Bunden av friheten

Snart har jag ingen gradu att skriva längre. Det enda som utgjort rytmen de senaste månaderna i min vardag ska nu lämnas in. Jag blir fri att göra vad jag vill med mitt liv och min dag. Det är ändå inte så där hejbara. Jo, det ska bli jäkligt skönt att få in den. 

Samtidigt, att inte ha något att hålla på med om dagarna.... Det är en skrämmande tanke. Mänskan behöver en mening i sin vardag å en orsak att stiga upp. För mig har det oftast varit arbete eller studier. Inte för att de är det viktigaste i mitt liv, utan för att de engagerar mig och ger dagen en form. Det ger känslan av att jag har utfört något viktigt, även om det inte oftast är mätbart i annat än den tid jag lagt ner i den.

Så nu när jag har all tid i världen. Vart vill jag lägga den? Hur ofta får man fråga sig det, på riktigt. Inte ofta. Jag vill lägga den på något som är viktigt för mig, men valfriheten skrämmer mig. Den gör mig mer handlingsförlamad än aktiverad. 

Fortsättning följer...