Det är ju egentligen helt galet vilken skillnad det gör för ens känsla av saknad att kunna skypa med någon man saknar. Visserligen så saknar jag kramarna å den fysiska närheten, men att redan kunna komma in i någon näras vardagsrum, se någons leende och rörelsemönster.. Det ger ju ändå en känsla av närhet.
Ett ständigt pillrande med telefoner kanske stör vår närvaro i nuet å i våra relationer, men den möjliggör samtidigt gemenskap och delaktighet. Vi kan själv välja på vilket sätt vi använder den, med lite vett å etikett kan vi få det bästa av två världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar