He byri va dax

Idag har jag känt att jag sku börja vila komma mej hemåt mot jeppis så småningom. Allt började med att jag i samband med en visualiseringsövning under en föreläsning skulle visualisera en trygg plats. Resultatet blev att jag visualiserade en massa platser och de flesta och tryggaste var i österbotten, hemhemma, i närheten av några av mitt livs tryggaste personer.

Andra saker som fått mig att tänka och sakna jeppis är :
1. bloggar med bilder av höstiga jeppis. Har ju inte varit där sen juli-augusti månadsskiftet, så det känns lite sorgligt om man helt missar hösten.
2. Nyheten om att ett nytt café har anlänt till jeppis och caféfan som jag är så blir jag ju lite lycklig.
3. Saknaden efter mina syskonbarn, vänner och familj.
4. Saknaden efter alla kläder jag lämnat hem i sommar pga av utrymmesbrist i resväskan.
5. Den tröstande insikten som kommer varje gång man kommer hem om att allt är sig likt trots tidens gång.

Men, jag kommer också hemhem den 21.11, så då får ni vänta mig där. Ska först bara på know-how mässa i vasa, å sen på helgen ska vi fira 30-åriga syrran med buller o bång (eller spa och andra njutningar).

Jag längtar också efter After Eights värme och härliga stämning. Å efter parisien kaffet med sötsakerna. Ett måste för mig, varje gång jag är där. Åååh.