Idag fick jag en så mycket bättre start på dagen än igår! Har hunnit med både ett pass löpning å ett pass styrketräning, så nu känner jag mig fit for fight både fysiskt och mentalt!
Jag slutar aldrig att fascineras över kopplingen mellan fysiskt och psykiskt välmående. Å också smått skrämmas av hur stark den är. Jag har träffat (psykiskt) utbrända vars kropp efter 20mins aktivitet totalt kollapsar. Å ingen är väl obekant med att en panikångestattack ofta misstas för en hjärtattack? Det finns stress så stark att vi plötsligt inte vet hur vi ska hitta hem. Å omvänt finns det kroppsliga sjukdomar, livsstilsfaktorer å hormonella faktorer som får psyket att bete sig "märkligt"!
Det har debatterats mycket om bröst i bloggvärlden de senaste dagarna, så mycket att jag tycker jag är lite jobbig själv att jag tar upp det igen. Men det här är en kommentar som jag inte kan låta bli att tillägga: en kroppslig förändring/förbättring kan få dig att känna dig nöjdare med ditt yttre å stärka ditt självförtroende, men det är inte någon quick-fix för ens självkänsla. Däremot kan processen att inse att man är värd att tycka om sin kropp som den är eller då i en "förbättrad" form göra mycket för psyket. Men det är en mental resa, inte en fysisk, även om verktygen går "genom kroppen".
Sen att hur den "förbättrade kroppen" ser
ut grundar sig i föreställningar baserade på sociala förväntningar, trender å media tycker jag inte ens går att debattera emot. Å andra sidan, om man har en kroppslig defekt, var går gränsen där vad som är "socialt påverkat" och vad som kan förväntas utifrån avvikelsen "från det normala? Var å en må äga sin kropp, men våra val kommer alltid avspeglas i hurudana ideal vi kommer att ha, oavsett om vi tycker att "my business is not your business". Vad idealen ska vara kan sen diskuteras.
Punkt slut, jag har sagt mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar