NPS

Jag har haft en fantastisk helg! Ni vet en sån som man vet kommer att lämna spår i en länge. Jag är ju inte särskilt extrovert enligt mig själv. Men den här helgens 100% sociala tillvaro gav mig verkligen energi! Även om jag nu, efter totalt 10h nattsömn de senaste dygnen känner mig ganska trött. 

Jag har alltså varit i uppsalas s.k. spenat i urskogen tillsammans med 35 andra psyckastuderande från norden å estland. Temat var organisationspsykologi som låter lika torrt som ett knäckebröd, men på det sättet det skedde gjorde det istället spännande, utmanande och känslosamt. Vid sidan av olika workshops har vi "vinterbadat" å bastat, ätit gott å promenerat i urskogen, diskuterat å lärt oss minnestekniker. 

Jag insåg dock att det här är min sista evenemang av den här sorten. Jag kommer aldrig mer studera på samma sätt. För det finns inget som är som psykologin och psykologistuderande tror jag. Men kanske ett team av psykologer gör att jag känner ändå lite samma sak. 

Men i mitt psykologhjärta gråter jag ändå över att det aldrig går att stanna tiden, vilket påminner mig om att ta vara å göra det rikaste av varje dag, vecka, år.

Ps. Grattis på farsdagen alla pappor. Den här farsdagen kändes lite extra, har verkligen förstått hur viktig pappa(-or) är efter de senaste veckornas händelser. Ingen kan ta en pappas plats <3