Att sköta hälsan

Det verkar som att vi aldrig vetat så mycket om att sköta den yttre hälsan som idag. Vi vet precis hur vi ska äta, träna och sova för att vår kropp ska må bäst. Vi vet vilka vitaminer vår kropp behöver när den är trött. Å vi vet också att det finns ett samband mellan fysisk hälsa och psykisk hälsa. Inte konstigt att hälsa medikaliseras, media har fått oss att tro att om vi "fixar" vår kropp "fixar" vi även vår själ. 

Men trots sambandet är fysisk hälsa inte lika med psykisk hälsa. En länk räddar inte en sjuk själ, en marathon är inte svaret på alla problem. En trimmad och muskulär kropp räddar inte ett försummat äktenskap. En "perfekt" kropp ökar kanske självförtroendet, men knappast självkänslan.

När ska vi bli lika mycket experter på att sköta vår inre hälsa som vårt yttre? Att börja med det yttre är visserligen bättre än inget, men det är långt ifrån tillräckligt.  När ska ofrivillig ensamhet bli lika viktigt att behandla som de sjukdomar den ofta leder till?

Det finns inga quick-fix för själen, men jag tänker att vi ändå borde börja nånstans. Lära oss sätta realistiska krav. Lära oss att vila. Lära oss att inte ta nån skit, ni vet som Grynet påminde oss. Lära oss att trösta oss själva och andra. Lära oss att leka mer, att inte ta livet på fullaste allvar. Lära oss att vara snälla och nådiga mot andra, och mot oss själva. Lära oss att förverkliga oss själva och stå upp för vad vi tror på.

Vi kan inte börja med någon annan, vi måste börja med oss själv.