Det svåraste är inte att se den andras fel å brister utan att man hela tiden konfronteras med sina egna. För jobbar man så här nära folk får man nog höra eller kännas vid om kommunikationen inte fungerar. Att kunna stå emot andras frustrationer å sätta gränser är en lika svår uppgift. Man bör ständigt fråga sig själv vad kan jag göra bättre, vad av detta är mitt ansvar, vad har jag missat? Först då kan man se vad den andra parten kan jobba vidare på.
Å låt oss säga som så att kommunikationen å gränserna behöver vara extremt tydliga i detta arbete. Jag vill ju tro att jag blir bättre, å det känns att jag är på väg åt rätt håll. Men alltså. Vägen dit är inte lätt. Voi huhhu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar