Roskisar

Tycker jag borde bli lite bättre på positiva blogginlägg. Jäkligt kul att läsa en halvdepressiv blogg liksom... Men nä, bloggen blir ibland mitt utrymme för känslor och speciellt för de känslor som jag inte visar utåt i vanliga sociala sammanhang.

Å någon " roskis" för alla ens känslor måste man ha. För vissa kan det vara terapeuten, för andra blir det vänner osv. Är någon inte frivilligt ens roskis så hamnar ofta någon ofrivilligt ta skiten . Det kan vara då chefen, makan, pojkvännen, barnen men kanske ändå oftast riktas svåra känslor inåt. 

Att samla alla känslor inuti och sätta korken på funkar ända tills någon/något skakar i flaskan å allt lik en kolsyrad limsaflaska sprutar ut över en själv och alla inom en meters avstånd. För att inte nämna den mentala tomheten och tröttheten den lämnar efter sig. 

Nåja. Sagt så. 

Idag provade jag annars hur jag skulle passa med långt hår med lite hårförlängning, å visst var de lite sött.