Nyttiga November

Josso utmanade mig i att köra en nyttig november, dvs inget godis/annat onyttigt snask bulla mm på hela november. Ok, nu äter jag ju int super onyttigt annars heller, men jag tycker om utmaningen å vill gärna lämna lite rum i byxorna för julgodiset :D 

Bryter vi reglerna blir de bestraffning, klarar vi av det får vi belöning! Iaf jag tror jag ska belöna mig med något jag länge velat ha DÅ jag lyckas. Men eftersom de ännu e 50min till midnatt tänkt jag ladda upp med en sista efterrätt ^^, åh, holy sweet tooth. 

Lyckorus.

Känner mig glad, lycklig å full av energi när jag stiger på båten till min sista praktikhandledning. 

Tänk vilken effekt solen kan ha, för i morse var det så fruktansvärt vackert när jag var på morgonlänk!

Eller kanske var det länken i sig som gjorde sitt på humöret, har nämligen inte sprungit på länge å löpning ger ju lyckokänslor i form av endorfiner. 

Eller så var det samtalet med pappa ihår som fick mig glad, för han e hemma, mår bra å hans prognos är riktigt bra!

Eller så var det för att mitt gradu arbete utvecklats väldigt mycket å jag känner mig taggad till tusen att fila på den å göra den färdig. 

Eller kombinationen av allt detta. Å känslan att livet segrat än en gång.

Ha en bra dag!!

Det tar sig.

Mitt huvud är så trött efter denna dagen. Har jobbat flitigt med gradun idag o det går framåt, mycket trögt men ändå framåt. Efter gårdagens djupdykning till gradu-botten, fick jag uppmuntrande rosor av min kära, som fått mig att orka ännu en dag. Eller en månad eller hur läng det nu ännu tar. 

Det tar sig, påminner jag mig. Det är bara 30 sidor, det kan inte ta en till evighet. De positiva, uppmuntrande orden i mitt volabulär har bara tagit slut. Det finns så många pusselibitar som ännu saknas. Men jag behöver fokusera på det jag redan gjort, vilket är mycket.. att jag redan kommit långt, å kommer med största sannolikhet komma helskinnad, om än lite kantstött ut ur kampen med gradun. 

gnäll

Nu kommer en riktig gnäll-blogg. Bara för att få skriva av mig. Just nu tycker jag nämligen min gradu suger b*lle. Har hamnat i en mörk gradu-grop å kommer int upp. Tycker den är värdelös. Tycker jag är värdelös för att jag skrivit den. För att jag inte skriver bättre. För att jag är rädd för att bli avslöjad även av andra, som totalt kass. För att jag inte blir klar i tid. För att jag inte kan bättre. För att jag inte lyckas. Fastnar i någon form av självömkan. Som drar mig under ibland. Som är pinsam och totalt onödig. Gör något åt saken eller skit i det liksom. Usch. 

Att ta sig upp å få perspektiv handlar om att bredda sin vy . Inse att mitt självvärde handlar om mer än jag presterar. Inse att livet är mycket mer än gradun. Men när hela mitt liv väntar på att jag ska bli klar med denna gradu, så är det så j*vla frustrerande, när det stampar på stället. Vill gråta åt usligheten, men tillåter mig inte. 

Fy. Nu tror jag att jag behöver träning för att komma vidare. Nåt som bryter självömkans-spiralen å får mig att fokusera på nåt trevligare. 

Naturlig hårbehandlig

Min relation till mitt hår har inte varit det bästa den senaste tiden minst sagt. Jag har tänkt klippa till det, klippa av det eller färga det till vilken annan färg som helst. Byta ut det helt enkelt, för att vår relation inte fungerade. Alltid när jag ville få till det blev det en risig hög som bara satt där å såg missplacerad å deprimerad ut. Det vägrade samarbeta å jag tyckte att det var otacksam all den vård jag gav den. 

Men om sanningen ska fram har nog inte jag skött min del av relationen. Eftersom jag inte behövt göra mig i ordning för jobb eller sociala tillställningar har mitt hår fått hänga med på nåt höger, oavsett dess dagsform. Jag har hänt bort det å låtit det släpa mer, gömt det i en slarvig knut eller bakom en mössa. När jag har tränat har jag tyckt att det mest är i vägen å att det känns jobbigt att jag måste tvätta det efteråt.

Jag insåg att vår relation var i kris. Antingen gör jag något nu eller så är det över för oss. Å det krävde mer än den vanliga vardagliga shampooneringen. Nu krävdes riktig terapi på djupet.

