Bekvämlighet eller ambition

En sak som jag slås av ibland när jag tänker på mitt nuvarande jobb är att det egentligen var lite för ambitiöst av mig. Någongång har jag fått för mig att jag är en person som ska ha ett arbete som jag kan utan å innan inom 1år och kan därmed ta ett steg tillbaka in i mitt comfortzone, fokusera på fritiden eller familjeliv å helt enkelt låta bli att göra någon mer avancerad form av karriär. 

För eftersom jag verkligen har kämpat med studierna så många år, så måste väl jag också ta det lugnt nångång.. Å om jag då har ett jobb som inte är så utmanande så får jag kanske vila ut..

Men så står jag ändå här. Med ett arbete som jag älskar och känner mig bra på, åtm med enklare fall, men där jag är långt långt ifrån fullärd. Ett arbete som kommer att kräva mer å mer av mig för varje år framom mindre å mindre. 

Så slog det mig idag. Att orsaken till att jag fått just detta jobb är för att det är det här jag innerst inne vill göra. Det är det här som får mitt hjärta att slå fortare. Det är när jag får utmana mig själv som jag verkligen trivs. 

Jag må känna trygghet å vila i bekvämlighetzonen, men det är när jag utmanar mig själv som jag känner att jag lever. Å därför ska jag att fortsätta göra det. 

Men nu tar jag helg!