All denna brist på närhet.

Det är inte lätt att vara singel ibland. All denna brist på närhet. Bor man långt hemifrån får man inte en kram av mamma eller pappa eller syster. Man får krama sina vänner, nöja sig med att i misstag nudda till någon i matkön. Be sin vänliga husdelare om en massage mot nacksmärtan. All denna närhetsbrist just nu... Och närhet som helar alla sår.

Att jag skulle salsa idag var en sak som kunde ha gjort saken bättre. En fast, säker, vänlig manshand kring ens midja och den andra i ens hand. Det var nästan så att man såg framemot bara det. Men vad händer om inte att magen börjar protestera speciellt mycket just före, här skall ingen röra mig!

Jag tänker att magsmärtan beror på något psykosomatiskt, inriktad i det omedvetna psykologiska som jag är. En mer logisk förklaring är kanske 10 koppar kaffe och te när jag just avvänt mig. Stress likaså. Eller kanske russin...

Närhetsbristen blir inte lättare när huskamraten ska lämna åboboendet för att vara med familj och dansa med vänner i österbotten i helg. Kvar blir jag och min mage. Och alla denna närhetsbrist.