I nödens tider är alla råd dyra, varför jag hittade den här billiga behandlingen på pinterest: blanda äggula, honung å olivolja. Låt sitta 20min.

Sagt å gjort, efter 20min, lite massage å inoljning var mitt hår friskt som nyklippt, fast utan sax. Det har den lätta känslan man får efter ett varv till hårakuten å jag kände hopp för vår framtida relation. För som med alla relationer kräver hårrelationen omtanke å kärlek, tid å att bli sedd. Å nu är vi båda nöjdare än på länge :)

Här å nu

Ligger i sängen i en oviss tid. Bokstavligen, har ingen aning om kl är 9 eller 8 eller 10! Vet inte hur intelligent min telefon är och har ju inte stigit upp själv så ... 

Men när jag stiger upp så ska jag gå å kolla i köket. För där finns en klocka som aldrig ljuger ( eller jo, det är ju precis vad den gör just nu för att ingen ställt om den, men mi fattar). Å en pojkvän som gör mig frukost ( äggröra med stekt svamp å tomat). 

Å jag kan därför inte bry mig mindre om vad klockan är, för jag har det bästa här och nu. 

Personlighetstest

Alltid lika kul med personlighetstest. Tyckte detta stämde generellt rätt bra :)

INFJ - THE PROTECTOR

Introverted - Intuitive - Feeling - Judging

...Introvert, japp. Å att jag ofta får en stark känsla utan att alltid kunna beskriva det...

INFJs are kind, mindful, complex and highly intuitive people. This is the most rare personality type of all, only 1 percent of the population has it.

They like to organize their outer world in categories and priorities they never stop redefining. However, they have a great intuition and deal with their inner life very spontaneously. They perceive and understand things very intuitively and are very rarely wrong about their intuitions. This dichotomy between their inner and outer life may result in INFJs being less organized than other Judging types.

Because of their great instincts, INFJs understand people and situations very easily. -> bra med tanke på mitt framtida yrke

They often feel when something has happened to some of their friends of family members even if they cannot really explain to themselves how they perceived it. Those strong intuitive capabilities may lead them sometimes to stubbornness and ignoring other people's opinions since they trust their instincts above everything else. This attitude should not be perceived as arrogance as INFJs are perfectionists and think they should always improve themselves and the world around. -> nåja, tycker ja nog int e allt för perfektionistisk, men inom vissa områden förstås..

INFJs set up a strong value system for themselves and always care about living in accordance with their values and ideals. They are warm and easy going as long as they do not have to compromise their values.

Warm and caring, they hate conflicts and will avoid hurting people. They will generally internalize their anger which can be a source of stress and health problems for them. -> mitt i prick!

In the work place, most INFJs show up in creative and independent positions. They are good at art and sciences where they can use their intuition at best. They are generally bad at dealing with details and prefer working on the big picture.

INFJs are natural nurturers, protective and devoted. They make loving parents and build strong bonds with their children.

Testet hittar ni här: https://memorado.com/pti_test?

Himlagod "nyttig" glass!

Igår ville jag ha nåt sött till kvällsbit men då de var begränsat av den varan hemma så gjorde jag min egen "glass". Mixad frusen banan e ju ingen nyhet, men tillsammans med det jag fann i mitt skafferi blev de lite annat! Å myki gott!

Så mixa

1 frusen banan

1 dl frusna björnbär

Tillsätt sen 0,5dl turkisk yoghurt, vaniljextrakt, å ca 1 msk proteinpulver å (el)vispa  alltsammans så fluffigt som möjligt.

 Frys en stund tills lämplig konsistens, det räckte med ca 30 min för mig. 

Valfri topping, jag satte en klick sprutgrädde ;)

Som vanligt ser ju int bilderna sådär "himlagoda" ut. Men same same but different.

Svacka å förhållningssätt till svackor

Man önskar ju att graduskrivandet skulle gå spikrakt framåt. Tyvärr är det en mental process som går genom många gropar förrän man når fram. Jag jobbar själv bäst när jag vet exakt vad som ska göras och krävs. Tyvärr är det här långt ifrån ett sånt arbete. Fast kanske lika bra att vänja sig eftersom det gäller det mesta inom psykologyrket också...

