Sällsynta pauser.

Eftersom det är första maj tog jag paus från superfödan och stekte plättar till frukost. Ska man orka med nåt i längden behöver man pauser, så är det bara. Jag fascineras av hur saker får en guldkant när man tillåter sig vissa saker bara lite och sällan, som det här med munkar, struvor och mjöd. Å hur nåt så enkelt kan vara så gott. 

När vi får något sällan sätter det oss förhoppningsvis automatiskt i barndomens nyfikenhet, i ett naturligt tillstånd av medveten närvaro. Tänk bara på hur nyförälskade ser på varandra, bara genom att inte på något plan ta varandra för givet. Det sällsynta bromsar oss, det får oss att stanna upp. Å det mesta i livet blir bättre bara man stannar upp, när vi tar in upplevelsen fullt närvarande. Det är därför mindfulness fungerar.