "Åååh, tuuuusen tack, där är de ju."

Jag går raskt i väg och funderar:

1. Om man ska fråga något för att få igång en diskussion, skulle det vara en idé att fråga annat än en uppenbart dum fråga.
2. Vad är det med fruktdiskar och flört?
3. Om man promt ska flörta, gör det inte med två olika kvinnor med fem sekunders mellanrum. Den andra kan höra.
4. Varför flörtar medelåldersmän med mig?