Jag tror att mänskan har ett inre behov av att få se resultat. Att saker går framåt om man arbetar för dem. Å bakåt om man inte gör det. Det ger en känsla av att livet är kontrollerbart å meningsfullt, att min insats räknas och räcker. Tyvärr finns det många områden där framgång sällan syns utåt eller i siffror: i våra relationer, i hur trevliga vi är mot andra, i hälsosamma val(?). Därför tror jag mänskan har ett behov av tävling å att se konkreta resultat, t.ex. genom styrketräning, tävlingar, karriärsklättrande, viktminskning etc.

Att inte se resultat av hårt arbete kan göra en deppig. "Här har jag försökt å försökt å inget funkar." Problemet är ändå inte alltid uteblivna resultat, utan att vi inte mäter resultaten så att de blir synliga. Här har vi hittat hjälpmedel i bla nutida teknologi. De finns verktyg som mäter fettprocent istället för kilon eftersom kilon inte säger allt, blodprov som avslöjar en hälsosam livsstil, skolbetyg(!), lönenivå i förhållande till andra, antalet gillamarkeringar som mått på social framgång..

Ja, vi gillar att veta vad vår framgång kan mätas i för att upprätthålla motivationen. Det är lätt när det gäller kvantitativa mått, men hur är det med det kvalitativa? Hur vet man när ens gradu är bättre än den var igår? Hur vet man när ens klient har nått tillräckliga insikter? Hur vet man att man blir visare med åren? 

Ja, det handlar om bedömning. Å om att känna till att de kvantitativa måtten berättar något, men inte allt. Å att använda dem för dina mål å inte göra dem till mål i sig. För vad som gör dig lycklig är att leva enligt dina värderingar å känna att du har förmågan å kunskapen för att kunna göra det. 

Så om vi går till gradun så är mitt konkreta mål att bli klar med den. Gärna får den vara bra också. I det dagliga arbetet vill jag känna att jag gjort mitt bästa å kommit framåt för var dag. Å att jag har de kunskaper som behövs för att färdigställa den. För att färdigställandet innebär att jag når ett större mål, att bli psykolog. Å att det innebär en början på en ny fas i livet å avslutandet av ett tidigare. 

Supergod Supersmoothie!

Efter dagens roliga simträningskurs fixade jag en helt äckligt grön smoothie med rester av spirulina, som ändå blev fantastiskt god! Å full med hälsosamma godsaker. 

Receptet:

2,5 dl vanilj sojamjölk (gogreen)

1 fryst banan

1 tsk spirulina

1 tsk tahini sesampasta

-> mixa å njut!!

En dag i taget.

Pratade med pappa alldeles nyss. Vilken kämpe han är! Glad i rösten å drar skämt trots allt han varit med om! Eller kanske pga det. Min idol, på många sätt. 

Idag har jag jobbat. Trivdes riktigt bra. Känns som jag inte varit bort alls, trots att 1,5 månader gått. Sådär bara. 

Imorgon blir det all in på gradun igen. För jag har fått ny motivation av ett erbjudande.. 

Livet går vidare. Genom alla dess upp å ner gångar. En dag i taget.

Om att vara lat

Höstlovet å förkylningen har verkligen satt sig i kroppen. Sen jag kom till åland natten till lördan har jag varit utanför dörren 1 enda gång! Jag som tidigare haft svårt att inte röra på mig på en liten stund finner nu soffan som min bästa vän. 

Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig och försoffas. Jag avbokade dagens bodypump delvis för att halsen var full av gegga imorse, delvis av tanken att jag ska låta förkylningen gå ut ur kroppen helt å delvis pga rädsla för att jag känner mig så otränad pga flera dagars vila att jag är rädd att jag svimmar eller börjar spy om jag anstränger mig. Man blir tydligen mer kreativ när det gäller att hitta ursäkter för att inte träna också när man låtit bli några dagar! 

Nä, som tur vet jag att man vänjer sig vid högre å mer frekvent aktivitet rätt snabbt också. Sen ska man ju akta sig för att ta i för hårt för snabbt också, en lagom lugn upptrappning  brukar vara bäst. 

Nu, friends å njuta av mina sista lazy days ;)

Ps. Har varit duktig med gradun trots kroppslig lathet. 

Söndagsvila

Pratat med min syster idag som gav fortsatt goda besked angående pappa efter ett samtal med läkare. Ska nog ringa honom också här, men tänkte att han ska få vakna upp ordentligt å slippa syremasken (lite lättare att prata då). Helst skulle jag ju å hälsa på honom förstås. 

