Om att möta sina rädslor

Imorgon ska jag hålla föredrag på mitt nya arbete. När jag tackade ja till att hålla det kände jag mig så illa tvungen, man måste ju visa framfötterna på ett nytt jobb. Att vägra en arbetsuppgift skulle väl knappast vara den bästa starten.

Jag vet inte riktigt varför jag hamnar i dessa situationer. Varför hålla föredrag när jag egentligen tycker det är nervöst och jobbigt? Helst skulle jag vara inspirerande, kunnig, självsäker och tydlig som föredragshållare. Men min hjärna målar upp värsta tänkbara scenario; jag blir nervös, flummig och platt. 

 Jag tror ändå att jag nångång bestämt mig föt att rädslor aldrig ska hindra mig från att förvärva en dröm eller färdighet. Skulle jag ha låtit mina rädslor styra vore jag inte här idag. Rädslor är som vilka somhelst röster i vår hjärna, å vi kan själva bestämma om vi lyssnar på dem. 

Morgondagen kan ändå gå hur som helst. Bara genom att utmana mig kan jag bli bättre imorgon.