Lucka 16: Gåvan och besvikelsen att ge och få

Jag hoppas att varje jul blir mindre fokuserad på julklappar och prestation. Även nu, fast vi bara köper presenter till barnen, kan jag känna press. Inte så mycket för vad barnen ska tycka utan för en del av föräldrarna. Nja, jag är nog också lite rädd för barnens besvikelse för att deras känslor är så ärliga. Ni vet väl youtube klippen med barnen som börjar stortjuta när de inte får exakt vad de vill. Det är allt vad julen inte ska vara. Besvikelse. 

Besvikelsen som glömmer medkänslan är det värsta med julen. Att man tänker att de andra är onda för att de inte gav mig det jag ville ha, utan att tänka på den tid, pengar och energi personen lagt ner på gåvan. Det finns listor med "det sämsta jag fått till julklapp", dit det hör stickade tröjor (fula), presentkort (tråkiga), böcker (inte min favoritgenre) mm. 

Men tänk att bakom varje "dålig" julklapp kan gömma sig en person med pengabrist, tidsbrist, depression eller ångest. Eller helt enkelt egna preferenser på vad en god julklapp är. Pengabristen som avgjorde valet mellan den dyra tröjan och en från HM. Tidsbristen som valde presentkortet. Depressionen som glömde bort julklapparna. Ångesten som impulshandlade något, skräckslagen över de negativa reaktionerna. Preferensen för hemgjort och all tid som läggs i att sticka något. 

Jag vill tänka på varje julklapp som ett försök från den andre att ge mig det hen kan ge mig just nu. Det är knappast det jag önskat mest, men det är vad hen kan och vill ge mig. Å besvikelsen kan lättas av att jag i personen kan se att inte hen heller alltid lyckas med de rätta klapparna, precis som jag. 

Som liten julgåva till en del personer jag träffar till jul har gjort i ordning små påsar med något hemgjort jag hoppas glädjer dem. Inget stort, men kanske bättre än besvikelsen över att inte få något alls.