Har vilat av mig förkylningen idag å legat på insidan å slappat. Träna hinner man nog när man är frisk. Ser framemot att återgå till vardagen å få jobba med gradun. Gradun känns som en viktig sak att få gjord, men i livets mått är det bara en liten oundviklig sak som blir klar då den blir klar. Det är bara å bita ihop å veta att min kunskap räcker så länge viljan räcker. 

Hälsa i längden

Legat vaken i 2h, allt sedan kl 2.30. Gårdagens operation hade enligt personalen gått bra, men det var en lång å svår operation å handlar om hans hjärta, så kan jag nog inte andas ut före han vaknat upp å så..

De senaste dagarna har fått mig att tänka ganska mycket på livet å hur våra val formar oss. Vad vi kan förändra å vad vi inte kan. Hur våra handlingar definerar oss. Vad som vi riskerar å betalar å till vilket pris. Hur mycket vi ska vara flexibla, alternativt rigida. Vad vi mår bra av i längden, alternativt kortsiktigt. Vad en livsförändring kostar, alternativt ger. Hur mycket är hälsa värt och vad är hälsa och hälsosamt.

Jag minns att jag ofta fick kommentaren "you look healthy" under min vistelse i indien, vilket ofta handlade om att jag sågs som varken fet eller smal. För mig har definitionen av hälsa inte haft en lika stark koppling till hur jag ser ut eller väger. Vi kan väga var vi vill men ändå inte vara hälsosamma. Hälsa för mig handlar om att dag in å dag ut göra val som gynnar mig både nu och imorgon, dvs kort- och långsiktigt. Val som gör att jag orkar med det som livet kräver. Val som stärker mig. Det inrymmer även val som vore ohälsosamma om de upprepades varje dag men som genom dess tidvisa förekomst hjälper mig må bra både kortsiktigt å långsiktigt. Inte alls så lätt som man tror ändå. Å en lång bit till mål kvar, även om jag kommit en bit på vägen. Jag har fått börja från noll känns det som ibland. 

För att vara mittemellan verkar vara svårt i längden för många och också något jag själv ibland ifrågasätter. För det är något tråkigt och oförutsägbart. För varför vara som medeltalet när du kan vara bättre än medeltalet? Lite starkare, smalare å hälsosammare. Göra det lite snabbare och effektivare. Bli lite rikare å framgångsrikare. Ofta dras vi till kortsiktiga, extrema lösningar. För det säljer ju och verkar lätt. Dessvärre handlar framgång i längden om upprepade såväl kortsiktigt som långsiktigt smarta val å hårt arbete. Eller hårt å hårt, det räcker att du försöker och har en plan som håller.  

Var vill du vara om 1 år 10 år, 20 år, 50 år? Vill du kämpa för att pendla mellan extremer eller ha för längesen lärt dig sundhet å balans? Vågat vara normal, även om det inte ger dig kortvariga kickar. Vågat lita på kroppen. Omfamnat dina begränsningar. Bett om hjälp. Satt din hälsa först, å definerat det på ett sätt som bygger på dina värderingar. 

 

Bättre nyheter

Så otroligt skönt att vara tillbaks på åland fast jag är förkyld å huvudet fylld med bomull. Pappas tillstånd har varit stabilt den senaste tiden, trots att det blir akut operation idag. Det känns ändå som att det kommer att gå bra :)

När jag kom hem väntade en hög med rolig post hemma: trendi-tidning, träningskläder, mera lön från praktiken samt min gradu som fått bra betyg av handledaren. Ja, å så meddelande från åa att de gett mitt studiestöd som uteblev. 

Idag ger jag mig tillåtelsen att ta det lugnt på insidan på soffan. I väntan på samtal om en lyckad operation. 

Förhoppningsvis låter även förkylningen mig vara för på måndag har jag bokat body pump, nåt min kropp å själ längtat efter. Trots att livet tagit paus ett tag för de senaste dagars händelser så måste livet gå vidare. Å i svåra stunder är det speciellt viktigt att ta hand om sina nära å sig själv! 

Håll mitt hjärta, håll min själ

Sitter på en proppfull båt ti Åland och snörvlar, hostar å har mej. Finns inget jag längtar efter så mycket nu som att slänga av mina skor å krypa ner bredvid V. Jag har saknat honom så. Å Mariehamn känns som en plats att landa från händelserna de senaste dagarna.

För imorgon blir det akut bypass av pappas hjärta. Det känns ju så osannolikt att han drabbades av hjärtattack två dagar sen. De har nog vari bland de längsta dagarna på året... Men han lever å är i goda händer, å det betyder allt just nu. 

Å vi tror å ber å hoppas verkligen att det går bra. Ni får gärna be med oss! 

"Framom allt du ska bevara bör du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet" - ordsspråksboken 4:23

Höst på åland

I ett år har jag nu känt åland. Jag har sett hösten, vintern, våren, sommaren. Vi kom dit för ett år sedan då hösten var som vackrast. Jag satt på med V's föräldrar, V hade redan flyttat in. Jag minns precis med vilka ögon jag såg på saker då, å bilden av den fulvackra ödsliga staden kan inget annat än beröra. Jag minns att jag tyckte att jag blev lugn alltid när jag kom till åland, å det berodde kanske dels på att åland är lugnt å mariehamn en stad som viskar. Naturen är så nära. Alternativ begränsas av att gränserna går till vattnet åt alla håll, min rastlöshet lugnas av att jag vet att det är här jag ska vara just nu. Jag som annars har så svårt att stanna till. 

Men, den där helgen förra hösten fick jag bilder på idag. Å det är roligt att blicka tillbaka å se :) Här är ett smakprov! 

Att ta tag i sina drömmar del 2.

Jag tänkte egentligen i det förra inlägget om att ta tag i sina drömmar skriva om mina egna drömmar. Men sen så blev det som det brukar bli ett alltför långt inlägg förrän jag kommer till min poäng eller så drunkar poängen i ett massa annat flum. 

Men hur som helst. Nu när jag blivit nästan "klar" med den kanske största livsdrömmen, dvs att bli psykolog, så känns det att jag verkligen har tid att ta tag i andra drömmar också. Kanske också vill jag ha andra drömmar att fokusera på så att det inte ska kännas meningslöst å tomt när jag plötsligt står framme vid mållinjen, även om jag vet att studierna bara är början på min psykologkarriär. 

Hur som helst har jag i små små steg börjat närma mig mina drömmar. Så känns det iaf, eftersom jag har valt ut några drömmar, konkretiserat dem, valt ut små delsteg å nu håller på med att lära mig delstegen. För mycket av minadrömmar handlar om att klara av något, skapa något eller gå någonstans. De är även drömmar som man kan komma till med olika vägar å jag har bestämt att blockeras en väg hittar jag en annan. 

Det jag märker att jag inte hunnit definera än är mer exakt å konkret vad det innebär att jag nått målet eller drömmen. Ofta är det en vag känsla man bär av när drömmen är nådd, men för att hållas motiverad å fokuserad krävs konkretisering. 

Om du flyttar framåt dina drömmar har jag ett mantra som hjälpt mig tidigare, vilket säger "Om nångång så nu". Ofta tror vi ju att möjligheter öppnas i framtiden men varför vänta, när allt du behöver göra är att omprioritera. Varför skulle något du gör av din fritid komma före dina drömmar? Eller åtm., en liten del av den tid du har kan väl gå åt din dröm? 

Jag har medvetet valt att tills vidare inte berätta om mina drömmar i bloggen, men ni får se sen när det börjar ske något ;) It's on. 

Att ta tag i sina drömmar

Jag läste en mening i en bok som fick mig att stanna till: "Om du inte kunde misslyckas, vad skulle du göra då?"

Det finns två tankar i den här meningen som fångat min uppmärksamhet. 

1. Vad skulle jag göra om jag fick hålla på med vad som helst? 

Allt för ofta accepterar vi att livet är bra när det rullar på någorlunda. Vi accepterar att våra djupaste drömmar känns för stora eller hotande för vår trygghet just nu, flyttar dem framåt till en tidpunkt där vi troligen har mer trygghet att ta tag i drömmarna alternativt glömmer bort eller avvisar drömmarna som ungdomens idealiserande. Vi kommer till en tidpunkt där vi väljer att följa den väg som är lättast, som andra förväntar oss följa å som ger oss möjlighet att upprätthålla vår trygghetsbubbla. 

Inget fel på detta, men, vart tar dina ouppfyllda drömmar då vägen? Ger du dem över till dina barn å önskar att de uppfyller dem åt dig? Eller ger du över förbittring å tron att livet är bara motgångar så ha inga förhoppningar för då blir du bara besviken? Har dina föräldrar överfört på dig sina drömmar eller sin förbittring? Klandrar du senare dina barn/make/arbetsplats för att ha hindrat dig från det liv du velat leva å uppfylla dina drömmar? Eller gräver du ner dina drömmar i en kista som öppnas först när det är för sent? Förminskar du drömmarna till en liten sak som inte är hotande för det liv du vant dig vid idag?

