Allt ska man måst vänt på

Det här med tålamod alltså. Att leva i osäkerhet. Int min styrka. Jag vill kör hårt och kör nu. Å andra sidan fastnar jag ibland själv i att flytta fram saker. Men iaf  nu väntar jag helt enkelt på nåt sorts budskap av vad det blev av min gradu. E den godkänd? E ja good to go? När får jag kall mig psykolog å sluta leva i ovissheten?

Just nu kollar jag mailen typ varje dag efter livstecken. Tror jag blivit misstänksam på hur det funkar med posten efter att gradun redan en gång försvunnit. Så att. Det var dagens frustrationer. 

Min fina gradu. Nånstans ut i världen.