Det tar sig.

Mitt huvud är så trött efter denna dagen. Har jobbat flitigt med gradun idag o det går framåt, mycket trögt men ändå framåt. Efter gårdagens djupdykning till gradu-botten, fick jag uppmuntrande rosor av min kära, som fått mig att orka ännu en dag. Eller en månad eller hur läng det nu ännu tar. 

Det tar sig, påminner jag mig. Det är bara 30 sidor, det kan inte ta en till evighet. De positiva, uppmuntrande orden i mitt volabulär har bara tagit slut. Det finns så många pusselibitar som ännu saknas. Men jag behöver fokusera på det jag redan gjort, vilket är mycket.. att jag redan kommit långt, å kommer med största sannolikhet komma helskinnad, om än lite kantstött ut ur kampen med gradun.