Något som jag ofta hör är "ja, men jag brinner inte för något riktigt", passionen saknas. Visserligen tror jag det finns mänskor som inte har så mycket "passion" men samtidigt tänker jag att det också kunde bero på att vi dels inte känner oss själva å våra innersta behov nog för att sätta det i ord, å dels att vi blivit lärda att hållas "med båda fötterna på jorden". Men lyckligtvis behöver drömmar inte flyga högt. En dröm är slocknad så länge tills vi sätter eld på stubinen, å först när stubinen är tänt kan ljuset brinna. Det första steget till detta är att sätta ord på drömmen, det andra är att bestämma vilka handlingar tar oss i riktning mot den å det tredje är att börja agera.

2. Rädslan är drömmarnas största fiende. Rädslan för att misslyckas. Rädslan för att blotta mina svagheter. Rädslan för vad att riskera min trygghet kan komma att kosta. Rädslan för att aldrig nå dit. Rädslan för att ha satsat allt på en dröm som var inget värt. 

När man bestämt sig för att följa sin dröm händer märkliga saker. Saker som man aldrig trodde var möjligt. Allt som jag tidigare trott var omöjligt blir möjligt. Det största problemet är att vi aldrig ger drömmen en riktig möjlighet, vi vågar inte tro tillräckligt på drömmen. Vi har alltid en bekväm  b-plan att ta till vid minsta lilla motgång, som mer eller mindre gör att vi ger upp drömmen. T.ex. nöjer vi oss med något som är "good enough" eller tillräckligt nära. Eller så säger vi "nja, det var en så dum dröm. Det är bra som det är". Allt detta i brist på mod å ja, förstås, det enorma arbetet en dröm ofta kräver för att uppfyllas. 

Men frågan lyder förstås: är det värt att följa sin dröm? Drömmar ändras ju med tiden, det är väl bara att vänta tills det går över? Ja, det är väl troligen en profetia som går över om du tror så. Om du istället bestämmer dig för att göra allt för drömmen, eller åtminstone en bit i gången, säg, gå en kurs för att bli författare om det är din dröm, så tror jag det kommer ge något mycket mer än vad du får nära dina basbehov uppfylls. Nämligen. Självförverkligande. 

Byta look?

Jag har funderat lite på att göra nåt åt håret. Börjar vara lite trött på det men vet ju samtidigt att det är väldigt praktiskt att ha långt hår å lätt att ändra frisyr också.. men visst skulle de va kul med lite ändring. Här är några stilar jag prövade, hihhi. Nån åsikt om vad som passar? Själv gillar jag de blonda korta, fast vet int om de beror på att jag har Viktoria Beckhams käke ;)

Min favorit??

Page?

Rött??

Sofistikerat?

Jaa, möjligheterna e många. 

I feeeel good

Vilken toppendag! Speciellt kvällen! Trots regn. Trots höst. Trots allt.

Mitt väntade å önskade svar kom från uppsala. Jag ska få delta i en helg med workshops å fest med nordiska psyckastuderande i uppsala! Endast 10 från varje land blev valda, så jag känner mig verkligen lyckligt lottad :) Ska bli roligt med ett sista studentevenemang å förhoppningsvis får jag nya kontakter med tanke på att vi planerar flytt till uppsala. Nice!!

Sen har dagen varit mest bra för att jag fått fokusera helt på gradun å mysa hemma. Koka en kopp glögg (!) å se ett avsnitt friends emellanåt. Jag har alltid fått ut njutning av hårt å fokuserat arbete så det känns faktist bra nu! 

Ikväll var vi med Ronja på the Napkins skivrelease på after eight. Helt suveränt! Bandet, musiken, stämningen, att vi fick platser på första parkett, sällskapet, chokladtårtornaa! Jag känner mig så upplyft! 

Just nu känns det som allt är möjligt. Som att alla möjligheterna finns öppna för mig. Jag tänker inte låta mig förbittras, stressas eller nedtryckas. Jag tänker följa drömmarna, njuta av stunden å vara snäll mot mig själv! Inte illa profetiat på en torsdag!

Du är vad du läser

På senaste tiden har jag börjat sätta ner mycket mer tid på läsning. Orsak:

1. Jag vill veta mer 

2. Jag har börjat prenumerera på 3 tidningar i höst

3. Jag har min i-phone alltid med mig, vilket möjliggör blogg- och e-boksläsning oavsett var jag är när jag får en stund över. 

4. Det är höst å därför extra mysigt att läsa.

Men jag fastnar verkligen inte för allt. För en sak har börjat slå mig allt mer å det är vilket stort inflytande läsningen har på ens världsbild. Det formar den bla genom selektiv uppmärksamhet. Visserligen styr vi ju själv valet när vi väljer bok eller de bloggar vi läser. Men hur säkert vet du vad innehållet är? Vilka ideer ger boken dig? Vad säger den om världen? Hur ser den på mänskan? Vad är ett gott liv å en god mänska enligt boken?

Alla dessa är saker som går att få något svar på i boken, men som åtminstone jag rätt okritiskt inte reflekterar över. Å som sagt gäller det ju även bloggar, även om det blir på ett större sätt genom bilder å dyl. 

Denna tanke fick mig iaf att börja läsa nya bloggar. För jag vill inte läsa bloggar som handlar om överdriven konsumtion eller som fastnat i ytligheter. Naturligtvis är de flesta bloggar knappast renodlat "ytliga", men det finns en stor del hintar om vad bloggaren vill säga om sin världssyn om man gör en liten analys. 

Jag vill läsa böcker och bloggar som inspirerar mig. Å vars ideologier jag tror bygger upp mig å inspirerar mig, inte får mig att vilja ha mer å mer å aldrig vara nöjd där jag är. Trots allt är vi vad vi läser.

Där klockan står stilla

Kom hem klockan 5 imorse, efter en natt som spenderades på tåg läsandes en e-bok. Lade mig ner för att sova i min säng i mitt "flickrum". Klockan ovanför sängen hade stannat, vilket symboliserar känslan jag får när jag kommer hem. En plats där tiden står stilla.

 Så jag sov några timmar och uppdaterade sen hur situationen hemma är med mamma. Tog sedan på mina löpskor, bestämde mig för att springa rekordlångsamt och bada njuta av vyerna. Det är verkligen höst här och det glädjer mina ögon. Tänk att man inte sett det på samma sätt förr. För även om tiden står stilla förändras sättet jag ser på allt här. 

På eftermiddagen far vi på kaffe och shopping med Beth. Det blev besök i samtliga inredningsbutiker i jeppis å jag blev glad att se att det sker positiva förändringar i butiksutseendet. Dessutom kunde jag inte låta bli att le åt att vi nu allt mer börjar gå över från klädshopping till hemshopping. Inredning å omformning av vår levnadsmiljö blir intressantare än det ständiga omformandet av vårt eget yttre, kanske nåt man börjar tröttna på efter alla dessa år. Tyvärr känner jag dock att jag behöver såväl kapital som ett mer stabilt hem för att våga satsa på heminteriör. Så shoppingen idag blev skördad i form av ideer. 

Ikväll blir det bastubad i föräldrarnas nya bastu. Sen ska jag bara vara. Å låta tiden stå stilla. Här och nu. 

måndag.

Måndag. Som inte känns som en måndag. Utan mer som en söndag, fast bättre. Ingen gradu, inga krav, men butikerna är öppna. Vilket möjliggör besök dagtid i bagarstugan. Å en äggsmörgås. 

Å emmi som fick jordgubbskaka, vilket kanske var snäppet bättre.

Sen efter. Tar oss till båten. I den minsta hytten någonsin. Men med tv. Så där ligger vi hopvikta mot väggen å ser på repriser av "project runway", "lyxfällan", "sveriges yngsta mästerkock", " dragons" och lite rester av äntligen hemma, house å how i met your mother. Emmi tar en drink å vi ser på när stela mänskor försöker dansa i takt med Kari Vepsä på grace, vilket mest ser ut som när hattifnatterna gungar i mumin. Å jag som försöker äta litr mindre godis köper slickepinnar å får höra att tanten vid r-kiosken har som sin största utmaning att hålla sig till en bit choklad om dagen. Allt på en å samma måndag, vilket gör dagen så mycket bättre än vanliga måndagar. 

MEN. Det finns ju alltid MEN. Som att jag missar dagens halv åtta hos mig, inte får gosa med älskling som är kvar på ön, å att hela den här natten går till att sitta på tåg, vandra längs tammerfors gator å försöka göra det uthärdligt. Vilket går. Om man är positiv. Vilket jag försöker, fast det är måndag.

Ett skämt till träning å en väldigt seriös hamburgare

Haha, vissa dagar ska man verkligen int gå å träna, dvs. när man är omotiverad, slö, trög i huvudet å saknar plan. Som för mig idag. Det är bara det att jag tänkte att bara jag går till gymmet å börjar på så blir det nog bra. Nå int riktigt. Jag titta nu å runt mig mest, testa lite några tafatta rörelser med olika vikter, de två andra på plats måtte nog ha trott jag var första gången på gymmet. 

Efter en kort tid fick jag nog å cykla hem. Viktor hade till min glädje gjort världens saftigaste hamburgare! Seriöst! 

C u l8r

Skön å slö söndag pågår. Känner att all kraft liksom runnit ur mig efter chokladfestivalen, kanske blodsockret som gör en förlängd dipp efter ett besök i toppen? 

Ser dock framemot ett besök i jeppis, trots att jag väl där framme brukar undra vad jag gör där. Men, där finns ju fortfarande de flesta nära å kära å de e väl det som är svaret på frågan. 

Som bl.a. dessa:

I helg denna:

Å denna: 

(ett hopkok av personer från jeppis omnejd som råkar finnas bland mina bilder på iphonen).

Å som jag får möjlighet att träffa :)

#Chokladfestivalen

Hur mycket choklad kan man äta förrän man får nog?

Mycket. Mer. 

Men gränsen kom emot. 

Sen gjorde Måns Zelmerlöf det hela ännu sötare. 

Sen drack vi vin. Vinprovning. 

Sen for vi till ikea å åt köttbullar. Å jag köpte en bricka å ett lock. 

Som ni hör e jag trött å orkar int gå in på detaljer. Men en lyckad good resa har de varit :)

Höstlistan :)

Det är väl inte för sent att fylla i en höstlista? Iaf fick jag lust med det nu, strax före midnatt. Enjoy!

Beskriv din höst med tre ord. Gradu,  hemmahäng å den första ålandshösten.

Vad är det bästa/sämsta med hösten? Det bästa är när det är riktigt skitväder å jag måst sita in å göra allt de där klyschiga som hör till hösten: mysa med tekopp å en bra bok osv. Det sämsta med hösten är att det blir mer folk på gym så favoritpassen e fullbokade en vecka på förhand. 

Hur höstmyser du? Klyschigt. Nä, i verklighet ligger jag däckad framför halvåtta hos mig, med en skål äppel med massor av kanel. 

Dina 3 bästa hösttips – alla kategorier?  1. Gå på kurs! Det börjar många nu. 2. Se på tv-serier, på hösten börjar en massa bra nu. 3. Köp en riktigt skön tröja som du sen får gosa i när det blir kallare. 

Hur ser din höstoutfit ut? Mjukisbyxor å tröja. Onormalt stora Ullsockor. 

Har skol/jobbstarten fört med sig några insikter? Jag behöver ALDRIG sitta på en enda lektion mer eller läsa på tent IGEN!

Vad har du på TO-DO listan just nu? Skriv en gradu.

Några tips på hur man botar höstdeppigheten? Spring. Gå på chokladfestival. Bjud hem vänner. 

Var hänger du helst under helgen? Hemma i soffan. Eller på cafe :)

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden? Chokladfestival nu i helg, efter de ska jag till jeppis. Funderat på att besöka malena i geneve å, ska se hu de blir me det. 

Hur förbereder du dig för vintern? Försöker få gradun skriven. Det sku göra min höst 100 ggr bättre. 

Höstrecept:

Flyta å sjunka

Idag började jag dagen med att flyta i en timme. Just de, flyta. Var nämligen på första lektionen i simteknik, å allt vi gjorde var att flyta. Helt roligt var de dock å lite bättre blev man, synd bara att jag nu missar de två kommande gångerna pga jeppisbesöket. Men jag har tänkt öva mig på flytande där å, de finns ju trots allt en simhall att tillgå.

Efter min simtur blev det belöningsfrukost ;)

Upplever en liten dip i gradumotivationen.  Javisst att jag jobbar tidvis, men pauserna behövs.. ofta. Jag antar att effektivt arbete inte är något som man får varje dag, precis som att träning inte går super varje dag heller. Men den som malar å på tillräckligt får resultat i längden å det hoppas jag gäller min gradu å.

Nä, nu tillbaka till gradun en timme, sen blir de mat å konstkurs. Tjitjing :)