I morgon nångång mellan 4 och 5 ska jag bege mig som den enda passageraren i en buss på väg till Borgå. Där ska jag för göra premiär i att föreläsa och diskutera med ca 120 ungdomar. Det känns nervöst, något ångestfyllt och framförallt spännande. Å det där med ångest är en grej man aldrig kommer ifrån. Den hör till livet. Enda sättet att undvika ångest är att undvika leva, å jag tänker aldrig sluta leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar