Om jag låter mig beröras

Vi avslutar ännu ett kapitel med prat om lagom bekväma tema som bara nuddar vid något av det vi egentligen vill säga. Om vi lät tystnaden in, om vi sa det vi egentligen känner skulle vi kanske bli verkligt berörda, sårade eller missförstådda. Vad skulle hända om vi inledde en viktig diskussion men någon av oss blev tvungna att lämna mitt i? 

Jag är bara på besök och mina besök blir trevliga, men lämnar inte rum för konfrontationer eller olika åsikter om de där stora frågorna. Vi vill varken förlora tid eller den positiva stämningen. Ingen vill kanske förändras eller engageras för mycket i den andras förändring. Vi bara accepterar och låter osagda ord förbli osagda. Vi går vidare. Än en gång.